Instruction

För de Lotsar och Lotsdrängar, hwilka af Direction wid Trollhätte Canal och Slußwärks Bolag, antagas till förrättande af lotsning wid de åtskillige stationer uti Götha Elf, hwarest en sådan åtgärd behöfwes; och hwilken instruction skall af Lotsarne underskrifwas, till försäkran, det de enligt densamma wilja och skola sin tjenst noggrant förrätta.

Art. 1.

§ 1.

Alla fartyg, af hwad Construction och tackling som hälst, hwilka kunna segla eller ro i Götha Elf, äro berättigade till Lots wid de stationer, där sådana befinnas att tillgå.

§. 2.

Ingen Skeppare eller Båtkarl skall emot sin wilja warda öfwertalad, eller twingad till antagande eller biträde af Lots, då han, sådan hjelp förutan på egit answar kan och will fortsätta sin resa; och skall han i sådant fall wara fri från Lotspenningars betalande.

§. 3.

Fartyg skola lotsas i den ordning som de till stationen ankomma; och är de antingen munteligen, eller genom signal Lots gegärt, skall ingen oförrätt, eller mannamån dem häruti ske.

Art. 2.

Om Lotsarnes Skyldighet.

§. 4.

Lotsar och utlärde Lotsdrängar skola noga känna farwattnen i sine anwiste lotsleder, så till alla derwarande stenar och grundslägen, som deras widsträckthet och djupliggande under wattnet; känna strömmens sättning och häftighet, äfwen som alla de afbrott deruti, hwilka åstadkommas genom Jder, förordsakade af Landtuddars utskjutande och ojämn botten; de skola likaledes wäl kunna maneuvrera fartygen medelst roder, åror och stakar, allt efter som behof göres; samt fermt och behändigt werkställa landfästen.

§. 5.

Så snart Lots ombord kommit, antager han ensam befälet, underrättar sig om fartygets djupgående, efterser att tågwärket, som till seglens handtering och fartygets stoppning erfordras, — ligger redigt, och i sin ordning, — samt att åror, och stakar läggas på sine behöriga platsar. Skulle man finna det Fartyget är i så dålig belägenhet, eller Skepparen och Folket öfwerlastade med starka drycker, att han ej med säkerhet kan utföra sitt wärf, är hans skyldighet att bringa Fartyget till ankars, eller landtfäste låta der der qwarligga, tills deßa omständigheter äro förändrade, och emedlertid betjena andra fartyg.

§. 6.

Lotsarne ware skyldige att med upmärksamhet, skyndsamhet och beskedlighet, nycktert och redigt, gå de Sjöfarande tillhanda, och på intet sätt begära, eller fordra af dem förtäring af bränwin, eller andra starka drycker; icke fördristande sig taga högre betalning för sin lotsning, än hwad dem tillkommer efter den taxa, som för hwarje station, blifwit af Kungl. Maj:t i nåder faststäld den 10 Maji 1815, hwilken taxa de altid böra hafwa med sig, äfwen som den skall finnas upspikad i Slußskrifwarens Contor.

§. 7.

Sättes Fartyg på grund, eller tager annan skada, genom lotsarnes wårdslöshet, oskicklighet eller dryckenskap, plickte Lotsen efter faststälda reglor, fyra (4) gånger beloppet af lotspenningarne, och ersätte deßutom skadan efter lagarnas föreskrift.

§. 8.

Det åligger de antagne Lotsar, att anskaffa, underwisa och alltid till hands hafwa så många skickelige Lotsdrängar, som erfordras, att utan serdeles uppehåll kunna betjena ankommande fartyg; äfwenså äro Lotsarne answarige för sina drängars uppförande, i och under tjenstgörningen. Felar lotsdräng i ett och annat fall, plickte han lika med de antagne lotsarne.

§. 9.

Lotsningen får icke anförtros åt andra än werklige Lotsar, och deras utlärde Lotsdrängar, till hwilken ända deße böra wara med brickor städse försedde; antager skeppare någon annan man till Lotsning, är han förfallen till 3 R:d 16 ß. Banco böter, och den obehörige person, som sig sådan lotsning åtagit, plicktar enligt författningen 16 R:d. 32 ß. Banco.

§. 10.

Den Lots, som till lotsningen emottager Fartyg, och befinnes drucken, ware förfallen till dubbla böter; och bör genast på tjenligt sätt från sin tjenstgöring afhållas och uteslutas, samt ersätte deßutom den tidspillan, som genom hans oskicklighet förordsakades.

§. 11.

Lotsarne skola hålla sig sjelfwe med säkra och goda båtar för deras till- och återfart wid lotsningen.

Art. 3.

Skeppare och Båtkarlars Skyldighet.

§. 12.

Skeppare böra tillse, och wara synnerligen noggranne om, det lots under sin tjenstgöring, icke förtärer starka drycker, eller genom onödigt samtal uppehålles eller förwillas: Rätt uppgifwa fartygets djupgående, gifwa tillkänna om Ankartåg. Dragg, Linor och öfrigt Tågwerke, som till stoppning af fartyget af honom nyttjas, äro mycket slitne och osäkre, på det nödig försigtighet icke må försummas; I annat fall ware lots frikänd från answar, om skada sker.

§. 13.

Hos Bolagets Cammererare, eller närmaste Slußskrifware, anmäle Skeppare klagomål mot den Lots, hwilken deßa reglor öfwerträder, och skall den felande, eller brottslige, säkert till Laga answar befordras.

§. 14.

Lots-betjeningen är af Kungl. Majestet tagen under lagligt hägn och beskydd, så att deras förolämpande under tjenstgöringen ligger under tweböte, efter hwad allmänna lagen derom stadgar; och den brottslige kommer att böta deßutom för fredsbrottet efter 21 Cap. 7 §. mißgärningsbalken.

§. 15.

För öfrigt iakttagas de reglor, som till underdånig efterlefnad finnas utförde uti Kungl. Majestäts nådiga förordning, angående Lotswerket uti Götha Elf, och genom Respective Landshöfdinge Embetets i Götheborgs och Bohus Län, under den 12 Julii 1815 allmänneligen kungorde blifwit.


Götheborg, tryckt hos Lars Wahlström, 1817.


Instruction för de Lotsar och Lotsdrängar, hwilka af Direction wid Trollhätte Canal och Slußwärke Bolag, antagas till förrättande af lotsning wid de åtskillige stationer uti Götha Elf, hwarest en sådan åtgärd behöfwes; och hwilken instruction skall af Lotsarne underskrifwas, till försäkran, det de enligt densamma wilja och skola sin tjenst noggrant förrättas.
Götheborg. Lars Wahlström, 1817. 22,5 cm, [4] pp.


Transcribed by Lars Bruzelius.


Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Canals | Search.

Copyright © 2009 Lars Bruzelius.