Emedan en lång tid bort åt, ganska skiljackteligen mycket pro & contra blifwit berättat, angående det Öfwerwåld, som Swenska Ost-Indiska Compagniets, med des Skepp Drottning Ulrica Eleonora benämdt, til Porto Novo uppå Kusten Coromandell år 1733 af sände Effecter, och sedermera sielfwa Skeppet öfwergådt, i anseende dertil, at hwar och en ey så noga är underrättad, om rätta Sammenhanget deraf; Fördenskul hafwer man funnit sig föranlåten, at upricktigt meddela, hwad som Acta & probata wisa i Sanningen skedt wara; då hwar och en sielf må döma: Om icke Konungens Höghet, Nationens heder och Interessenternes af det Swenska Ost-Indiska Compagniet Rättighet, at sådane Rikens Undersåtare, som Kalla sig Sweriges Rikes wänner och Allierade, uppå et ganska eftertänkeligit sätt, blifwit mißfirmat och kränkt?
Til at nu göra detta så mycket tydeligare, och framställa alt uti behörig Ordning och Redoghet, will man afdela alt sammans uti Fyra delar.
1.) Will man uprepa sielfwa Speciem facti til alla des sannskylliga Omständigheter.
2.) Skall skärskådas, om Swenska Ost-Indiska Compagniet uti något mål, förbrutit sig emot Kongl. May. Privilegium, och derigenom gifwit anledning til en sådan Wåldsamhet.
3.) Will man gifwa wid handen, de skäl, hwarmed Engelska och Franska Ost-Indiske Compagnierne sökt at förswara det skedde Öfwerwåldet, och
4.) Skall korteligen anföras, huru det Swenska Ost-Indiska Compagniet wederlagt, deße af de Engelske och Franske anförde Skälen.
HWad nu I. sielfwa Speciem Facti wid kommer; så är hela Riket för detta bekandt, at Hans Kongl. May. af Swerige, med Råds Råde, uppå Ricksens Ständers underdånige tilstyrkande, åhr 1731 den 14. Juny meddelt framledne Commissarien Henrich König & Compagnie, des nådige privilegium uppå 15. år, at inrätta och i stånd sättia en Fart och Handel på Ost-Indien, til sådane Hambnar och Orter &c. hwarest andra Nationer hafwa en fri och öpen handel, och hwilke andre Europeiske Puissancer och Stater icke äro tilhörige. Detta Privilegium, at det öfweralt måtte kunnigt blifwa, blef icke allenast straxt på Swenska Latin och Franska tryckt, och uti alla utrikes Gazetter publicerat, utan Hans Kongl. May. fandt jemwäl i nåder nödigt, (på det ingen af des Allierade Puissancer, som tilförene idkat denna handelen, måtta Hafwa at förebära någon okunnoghet om en sådan ny inrättning) at genom deß Ministrer wid utrikes Hofwen derom göra en publique notification, med föreställning derhos, at Compagniets Skepp, på fram och återresan icke måtte hindras, uppehållas eller på något sätt förolämpas, hwarken uti öpna Siön, i Hambnar, Sund och strömmar, eller wid förbi seglandet af deras tilhörige Orter och Hambnar, Colonier eller andra platser, under hwad förwändning det ock wara måtte, hwartill alla utlåto sig, hwarken kunna eller willia emot säja Hans Kongl. May. Rättighet, at hägna sina Undersåteres Handels idkande, så länge Compagniet ingen ting företoge emot de Wilkor, som uti Kongl. May. Privilegio detsamma wore foreskrifwit.
Uppå detta Kongl. Privilegium, och i förtröstan uppå den deruti allernådigst utlofwade protection, utsände Compagniet år 1732, sitt första Skepp wid Namn Fridericus Rex Sveciæ, til China; och året deruppå in Februario 1733, det andra, Drottning Ulrica Eleonora benämdt, under Amiralitets Lieutenantens Petter von Utfalls Commando, hwilket sändes til porto novo, en fri och öpen handels platz för alla Nationer, Stora Mogol tilhörig, och belägen uppå Kusten af Coromandel; at derstädes idka sin Handel, och försälja sin Ladning, samt derifrån med en retour Ladning af sådane Waror, som deruppå Kusten falla, åter komma hit tilbaka igen. Och som Compagniet icke straxt i början af denne sin handel, kunde finna Swenske infödde, som ägde nödig kundskap om denna Siöfarten och Handelen, så nödgades Directeurerne efter andra Nationers Exempel, som begynt denne Handel, at antaga någre fremmande Köpmänn och Siö-Officerare, som uppå Kongl. May. uti des Privilegio utlofwade förmåner, hade angifwit sig hos Compagniet til at blifwa employerade uti denne Handelen, och sig derföre uti Götheborg at êtablera, hwilcke med bemeldte Skepp den 9. Februarii 1733, afseglade och anlände uti Porto novo den 11. Septembr. samma år.
Så snart Skeppet fällt sitt Ankar der upp Redden, for Capitaine Utfall til Landet, at begära af Phousdarn eller Mauriske Gouverneuren tilstånd, at få lägga der til lands; hwilket honom gerna bewilliades, hwaruppå sammaledes Supercarguerne qwitterade Skeppet, och togo alla de Siuka med sig i land. Sedan giorde förste Supercarguen Carl Barrington sin Upwacktning hos Gouverneuren och communicerade honom, i hwad upsåt detta Skepp wore ditkommit, at hwilken han mycket wäl undfägnades, och straxt undfick tilstånd och frihet, at idka all nödig Handel der å orten; hwarpå straxt hus hyrdes til Factorie och til de Siukas in logerande, och så snart Supercaguerne woro öfwerens komne med Phousdarn, om den Afgift, som skulle betalas til Couvernementet, och Phousdarn hade undfått behörig Instruction af Vice Roy, eller Nabob af Arcate, af hwilken på Stora Mogols wägnar Gouverneuren dependerade, lemnades tilstånd, at hißa Swenska Flaggan uppå Factoriet, som också straxt skedde, hwaruppå Laddningen och en stor del af Provisionen fördes i land, hafwandes Nabob sielf, uppå Barringtons til honom skrefne bref, uti sitt swar, icke allenast på ganska höfligit sätt budit de Swenske wara wälkomne, utan ock försäkrat dem om sin Protection och all Handelsfrihet, ja jemwäl lemnat dem tilstånd, at om de skulle så nödigt pröfwa, bygga der en Fästning til et Fotfäste, och sin så mycket större Säkerhet.
Skeppet war knapt til Porto novo ankomnit, så deserterade en Qwartermästare med 10. Mann af Besättningen, och lupo öfwer til de Engelske och Franske Platserne uti Granskapet, hwaraf Capitaine Utfall fick tilfälle, at skrifwa til Franske Gouverneuren uti Pondichery, och Engelska Under-Gouverneuren samt Rådet uti Fort St. David, och at tillika meddela dem afskrifter, af Kongl. May. allernådigste Paß för Capitainen af ofta bemte Skepp, lydandes hans Bref och de deruppå undfångne Swar som följer:
„ A Monsr. Le Noir, Gouverneur de Pondichery.
„ de Porto Novo ce 15/25 Sept. 1733.
„ Quoyque je n'aye point l'honneur d'étre connû devous, je me donne celuy de vous ecrire, an sujet de 7 de matelots, qui ont deserté, pour vous prier, s'ils se trouvent dans vôtre Gouvernement, de vouloir bien les faire arrèter pour m'être renvoyez par le porteur, & d'autres Gens de confiance, aux quels je payerai tout ce qu'il conviendra. Il y en a 5, qui sont nez Suedois, un Anglois & un négre, dont vous auez les noms icy bas, qui se sont tous engagez a Gothenbourg pour le voyage & retour, & par consequent, Suiuant les Loix de Svede & la Commission Royale dont je suis porteur, sont punissables de mort, mais je vous donne parole d'honneur de ne point toucher à leur vie, & vous promets en revenge, de ne point recevoir ny proteger aucun de vos Gens, au cas qu'il m'en vient, & je vous en auray en outre beaucoup d'obligation. J'ay l'honneur d'être auec toute la Consideration possible &c.
P. von Utfall.
Lyder på Swenska sålunda.
„ Än skönt jag icke hafwer den äran, at wara känd af Herr Gouverneuren, så tager jag mig dock den äran at skrifwa honom til, angånde 7. af mine Matroser, som äro deserterade, anhållandes, at om de skulla finnas uti des Gouvernemente, han täcktes, låta fast taga dem, at återsändas til mig, med den som detta brefwet öfwerlefwererar, och andra tilförlitelige personer, hwilkom jag skall betala hwad rätt är. 5. af dem äro infödde Swenske, 1. är hemma uti Engelland, och en, en Morian, hwaraf Namnen här nedan före finnes, och hwilke samteligen uti Götheborg hafwa låtit sig antaga, så för fram som återresan, så at efter Sweriges Rikes lag, och det Kongl. Paßet som mig meddelt är, de hafwa förwärkat lifwat, men jag försäkrar uppå min ära, at icke röra dem til deras lif, och utfäster deremot, at icke emottaga eller förswara någon af Herr Gouverneurens folck, så framt någon skulle til mig öfwerkomma, som jag ock des utom skall hafwa honom all obligation. Jag hafwer den äran at wara med all högacktning &c.
„ To James Hubbard Esqr. Deputy Gouvernor & the Council of Fort St. David.
„ Porto Novo 11. Sept. 1733.
„ Whereas 5 of my Sailors by name &c. &c. four of which are his Sweedish. Majtys: natural born subjects, and the black Shipp'd him self on board this Ship under my command at Gothenbourg, have deserted from hence, and by rapports of my peounes, are retir'd in your bounds; I desire that those his Sweedish Majtys: Subjects, and the black also, he having receiv'd my pay, may be sent back hither: And as I am authoris'd by his Majtys: publick Commission in my hands, to punish such or any other transgressors with death, according to the maritime Law of His Majtys: Navy of Sweeden, you may not perhaps be willing to send themback, to
suffer death, as the Crime deserves; I will give you my word and honour, that upon sending them back, they shall not suffer the Laws, as their Crime deserves, or as Deserters, so far at to touch their Lives, and shall likewise upon returning home, represent it to His Majty. the King of Sweeden as a favour. Mean while Iremain &c.
P. von Utfall.
Det är:
„ Såsom 5 af mine Matroser wid namn som följer &c. &c. hwaraf 4. äro Hans Kongl. May. af Swerige infödde undersåtare, och 1. en Morian, låtit antaga sig uti Götheborg om Bord uppå detta Skeppet, under mit Commando, och nu äro härifrån deserterade; Alt så och emedan jag af mina Peouner (äro swarte i tienst tagne Soldater) förnimmer, at det tagit sin wäg åt deras Gräntsor; Altså anhåller jag, at desse Hans Kongl. May. af Swerige undersåtare, tillika med Morianen, emedan han af mig blifwit förhyrd, måtte til mig åter hitsändas. Och som förmedelst Hans Kongl. May. mig meddelte Öpna Paß, jag är berättigad, at straffa sådane eller andre förbrytare til lifwet, efter Hans Kongl. May. af Swerige Siö-lag och Siö-Artiklar; Så torde hända, at mine herrar derföre kunde kanske hålla betänkeligit, at sända dem tilbaka, til at undergå döds straffet, såsom deras förbrytelse det förtient; Fördenskull försäkrar jag hermed uppå min ära, at så framt de sändes tilbaka, de icke skola straffas som de förtient, eller så som Deserteurer efter Lagsens Stränghet, så wida deras lif wid kommer, och skall jag jämwäl wid min återkomst til Sweige, i underdånighet sådant för Hans Kongl. May. såsom en besynnerlig mig bewist benägenhet, weta at berömma. Emedlertid förblifwer jag &c. &c.
Och som derpå icke straxt någre Swar ankommo, så skref Capitainen Utfall å nyo följande bref.
„ To James Hubbard Esqvr. Deputy Governour & the Council of Fort St. David.
„ Porto Novo 15. Sept. 1733.
„ I did me self the honour to write you the 11th instant, concerning 5 of my men, to which I have not been favour'd with an Answer; And not being able to find out any just reason for your Silence, and other more extraordinary proceedings, that reach'd my Ears here, I conclude, that you may possibly imagine me to be upon the Ostende or some such like footing, which I assure you I am not, and there fore presume to trouble you with my second letter, to repeat my former request, with regard to the said 5 and 2 more of my men deserted since, who i am inform'd went into your bounds, and to convince you of the just Authority, by which I navigate those seas, I though it might not be improper to inclose a Copy, of my commission, which I doe with the more pleasure, as I am desirous to lay hold of all opportunitys, to promote and cultivate friendship betwixt the subjects of thair Sweedish and British Majtys in these parts, in the same cordial manner it subsists betwixt the two Crowns in Europe, which cannot but be agreable to both their Majtys as on the other Side, the contrary may cause rupture, which may be detrimentale to the subjects, and particulary tho the East India trade of both Nations. I am &c.
P. von Utfall.
Lyder på Swenska sålunda:
„ Jag hade den äran at skrifwa herrarne til den 11. huius, angående 5 Mann af min besättning, hwar uppå jag icke haft den äran at undfå något swar; och som jag icke kan påhitta något giltigt skäl til et sådant stilla tigande, och andra owanliga procedurer, som här talas om, så måste jag tro, at mine Herrar kanske inbilla sig, at jag är en Ostendare eller något dylikt, hwilket jag likwäl, som jag högeligen betygar, icke är, och för den skull tager mig den friheten, at beswära Mine herrar med detta mit andra bref, til at uprepa min förra Ansökning, angående ofwanförmälte 5 Mann, och ännu 2 till af min besättning, som sedermera deserterat, hwilke efter den underrättelsen som jag derom fått, tagit sin wäg åt deras Gräntsor. Och på det jag måtte öfwertyga Mina Herrar, om den Rättighet som jag äger, at segla uppå desse Farewattn, så hafwer jag förment icke otienligit wara, at här innelyckt bifoga en afskrift af Kongl. Mayst. Paß, hwilket med så mycket större Nöje af mig skeer, som jag högeligen åstundar at få nyttia alla tilfällen, til at bibehålla och befrämja en god Wänskap emellan deras Maj. Konungen af Sweriges och Konungen af Stor Britanniens undersåtare, uti denne Werldenes del, på lika upricktigt sätt, som emellan bägge desse Cronor uti Europa sker, hwilket bägge deras Mayter: icke annat än behageligit wara kan, såmycket mer, som der annorledes ske skulle, der igenom något mißförstånd torde förorsakas, som kunde lända til Undersåtarnes, och besynnerligen bägge Nationers Ost Indische Handels skada. Jag förblifwer &c.
„ à Monsr. Le Noir à Pondichery.
„ Porto novo 12 Sept./2 Octobr. 1733.
„ J'apprends que vous auez eu la bonté démpêcher mes matelots de passer outre, & que cependant vous differez à me les rendre, & à m'honorer d'une response, jusqu'a ce que vous ayez recû de Nouvelles d'Arcate. Quoyque j'ignore les nouvelles que vous en attendez, & par consequent, les motifs particuliers de vôtre Silence, je commence à croire, que vous me Soupconnez pour un Ostendois, ou quelque Interlope; Et comme rien ne me fait plus de plaisir, que de trouver occasion de me purger de pareils Soupçons, & de donner toute Satisfaction raisonnable à tout le monde, notamment aux Sujets des Princes Europeens Je vous envoy incluse Copie de ma Commission. Aureste je Vous reitere ma priere instante au sujet de mes matelots, Vous assurant, que de mon coté, je Serois charmé, de trouver occasion de vous être util à la moindre chose, pour vous prouver l'Estime que j'ay pour la nation françoise en general, & le Zele particulier avec le quel j'ay l'honneur d'être &c.
P. von Utfall.
„ P.S. Je vous supplie d'une reponse au plus tôt au sujet de mes matelots, parce-que je parts d'icy en 3 ou 4 jours.
Det är på Swenska:
„ Jag förnimmer att Min Herre warit af den godheten, at anhålla mina matroser, och at han likwäl upskiuter til at utlefwerera dem til mig, och til at hedra mig med des swar, til des at Min Herre fådt tidningar ifrån Arcate. Nu ehuruwäl jag icke wet, hwad för tidningar ifrån Arcate kunna förwäntas, och följackteligen icke kan finna, hwad som besynnerligen må Förorsaka Min Herres stillatigande, icke des mindre begynner jag at tro, det jag kanske blifwer ansedt före, at wara en Ostendare eler någon Lorrendräjare. Och som ingen ting gör mig större nöje, än när
jag kan hafwa til fälle at betaga en sådan Mißtancka, och at gifwa hwar och en, men besynnerligen Europeiske Potentaters Undersåtare, all skälig och nöjachtig Uplysning; Altså sänder jag härhos en Affskrift af mit Kongl. Past. För öfrigit uprepar jag här å nyo min giorde Ansökning, angående mina Matroser, och försäkrar, at hwad mig widkommer, hwart tilfälle skall wara mig högst angenemt, när jag kan wara min Herre til någon tienst, til at å daga lägga den högacktning som jag hyser för hela Franska Nationen i gemen, och den besynnerliga åtrå, hwarmed jag hafwer den äran at wara &c.
„ P.S. Jag beder om et skyndesamt Swar, angående mina matroser, emedan jag om 3 a 4 dagar ärnar härifrån at afsegla.
Uppå desse Brefwen ankommo omsider följande Swar.
„ To Captn. Peter von Utfall, Commander of Ship Ulrica Eleonora in Portovnovo road.
„ Sir. We have receiv'd two letters from you of the 11 and 15th instant, principally to demand back Seven Men deserted from your Ship, on your promise not to punish them with death. We must answer, that wecan'tsee, with what countenance you can demand these men to be delivered up, while you entertain on board, you so many of the subjects of the King of England, contrary tho the Buty & allegiance. But we are ready to deliver up what people desert from you tous, so soon as you shall show theway, bydelivering to Us the supra Cargoes and Officers a board you, who are subjects to his Brittanick Majesty, and as you have promis'd not to punish your Deserters with Beath, so we equally engage the same on our side, for such as you shall restore of those we here reclaim of you, and are &c.
„ Fort St David
„ 26. Sept. 1733.
James Hubbard.
R. Brooke.
Edw. Croke.
R. Berriman.
Edwd. Hurris.
Som lyder på Swenska sålunda.
„ Wij hafwe undfått twänne edra bref af den 11. och 15. huius, hwaruti I förnemligast begären til baka 7 Männ som deserterat ifrån edart Skep, med försäkran at icke willia straffa dem til lifwet. Wij nödgas at swara deruppå, det wij icke kunne finna, huru I icke blyjens at begära desse Matrosers utlefwererande, medan I sielf hafwen om bord hos eder så månge af Konungens af Engelland Undersåtare, twärt emot deras undersåteliga Trohets plickt, Men wij äre wederredo, at utlefwerera alla som af edart Manskap kunna til Oß öfwerlöpa, så snart I lären föregå Oß med Exempel, och utlefwerar til Oß de Supercarguer och Officerare som finnes inom edar Skepsbord, och äro hans Britanniska Majest. undersåtare; Och som J hafwen försäckrat at icke willia straffa edra deserteurer til lifwet, så utfäste Wij å wår sida detsamma, för så många af dem som Wij härmed reclamere och I utlefwererandes warde, och Wij äre &c.
„ à Monsr. Petter von Utfall, Commandant du Vaisseau portant pavillon Svedois à porto novo.
au fort Louis à Pondichery le 30. Sept. 1733.
„ J'apprends Monsieur, par une lettre que vous m'avez ecrite de Porto Novo du 15. Septembre, que vous commandez un Vaisseau portant pavillon Svedois, & que ce Vaisseau y est mouillé. C'est une nouveauté, dont je ne puis comprendre le motif, aucun n'etant encore venû auec ce pavillon à cette côte, ou la Nation Suedoise n'a jamais en d'Etablissement. Cette Colonie cy est libre à tout le monde, à l'Exception des fugitifs Anglois, en consequence d'un ancien traitté qui nous oblige, à nous rendre reciproquement, les Deserteurs de part & d'autre. Faute d'un pareil traitté à l'egard des Suedois, quand même les sept hommes dont vous me parlez, seroient venus se refugier icy, je ne pourrois prendre sur moy, de vous les renvoyer, sans des Ordres exprez de france. J'ay l'honneur d'être tres parfaitement &c.
Le Noir.
„ à Monsr. Peter von Utfall, Commandant du Vaisseau portant Pavillon Suedois &c.
Au fort Louis à pondichery le 2. Octobr. 1733.
„ Je reçois dans le moment la lettre que vous auez pris la peine de m'ecrire le 19/30 Septembre, avec la Copie de la Commission qui y etoit jointe. Je vous ai fait reponse le 30. Septembre à la demande que vous me faites de vous rendre les matelots, qui vous sont desertez, je me refere à ma lettre, & suis auec uneparfaite Consideration &c.
Le Noir.
Hwilka lyda sålunda på Swenska:
Det första.
„ Jag förnimmer af Min Herres til mig aflåtne Skrifwelse utur porto novo af den 15. September, at han commenderat et Skepp som förer Swensk Flagg, och at samma Skepp ligger där til ankars. Detta är något Nytt, hwartil jag icke kan begripa orsaken, emedan ännu intet Skepp med denna Flaggan kommit uppå denna Kusten, hwarest den Swenska Nationen aldrig haft något fotfäste. Detta Nybygge är öppet för alla, undantagandes Engelska Rymmare, til följe af en gammal tractat, som förplicktar Oß, at å ömse sidor utlefwerera til hwarannan sina öfwerlöpare. Och som en dylik öfwerens kommelse icke finnes angående de Swenske, så kunde jag icke taga uppå mig, at sända dem tilbaka, om skönt de skulla hafwa tagit sin tilflycht hit, utan uttryckelig befallning ifrån Frankrike. Jag hafwer den äran at wara &c.
Det andra förswenskas sålunda:
„ Rätt nu på stunden undfår jag det brefwet, som I tagit Eder den mödan, at tilskrifwa mig den 19/30 Septembr. med Affskrift af Kongl. Passet, som därhos fölgde. Jag hafwar swarat Eder den 30. Septemb. uppå edar begäran, angående edra rymde Matrosers återlefwererande, och åberopar mig mit bref, förblifwandes med all högachtning &c.
Man lemnar hwar och en sielf at döma af deße Brefwens innehåld, om Capitaine Utfalls höflige Skrif-art med lika höflighet blifwit beswarat, och hafwer för den orsaken skull infördt dem, dels efter deraf finnes, at så wäl de Franske som de Engelske der å Kusten fådt afskrifter af Kongl. May. Capitainen meddelte Paß, och således icke kunna förebära någon okunnoghet, dels och efter klarligen deraf skönjas kan, at de som tilförene handlat der på Kusten, icke gerna sågo, at Swerige skulle blifwa delacktigt af samma handel, samt at de straxt fattat det slut, sådant at hindra, hwilket sig ock snart nog yppade; Ty så snart Skeppet uti Porto Novo ankom, utspridde de Engelske och Franske dageligen allehanda tidningar om besättningen, sökandes at inbilla Inwånerna, at de woro Siö Röfware, och hade bort tagit åtskillige Skepp för Morerne uti Siön; at des Paß wore falskt, och mera sådant, och derhos hördes hwar tima och stund, at de Engelske skulle komma och borttaga Skeppet, hwilket alt hade kunnat förorsaka stor Frucktan hos wåra med Skeppet ankomne, så framt de icke hade warit öfwertygade, om de med hafwande Paßens ricktighet, och wisse derupå, at Hans Kongl. May. ägde full Mackt och Myndighet, at kunna til sina Undersåtare utgifwa dylika Paß, de jemwäl derom hade gifwit så wäl Phousdarn, som war kommen om bord til at see Skeppet, som Nabob, eller Vice Roy af Arcate sielf, all uplysning och fullkomligit nöje, och de Franske och Engelske desutan hade tilstådt sig hafwa undfångit af skrifterne af Kongl. May. Paß, utan någon inwändning deremot, hwilket alt så mycket mera styrkte dem uti de tanckar, at ingen skulle kunna wara så obetänkt, at hafwa något ondt i sinne emot dem, som des utom sådant stridde både emot allmänna Folkalagen och emot den Fred och wänskap som war och ännu är emellan Swerige och deße respective Cronor, hwarföre de utan bekymmer, och utan at tänkia på något ondt, sökte at afsättia sin med brackte Ladning, och at beställa hwad de til sin retour Ladning kunde behöfwa.
Emedlertid tilstundade der der på Kusten wanlige wäder skiftet, då uti October månad den stormachtige årstiden infaller, som är mycket farlig för Skeppen, at inge gerna öfwerblifwa den tiden, eller kunna der blifwa liggandes; hwarföre jemwäl Compagniets Interesse rådeligit fants, at sända Skeppet der ifrån til Bengale, at der så länge blifwa, til des den stormachtige tiden wore förbigången, til hwilken ända Lascars eller swarte Matroser blefwo antagne, uti 40 Mans ställe, som uti Porto Novo qwarlemnades til Factoriets och Magazinets bewakande, hwaraf större delen ännu icke war kommen til sin förra hälßa igen, och afseglade Skeppet den 29. September om qwällen ifrån Porto Novo til Bengale, och med detsamma andre Supercarguen Carl Irvine, tagandes icke mera emd sig af Ladningen, än hwad som kunde behöfwas til at köpa något Rijs til försäljande uti Porto Novo, wid deras återkomst, och til at uphandla något litet af Bengaliske waror, för Skeppets retour Ladning.
Staxt [!] Skeppet war borta, förmente de Franske och Engelske sig hafwa funnit rätta tilfället, at yttra hwad tanckar de hyste, och til at wärckställa sit fattade upsåt, at förqwäfwa denne de Swenskas påbegynte handel der på Kusten, uti sin första början, hwilket, så länge Skeppet der qwarlåg, förmodel. förekommit dem mera äfwentyrligit. Först förspordes den wärkan af deras öfwerlägningar, at Phousdarn begynte på alt sätt chicanera de uti Porto Novo, til handelens idkande, qwarblefne, neml. första Supercarguen Carl Barrington, och fierde Supercarguen Thomas Thomssen, som til sin hielp hade hos sig en skrifware Thomas Combes benämd; Men besynnerligen förböd han en af de swarte Köpmänn der i orten at emottaga det öfriga järnet af Skeppets Laddning, som i Land qwar war, och hwarom han köp slutat hade, och hindrade andra, under hwarjehanda orimmeliga prætexter, at icke hafwa at göra med Supercarguerne, hwarföre Barrington blef nödsakad, at skrifwa til Vice Roy af Arcate, och beswära sig öfwer sådane ingrep uti det slutade öfwerens kommandet, anhållandes om ändring, som honom också straxt bewilliades, men Hans Ordres derom kommo Supercarguerne icke förr til handa, än sedan Factoriet af de Engelske och Franske war plundrat, berättandes Vice Roy uti sit Bref, at herrarne af Madras (som äro de Engelske) hade något elackt upsåt emot de Swenska, men at icke des mindre, de skulle hafwa all Säkerhet uti Porto Novo.
Til at bestyrka hwad om de Engelskes och Franskes Stemplingar hos Vice Roy och Gouverneuren, här framman före förmäldt är, skall man, innan sielfwa det föröfwade Öfwerwåldet beskrifwes, communicera någre Extracter af Engelske och Franske Gouverneurernes Mr. Pitt, och Mr. Le Noirs förde Correspondence angående denne saken, som äro så mycket mera Authentique, som för detta warande Franske Garde des Sceaux Mr. Chauvelin sielf, den 2. January 1735, lemnat Kongl. May. Ministre Plenipotentiaire wid Franska hwofwet Herr Baron Gedda deraf Afskrifter, med samma Ord, som de uti Fransöskan här nedan före följa, hwaraf alt sammans som skedt, förr än det kom til sielfwa Wärkställigheten, helt tydeligen kan inhämtas.
Innehållet af första Gouverneuren Pitts bref til Gouverneuren Le Noir uti Pondichery, upgifwes deruti med följande ord:
„ Il l'informe de ses demarches auprez du Vice Roy, pour en obtenir les ordres necessaires, à effêt d'arreter les progrés d'un commerce particulier & illicite, qui ne peut qu'aporter du prejudice au Commerce des Nations. Il represente, que si cette premiere tentative est soufferte, ce ne sera plus â l'avenir un seul vaisseau, mais plusieurs, qui paroitrons aux Indes; & qui seront composé de toutes sortes de Gens, qui n'etant point exposé aux depenses que les Compagnies sont obligé de faire, achetteront à tout prix les marchandises, & ruineront par tout le Commerce.
„ Que les Equipages etants composé de Gens fugitifs de leur nations, qu'ils sont obligé d'abandonner, ou pour mauvaise conduite, ou pour affaires de consequence & pour en eviter les Chatiments, ils passent chez les Etrangers, ou n'etants point connû, ils obtiennent par surprise, & à forçe d'argent une protection, qu'on ne leur accorderoit pas, si on les connoissoit. Enfin il prie le Gouverneur François de le seconder dans ses demarches auprez du Vice Roy.
Det är:
„ Engelska Gouverneuren underrättar den Franska om de Steg han tagit hos Vice Roy til at ärhålla utaf honom nödige Befallningar, at före komma fulföljandet af en enskylt och olofl. handel, som icke annat kan, än måste omsider lända til förfång af Nationernes Handel. Han
föreställer derhos, at om detta första försök tåles, hädan efter icke et utan flere Skepp lära komma til Indien, af allehanda Folkeslag, hwilke, som de icke behöfwa at göra såstora omkostnader som Compagnierne, äro nödsakade at anwända, lära upköpa Warorne til hwad pris de kunna, och öfwer alt ödelägga handelen.
At som Skeps Besättningarne bestå af Folck, som äro rymde ifrån deras Nationer, hwilka de blifwit nödsakade at öfwergifwa, dels för deras, elacka upförande, dels för angelägne Omständigheter skull, til at undwika det förtiente Straffet, sådane infinna sig hos fremmande, hwarest, som man icke känner dem, de genom hwarjehanda förledande, och stora penninge Summor, utwärka sig en protection, som dem icke skulle förunnas, så framt de wore kände. Sluteligen anhåller han hos Franska Gouverneuren, at willia biträda honom uti de hos Vice Roy giorde steg.
Uppå denna Gouverneuren Pitts Skrifwelse, skall Rådet af Pondichery eller Gouverneuren le Noir den 30. Sept. 1733. hafwa swarat:
„ Que prevoyant toutes les consequences de l'Entreprise en question, il avoit deja deffendû aux marchands de sa dependance, de faire ancnn [!] Commerce avec les Gens de ce vaisseau; Qu'il convient de demander les ordres du Vice Roy, pour nous faire rendre les hommes de nos deux nations, & offre main forte au Gouverneur Anglois, s'il en a besoin.
Det är:
„ At som man wäl säge förut, hwad på fölgder det omnämde företagandet skulle hafwa, han redan hade förbudit Köpmännerne af sin handels district, at hafwa någon handel med Folcket af detta Skeppet; At han samtycker at begära befallning af Vice Roy til at få tilbaka bägge Nationers undersåtare, och tilbiuder Engliska Gouverneuren biträda med bewäpnad hand, om han så skulle behöfwa.
Deruppå skall Engliska Gouverneuren Pitt hafwa swarat, och ännu en gång begärt, at Franska Gouverneuren wille göra et med honom, til at förstöra denna Handels Expeditionen, samt straxt deruppå sielf kommit til Pondichery, och muntel. påstådt detsamma, då där blifwit fast stält, at et Detachemente af 100. Franske och lika månge Engelske Sodater, skulle ofördröjeligen skickas til Porto Novo, hwilka en Fransk Major wid namn De la Farelle skulle commendera, efter Podichery war allenast 9, men Madrass 40 Mil ifrån Porto Novo.
Detta Beslut blef omsider den 20. October 1733. wärkstält, då om morgonen 7. à 8. Båtar fulla med Manskap, och en del til Lands, wid paß klockan 8, med fullt Gewär uti särskilte hopar fördelte, kommo an Marcherandes, til antalet 200. Europeiske och 500 Swarte uti Engelsk och Fransk tienst stående Soldater, och stötte i hop utan förporten [!] af Swenska factoriet, uppå hwilket Swenska Flaggan war hißad, hafwandes förste Supercarguen Barrington, som såg omöjeligheten at förswara detsamma med så litet Manskap, knapt haft så mycket Råde rum, at med en Escorte af 6 Mann retirera sig til andra sidan om en där flytande Ström. Fierde Supercarguen Thomssen blef qwar, och mötte dem uti Porten, då de ropade at lägga neder gewäret samt at gifwa sig, hwilket de få Swenske som wid Factoriet qwar woro, sedan det icke kunde ändras, göra måste, då de Engelske och Franske straxt med Bajonetterne på Mousquetterne föllo in uti Factoriet, togo Possession deraf, fängslade Supercarguen Thomssen och Skrifwaren Combes, disarmerade Folcket, och letade uti alla wincklar och Wråer, om flere med Gewär någorstädes skulle finnas, då Majoren De la Farelle framhade en lång Lista, hwaruppå alle Franske och Engelske, som under Besättningen skulle finnas, woro uptecknade, hwarefter 7. Engelsmän blefwo til fånga tagne; Men när Majoren frågade, huru månge Frantzoser wore ibland Besättningen, och fick til swars, at allenast en enda wore på Skeppet, som af medömkan blifwit intagen på utresan, ifrån Öen St. Jago, hwarest han uti et ganska slätt tilstånd af en Engelsk Capitaine hade blifwit qwarlemnad, blef han helt förbittrad, och ref med bistert Lynne och swärjande Listan i stycker, uppå hwilken som de kringstående kunnat märkia, långt flere namn woro upteknade än Personer af fremmande Nationer woro om bord, hwaraf lättel. kan finnas, at Franska Gouverneuren blifwit bedragen med en falsk lista. Straxt derefter visiterades de så kallade Godowns eller Magaziner, hwarest Silfret, Kläden &c. af Skeppets Ladning förwarades, hwilka Majoren förseglade, sammaledes skedde med Supercarguen Barringtons efterlemnade Saker, och deruppå sattes en Fransk Fändrik med en Fransk och Engelsk Sergeant, 2ne Engelske och 2ne Franske Corporaler, samt 30. Franske och 30. Engelske Soldater til Wackt uti Factoriet, men Thomssen och Combes instängdes uti en Kammare, med hårdt förbud at icke komma utom dören. Och som Gouverneuren Pitt war ganska förbittrad på Barrington, så utskickades 40. swarte Soldater, at fast taga honom, om han kunde finnas, som dock med oförrättade ärender tilbaka kommo, då bemte Gouverneur, som allmänna Rycktet derom lupit, skall hafwa satt et præmium på hans hufwud, för den som kunde lefwerera honom död eller lefwandes; ja han war icke nögder der med, utan skref jemwäl til Danska Gouverneuren uti Tranquebar, och begärte at han honom fast taga och utlefwerera wille, emedan han förmente, at han sig der i hemlighet uppehålla skulle. Om Qwällen samma dag, sände Supercarguon Thomssen en skriftel. protest öfwer det som den dagen händt war, til Majoren de la Farelle, som uti hans egne händer lefwererades. Den 21. Octobt. passerade intet annat, än at Wackten ombyttes, då en Engelsk Fendrick emottog densamma, hwilket likaledes den 22de ejusdem om morgonen skedde af en Engelsk Fändrick, och hördes utaf dem, at de sielfwe ännu icke wiste, hwad de skulle göra, förr än de fingo Ordres ifrån Gouverneuren Pitt. Efter Middagen klockan 3, kom Majoren de la Farelle med en Engelsk Capitaine Wilson benämd, och Berriman en ledamot af Engelska Rådet uti Fort St. David, samt Secretaren Laurent ifrån Pondichery til Factoriet, och förkunnade Thomssen, at de hade Ordres, at bort föra til Fort St. David, alt hwad så wäl uti Factoriet, som uti Packhusen kunde finnas, hwartil jemwål straxt en begynnelse giordes, med alt Gewär som der fandts, och med 6 stycken Glas Lanternor som hängde uti Factoriet, och visiterades Thomssens, och Skrifwarens, Skriflådor och Kistor &c. ganska noga, öfwer hwilket alt åter om Qwällen, Thomssen lät inlefwerera til Franska Logen en skriftelig Protest.
Den 23de om morgonen begynte de at göra rent hus, och förde bort alla Packor och Waror, medan Rådet Berriman och Secreteraren Laurent wägde alt Silfret, hwilket deruppå sammaledes bort fördes, och när ey mera war qwar uti Factoriet, gingo de neder til Packhusen, hwarest Jernet, Blyet och Bräderne &c. af laddningen samt Skeps provisionen lågo, hwilket alt sammaledes bort togs och bortsändes så som det förra, under en Fransk Officerares commando med Fransk Escorte til Fort St. David ja de lemnade icke ens dörarne på hakarne uti Packhusen, utan togo jemwäl dem med sig, och utur sielfwa Factoriet Bord, och en hop inländska stolar, som woro länte af Stadsens Inwånare, in summa altsammans, så at icke ens en Wattn kruka qwarlemnades.
Medan detta påstod, sökte Engelska Capitainen Wilson at öfwertala Manskapet til at följa med dem til Fort St. David, försäkrandes dem om underhåld, och at Gouverneuren Pitt torde betala dem deras Månadzpenningar, hwar upp Folcket, som å ena sidan såg, at provisionen och alt hwad i Factoriet warit, hade blifwit bortfördt, och at stor fara för dem torde wara, at dö af Hunger om de qwarblefwo, men å andra sidan woro försäkrade om Underhåld, samt smickrade sig med Förhopning at få sina Måndazpenningar betalte, häldre walde det senare, och låto således 27. Mann öfwertala sig, at öfwergifwa Factoriet, warandes icke flere, än Underfältskäraren Jonas Munck och en Supercarguens betient Anthony Bengtson wid namn, som uti allas närwaro begärte, at få blifwa qwar wid Swenska Flaggan, som hela denna tiden öfwer, medan denne Plundringen påstod, natt och Dag flög på Factoriet, hwilket dem okså tilstaddes.
Den 24de Ejusdem före middagen, bortsändes Supercarguen Thomssen och Skrifwaren Combes med förbemte Matroser af Englisk Nation, under Wackt fängslade til Fort St. David, och lemnades Fältskäraren med ofwannämde Bengtson allena uti det plundrade Factoriet, då den wackt hafwande Fändricken med det hos sig hafwande Engelska och Franska manskapet, jamwäl begaf sig derifrån till det Franska Factoriet uti Porto Novo, hwarpå straxt ofwanförmäldte 27. Mann af besättningen med 2. båtar fördes till Fort St. David.
Sedan de alle woro bortfarne, infunno sig månge af de Mauriska och Malabariske Köpmänu [!] uti Factoriet, och beklagade de qwarblefne öfwer det som händt war, samt frågade, om de hade något at lefwa af, och offererade dem alt hwad de kunde behöfwa, men förundrade sig derjemte högeligen, hwad det måste wara för Folck, som de Engelske och Franske hade så illa handterat, där de likwäl icke hade undestådt sig at röra Flaggan.
Den 26. Octobr. om aftonen, marcherade de Engelske och Franske Troupper ifrån Porto Novo, men lemnade 40. swarta Soldater qwar, med ordres, at der Barrington sig infinna skulle, honom då fast taga.
Detta är korteligen hela sammenhanget, af det stora, och emellan Nationer som lefwa i fred och godt förtroende med hwarannan, ohörde öfwerwåld, som emot det Swenska Ost-Indiska Compagniets Factorie och des deruti befindtelige Effecter blifwit föröfwat, hwaraf man tydeligen lärer finna, at Engelska Gouverneuren Pitt; med berådt mod, sig företagit, til at aldeles i första begynnelsen, som sagt är, ruinera den Swenska handelen på de orterne, och förhindra, at icke något Skepp mera ifrån Swerige måste drista sig at ditkomma, samt at han et sådant sit upsåt, på et barbariskt sätt wärkeligen fulbordat hafwer, jemwäl ock, at han til den ändan, med en hop updicktade saker och osanningar, sökt at uphissa Gouverneuren och de infödde der i landet emot de Swenska, samt när han såg, at desse hans intriguer icke wille så för honom lyckas, som han det önskade, at han förledt de Franske, at tillika med honom med Wåld och bewäpnad hand utföra, hwad han elliest icke kunde åstadkomma.
Och som nu, sedan Gouverneuren Pitt härutinnan wunnit sit ändemål, han icke deß mindre frucktade, at så länge det til Bengale seglade Skeppet icke sammaledes kommit uti deras händer, saken allenast wore halfgiord, och detta första Swenska Försöket icke så aldeles förqwafdt, som han det önskade, så begynte han, straxt Factoriet war plundradt, at efterfinna Medel och utwägar, huru han jemwäl måtte kunna blifwa mästare af bemeldte Skep. Han hade wäl redan giordt en tämmelig god begynnelse, at hindra Skeppets återresa til Europa, dymedelst at han all Skeps provision som uti Magazinerne i Porto Novo för återresan uplagd war, bortröfwade, emedan der i orten icke något salt kött och flere provisioner, som för en lång resa tienlige äro, stå at ärhållas, samt at han öfwertalt det i Port Novo qwarblefne Manskapet at öfwergifwa Swenska Flaggan; Ty han wiste wäl, at SKeppet icke kunde segla utan Matroser; men så trodde han likwäl, at det icke torde göra tilfyllest, derföre skref han til Engelska Gouverneuren uti Bengale, och anmodade honom, at anhålla Skeppet och deß besättning; Men som denne Gouverneuren war mycket försicktigare, än at han skulle begå en sådan Wåldsamhet, och detta således icke wille taga lag för Herr Pitt, så brukade han sina förra Konstgrep, och betiente sig af en hop osanningar, til at åter å nyo utwärka sig Franska Gouverneurens Mr. le Noirs biträde, på det han måtte kunna göra sig mästare af detta Skeppet, hwarpå hans hug så mycket lekte, sådant finnes klart af de öfrige utaf ofwanförmäldte Extracter, som Kongl. Swenska Ministre Plenipotentiarien uti Paris af Kongl. Franska Sigill bewararen blifwit tilstälte, hwilke här med samma Franska ord, som de blifwit communicerade, skola införas.
Innehållet af et Gouverueuren Pitts bref til Gouverneuren le Noir af den 29. Decembr. 1733. upgifwes sålunda:
„ Il l'avertit que par deux Lettres de Barrington, qui viennent de luy tomber entre les mains, cet homme consulte les deux autres Sobre Cargues anglois, sur le moyen d'user de repressailles. Le Sr. Pitt ajoute, qu'il pense que cela ne leur est pas possible, puis qu'il a une bonne partie de leur Gens entre ses mains, que cependant, pour ne rien risquer, il est bon de se tenir sur ses gardes, que pour cet Effet, il gardera un de ses Vaisseaux d'Europe, pour examiner leur Conduite & leur demarches. Qu'il trouve dans les papiers de Barrington, de preuves convainquantes & sans replique, que presque tout cet armement apartient aux Anglois, par les Lettres, les Obligations, les desseins pour leur Commerce, & quantité d'autres Ecrits, qui ne peuvent qu'embarasser bien fort de Gens en Angleterre, qui se sont trop livré à un homme, qui n'avoit ny assez de tête pour conduite leur affaire, ny allez de prudence
pour conserver leur secret. Que cela supposé, en vertû des ordres qu'il a du Parlament, & de sa Compagnie, on n'a rien fait qu'avec autorité. Qu'il ne pourroit leur rendre leurs Effets. Sans se faire des affaires en Angleterre. Que la Commission par ses termes luy a tout l'air d'être subreptice, & demande, si on ne pourroit pas s'emparer du Vaisseau à son retour.
Det är:
„ Han gifwer Gouverneuren le Noir til känna, huru som genom 2:ne af Barrington skrefne bref, som kommit uti hans händer, han funnit, at densamma rådgör med de 2:ne Engliske Supercarguerne, på hwad sätt de skulle kunna göra repressalier. At Herr Pitt widare yttrar sig, huru som han fuller icke tror, at det skall wara dem möjeligit, emedan han hafwer en stor dehl af deras Manskap uti sina händer, men at icke des minde, på det ingen ting måtte risqueras, det wore wäl, om man toge sig granneligen tilwara; at fördenskull han wille hålla qwar et af sine Europeiske Skepp, til at gifwa ackt uppå hwad de skulle taga sig före. At han finner ibland Barringtons Papper, öfwertygande och owedersägelige prof, at hela detta Skeppet wore Engelsmänner tilhörigt, och sådant genom bref, Förskrifwelser, Handelsförslag, och mångfaldige andre Skrifter, som icke annat kunna än förorsaka mycken ledosamhet åt wist Folck i Engelland, som hafwa förtrodt sig uti en Mans händer, hwilkne hwarken hade förstånd at dirigera deras Wärck, eller ägde nog försicktighet, at dölja hwad som borde wara doldt. At om sådant sättes til fundament, man til följe af den befallning, som han hade af Parlamentet och Engelske Compagniet, icke hade giordt mer, än hwartil man warit berättigad. At han icke kunde återlefwerera dem deras Effecter, utan at göra sig answar uti Engelland; At Paßet för des Innehåld skull, förekom honom aldeles, såsom det med Konstgrep wore utwärckat, frågandes om man icke kunde göra sig mästare af Skeppet wid des återkomst.
Swaret däruppå ifrån Franska Gouverneuren uti Pondichery, Mr. le Noir af den 2. January 1734. upgifwes af följande Innehåll.
„ Il repond au Sr. Pitt, que ce Vaisseau est toujours assez fort, pour arrêter ceux de l'Inde, qu'ainsi il faut etre sur ses gardes, à moins qu'on ne mette ce Vaisseau hors d'Etat de rien entreprendre, en se faisant rendre les Anglois qui luy restoient à bord. Qu'il peut envoyer un Vaisseau d'Europe à Porto Novo pour observer le Vaisseau Suedois, avec un homme de Confiance & prudent, afin d'assurer la navigation des Vaisseaux de l'Inde. Il ajoute qu'il y sera aussi passer un vaisseau d'Europe francois.
Det är:
„ Franska Gouverneuren, swarar den Engelska, at detta Skeppet altid är starkt nog, at kunna hindra Skeppen uti Indien, at man fördenskull bör taga sig til wara, med mindre man sätter samma Skepp uti sådant stånd, at de ingen ting kunna taga sig före, dymedelst at man låter utlefwerera til sig de Engelska som ännu wore om bord. At han må skicka et Europeiskt Skepp til Porto Novo, til at taga wara på det swenska, med en pålitelig och försicktig Mann, på det Skeppens Siöfart uti Indien måtte sättas uti säkerhet. han lägger til, at han jemwäl lärer sända dit et Franskt Skepp ifrån Europa kommit.
Deruppå skall Gouverneuren Pitt, ännu ytterligare hafwa skrifwit til Franska Gouverneuren, under den 9de Januarii 1734, af följande innehåll.
„ Il reitere, qu'il a en mains les preuves originales, que presque toute la Cargaison de l'Armement apartient à sa nation, & que par les ordres qu'il a, il est obligé de s'en emparer & de s'en faisir. Que pour en venir au point Essentiel de la difficulté sur les Suites, il represente qu'on sera a prouvé en Europe ou qu'on ne le sera pas. Que si les Puissances qux quelles on remettra l'affaire, & à qui il apartient de droit d'en connoitre, aprouvent la conduite qui a eté tenuë, & qu'on doit continuer detenir, l'affaire sera finie, & servira d'exemple, à plusieurs, qui pourroient dans la suite, former le même dessein, de vernir aux Indes avec des Commissions subreptices, qu'il leur seroit, facile d'obtenir à force d'argent, & de presents distribués à propos aux Officiers qui aprochent les Princes. Que si on n'est pas aprouvé, on ne peut tout au plus l'obliger, qu'à la restitution des Effets Saisis, & aux dommages & interets; qu'il a de quoy y satisfaire amplement, qu'il est en etat, d'en rendre raison, quand on voudra, les Anglois ayants dans cet armement la plus grande part, & y etants entré contre la Loix & les Deffenses tres expresses de leur Nation; que les Effets qui sont entre ses mains, seront infailliblement destiné pour cela, & que ces interessez seront heureux, s'ils en sont quittes pour si peu de Chose. Il ajoute, que quelque etenduë que soit la Commission de Barrington, il ne peut user du Droit de repressailles, dont ses lettres menaçent. Que puis qu'il pretend neantmoins s'en servir, il est question, de le prevenir, en s'emparant de son vaisseau, pour eviter les Consequences facheuses, qui s'en svivroient infailliblement aux Indes, si on luy laissoit faire ce qu'il a premedité.
Det är:
„ Engelska Gouverneuren Pitt uprepar å nyo, at han hafwer original bewis uti händerne, at nästan hela ladningen af denne utredningen tilhörer sina Landsmänn, och at i förmågo af de befallningar som han derom hafwer, han måste göra sig mästare deraf och bort taga densamma: Och på det man måtte likwäl röra den förnämsta omständigheten, som är, swårigheterna dem man sig af påfölgden förestella kunde, så ponerar han, at hwad som skedtär [!], antingen lärer winna byfall uti Europa eller lärer det disapproberas. Approberade nu Puissancerne, hwilkas omdöme saken blefwe understäld, och hwilkom det med rätta tilhörde at döma deröfwer, wederbörandes upförande, hwarmed man continuera borde, så wore saken afgiord, och blefwe en eftersyn och warnagel för många, som i framtiden kunde fatta samma upsåt, at komma til Indien med olagl. utwärkade Paß, hwilka de igenom stora Penningar och skänker, enär de i rättan tid utdelas til dem, som store herrarne äro närmast, lätteligen kunde sig förskaffa. Blefwe det icke approberat, så kunde på det högsta icke mera påstås, än de bort tagna Effecters återbärande, med Interesse och skadestånd; at han hafwer tilräckeligen sådant at åstadkomma; at han är i stånd det at kunna förswara, enär det skulle påstås, emedan Engelsmännerne ägde största delen uti denna utredningen: Och som de hade tagit del derutinnan, emot uttryckelige Nationens Lagar och förbud, at utan twifwel Effecterne som äro uti hans händer, dertil skulle anwändas, och at desse Interessenter woro lyckelige, om de sluppo med så liten Förlust; han lägger ytterligare til, at ehuru wida och Innehållet, af Barringtons Paß ginge, han dock icke wore i stånd, at betiena sig af rättigheten til at göra repressalier; At, emedan han likwäl påstår sådant at willia göra, det wore angelägit, at förekomma honom, förmedelst hans Skeps bort tagande, på det man måtte kunna förhindra alla swåra på fölgder, som det otwifwelacktigt uti Indien hafwa skulle, så framt man tilstadde honom, at göra hwad han sig i Sinnet tagit hade.
Widare skall Gouverneuren Pitt hafwa skrifwit til Franska Gouverneuren under den 20. Jan. 1734. med följande ord:
„ Le Droit de faire la Guerre ou la paix, étant reservé à la Royautè, on ne peut penser autrement, si non, que Sa Majesté Suedoise a eté Surprise, en accordant par la Commission à un jeune homme, simple Capitaine, la Liberté de declarer la guerre, à quoy les Puissances elles mêmes ne se determinent, qu'aprez avoir observe certaines formalitez requises. Ainsi la precaution de se procurer ce droit de repressailles, doit étre d'autant plus suspecte, que ce point est prematuré & affecté. Il étoit inutile, qu'il fut inferé dans la Commission, si les armateurs & leurs Soprecargues n'avoient pas eu à craindre, que leur mauvaise Intention, & leur manœuvres subreptices, n'eussent fait concevoir de justes Soupçons.
Det är:
„ Såsom Rättigheten at föra krig eller göra fred, är Konungsliga Wåldet förbehållen, så kan man icke annat tro, än at Hans May. af Swerige måtte hafwit förledd, at meddela uti deß Paß, en ung person, som icke är mera än Capitaine, frihet at förkunna krig, hwilket at göra, Potentaterne icke sielfwe fast ställa, förr än någre nödige formaliteter blifwit i ackt tagne. Fördenskull bör den præcautionen, at skaffa sig en sådan rättighet til at bruka repressalier, wara så mycket mera mißtänckt, som densamma är aldeles otidig, twungen och affecterad. Det hade warit onödigt, at låta densamma uti Passet inflyta, om icke Redarne och deras Supercarguer hade haft orsak at fruckta, det deras onda upsåt, och understuckne olaglige gerningar torde hafwa förorsakat någon skälig mißtanka.
Ytterligare anföres innehållet af et Gouverneuren Pitts bref til Gouverneuren le Noir af den 27. Jan. 1734. med följande ord:
„ Il l'informe, qu'il apptend par de Lettres de Bengale, que le Vaisseau se preparoit aux moyens de venir se vanger, que les menaces, que les Gens de ce vaisseau en faisoient à Bengale, avoient mis l'allarme á Gollola & à Chandernagor, qu'il falloit les prevenir, en envoyant les deux Vaisseaux d'Europe l'attendre à Porto Novo.
Det är:
„ Han berättar, at han förmedelst bref ifrån Bengale förnummit, det Skeppet skulle tillaga sig, at hitta på utwägar til at hämnas; at de hotelser, som Skeps Besättningen derom giordt uti Bengale, hade satt stor skräck uti inwånarne af Gollola och Chandernagor; at man borde förekomma Skeppet, och sända de 2ne Europeiske Skepp til Porto Novo, at der uppassa detsamma.
Uti desse här ofwanföre anförde Extracter, heter det nu, som man seer, ibland annat, at Gouverneuren Pitt af Barringtons upfångade bref funnit, at Skeppet skulle hafwa upsåt at bruka repressalier, och änskönt han icke trodde, at det skulle wara möjeligit, emedan han hade en stor del af Besättningen uti sit wåld, så wore dock bäst at taga sig til wara. Där skrifwer han, at han fått säker underrättelse ifrån Bengale, at de på Skeppet qwarblefne rustade sig at hämnas, och at deras hotelser hade satt en stor Skräck uti Inwånarne af Gollola och Chandernagor, twenne Engelske Nybyggen wid Bengale, med mera; anhållandes, at Franska Gouverneuren wille biträda honom med et Franskt Orlogs Skepp, som tillika med et Engelskt kunde uppaßa det Swenska Skeppet wid sin återkomst til Porto Novo, och bort taga detsamma. Och med sådane updichtade tidender, uträttade han ock så mycket, at Franska Gouverneuren dertil utrustade et Skepp, som tillika med et Engelskt, utom den wanlige Besättningen, med mer än 200. Europeiske Soldater besattes, och den 31. January 1734, lade sig på Porto Novo redd, til at där afbida Skeppet drottning Ulrica Eleonora.
Detta Skeppet låg emedlertid uti Ganges strömmen uti Bengale. Capitaine Utfall notificerade straxt sin Ankomst til alla der i orten êtablerade Europeiske Nationer, samt fick ganska höflige swar tilbaka, med försäkran, at de på intet sätt skulle hindra den Swenska handelen, fast än, i förmågo af deras respective Compagniers förbud, de sielfwe icke kunde handla med dem. Och som Supercarguen Carl Irvine straxt i början infandt sig hos Mauriske Gouverneuren, och med honom öfwerens kom, om den afgift, som skulle betalas til Gouvernamentet för den handelen som der göras Kunde med Swenskt järn, så begynte de straxt, at försälja hwad de hade, at köpa hwad de kunde få, at reparera Skeppet, och at anskaffa någon färsk Provision för deras återresa, hwarmed continuerades uti god enighet och förtroende, så wäl med Gouvernamentet som med alla där warande Europeiske Nationer til den 24. Decembr. 1733, när de redan begynte at täncka på sin återresa, då deras Wänner uti det Engelska Nybygget wid Calcutta, communicerade dem hwad uti Porto Novo händt war, hwilket sedermera genom et almännt Ryckte bekräftades. Och som genom en sådan oförmodad tidning besättningen mycket förskräcktes, så tänkte bemeldte Supercargo då icke widare på, at köpa några Waror, utan allenast at sälja, hwad ännu öfrigit wara kunde, samt at åter sälja en del som köpt war, til at kunna anskaffa, hwad i så beskaffade omständigheter, till Skeppets förswar och provianterande kunde behöfwas. Men som alt hwad betarfwades, war mycket rart der å orten, och det mästa som skulle anskaffas, icke annorstädes fandts än hos de Engelske, så kostade det mycken möda, innan alt kunde åstad kommas; Och som Skeppet sammaledes behöfde Matroser så blefwo jemwäl omsider 10. swarte, emedan inge andre woro at tilgå, i tienst antagne; hwaruppå Skeppet den 28. Januarii 1734, derifrån af seglade, och tog sin kosa åt Porto Novo Redd, hwarest det för mycket stilt wäder skull, icke förr anlände än den 9de Marty derpå följande om qwällen; men rätt som det skulle gå til ankars, attaquerade ofwannämde 2ne der liggande Franske och Engelske Örlogs Skepp detsamma, med skarpt skiutande, så at Capitainen, efter partiet icke war egalt, och besättningen war för swag, at kunna göra motstånd, nödgades sättia Seglen til, och söka at komma undan, då bemeldte bägge Skepp förfölgde honom uti 36. timar, så at han med största möda omsider kom dem utur sicktet, efter hans Skepp war en bättre Seglare än deras, förmodeligen ock, bägge örlogs Skeppen icke dristade sig at göra alt, hwad de hade kunnat göra, af frucktan, at finna motstånd, och sätta sig i fara at mista en del af sitt Manskap. Hwaruppå Skeppet drottning Ulrica Eleonora, efter mycket kringswärmande, och utståndne store wederwärdigheter och farligheter, (hwilke äro för widlöftige här at beskrifwas, och förtiena en särskilt utförlig relation) sedan det hållit winterläge hos de Franske uppå Öen St. Mauritius, som nu kallas Isle de France, uti et ganska slätt tilstånd, den 4de Febr. 1735, emot alla menniskiors förmodan, ankom uti Götheborgs hamn.
Sådane äro de sannskyldige omständigheter af den förlorade Resan, som Skeppet drottning Ulrica Eleonora giordt, och af det Öfwerwåld som skedt wid Swenska Factoriet uti Porto Novo, samt uppå sielfwa Skeppet uti öpna Siön; Och må man nu sielf döma, om uppenbara Stråt- och Siö-Röfware, som Hans Kongl. May. sielf uti 17. §. af des för Ost-Indiska Compagniet utfärdade allernådigste Privilegio, kallar sådane Owänner, någonsin kunnat betee sig annorledes, än Swea-Rikes bästa Wänners och Allierades undersåtare härutinnan giordt hafwa.
Innan man går widare, påminner man sig, at man här frammanföre något omrödt [!], Supercarguen Barringtons förde Correspondence, med Nabob eller Vice-Roy af Arcate; Och på det ingen ting, af alla de efterrättelser denne saken angående som man kunnat öfwerkomma måtte fattas, så införes här jemwäll öfwersättningen af så många bemte Vice-Roys och hans premier Minstres bref, som bemeldte Barrington Salverat, och til Compagniets Contoir i Götheborg lärer hafwa aflefwererat; de äro skrefne på Persianska, och lyda som följer:
„ Öfwersättning af Nabob Hazariette Saied Allee Cawns 4. Bref til Barrington, tilsammans uti et Couvert, förseglat med Nabobs Sigill.
„ Det första Pappret: Nabob önskar Monsieur Barrington all wälmåga. Wi hafwa undfått af Eder et bref, skrifwit på Persianska, och et annat på Mallabariska, och deras innehåll förnummit.
„ Frukta för ingen ting, ty wi hafwa dragit omsorg, at det skall ändras, som I Klagen öfwer, beträffande Phousdarn, hwilken nu icke mera lärer wara Eder hinderlig, uti edar handel.
„ I skolen få en god plats at nedsättia Eder, och låta edar Flagg, och kunnen I lita på min omsorg för Eder, utan at bekymra Eder om, hwad andre kunna berätta Eder, som torde wara stridande häremot.
„ Det andra Pappret: Nabob önskar Mr. Barrington hälßa, Nöje och wänskap. Shaik Saib (Phousdarn af Porto Novo) hafwer skrifwit mig, at I ären ankomne til Porto Novo, och hafwen begärdt, at jag wille sända Eder någon præsent, hwarföre wi hafwe sändt Eder 3. stycken tyger, och et stycke för Verago Modell, hwilka I lären wara så god och emottaga til et Teckn af min Wänskap, och hafwen I at idka edar handel der i orten.
„ Herrarne af Madrass omgås med någre hemlige Ränker at hindra Eder, fördenskull måsten I icke hålla Wänskap med dem; Icke des mindre kunnen I göra Edra Syßlor, och hwad I hafwen at göra, utan någon frucktan, blifwandes qwar uti Porto Novo.
„ Det tredie Pappret: Herr Barrington är, som wij höre en Man af stort förstånd, och som wet at lefwa. Jag hafwer undfått de 2ne stycken kläde, som I hafwer sändt mig, och uptagit denna Sänningen med Wänskap. Gud ware hos Eder!
„ Det fierde Pappret: Jag hafwer sändt Eder 4. stycken Tyger, 3. för Eder sielf, och 1. stycke för Verago Moodell, hwaraf det som för Eder ärnat är, består af 1. Tulbandt, 1. stycke Tyg med Gullblommer, och 1. stycke Brocade.
„ Öfwersättning af Mera Saibs Cawn Saibs, eller Första Ministrens bref, bestående utaf 2ne papper lappar.
„ Det första Pappret: Gud gifwe min Wänn och Camerade Herr Barrington god hälßa! Wij måste låta eder weta, at wij äre helt förnögde med Eder; Wy hafwe undfått de bref som I skrifwit, och föredragit dem för Nabob, och lemnat hans Swar til edra Peouns, hwaraf, när I det läsen, I lären finna hans mening, och rätta eder der efter, så lären I hafwa orsak at wara nögd. Oß skall det altid wara mycket kärt, när Wi så förnimma edar goda hälßa och Wälstånd, ty jag är nöd, allenast jag fårhöra [!], at min Wänn och Camerade mår wäl.
„ Det andra Pappret! Wij hafwe undfått den present af Silfwer, som I hafwen sändt Oß.
„ Öfwersättning af Nabob Hazariette Saied Allee Cawns bref til Barrington, som honom den 6te Decembr. 1733, til handa kommit.
„ Gud gifwe Herr Barrington altid wälde, godt mod och hälsa i denne Werlden! Jag hafwer undfått Eder skrifwelse, och des innehåll förnummit. Warer wid godt mod. Jag skrifwer hwar dag til Mr. Pitt. Hwad emot eder andragit är, det skall komma tilbaka på hans egit hufwud, til at göra Slut uti denna saken. Oroa eder intet förden skull, jag skall så afgöra den saken, at det skal lända til eder Satisfaction, och sedan underrätta eder derom. Sedermera mågen I täncka uppå at bygga eder et Factorie. Jag hafwer skrifwit helt alfwarsamt til Mr. Pitt. Edra utskickade Peouner lära berätta eder mera. När I hafwen något widare tilfälle lären I behaga skrifwa mig til. Hwad kan jag säja mera!
„ Öfwersättning af Mera Saibs Cawn Saibs, eller Premier Ministrens ytterligare bref til Barrington.
„ Herr Barrington önskas alsköns lycka uti denna Werlden! Jag hafwer fådt tidningarne om hwad eder händt är, och öfwerlefwerat edart bref til Nabob, och sänder eder tilbaka hans swar, hwaraf I lären förstå hans mening, och lären I behaga at rätta eder derefter. All ting lärer gå wäl. Hwad kan jag säja mera!
Af deße Bref finnes nu äfwenwäl de Engelskas Stemplingar hos Nabob, samt at han aldeles icke approberat, mindre samtyckt til hwad som skedt är, som dock will föregifwas.
Och sedan man nu således, så kort som möjeligit warit anfördt rätta och sannskylliga Speciem facti, så skall man nu jemwäl.
2do:) Skärskåda, om Swenska Ost-Indiska Compagniet uti något mål förbrutit sig emot Kongl. May. Privilegium, och derigenom gifwit anledning til en sådan Wåldsamhet?
Nu lemnas Compagniet uti 1. §. af Kongl. May. allernådigste Privilegio af den 14de Juny 1731, tilstånd och frihet, at idka Siöfart och Handel uppå Ost-Indien, neml. til alla å andra sidan om Cap de bonne Esperance belägne hamnar, Orter och strömmar, NB. hwarest andra Nationer hafwa en öpen och fri Handel, warandes icke tillåtit, at extendera denna handelen NB. til någon af de hamnar, orter och strömmar &c. som andre Europeiske Puissancer och Stater äro tilhörige, utan deras efterlåtelse och tilstånd. Så lyder det Kongl. Förbud, hwarmed Hans Kongl. May. behagat inskränka den åt Compagniet förundte Handelsfrihet, men at detsamma uti intet mål af Compagniet blifwit öfwer skridit, är klarligen wisat uti sielfwa Specie facti; Ty Skeppet Drotning Ulrica Eleonora expedierades til Porto Novo uppå Kusten af Coromandel, som efter alla Geographiske beskrifningars intygande, icke tilhörer någon Europeisk Nation, utan Stora Mogoll, och hwarest de Engelske icke ens hade et Factorie, oacktadt alla Nationer hafwa der en fri handel, och kunna hyra hus til Factorier; Hwilket at bestyrkia, jag will anföra någre passager af en åhr 1728, uti London tryckt bok på Engelska, som kallas: Atlas Maritimus & Commercialie, or a general view of the World, utgifwen af Dr. Edmund Halley, hwarest auctoren, uti sin description of the Southern Coasts of Africa, eller beskrifning af de Södre Kuster af Africa, sedan han förut korteligen omrört, huru Kusten af Coromandel, fordom haft sina egna små konungar, och omsider kommit under Stora Mogols wälde, under hwilkens lydna densamma ock ännu är, pag. 195. & sequ. upräknar alla de orter, hwarest Europeiske Nationerne hafwa sina rätta enskylte fotfästen, Nybyggen och Fästningar, samt hwarest alle eller någre tilsammans hafwa sina Factorier; Och under de senare, jemwäl Porto Novo, förklarandes straxt deruppå hwad han menar med det ordet Factorie, med följande ord:
„ When we say: the English have a Factory in this part, and the Dutch in that part, it is rather to describe, who has the principal commerce and power in the places, where they Severally have forts, and maintain Garisons, no Factory is singular to any Nation upon all this Coast; but the severall Nations have particular houses or Bazars in the respective Cities and trading Ports, and this they call a Factory: whereas the gross of the Inhabitants are Indians, and the Europeans are there only by the permission of those Indians, or of their Princes and Governors, who are the proper Lords of the place, so both the Nations are equally allow'd their houses, and thus they have properly Factories in the same place.
Det är på Swenska:
„ Enär wi såge, at de Engelske hafwa et Factorie uti denna orten och Holländarne uti en annan, så sker sådant mera til at bemärka, hwilken som hafwer förnämsta handelen och Styrkian uti Orten; ty undantagandes enskylta Platzer, hwarest de särskilt hafwa sina Fästningar, och underhålla Garnisoner, äro inga Factorier på hela denna Kusten, som enskylt tilhöra någon Nation, utan hwar Nation hafwer enskylte hus eller Bazarrs uti respective Städerne och hamnarne, och deße hus kallas Factorier: Ty såsom större delen af Inwånarne äro Indianer, och de Europeiske der allenast wistas med deße Indianers eller deras Förstars och Gouverneurers tilstånd, som är rätte herrarne af Orten; Altså hafwa bägge Nationerne frihet at hafwa sina hus, och detta är egenteligen, at de hafwa Factorier uti en ort tilsammans.
Här utaf är så klart som Middags solen, at Porto Novo icke på något sätt hörer de Engelske eller Franske til, och at de icke hafwa större frihet at handla dersammastädes, än Lands-Herren och Gouverneuren dem gifwer; hwilket Engelsmännerne så mycket mindre lära wilia eller kunna bestrida, som det icke äro wåre, utan deras egen Landsmans ord, som öfwertyga dem, at icke de äga mera rättighet til handelen uti Porto Novo eller på hela Kusten af Coromandel, än någon annan Nation. Detta intygar samma Auctor ännu tydeligare när han säger pag. 197.
„ There are a great many smaller places of Trade upon these Coasts, to which Ships come from all parts of India, and they may come from any part of Europe too, if they bring but ready money with them, and be supply'd with all Sorts of India Goods, and with any quantity of them, for the English or Dutch or Portuguese are nowhere so much Masters of the Commerce in this part of the world, but that others may trade as freely there as them selves; and there are Factors also even of these very Nations, who have no Dependance upon the respective Companys of their own Nations, but are mere merchants, and buy & sell for whoewer they please, and this even at Fort St. George it self.
„ This I mention, because upon the late setting up of new Companys and new Stocks for the Commerce of the Indies in Europe, it was propos'd by some, to prevent their Ships trading in the Indies, which is a mark of great ignorance in those who suggest it, seeing the Ships of any nation may be supply'd with Goods of all Kinds for their money, at almost any place upon this Coast.
Hwilket lyder på Swenska sålunda:
„ Der är en stor myckenhet mindre Handelsplatser uppå deße Kuster, hwarest Skepp ifrån alla orter uti Indien anlända: och ifrån Eurooa [!] sielf, ifrån hwad ort der wara må, kunna de fritt komma dit, allenast de hafwa reda penningar med sig, då en Ladning af allehanda slags Indianiske Waror, til hwad myckenhet som må begäras, står at erhållas: Ty de Engelske, Holländare och Portugisare äro ingen städes så mycket mästare af Handelen, uti deße Werldenes delar, at ju andre måge handla der rätt så fritt som de sielfwa. Det finnes ock Factorier, jemwäl af deße samme Nationer, som hafwa aldeles ingen Dependance af deras egne Landsmäns respective Compagnier, utan äro blotte Köpmän, at köpa och sälja för hwar och en som de sielfwe behaga, och detta in uti Fort St. George sielf.
Detta anföres allenast derföre, at då sidst et nytt Ost Indiskt Compagnie uprättades, somlige wille förswara den satsen, at man borde förhindra deras Skepp at icke få handla uti Indien, hwilket är et Teckn af stor okunnighet hos dem, som gåfwo et sådant Förslag, emedan de see, at alla Nationers Skepp kunna för sina Penningar, uti mäst alla orter uppå denna Kusten blifwa providerade med alla slags Waror som finnes.
Så wida denne Auctoren. Man kunde anföra månge flere, om man icke frucktade före, at denna berättelsen torde blifwa för widlyftig; det kan wara nog af, at man med en Engelsk Scribent wisat, at hwarken Engelska Compagniet, eller någon enda Europeisk Nation hafwer större Handelsfrihet uti Porto Novo, ja icke ens på hela Kusten Coromandel, än den andra; hwaraf då ostridigt följer, at Swenska Ost-Indiska Compagniet idkat Siöfart och handel til en å andra sidan om Cap de bonne Esperance belägen ort, hwarest andre Nationer hafwa en fri och öpne Handel, och at de icke extenderat sin handel, til någon af de hamnar, orter, strömmar &c. som andra Europeiske Puissancer och Stater äro tilhörige, samt at således, detta Compagniet uti intet mål förbrutit sig emot Kongl. May. Privilegium, och derigenom gifwit de Franske och Engelske orsak eller anledning til en så grufwelig wåldsamhet.
Hwad månde då hafwa warit ordsaken dertil, efter Compagniet icke på något sätt gifwit dem någon anledning? Så må wäl hwar och en rättsint Menniskia med största förundran fråga. Man kunde lätteligen och med få ord swara, och tror intet, at man skulle skiuta långt ifrån målet, at ehwad prætext, skäl eller förewändning ock brukas må, ingen ting annat warit der til orsaken, än 1o:) Afwundsiukan deröfwer, at de funnit, at de Swenske omsider jemwäl begynt at bruka sina öpna ögon, til at see, hwad dem gagneligit wara kan; och 2do Frucktan, at de torde genom denne handelen til en stor del slita sig lösa ifrån det Engelska och andra Nationers handels wälde, hwarunder de Swenske Trafiquanterne beklageligen så länge suckat. Jo, detta är den rätta hufwud orsaken, och derpå må ingen twifla. Men lika som den, hwilken giordt illa, eller något som han icke kan förswara, aldrig gerna tilstår rätta Sanningen, utan på allehanda sätt swinkar, och söker at hitta på ursäckter, ehuru illa han ock råkar på ibland, så må man ock tro, at Engelske och Franske Compagnierne icke underlåtit, at anföra allehanda, til at förswara hwad de giordt; men at det icke så särdeles welat lyckas för dem, til at på hitta något, som kunde wara någorlunda plausibelt, mindre för et giltigt skäl kan passera, sådant skall jemwäl korteligen wisas, när man här 33o:) införer et kort utdrag utur de Swaren som Hans Kongl. May. Ministrer wid Franska och Engelska hofwen, efter lång tids utdräckt omsider blifwit meddelte och
4o:) straxt för sammanhanget skull bifogar hwad deruppå blifwit swarat.
Så snart Tidningarne om detta uti Porto Novo skedde öfwerwåld, kommo til Swerige, så gaf Ost-Indiska Compagniet, efter 17. §. lydelse uti deras Privilegio, sådant Hans Kongl. May: straxt i underdånighet til känna; Och Hans Kongl. May., som altid är öm om sina trogna Undersåtares wälfärd, lät utfärda befallningar til sina Ministrer wid Franske och Engelske hofwen, at göra sådane kraftiga Föreställningar, som den sidwördnad, hwilken blifwit wisad emot Kongl. May. höga Paß och Flagg, samt en så wederstyggelig, emot all naturlig och folkalag i gemen, och twert emot det goda Förtroende, som emellan Sweriges och deße bägge respective Cronor subsisterade, i synnerhet stridande Wåldsgiärning fodrade, hwilka ock sedermera esomoftast itererades. Herrar Ministrerne wid respective hofwen, underläto jemwäl intet, at uträtta Hans Kongl. May. befallningar, med wanlig ifwer och flit; Men oacktadt alla deras giorde kraftige Förestälningar, utdrogz med swar en ganska lång tid, och giordes rätt liten reflexion uppå alla Ministrernes remonstrationer, och Compagniets skälige pretensioner. Om sider efter långt wäntande, utföllo sådane swar, som aldeles icke woro tilräckelige, utan twärt om upfyldte med ganska swåra, Hans Kongl. May. Höghet, på et helt oanständigt sätt angripande Expressioner, af hwilka det Essentiellesta för kortheten skull, här skall anföras.
Det Franska hofwet lät uti Januario 1735. communicera med Kongl. Swenska Ministre Plenipotentiaire Herr Baron Gedda, et af Franska Ost-Indiska Compagniet, inlefwererat Memorial, hwarutinnan, i stället för, at man hade förwäntat, at de skulle disapprobera alt hwad deras Gouverneur Mr. le Noir giordt, de fast mera, på alt sätt sökte honom at förswara, förklarandes, at denne Gouverneuren af Pondichery, tillika med Engelska Gouverneuren Mr. Pitts intention, wid det som uti Porto Novo skedt, fernemligast warit, at borttaga de rymde Undersåtarne af bägge Nationerne, som emot sin undersåtelige Trohets plickt hade antagit tienst uppå Swenska Skeppet drottning Ulrica Eleonora, men at åtskillige omständigheter, tillika med första Supercarguens Barringtons undanflyckt, hade giordt detta Swenska Ost-Indiske Compagniets nya handels sätt miß tänkt, och gifwit dem anledning, at gå widare, än förbemeldte deras första Upsåt warit, samt förorsakat, at de jemwäl giordt sig mästare af alla til bemte Skeppz ladning hörande Effecter, som blifwit fundne uti Swenska Factoriet i Porto Novo, hwilka Franska Gouverneuren straxt skall hafwa deponerat uti de Engelskas Händer.
Sedermera införa de någre Extracter af Gouverneurernes Correspondence, hwilka redan här ofwanföre äro anförde, til följe hwaraf den 19/30 Octobr. 1733. det slut blifwit fattat, at skicka et Detachement af Franska och Engelska Troupper til Porto Novo, under Franska Majorens la Farelles Commando, som också dagen deruppå den 20/31 Octobr. blifwit wärkstält, då Supercarguen blifwit fängslad, öfwer Effecterne et Inventarium författat, och de samma til Engelska Gouverneuren uti Fort St. David blifwit aflefwererade, läggandes dertil, at de Swenske Undersåtare, som uti Factoriet funnos, friwilligt samtyckt til Gouverneuren Pitts föreställning, at begifwa sig til Fort St. David. Widare raisonnera de hel widlyftigt, öfwer Ost-Indiska Compagniets, til Supercarguerne af Skeppet drottning Ulrica Eleonora gifne Instruction til handelens förande, hwilket för ingen del dem kan angå, icke desto mindre behaga de kalla den Swenska Ost-Indiska privilegierade handelen, un Commerce vagabonde, & des projets indeterminez, det är, en kringswärmande Handel, och widlyftige Projecter, ursäcktandes all uti Porto Novo föröfwad Wåldsamhet, oachtadt Compagniets Kongl. Privilegium blifwit dem kundgiordt, dermed, at Supercarguernes upförande icke skall hafwa den ringaste gemenskap med bemte Kundgörelse, och at Hans Kongl. May. af Swerige skall hafwa blifwit förledd, at meddela sitt Paß til någre Engelske Rymmare, uti mening at dermed benåda sina egne Undersåtare; At större delen af Ladningen hörde Engelske Undersåtare til, som skulle kunna bewisas med Supercarguens Barringtons böcker och papper, och at Kongl. May. Paß, så wida des Innehåll kunde medgifwa, måste wara genom falska berättelser utwärkadt. Hwarwid på slutet åter införes någre Extracter, af åtskillige Gouverneuren Pitts bref til Franska Gouverneuren, som jemwäl här ofwanföre finnes införde, om repressalier, hwar til det Swenska Skeppet uti Bengale skulle sig præparera, och om nödwendigheten, at til handelens säkerhet, jemwäl göra sig mästare af samma Skepp, hwaraf Franske Gouverneuren skall hafwa blifwit föranlåten at samtycka, til at assistera den Engelske med et Franskt Örlogs-Skepp; at des Commendo til en Major af Garnisonen uti Fort St. George, benämd Roache blifwit updragit, med nödig och så kallad försicktig Instruction, angående all skyldig respect för Swenska Flaggan, slutandes Memorialet dermed, at som Engelska Ost-Indiska Compagniet wore i possession utaf alla Effecter, samma Compagnie hade jemwäl at wara answarigt för all satisfaction och Skadestånd som begärtes. Hwilket jemwäl omsider blef Franska hofwets Finale Resolution uppå alla af Hans Kongl. May. Ministre Plinipotentiaire Herr Baron Gedda giorde Föreställningar.
Häruppå swarades: At ehuru Franska Ost-Indiske Compagniet ock wille fördölja sit rätta upsåt, wid den föröfwade Wåldsamheten, under det föregifne Sken, at det allenast warit ansedt derpå, til at borttaga de Franske och Engelske Undersåtarne som skulle finnas ibland Skeppets drottning Ulrica Eleonoras Besättning, så kunde man dock klart nog finna, at deras sannskyllige och endaste upsåt warit, at ruinera den Swenska handelen där på Kusten uti sin första början, som Extracterne af Correspondencen emellan den Engelske och Franske Gouverneuren, hwilka de sielfwe warit så gode wid sit Memorial at bifoga, nogsamt tilkänna gifwa; ty när det fants, at der icke war uti Skeppet et Franskt ben mera, än den enda fattige Stackaren, som af et Engelskt Skepp uppå Öen St. Jago war qwarlemnad, och af medömkan derifrån med togs, hwarföre gingo de då widare? och kunde man intet finna, at någon nödwendighet skulle hafwa obligerat de Franske, at extendera sin höflighet så wida, til at assistera Gouverneuren Pitt at borttaga de så kallade Engelske undersåtarne, hwartil han, ehuru wäl utan ringaste skäl, trodde at Engelska lagen gaf honom fri mackt, ey eller kunde man tro, at Gouverneuren le Noir hade haft ordres ifrån Frankrike, at wara der å orten, Executor af den Engelska lagen, skolandes man hafwa swårt före, at begripa, hwad med de orden: Swenska Ost-Indiske Compagniets mißtänkte nya handels sätt, kunde förstås, så framt det icke sedermera förklarades, när det Swenska Skeppet Kallas Interlope, hwilket på Swenska heter så mycket som Lurendräjare. At Directeurerne dölja en del af sanningen, när de säja, at de uti Factoriet befundne Effecter, blifwit straxt lefwererade til Engelske Gouverneuren af Fort St. David, och at de Swenske af besättningen friwilligt samtyckt at följa med til bemeldte Engelske Fort; ty man wiste, at Franske Majoren de la Farelle hade skickat Effecterne under en Fransk Wacht, som commenderades af en Fransk Officerare, uto Echalouper ifrån Porto Novo til Fort St. David, och der låtit aflefwerera dem, samt at de Swenske af besättningen blifwit twungne at öfwergifwa Factoriet; ty hwad kunde det stackars Folcket wäl annat göra, när första Supercarguen blifwit nödsakad at taga Flyckten, och alle de, hwilke skulle hafwa upsickt på Compagniets Effecter och Factorie, woro til fånga tagne, samt alle Effecter bortröfwade och Factoriet plundrat, at der då för dem wäl ingen annan utwäg warit, än at antingen samtycka til Gouverneuren Pitts Förestälning, eller löpa fara til at dö af hunger uti Porto Novo. At man icke kunde döma, huru wida Instructionen som blifwit gifwen åt Officeraren, hwilken commenderade de twänne Orlogs Skepp, som til Swenska Skeppets uppassande woro utrustade, warit försicktig inrättad, emedan Directeurerne af Franska Compagniet icke hade behagat at deraf meddela någon af skrift, men at af sättet, huru samma Instruction blifwit wärkstäld, sådant icke kunde slutas; ty huru kunde honom hafwa blifwit befalt, at hafwa respect för Hans Kongl. May. Flagg och Paß, när bemälte Skepp straxt wid Swenska Skeppets ankomst til Porto Novo, på et ganska fienteligit, och Siöröfware allena anständigt sätt, attaquerade och förfölgde detsamma uti 36 timars tid, så at det med största möda undkomma kunde.
At, ehuru mycket Directeurene af Franska Compagniet och bemödade sig at ursäckta, hwad deras Gouverneur giordt, det dock wore ostridigt, at sedan de sielfwe tilstå, all ting så wara passerat, som Swenska Compagniet klagat, och de likwäl förswara sin Gouverneur, de göra sig delachtige och lika skyldige med honom, uti all den Wåldsamhet, som så wäl emot Factoriet, som emot Swenske Undersåtarne blifwit föröfwad, samt uti Siöröfweriet på Skeppet, som öfwerklagas, kunnandes det senare icke annorledes kallas, emedan bemälte Skepp förde Swensk Flagg och war jemte des besättning förmedelst Kongl. Passet under Hans Kongl. May. Protection, warandes dem af samma Paß, afskrifter meddelte, så at de ingen okunnoghet förebära kunde, emellan Swerige och Frankrike jemwäl då som ännu, war fred och godt Förstånd.
At Directeurernes af Franska Compagniet remarquer och raisonnementer, öfwer Swenska Compagniets, Supercarguerne och Capitainen på Skeppet drottning Ulrica Eleonora meddelte Instructioner, och deraf giorde Slutsatser, wore så ömkelige, at de intet förtiente något Swar, emedan hwar och en opartisk, som kunde få se dem, altid skulle tilstå, at de efter omständigheterne, och alt som hwarjehande händelser, hwilka Skepp uppå så långa Resor möta kunde, det fordrade, warit med all försicktighet inrättade; Men at kan icke kunde annat än förundra sig deröfwer, huru bemälte Directeurer icke hade försyn, at nämna, det de fått bemälte Instructioner händer emellan, emedan sättet huru de dem fått, länder dem til så ringa heder, at de heldre bordt dermed tiga, än til sin egen blygd, jemwäl anföra detta wedermäle, af den emot all Folka Lag, Rätt och Billighet, föröfwade Wåldsamheten.
At man icke annorledes, än med största sky och förundran, kunde läsa de otidige och obetänkte Expressioner, hwarmed de på et ganska förklenande och irrespectueust sätt, fördrista sig at säja, det Hans Kongl. May. blifwer bedragen och förled, at utgifwa sit Kongl. Paß för et Skepp, som hörde Swenska Compagniet til, et Compagnie, som af Hans Kongl. May. med Råds råde, och Ständernes tilstyrkiande, på en Allmän Riksdag blifwit inrättadt och octroyerat, och hwaraf inrättningen til Kongl. Franska Hofwet blifwit solenniter notificerat; Men at, som Hans May. sielf, en sådan otidighet så lärer anse, som densamma förtienar, man lemnade sådant widare at omröra.
At, om Directeurerne af Franska Compagniet rätt hade wetat, ordets Interlope sannskylliga Förstånd, man icke trodde, at de någon sin kunnat betiena sig deraf, til at bilägga Skeppet drottning Ulrica Eleonora detsamma, emedan inge andre Skepp dermed beteknas, än sådane som intet höra något ordenteligen inrättat Compagnie til; hwaremot hela opartiska Werlden wet och måste tilstå, at det Swenska Compagniet hafwer rätt så mycken rätt at handla på Ost-Indien, som något Compagnie i Europa.
At man trotsar både det Franska och Engelska Compagniet, at kunna någonsin bewisa, at det uti oftabemeldte Skepp employerade Capitalet hörer Engelländare til; Men posito, fast non concesso, at så wore, så kunde man dock icke begripa, hwad de Franske deraf kunde hafwa för rätt och myndighet, at fienteligen attaquera något Factorie eller Skepp uti Indien, och at borttaga alla dertil hörige Effecter; At de med samma rätt kunde göra sig mästare af alla Engelska Compagniets dit kommande Skepp, emedan hela Werlden wiste, at Holländarne för ansenlige Summor äro interesserade uti Compagniets Capital uti Engelland.
At man icke kunde begripa, huru Directeurerne af Franska Compagniet, sedan de helt tydeligen tilstått, at de giordt sig mästare af alla Compagniets Effecter, deraf at de sedermera lefwererat dem til de Engelske, welat sluta, at Franska Compagniet icke skulle wara skyldigt eller plicktigt at gifwa ersättning och satisfaction för all Skada och Förlust som Swenska Compagniet haft; At man, i anledning deraf, hade fog at fråga dem: Om den som afhänder eller röfwar något ifrån en annan, och tager ifrån honom alt hwad han äger, är mindre brotslig, än den som han lefwererar til, det han tagit eller röfwat, samt om deße icke äro lika brotslige och följackteligen lika plicktige, at behörigen återställa til den, som derigenom kommit at lida, hwad han förlorat?
Detta är korteligen Innehållet, af hwad til Franska Ost-Indiska Compagniet blifwit swarat. Och oacktadt Hans Kongl. May. Ministre wid Franska hofwet, på de derom undfågne Alfwarsama befallningar, icke underlåtit, at göra alla de kraftigaste Föreställningar, som någonsin kunna göras, Kongl. Franske Ministern i Stockholm jemwäl skall hafwa försäkrat, at Swenska Compagniet hade at förwänta all rätt och Satisfaction af Franska Hofwet, så hafwer dock in til denne dagen, ingen annan Reolution stådt at erhållas, än som ofwan förmäldt är.
Som nu af det, som anfördt blifwit, finnes, at Engelska Compagniets Gouverneur af Madrass Mr. Pitt warit densamma, som genom sine föreställningar och stämplingar til större delen öfwertalt Franska Gouverneuren, at biträda honom uti det skedde öfwerwåldet, och at han således dertil warit första uphofsmannen; Alla Swenska Effecter jemwäl stadnat uti Engelska Händer, så hade man billigt skolat tro, at då Engelska hofwet skulle hafwa beqwämt sig til en billigare och rättwisare Resolution, än det Franska, så mycket mera, som Swenska Compagniet på alt sätt sökt at göra sina rättmätige Prætensioner högst skälige, på det denna Saken uti godo måtte kunna afgöras; Men alt sådant så wäl, som i synnerhet Hans Kongl. May. Ministers wid Engelska hofwet Herr Baron Sparres anwände stora Flit och möda, samt hans mångfaldige med de kraftigaste skäl upfylde remonstrationer, hafwa efter mera, än 20 månaders Förlopp, ingen ting mera kunnat uträtta, än at man fullkomligen blifwit öfwertygad, det bemeldte hof icke hafwer den ringaste hug eller upsåt, at låta Hans May. wederfara Satisfaction, och at göra Swenska Nationen reparation, emedan, i ställe före, at Engelska hofwet, enligen alla Conventioner krönte hufwuden och Nationer emellan, anstår, at tilhålla sina Undersåtare, hwilke emot, eller utom deras Souveraines ordres anhålla och tilgripa deras Allierades Undersåtares egendomb, ey allenast at återställa Capitalet med Interessen, utan ock at endera sielfwe låta afstraffa sådane Förbundsbrytare, eller och at utlefwerera dem til den læderade Puissancens egen Arbitration, hwilket in hoc casu, enl. 1720 åhrs Swerige och Engelland emellan slutne Tractats 1. §. borde af Engelska hofwet i ackt tagas, så hafwer dock förenämde Hof, i ställe före at wisa en sådan på Tractater och billighet grundad Rättwisa, til större skymff för Swenska Nationen, hänskutit detta målet til Engelska Advocaters Censur, hwilket skall synas, när man nu korteligen uprepar innehållet af Hans Kongl. May. af Engelland Juris Consulters den 7de Septembr. 1734, afgifne betänkiande, och högbemeldte Hans Kongl. May. deruppå grundade finale Resolution af den 27 Februarii 1736.
Detta betänkiande är hel widlyftigt, men des innehåll kan ganska wäl reduceras til några få hufwud puncter nemligen:
1o:) Neka de aldeles, at någon ting skulle wara skedt, hwarigenom den skyldige wyrdnad, som man hade för Hans Kongl. May. af Swerige blifwit eftersatt, eller som kunde kallas förbrytande emot den, bägge respective konungariken emellan warande Freden och Alliancen, eller emot allmänna Folkalagen, och förmena, at Gouverneuren Pitt ingen ting annat giordt, än hwad han efter mångfaldige upräknade Parlaments-Acter, warit berättigad til.
2do:) Neka de, at Hans Kongl. May. af Swerige hade någon Jurisdiction uti Porto Novo, eller någon ägande Rätt til Factoriet dersammastädes, emellan Porto Novo war belägit uti Stora Moguls Rike.
3o:) Föregifwa de, at hafwa bewis uti händren, det någre Stor-Britanniske Undersåtare skulle wara interesserade uti Swenska Compagniets Capital; Påståendes, at sådant hade gifwit Gouverneuren Pitt fri Mackt och Myndighet, at med Wåld borttaga alla Compagniets Effecter uti Porto Novo, och at sedermera på fienteligit sätt attaquera deras Skepp uti öpna Siön, utan anseende til Swenska Flaggan eller Hans Kongl. May. Paß, och at, som Engelska ingen gifwer dem frihet, at fast- och borttaga Engelske Undersåtare och deras Effecter uti Indien, samma Lag förswarade alt hwad Gouverneuren Pitt giordt hade.
Häruppå är wordet swarat: Ad 1mum. At man med största förundran icke kunde begripa, huru man wille Soutenera en så orimmelig Satz: de tilstå sielfwe, at de kommit til Swenska Factoriet, at de borttagit alt Silfwer, Waror, Effecter, och Skeps Provision som fandts uti bemeldte Factorie, uppå hwilket Swenska Flaggan war uphißad, at de disarmerat de til Wackt uti Factoriet qwarlemnade af besättningen, och dymedelst, at de hwarken lemnat penningar eller provision til deras underhåld, twungit dem at öfwergifwa et tomt Factorie, hwarest hungersnöd, och en derpå följande wiß död stod dem för ögonen, och at gå uti Engelske tienst, til at få hugna sig af de dem giorde promesser: och likwäl skall igenom alt sådant icke den skyldige Wyrdnad wara eftersatt, som man bordt hafwa för Hans Kongl. May. af Swerige, ey eller hwarken fred och Alliance, eller den almänna Folkalagen wara bruten.
At ingen EngelskLag eller Parlaments-Act kunde förswara Gouverneuren Pitts föröfwade Wåldsamhet, så mycket mindre, som han, som en Engelsk Untersåte, i ställe före, at göra Wåld på någon Swensk, under Kongl. Protection och med deß egenhändige höga Paß försedd, handlande undersåte, hade warit plicktig at göra honom all möjelig Assistence, så framt han af någon fiende, eho det wara månde, hade blifwit öfwerfallen och attaquerad, och detta efter sielfwa bokstafwen af den Swerige och Engelland emellan, den 21ste: Januari 1720 slutade Tractaten, och des 1. §. som lyder sålunda:
„ Sit inter Sacram Regiam Svetiæ Majestatem, ejusque hætedes & Successores Reges, ab unâ, & Sacram Regiam Magnæ Brittaniæ Majestatem, ejusque hæredes & Successores Reges ab alterâ parte, atque universa & singula utriusque Regna, Ditiones, Provincias, Insulas, Terras, Colonias, Urbes, Oppida Populos, Cives & incolas, atque adeo omnes omninò subditos & Vasallos, cum eis qui nunc sunt, tum etiam qui in posterum erunt, tam in Europa, quam extra eandem; ubivis locorum, tam terrâ quam mari, & aquis dulcibus, sincera & constans in perpetuum amicitia, fœdus & bona Correspondentia, ita ut neque ipsi sibi invicem, vel alter alterius Regnis, Provinciis, coloniis ubicunque fitis & subditis, ullum incommodum inferant, neque hoc ab aliis fieri permittant, multò minus consentiant, sed se invicem sincero affectu, omni benevolentiâ & mutuo amore complectantur.
At Engelske Juris Consulterne med alla sine twungne argumentationer, icke kunna ursäkta Gouverneuren Pitt, eller med någon liknelse til skäl påstå, at icke denne Gouverneuren uppenbarligen brutit förbemeldte Tractat, kunnandes klarligen wisas med bemeldte Gouverneurs egne bref, at kan icke allenast förbrutit sig emot denne Tractaten, utan jemwäl emot all Naturlig och Folka-Lag.
Ad 2dum: hafwer man påstådt, at Swenska Compagniet under Hans Kongl. May. Protection, hade rätt så stor ägande Rätt til deras Factorie uti Porto Novo, som Engelska Compagniet hafwer til något af sina Factorier uti Indien, ty det förra hade rätt så wäl, som det senare, genom sina Supercarguer låtit sluta et Contract med Stora Mogulls Vice-Roy, i förmågo hwaraf, och emot den deruti stipulerade Afgiftens betalning, det hade lika handels frihet til utlastande och försäljande af innehafwande, samt upköpande af en Retour Ladning, och hyrande ja ock byggande af Factorie. At detta Contract med bemeldte Vice-Roy, gifwit det Swenska Ost-Indiska Compagniet, så mycket mera en absolut ägande Rätt til bemeldte Factorie, som därest icke så wore, Engelska Compagniet til ingen det kunde påstå, at hafwa någon Jusisdiction eller ägande Rätt, uti något af deras Factorier, hwarest de icke hade någon med Canoner och Garnizon besatt Fästning: At sådant med följande Paß klarl. kunde bewisas, neml. som de Engelske, Franske och Holländarne hafwa allenast Handelshus eller Factorier utan Fästningswärck eller Canoner, uti åtskillige Orter uti Indien, såsom på Kusterne af Coromandel och Malabar, uti Bengale, Suratte, Persien, Arabien, China &c. och på somlige ställen, alla deße 3. Nationer tilsammans uti en ort; Om nu efter deras egit raisonnemente, de Franske och Holländarne skulle med förenad mackt, eller någon dera af dem enskylt, under warande Fred och godt förtroende emellan deras respective Nationer uti Europa, med bewäpnad hand angripa något af deras Factorier, göra Wåld på deras Manskap, och borttaga alla de Engelskas Provisioner och Effecter &c. Månd tro deße senare icke skulle kalla sådant et fredsbrott och förgipelse emot den allmänna Folkalagen? At ingen måtte twifla, at de ju så skulle göra, Ja, at Gouverneuren Pitt sielf ärkändt, at hwad han sig företog, stridde emot den allmänna Folkalagen, wore deraf så mycket klarare, at han uti sina bref til Franska Gouverneuren af Pondichery sielf tilstår, sig hafwa giordt sin största Flit hos Stora Mogulls Vice-Roy, til at utwärka hans befallning, til hinders åstadkommande uti den Swenska handelen uti Porto Novo, som också de Engelske Juris Consulterne sielfwe funnit denna Puncten af en sådan Wigt, at de intet kunnat hitta på någon annan utwäg til at ursäckta Gouverneuren Pitt härutinnan, än dermed at de falskel. föregifwa, at alt wore giordt med bemeldte Vice Roys Samtycke eller tillåtelse, och med hans biträde, hwarigenom de nogsamt gåfwo til känna, at Engelska Ost-Indiska Compagniet icke af sig sielf, ägde någon den ringaste Rätt eller Mackt, at begå en sådan Wåldsamhet uti Porto Novo, oachtadt all den Myndighet, som de elliest påstå at de hade, i kraft af Engelska Parlaments-Acter. Och at, om så wore, at Stora Mogulls Vice-Roy hade warit så trolös, och gifwit sitt samtycke til den föröfwade Wåldsamheten, som man dock af hans egenhändige Bref säkert wet icke wara skedt, sådant dock på intet sätt kunde ursäkta Gouverneuren Pitt, utan fast mera giorde hans förbrytelse så mycket swårare, emedan af hans egne bref bewist är, at han brukat alla konster, som han kunnat, at utwärka sig et sådant samtycke och biträde.
Ad 3um: Såsom det Tredie skälet, hwilket efter Engelske Juris Consulternes mening skall ligga stor mackt uppå, går förnemligast derpå ut, at änskönt en Engelsk Undersåte blifwer naturaliserad af någon fremmande Potentat, en sådan Naturalisation dock aldeles icke skall kunna befria honom ifrån den undersåtel. plickt, hwarmed han konungen af Engelland förbunden är och blifwer, eller wara orsak, at han mindre skulle wara en Engelsk Undersåte, än til förene; hwaraf de draga åtskillige Påfölgder; (a) Påstå de, at hafwa fått genom åtskillige uti Porto Novo bortröfwade Böcker och Documenter tilräckelige bewis händer emellan, at någre Engelske Undersåtare wore interesserade uti det på Skeppet Drottning Ulrica Eleonora employerade Capitalet, hwarföre Engelska lagen skall gifwa dem mackt. at borttaga alla Swenska Ost-Indiske Compagniets Effecter utan åtskilnad, och utan at wara plicktige til någon ersättning. (b) At som detta de Swenske Effecters borttagande wore skedt, i förmågo af den Myndighet, som åtskillige Parlaments-Acter tillägga det Engelska Ost-Indiska Compagniet, sådanat icke kunde ansees, såsom en Criminell Sak, eller förbrytelse emot den allmänna Folkalagen, utan borde hafwa namn af en Civil Action eller Skuld-Fordran för Penninge Summor, som Engelske Undersåtare kunde wara skyldige til Swenske Undersåtare, för hwilka de senare kunde söka de förra för domstolarne uti Engelland, som uti alle Civile Skuldfodringar wanligit wore; Altså hafwer man dertil på följande sätt swarat.
1o: At deras påstående angående Naturalisationen, wore aldeles stridande emot de förnämste Auctorers mening, som hafwa skrifwit om allmänna Naturens och Folkalagen, såsom Cicero, Pufendorff och Grotius, hwilke twärt om påstå Contrarium, och hwilkas meningar man förmodade, altid skulle winna mera bifall uti Werlden, än de Engelske Juris Consulternes, skolandes om alle laglärde wille påstå samma Paß, aldrig någon fremmande Naturalisation ske kunna, då man icke wiste, af hwad wärde alla de Naturalisations-Acter af fremmande skulle wara, som wid hwarje Parlaments Församling uti Engelland confirmerades, om en sådan naturalisation wore stridande emot den Naturlige Lagen. Och at, som Hans Kongl. May. af Swerige, rätt så wäl wore en fullmyndig Potentat, som Hans May. af Engelland, det icke kunde wara honom mera betagit at naturalisera och beskydda en Engelsk Undersåte, än Konungen af Engelland en Swensk, warandes allmänneligen wedertagit, at en naturaliserad Undersåte är berättigad til lika Protection och Förmåners åtniutande, som en infödd.
At denne deras Satz wore jemwäl stridande emot sielfwa Lagen och Sedwänjan uti Engelland, och emot en Parlaments-Act, som blifwit giord under Konung Henrich den 8des Regerings tid, som ännu är uti sin fulla vigueur, och förmår at en Engelsk infödd Undersåte, som gör sin Trohets Eed til någon fremmande Potentat, uti hwilkens Land hand är boende, bör betala samma Tull och Afgifter, som fremmande, til deß han åter kommer at bo och wistas uti Engelland; hwaraf klarl. finnes at en Engelsk Undersåte, sedan han af en fremmande Potentat, uti hwilkens Land han bor, blifwit naturaliserad, icke mera anses som Engelsk Undersåte, eller niuter lika Förmånder med dem, utan som en fremmande den Herrens undersåte, til hwilken han sig med Trohets Ed förplicktat; Til följe af hwilken Lag ock alle i Swerige wistande naturaliserade Engelsmänn, ännu i denne Dag betala all Tull &c. för alla Waror som de til Engelland afsända, lika som fremmande eller andre Swenske Undersåtare. At uti Saker af större Wigt, det allmänneligen kunnigt är, huru som under påstående Krig emellan Engelland och Frankrike, uti Konung Williams och drottning Annas Regerings tid, många Engelske Undersåtare, ja hela Regementer Irrländare warit uti Fransk och Spansk Tienst, hwilke ofta blifwit aperto bello med Wärjan i handen til fånga tagne, men dock aldrig såsom förrädare eller menedige, utan såsom andre Krigs Fångar ansedde; som ock Hertigen af Berwyk sielf, hwilken dock war en Pair af Engelland, då han uti en formell Feltslacktning til Krigs fånge giordes, icke annorledes ansågs, utan emot Hertigen af Ormond, som war fången af de Franske, utwexlades, kunnandes man des utom anföra åtskillige Exempel, af Engelske infödde Undersåtare, som warit naturaliserade af fremmande Potentater, blifwit utaf dem employerade som caracteriserade publique Ministrer til Engelland, och dersammanstädes äfwenwäl, som sådane emottagne och ansedde.
At sedermera jemwäl bör considereras, at Gouverneuren Pitt föröfwat den ofta omrörde Wåldsamheten uti Porto Novo, förr än han hade något af de föregifne bewis, at någon Engelsk Undersåte wore interesserad uti Swenska Skeppet, uti sina händer: At han först plundrat Swenska Factoriet, då han wid samma plundring deße föregifne bewis med bortröfwat, och at han likwäl wil påstå, at hwad han giordt, wore skedt i anledning af deße bewis: At alt sådant dock icke kan lända til någon ursäckt eller nytta för Engelska Ost-Indiska Compagniet, emedan uti Engelland ingen kan blifwa twungen at warda sin egen anklagare, warandes emot Engelska Friheten at borttaga någons Böcker och Documenter, och betiena sig deraf til bewis emot sin ägare, som det ock dersammastädes icke är tillåtit, at ifrån taga någon Köpman sina Böcker, undantagandes wid existerande Banqueroutter.
Hwad widare angår de Engelska Parlaments-Acter, och den Friheten som Engelska Ost-Indiska Compagniet deruti skall gifwas; At det wore orimmeligit at påstå, det de derigenom skulle hafwa en så oinskränkt Mackt och Myndighet, at ställa dem uti Execution öfwer hela Indien, utan någon den ringaste Exception, som Engelske Juris Consulterne föregifwa, warandes emot sunda Förnuftet, at bemeldte Parlaments-Acters rätta förstånd och Mening skulle wara, at meddela detta Compagnie Mackten och Myndigheten at wara Souveraine öfwer hela Indien, och at borttaga Folk och Gods uti sådane orter, hwarest hwarken Konungen af Engelland, eller Engelske Compagniet hafwer någon den ringaste Jurisdiction eller ägande Rätt, hwilket på intet sätt bör eller kan widare extenderas, än til de platser, hwarest de hafwa sina Fästningar och fotfästen eller Colonier; som det ock med de Engelske Juris Consulternes egne Ord kan bewisas och bestyrkas, när de sielfwe säja, at en Engelsk Parlaments-Act icke kan gifwa någon Rätt eller Mackt, at borttaga något uti en fremmande Herres Land, så, at någon annan Potentat derigenom skulle komma at lida, hwaraf nödwendigt följer, at såsom den giorde Wåldsamheten på Gods och Effecter uti Porto Novo, skedde uti en fremmande Herres Land, hwarest de Engelske ingen Jurisdiction hade, den samma på intet sätt borde eller kunde lända til Hans May. och det Swenska Compagniets Skada, eller någonsin, ehwad för twungne utläggningar och Förklaringar ock kunde göras, ansees, såsom en Civil Skuldfordran emellan en Swensk och Engelsk Undersåte, utan fast mera bör och lärer anses för en förbrytelse emot den allmänna Folkalagen, så wäl som emot de Förbund och Alliancer som emellan bägge Cronorne äro uprättade.
At Engelska Compagnier, i förmågo af Parlaments-Acter och deß Privilegium, hade mackt at fast taga Folck och Gods af Engelska Undersåtare, som utan Compagniets tilstånd handlade uti Indien, sådant kan intet medgifwas för andra, än för lurendräjare; nemligen at fasttaga sådane, och bemäcktiga sig deras Effecter, när de råka dem uti sina egna Colonier, Fästningar och Nybyggen, men intet annorstädes, hwartil bemeldte Compagnie genom sit Privilegium aldeles intet tilstånd hade, emedan samma Privilegium endast tillåter dem, at sluta Freds, Alliance, och Handels-Tractater med Puissancerne uti Indien, samt när de af dem eller deras Undersåtare blifwa röfwade eller plundrade, bruka repressalier emot dem, men om så hände, at de blefwo attaquerade af någon Europeisk Mackt uti Indien, och deras Skepp borttagne, eller deras Fabriquer röfwade, så lemnade deras Privilegium dem icke ens tilstånd, at bruka några Repressalier emot en sådan Europeisk Mackt uti Indien, utan wore de plicktige först at beklaga sig deröfwer hos Hans Kongl. May. uti Engelland, och där anhålla, at dem måtte wederfaras Rät; då efter omständigheterne, dem antingen skulle gifwas Tilstånd at bruka repressalier emot en sådan Europeisk Puissance, eller annorledes skaffa sig ärsättning, som det jemwäl uti dylika mål, altid blifwit practiserat; warandes bemeldte Compagnie i kraft af des Privilegio så mycket mindre tillåtit, at attaquera någon uti Fred och Förbund med Engelland lefwande Europeisk Puissances Factorie eller Skepp uti Indien, som de icke ens hafwa tilstånd, at bruka repressalier, om deras egne Skepp och Factorier af dem blifwa attaquerade.
Att Gouverneuren Pitt uti sina bref til Gouverneuren le Noir, efter egit godt tyckio, uttyder de uti Engelland warande Parlaments-Acter, och påstår, at de samma gifwit honom mackt, at göra hwad som skedt, samt föregifwer, at han dertil haft befallning af Engelska Compagniet; At det förra nogsamt wore wederlagt, och hwad der senare widkommer, at man intet kunde weta, hwad han fådt för Ordres af Compagniet, men at man af Stats-Secreterarens Mylord Harringtons Billet af den 17. Sept. 1734. til Kongl. Swenska Ministre Plenipotentiaire Herr Baron Sparre förstådt, at sådant icke wore skedt uppå Konungens Ordres, och at Hans May. fast mera, med stort mißnöje förnummit, at något skulle wara skedt, som på något sätt, kunde lända Hans Kongl. May. af Swerige til Mißhag; At fördenskull, ehwad Ordres han kunde hafwa haft af Engelska Compagnier, det icke kunde ursäckta honom, utan fast mera giorde bemeldte Compagnie med honom lika brotsligit, finnandes man af hans bref til Franska Gouverneuren af den 9. Jan. 1734, (som här frammanföre infördt finnes) at ehwad ock föregifwes, Gouverneuren Pitt, likwäl warit owiß, om det som han giordt, skulle uti Europa blifwa approberat, hwarföre han ock all derwid warande risico uppå sig sielf tagit.
At man billigt bör observera, huru skiljachtige Engelska Compagniets och Juris Consulternes meningar och argumentationer äro, när saken angår dem sielfwa, emot denna, hwaruti andra äro rörde, och at de utan twifwel, måste hafwa förglömt de Satser, hwaraf de sig betient, när de af Holländska Ost-Indiske Compagniet, blefwo attaquerade uti Amboyna och Bantam, och besynnerligen uti den senare orter, hwaraf omständigheterne äro nästan enehanda med det, som skedt uti Porto Novo, emedan både de Engelske och Holländske hade Factorier tilsammans uti Bantam. At Engelska Compagniet då, uti sina wid Engelska hofwet giorde Föreställningar, beklagade sig, at Holländarne med Konungens af Bantam assistence, hwilken de hade upretat, at utdrifwa alla Engelska der utur Landet, hade plundrat det Engelska Factoriet och borttagit alla deras Effecter, samt hindrat deras Handel, och som deras egne ord då lydde, hade giordt en gärning, som wore stridande emot allmänna Naturens och Folka-lagen, samt de emellan bägge Nationerne Substituerande Förbund, appellerandes til alla Europeiske Nationers omdöme, om icke det som wore orätt uti Europa, jemwäl wore af lika beskaffenhet uti Indien, och om, när någon Nation kommer til en Indianisk Puissances Land, uti det upsåt, at med deß, som Souverain Herres öfwer sit land, tilstånd, handla eller bygga där Factorie eller Fästning, och någon annan Nation då med list eller uppenbart Wåld, tager sig före, att förstöra deras Factorie eller Fästning, om icke sådant wore et förbrytande emot all naturlig lag och uprättade Freds Förbund, samt om icke sådant borde anses såsom et uppenbart Krig? At de Engelske aldrig hade tagit sig före, at hindra någon Nation, til at handla med dem, som wore längre ifrån dem boendes, än deras Canoner kunde räcka, fast mindre med någon uppå samma Öö eller Land, som hade en Souverain mackt uti sit egit Land, hwarest de hade hwarken Fästning eller Factorie, Kallandes det, som af Holländarne skedt war, til at uprepa Konungen af Bantam, en trolös skändelig och lastbar gierning, tilståendes sielfwe uti samma sin Förestälning, at de allenast uti Bantam hade et enda hus eller Factorie, utan någon dertil hörande Lands District.
At Holländska Compagniet til det Engelska för den på Amboyna skedde Wåldsamheten, och derwid ledne Förlust och Skada, betalt 85000. Pund Sterling, och för det, som uti Bantam skedt, en skälig och billig Satisfaction blifwit tilbuden, ehuru wäl det Engelska Compagniet detsamma icke welat emottaga, utan giordt ännu större Pretensioner. At som den Bantamske och Porto Noviske Saken wore hwarannan så lika, de samma skäl, som tient det Engelska Compagniet emot det Holländska, nu jemwäl borde komma det Swenska Compagniet til nytto, emot det Engelska, med mera.
Således hafwer de Engelske Juris Consulternes Memorial blifwit beswarat, och oacktadt man lemnar hwar opassionerad at döma, om icke alt med så kraftige skäl blifwit wederlagt, at man med största fog hade kunnat förmoda, det Engelska hofwet skulle hafwa blifwit bewekt, at låta det Swenska Compagniet wederfara en sådan ärsättning och Satisfaction, som en dylick ohörd Wåldsamhet och den derigenom ledne oförrätt och skada det kunde fodra; Så hafwer dock uppå alt sådant mindre än intet blifwit reflecterat, och är den 26 Febr. 1736. finale Resolutionen sålunda utfallen, at denne Sak icke annorledes kunde eller borde anses, än en Civil Skuldfodran, emellan Swenske och Engelske Undersåtare, hwarföre de förre kunde söka de senare wid dom stolarne uti Engelland, hwarest dem, efter befinnande, all rätt skulle wederfaras.
Detta är nu rätta Sammanhanget af den ohörde Wåldsamhet, som åren 1733. och 1734. är worden föröfwad uppå Swenska Ost-Indiska Compagniets Skepp drottning Ulrica Eleonora, och des Effecter och besättning, hwars like näppeligen uti äldre eller nyare Historier lärer finnas; Och häraf lärer hwar och en jemwäl finna, huru litet hopp och liknelse är till billig Satisfactions erhållande, hos dem som samma Wåldsamhet föröfwat, ehuru de dock på intet sätt kunna der till neka, utan det til alla deß omständigheter, sig til en ewig warande skam och nesa, måste tilstå; Med hwad swaga och ömkelige skäl de denna emot all naturlig och Folkalag, samt emot Freds och Alliance Tractaters klara innehåll stridande Wåldsamheten ursäckta, samt huru liten Sorgfällighet de wisa, at göra Hans Kongl. May. och Cronan Swerige tilbörlig Satisfaction, och Swenska Compagniet en sådan ärsättning, som deras dem tilfogade oförrätt, och derigenom förorsakade Skadestånd, hwilken efter en ganska skälig, på Warans pris uti Indien och Europa sig grundande uträkning, bestiger sig til 856400. Daler Silfwermynt, det fordrar, utan at de på ganska eftertänkeligit sätt fördrista sig, at ställa Konungens Höghet, hela Nationens och Ost-Indiska Compagniets Rätt, under Engelske Juris Consulternes disquisition och urskiljande.
Annorlunda hafwa Holländarne upfört sig emot Kongl. May. Undersåtare och detta Compagniet, hwilket man icke kan undgå wid detta tilfället at omröra; Ty år 1733. blef Compagniets första Skepp Fridericus Rex Sueciæ benämdt, uppå återresan ifrån China til Europa uti Straet Sunda, af någre Skepp, som Regeringen uti Batavia ditsändt. anhållit och upbrackt til Batavia, emedan de Holländske Supercarguerne uti China hade gifwit dem falska berättelser, hwartil bemeldte Regering, som icke wiste, at et Ost-Indiskt Handels-Compagnie uti Swerige war inrättat, hade satt för mycken tro, och fördenskull förmente, at deras skyldighet fordrade, at undersöka Saken. Men så snart Skeppet ankom til Batavia, och Herr Commercie-Rådet Campbell som förde Directionen af denna Expeditionen, inlade et Memorial, och beswärade sig öfwer et sådant uppehåld och Wåldsamhet, samt anhölt om Rätt och Satisfaction, upwisandes Kongl. May. höga Paß och Compagniet allernådigst meddelte Privilegium, så tilstod Regeringen uti Batavia straxt, utan at tilbiuda, at med någre prætexter ursäckta hwad de giordt, at de hade förhastat sig, och alt för mycket trodt falska berättelser, samt giorde alt hwad de kunde, til at rätta, hwad som war felat, gifwandes straxt befallning, at relaxera och föra Skeppet til samma ort, hwarest det blifwit anhållit, och förordnade dertil 3ne Deputerade, som med et af deras Skepp måste escortera bemeldte Compagniets Skepp, sedan de förut låtit fournera det samma, med åtskillige Förnödenheter, utan ringaste betalning, och wisade bemeldte Herr Campbell, och alla andra Hans Kongl. May. på Skeppet warande undersåtare, all heder och wälwillia, som någonsin kunde åstundas. Ja en del af besättningen på Skeppet drottning Ulrica Eleonora sielf, hwilket de Engelske och Franske, som här ofwan förmäldt är, så illa handteret, och uti öpna Siön attaquerat, hafwa likaledes fått röna et helt annat bemötande af Holländarne; ty som bemeldte Skepp, sedan det för de Engelskas och Franskas Wåldsamheter warit twungit, at sättia sig uti Säkerhet, nödgades at inlöpa på Kusten af Malabar, til at förse sig med Wattn, och fördenskull hade sändt någre Männ af besättningen i Land på bemeldte Kust, ut med et Holländskt Fotfäste dersamma städes när in til Cochin, och detta Manskapet, genom Mißförstånd, af Holländske Garnizonen derstädes, som icke wiste, hwad det wore för Folck, utan kanske inbillade sig, at de wore Fiender eller Siö-Röfware, blefwe anhåldne och til Batavia sände, så blefwo de där, så snart man funnit förseendet, och at Folcket hörde det Swenska Compagniet til, icke allenast helt wäl bemötte, utan något tilbud at öfwertala eller twinga dem til tiensts antagande, som de Engelske giorde, utan ock allesammans, så wäl nationelle Swenske, som de af fremmande Nationer, hwilka deribland fandts, jemwäl med första afseglande Holländske Skepp til Holland öfwersände, utan någon ringaste omkostnad eller betalning, så at detta Folcket icke nogsamt kunna berömma, Holländarnes dem bewiste höflighet, hwilke då rätt wisade, sig wara wänner och Allierade af Swerige, och gåfwo tilkänna, at de wore öme om, at underhålla den freden, som emellan detta Riket och dem subsisterar.
Man hafwer nödgats at wara något widlyftig, til at så mycket bättre kunna framställa altsammans uti sitt rätta lius, och med sina tilbörliga färgor afmåla; Men innan man slutar, begäres ännu den benägne Läsarens Tolamod, til at se någre Reflectioner, hwartil denne berättelsens författande gifwit anledning. Ibland andre ömkelige skäl, hwarmed de Engelske söka at förswara sina Wåldsamheter, föregifwa de, som här ofwanföre förmäldt är, at sedan de uti Porto Novo borttagit Swenska Factoriets Böcker och Documenter, de hafwa funnit efterrättelse, at Engelske Undersåtare woro interesserade uti Swenska Compagniet. Är icke det et hederligit sätt at förfara? de begå den största Wåldsamhet, som någonsin kan på tänkas, utan ringaste skäl och orsak, och willia sedan, utur samma Wåldsamhet utleta skäl til at förswara den samma: Skulle man wäl kunna twista, at Folck, som icke blygts, at göra en så lastbar Gärning, icke ock skulle hafwa warit capables, til at upfinna de största Osanningar til at ursäckta sig? Ty alla de skrifteliga Bewis som de förmena sig hafwa, äro allenast Supercarguens Barringtons enskylte papper och böcker, hwilka aldrig kunna ansees såsom det Swenska Compagniets, eller hos någon domare hållas för giltige emot bemeldte Compagnie, emedan det i alla tider blifwer oförnekeligit, at aldrig någre andre giltige Bewis i Werlden kunna gifwas, til at bewisa, hwem och hwilke uti Skeppet drottning Ulrica Eleonora äro delägande, än det Swenska Ost-Indiska Compagniets egne Böcker, uti hwilke sielfwa Inteckningarne giorde äro, samt des til Interessenterne för deras Insättningar utgifne Actier eller Obligationer, och är härmed i synnerhet märckwärdigt, at Engelska Ost-Indiska Compagniet, med sielfwa sitt upförande, wärkeligen wisar sig intet äga några fullkomlige och laggiltige Bewis emot sine Landsmänn, som bemeldte Compagnie will utgifwa för delägare uti Nyß bemeldte det Swenska Compagniets Skepp; Ty om sådane Bewis äro i bemeldte Compagnies Händer, hwarföre betienar det sig ey deraf, emot de Engelska Undersåtare, som wärkeligen äro wistandes i Landet? Och hwarföre brukar ey Compagniet den friheten och förmånen, som lagen tilstädier, nemligen at lagligen anklaga deße föregifne Engelske med-Interessenter uti det Swenska Skeppet? hwilke på det sättet skulle komma at erlägga långt större böter, än det insatte Capitalet hade kunnat warit; särdeles, som igenom et så lagligit och rättwist förfarande, som är af så ansenliga Böter, Compagniet icke allenast et ganska stor Winst skulle til flyta, utan ock kunna sättias i stånd, at utan någon Känning eller afsaknad, förnöja det Swenska, för den uti Indien på Skeppet drottning Ulrica Eleonora föröfwade Wåldsamhet. Men lät så wara, som dock aldrig tilstås, at fremmande warit interesserade uti Compagniets Fonds, och at jemwäl de Engelske och Franske skulle hafwa warit derom förut underrättade, innan de med bewäpnad Hand, sig bemächtigat det Swenska Contoiret, kan sådant wäl tiena til någon den minsta ursäckt för dem? Det är ju icke något owanligit, at fremmande äro interesserade uti alla Nationers Handel och Compagnier. Man läse det Engelska, Franska, ja alla andra Ost-Indiske Compagniers octroyer, så lärer man finna, at de härutinnan äro alla på et sätt inrättade, och at främmande derutinnan inviteras at interessera uti denne Handelen, samt at de försäkras om lika protection, ja uti någre af dem, om större Privilegier och förmåner, än sielfwe de infödde. Ja det är ju hela Werlden bekandt, at uti Engelska Compagniets Fonds sielf, fremmande utaf alla Riken i Europa äro interesserade, likwäl hafwer derföre ingen Puissance, eller något annat Compagnie, ännu trodt sig wara berättigat at tiltala Engelska Compagniet, mindre at under sådan prætext fiendteligen attaquera detsamma.
De Engelska anföra jemwäl til sin Ursäckt, något som tilförene aldrig utaf någon independent Potentat emot sin wederlike blifwit påtalt, nemligen Konungen, Nationen, Swenska Ost-Indiska Compagniet hafwa employerat fremmande uti deras tienst, det kan icke tolas. Skall då en independent Potentat begära tilstånd utaf en annan, at antaga uti sin Tienst eho honom behagar? Hafwer man någonsin hördt, at någon Potentat i Werlden skulle hafwa tagit sådant til Mißtycke, eller haft något at säja på en Rättighet, som alla Konungar och Puissancer i hela Werlden är obetagen? Eller månd tro någon Potentat kan förbiuda den andra at naturalisera fremmande, och taga dem til sina Undersåtare? Och när fremmande äro blefne en annan Herres Undersåtare, hwem äro de då tro och lydno skyldige? Är det icke til den Konungen eller Puissancen som lemnat den sin Protection, och sortera de icke då under det Landets lagar, hwarest de hafwa infödde Undersåtares förmåner? Jo, när de troget tiena den Herren, som naturaliserat, eller jemwäl utan naturalisation employerat dem uti sin tienst, månd tro de då borde utan ringaste fog, skäl eller gifwen orsak, wara exponerade til andre Potentaters eller Mackters Trug, Twång, och Wåldsamhet? Men hwad swarar Engelland härtil? Jo, de hafwa giordt Parlaments-Acter, som förbiuda deras Undersåtare at tiena andra: De söka at skydda sig under sina Parlaments-Acters myndighet; Äro då de Engelske Parlaments-Acterne allrådande öfwer hela Werlden? så at alle Potentater, Konungar och Nationer äro plicktige at lyda dem? Månd tro at et af någre enskylte personer sammansatt Compagnie, i förmågo af deße Parlaments-Acter, skulle wara berättigadt, at insultera icke allenast alla andra Puissancer uti Indien, eller långt aflägse orter; hwarest detta Compagnie icke hafwer minsta Wälde, utan också Europeiske Potentater, som lefwa uti wänskap och godt förtroende med deras Konung? Om sådane Wåldsamheter äro tillåtelige, hwar blifwer då andra Potentaters independence? huru går det då med den allmänna Naturens och Folkelagen? Hwad blifwer då utaf den Wyrdnad, (at förtiga Wänskapen som genom solenne Tractater och Alliancer befästad är) som den ena Konungen eller Staten bör hafwa för den andra? Månd tro någon Potentat kan uphäfwa eller til intet göra den Trohet, som en naturaliserad, eller uti en annan Herres Tienst employerad Undersåte är honom skyldig för des Protection och de förmånder, som han åtniuter, efter det Rikets Lag och förordningar, hwarest han sig uppehåller? Olyckelig skulle den Nation i sanning wara, som wore plicktig at lyda andra Nationers lag? Ja lika olyckelig wore den Nation, som icke torde drista sig at göra någon inrättning til sin nytta och Förkofring, i frucktan göra någon annan dermed emot! Är det mögeligit, at någon Nation som lefwer i fred, förbund och Wänskap med någon annan, skall kunna betiena sig af bedrägerie och Wåldsamheter, til at om intet göra alt, hwad efter des tilständiga Rättighet den samma kan sig företaga, til at befrämja sitt Interesse? Eller månd tro, en eller twå Nationer allena kunna påstå, at hafwa Monopolium af hela Werldenes Handel? Och om någon annan will taga sig någon liten del uti handelen, bör då den andra straxt fara utur skinnet, lika som man hade infallit uti deras Riken och länder? Ach! huru olyckelig måste icke den Nationen blifwa, som kan eller wil tola sådant förackt och Wåldsamhet!
Och såsom således hwar och en redelig sinnad opartisk Menniskia lärer finna, at Swenska Ost-Indiska Compagniet på intet sätt förbrutit sig emot Kongl. May. Privilegium, eller giordt sig owärdigt til den Protection, som för detsamma derutinnan blifwit utlofwat, i ty bemeldte Compagnie uti ingen del, gifwit anledning til denne af de Franske och Engelske föröfwade Wåldsamheten; Altså lärer ock utaf denne föregående efter Acta och probata författade berättelsen, hwar och en, både Wänn och owänn, nogsamt kunna finna och döma, uti hwad hög Grad, Sweriges Rikes allierades Undersåtare, handlet emot alla Christna Folkeslags anständiga upförande, emot alt Samwet, emot klara Tractater, och i synnerhet emot den år 1720, emellan Swerige och Engelland slutne Tractatens tydelige Innehåld, oachtadt alla de Förmåner som Engelske Undersåtare i anledning af samma Tractat här åtniuta. Hwem ser ock ey, at intet allenast det Swenska Ost-Indiska Compagniets Rättighet är læderad, utan ock at Konungens Höghet blifwit på et grufweligit sätt mißfirmad, samt hela Swenska Nationens heder, i lika måtto uppenbarligen och i hela Werldenes Åsyn kränkt?
Utom några små, som den benägne Läsaren lättel. sielf rätta kan, hafwer man funnit nödigt at anmärcka Följande:
Pag. 2 lin. 32 Cazetter, läs Gazetter. pag. 3 lin. 32 Couvernementet läs Gouvernementet. ibid. lin. 33 hwicken läs hwilcken. pag. 5 lin. 2 susser läs Suffer ibid. lin. 4 ir läs it. lin. 5 Iremain l. I remain. lin. 31 thar läs that. lin. 32 there fore läs therefor. lin. 38 thair läs their. lin. 42 tho läs to. pag. 7 lin. 3 Past läs Paß. ib. lin. 15 wecan'tsee läs we can't See. ib. lin. 17 tho läs to, Buty läs Duty. ib. lin. 18 tous läs to us. ib. lin. 21 Beath läs Death. p. 10 lin. 31 paroitrons läs paroitront. pag. 11 lin. 23 biträda läs biträde. lin. 36 förporten läs för porten. pag. 12 lin. 28 Supercarguon läs Supercarguen. lin. 38 Packhufen läs Packhusen. ibid. begynnelfe läs begynnelse. pag. 13 lin. 24 föbemeldte läs förbemeldte. pag. 14 lin. 32 Gouverueuren läs Gouverneuren. pag. 15 lin. 7 Goucerneuren läs Gouverneuren. lin. 30 afln: läs afin. pag. 16 lin. 4 a prouvé läs aprouvé, lin. 5 puiffances läs puissances, lin. 8 vernir läs venir. pag. 17 lin. 3 rescrvé läs reservé, lin. 7 requiscs läs requises, lin. 26. 32 & 40 Gollola läs Gollcola. pag. 18 lin. 23 Supetcargo läs Supercargo. pag. 21 lin. 16 thar läs that, lin. 26 sage läs säge, lin. 29 Fastorier läs Factorier, lin. 33 Gonverneurers läs Gouverneurers. pag. 22 lin. 17 Eurooa läs Europa. pag. 28 lin. 38 Engelske läs Engelsk. pag. 30 lin. 19 btiräde läs biträde.
[Lagerström, Magnus]: Omständelig Berättelse angående det Öfwerwåld, som Engelska och Franska Ost-Indiska Compagnierne år 1733. föröfwat, uppå Swenska Ost-Indiska Compagniets, til Kusten Coromandell expedierade Skepps Drotning Ulrica Eleonora Besättning och Effecter, uti Swenska Factoriet i Porto Novo, och sedermera år 1734, uppå sielfwa Skeppet uti öpna Siön.
up. [c1736]. 27 cm, 4to, 39 s.
Transcribed by Lars Bruzelius.
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Maritime History | Search.
Copyright © 2009 Lars Bruzelius.