LEJONANKAR, GUSTAF FREDRIK.

Var son af CommerceRådet Daniel L. och Cathar. Gyllenhoff, hvars fader var Landshöfding; den yngste bland 32 syskon af särskilda giften.

Han var född d. 3/19 Maj 1686. Sedan han vid 2 års ålder förlorat sin fader, uppfostrades han dels af sin moder, dels in sin mosters hus, hvilken var gift med Öfversten, sedermera Landshöfd. i Halland, Dellingshausen. Lust och böjelse ledde honom till sjöyrket, och sedan han en tid inhämtat grunderna af detta yrke, reste han 1702 till Holland, hvarest han i fem månader på ett Handelscontoir i Amsterdam studerade de praktiska grunderna af denna vetenskap. I Nov. förhyrde hans sig såsom jungman på ett Genuesiskt skepp, men då detta fartyg förliste i Texeln, gick han ombord på ett Holländskt, som rönte det missödet att blifva uppbragt af Franska Örlogsmän och fördt till Toulon. Här qvarhölls han i flere månader i fångenskap, steg då ombord på ett Fransyskt krigsskepp, som, åtföljdt af ett annat, råkade i fejd med 3:ne Engelska och 3:ne Holländska, och, öfvervunnet, måste återvända till Toulon.

Dessa motgångar dämpade dock icke den unge sjömannens lust för sin valda lefnadsbana. Han reste landvägen till La Rochelle, samt derifrån till Amsterdam, der han åter förhyrde sig på en Holländsk fregatt som seglade till Curaçao i Amerika. Under denna resa avancerade han til Qvartermästare, men råkade i flera fejder deribland tvenne med Spaniorerne, och på hemresan blef fartyget uppbragt af Franska kapare, och L. jemte de öfrige tagen till fånga, och förd till S:t Malo.

Nu tog han tjenst som Styrman på ett Franskt kaparefartyg, som inom 10 veckor tog sex priser; utlopp derefter på en annan kapare, som väl i början tog 5 priser, men slutligen sjelf blef uppbragt af Holländare och förd till Plymouth. Genast tog L. tjenst på samma fartyg, som tagit honom till fånga, men tre dagar efter, sedan detta laggt ut från Plymouth, blef han tagen af Fransoserna. Sedermera återtog detta fartyg från Holländarne samma Franska fregatt, på hvilken L. våren förut blifvit fången. På sistnämda fregatt erhöll L. befälet såsom Capitaine de Prise, hvarefter han i förening med den andra kryssaren eröfrade en Engelsk fregatt.

Mellertid lemnade L. Franska tjensten, för att den 29 Jan. 1706 taga commandot öfver en den Svenska Colsuln Panhuysen tillhörig fregatt, med hvilken han gjorde tre lyckliga resor på Hamburg. Under sitt sista vistande i denna stad emottog han en d. 29 Febr. 1708 utfärdad fullmakt såsom Lieutenant vid K. Svenska Flottan; tog derpå befälet öfver ett, af sex redare i Stockholm utrustad fregatt, som skulle segla på Medelhafvet. Han befann sig i Malaga, då han emottog den bedröfliga underrättelsen om Pultava slag; begaf sig derefter landvägen till Carlskrona, och blef i Apr. 1710 förordnad till ÖfverLieutenant och straxt derefter till E.O. Capitaine.

Sedan han med mycken heder bevistat de följande årens sjö-campagner, blef han 1715 commenderad att föra skeppet Götheborg, hvilket sedan var ibland de fyra, som, under Amiralen Gr. Wachtmeisters befäl, i sju timmar uthärdade en skarp strid emot en merdubbelt starkare Dansk flottilj: L. måste väl gifva sig såsom krigsfånge, men hans uppförande hade varit sådant, att han, på Carl XII:s eget förord, d. 6 Aug. 1715 befordrades till Capitaine och tillika Chef för ett Compagnie af ett såkalladt VolontaireReg:te, som commenderades af dåv. Öfversten, sedermera R.R. GeneralGouvern. Grefve Gustaf Fr. v. Rosen.

Fem år måste under tiden L. tillbringa i en temligen svår fångenskap, till dess han 1719 rançonerade sig sjelf, och hemkom. Compagniet var då redan bortgifvit åt en annan, och han erhöll väl löften om ersättning, men hvilkas uppfyllande länge uteblef. Emellertid gjorde han de båda följande åren tjenst på flottan såsom FlaggCapitaine.

Freden kom och tillät L. njuta hvila efter så många mödor och äfventyr. Under Riksdagarne deltog han i de allmänna rådplägningarne och deremellan hade han uppsigten öfver skeppsvarvet i Carlskrona. År 1734 erhöll han på Sekreta Utskottets förord, anmodan att åter upphjelpa den i förfall råkade ekvirks-handeln mellan Amiralitetet och Pommerska godsegare, med hvilka han slöt för Kronan högst fördelaktiga contrakter; hvarjemte han äfven förmådde dem att bättre och ändamålsenligare hugga virket. AmiralitetsCollegium anmälte honom derföre vid 1738 års riksdag såsom förtjent till någon allmän belöning; men ehuru han året förut kommit i åtnjutande af det compagnie, hvarpå han redan för 22 år sedan erhållit fullmakt, blef han istället vid en och annan ledighet, ej allenast förbigången, utan äfven hans förrättningar blefvo åtalade, såsom både egennyttiga och mindre välbetänkta, och i följd deraf underkastade en Committées pröfningar. Efter 15 månaders undersökningar blefvo likväl hans åtgärder 1741 fullkomligt gillade, och han s.å. befordrad till VarfsMajor. Utnämd 1743 till Equipage-mästare, uppgaf han ett förslag att draga nytta af de utslitna klädes- segelduks- och flaggdukspersedlar, som hittills onödigtvis förforos eller bortvräktes. Vid dockan och varfvet gjorde han flere nyttiga inrättningar; så t. ex. gaf han anledning till repslageriets förbättring, uppfann ett sätt att på vinden ofvanför barackerna inreda rum för manskapet; förekom den skada, som skeppen ofta lidit af ryggbrytning, då de skulle löpa af stapeln; förbättrade dockportarnes vinda ställning; samt uppgaf ett sätt, att längre hindra de stillaliggande skeppen från förruttnelse, genom — hvad han kallade — åderlåtning, eller att hålla 3 till 4 plankegångar öppna inuti skeppen, för att låta den orena, virket förderfvande luften, utströmma. Tog afsked 1753.

L. blef R.S.O. 1748; fick 1755 fullmakt såsom Vice Amiral, och dog d. 29 Febr. 1756. Han var också Led. af K. Vet. Akad. sedan 1740.

Gift 1:o 1711 med Schoutbynachten, sedermera Amiral. O. Wernfelts dotter Maria Elisabeth; 2:o med Maria Elis. Bähr. Han efterlefdes af 2 söner och 5 döttrar.

(Källor: Åminnelsetal i K. Vet. Akad. 1756 af P. Högström. — Gez. Biogr. Lex. — Sv. Mercur. 2:a B. sid. 103.)


Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män. Sjunde bandet.
Wahlström & Låstbom, Upsala, 1841. pp 330-332.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Biography | Search.

Copyright © 2007 Lars Bruzelius.