Imprimatur
N. v. OELREICH

Swar uppå et tryckt Memorial med Herr Commandeur-Capitaine Tersmedens Underskrift, daterat Stockholm d. 12 Dec. 1765.

För 10 weckor sedan är et Memorial utkommit på Trycket med Herr Commandeur-Capitainen Tersmedens underskrift, som talar om mine utöfwade wåldsamheter. Som detta icke är ingifwit til Riksens-Ständer, så antar jag detta Memorial wara stält til det allmänna och anhåller därföre, at för samma Forum få framlägga beskaffenheten af de mine göromål, hwaröfwer Commandeur-Capitainen beklagar sig.

För min den ärkänner jag Allmänhetens Domstol för så ojäfaktig och så rättwis, at jag aldeles aquiescerar wid deß Dom.

Jag har länge twiflat på, om Herr Commandeur-Capitainen sjelf låtit trycka detta Memorial, men som han är i Staden och Memorialet redan 10 weckor warit i Allmänhetens händer, så måtte den omständigheten öfwertyga mig, at det innehåller hans egne Idéer.

Man kan icke döma om så många brott emot Lagar och Seder, som detta Memorial innehåller, utan at gå til begynnelsen af nya inrättningen.

Då Kongl. Maj:ts Bref af den 18 Oct. 1756. förordnade, at Galer-Flåttan skulle komma under Arméens befäl och at Ammiralitets-Officerarne wid förra werket skulle flyttas til Carlscrona, at förstärka Skepps-Flåttan, som just hade begärt en så stark förstärkning, så befalte Kongl. Maj:t tillika, at hwar och en af Herrar Ammiralitets-Officerare för deras Personer borde lämnas tilräckeligt Rådrum til beqwämlig flyttning; men hwad deras Compagnier angick, så må de så fort det sig göra låter blifwa flyttade til de wärfwade eller indelte Compagnier wid Ammiralitetet i Carlscrona, som antingen kunna blifwa ledige eller anwärfde, på det Chefen wid Galer-Escadren må andre Officerare i deras ställe föreslå.

Widare lämnar samma nådiga Bref mig tilstånd hos Ammiralitets-Collegium begära de Ammiralitets-Officerare, som wid Fregatterne och Wärfs-inrättningen behöfdes.

Då jag året därpå blef commenderad til Pommern, innan ännu Commissariatet hunnit aflefwerera wärket och innan jag kunde lägga hand wid den nya inrättningen, begärte jag i underdånighet få behålla qwar 30 Am:ts-Officerare, at under min frånwaro bestyra Escadrens egenteliga behof, til deß den ärnade Marine-Corpsen blef uprättad, hwilket Kongl. Maj:t samtyckte igenom nådigt Bref af den 3 October 1757.

År 1761 d. 30 Junii fant Kongl. Maj:t godt uppå Riksens-Ständers underdåniga tilstyrkande, at de Am:ts-Officerare, som ännu då stodo qware wid Stockholms Escadren måtte genast transporteras til tjenstgöring och löns åtnjutande wid Hufwud-Flåttan, undantagandes dem jag fant högst oundgängelige, at til tjenstgöring qwar-blifwa, til deß jag sjelf jämte Escadrens egne Officerare, som under Kriget behöfdes i Pommern, fingo emottaga Escadren.

År 1762 sedan Kriget war slutadt och Arméens Flåtta ägde egne Officerare hemma wid sine Escadrer, så war den epoken inne, som Kongl. Maj:t hela 6 åren förut och sedan flere gångor befalt, at den nya inrättningen skulle börjas och Ammiralitets-Officerarne aflefwerera sine innehafde Compagnier, och at Marine-Bataillonen skulle uprättas. Jag anhölt då först under d. 9 och 14 Oct. om General-Munstring med Sjö-Milicen, och at i följe af så många föregångne befallningar de Compagnier, som ännu innehades af Herrar Amts-Officerare, nu skulle aflefwereras.

Kongl. Maj:t resolverade härpå den 27 Octob. 1762, at då straxt General-Munstring skulle hållas med Volontair och Coopvaerdie-Compagnierne, och at i början af året 1763 de Swenske roterade Båtsmans-Compagnierne skulle munstras, men at Ålands- och Södra-Finlands-Compagnie skulle först i början af Sommaren undergå Munstring.

Kongl. Maj:t befaller då tillika, at sedan Arméens Flåtta nu mera fått deß tilhörige Officerare, så skulle 1756 års Bref gå i närmare werkställighet, hwarigenom, säger Brefwet, ofwanberörde Compagnier, som för detta af Am:ts-Officerare äro innehafde, komma at blifwa Marine-Corpsens egne Officerare tildelte; hwarwid Wi nu tillika anbefalle Wårt och Riksens Am:ts-Collegium, at efter pröfwad Bref-wäxling med Eder, angående de med deße Am:ts-Officerare warande särskildte omständigheter, låta med andre Compagnier förse dem, som kunna wara därtil berättigade.

Den 8 November därpå underrättade jag i följe häraf alla Herrar Am:ts-Officerare, som ännu innehade Flåttans Compagnier och begärte, at de til wiß tid wille aflefwerera Compagniernes Documenter. Det samma skedde til Herr Commandeur-Capitainen Tersmeden, med berättelse, at Munstringen med Ålands-Compagnie skulle ske nästa Wår, hwarom han ännu närmare skulle blifwa underrättad nästkommande Martii månad. Jag bad honom tillika, at til Allmogens lisa upskjuta med det wanliga Recruterings mötet, som på en gång kunde ske wid General-Munstringen, hwilket också skedde.

Det är at märka, at wid denne tiden så woro ej flere qwar wid Escadren af Herrar Ammiralitets-Officerare, som innehaft Compagnier år 1756 och följakteligen woro berättigade, at få andra Compagnier i stället, än Commandeuren Hauswolff och Commandeur-Capitainen Tersmeden. Begges rättigheter anmälte jag straxt, i följe af Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 27 October 1762, hos Kongl. Ammiralitets-Collegium d. 12 och d. 26 November til at få andre Compagnier, och bägge blefwo af Ammiralitets-Collegio föreslagne d. 10 därpå följande December til nye Volontair-Compagniers uprättande. Det samma understälte jag Kongl. Maj:t i underdånighet i mitt Memorial af d. 30 Martii. Jag har sålunda aldrig bestridt rättigheten til et nytt Compagnie, men wäl den begärte ärsättningen för utlagde penningar.

Sedan nu Commandeur-Capitainen Tersmeden begärt et nytt Volontair Compagnie d. 29 Oct. 1762, jag hos Kongl. Ammiralitets-Collegium d. 12 och 26 November berättat om hans ostridige rättighet därtil, och Kongl. Collegium under d. 10 Dec. föreslagit honom hos Kongl. Maj:t til det Compagnie han begärt, så ändrar Commandeur-Capitainen Tersmeden sig i Januarii Månad och begär ärsättning för utlagde penningar.

Commandeur-Capitainens beswär blefwo strax med Kongl. Am:ts-Collegio och mig communicerade. Wi tänkte lika i det målet, och Kongl. Maj:ts nådiga Resolution af d. 19 April 1763 stadgar, at Commandeur-Capitainen Tersmeden til de sökte ärsättningar icke woro berättigad.

Commandeur-Capitainen fick sålunda et nytt Volontair-Compagnie samma dag, hwilket han sielf begärt, och General-Munstringen med Ålands-Compagnie geck för sig 2 Månader därefter och då först emottog Major Trolle detta Compagnie och förrättade tillika det Recruterings-möte, som jag i Nov. Månad anmodade Commandeur-Capitainen, at upskjuta til General-Munstringen.

Det är för Recruterings-mötet, som Officerare ha Boställs-penningar. Commandeur-Capitainen Tersmeden förrättade icke Recruterings-mötet för 1762; men han har likwäl fådt upbära Boställs-penningar för det året med Major Trolles goda minne, och likwäl klagar han i den delen öfwer wåld emot Fundamental-Lagen.

Jag hoppas, at häruti icke igenfinnes det wåldsamma förfarande, som Commandeur Capitainen Tersmeden klagar öfwer.

Det är ögonskenligt af denna berättelse, at jag emot Commandeur-Capitainen Tersmeden intet steg tagit förr än på 7:de året, och det på Kongl. Maj:ts nådige befallning, och då han sjelf begärte et annat Compagnie. Det är då Kongl. Maj:t och Ständer, som gjordt honom orätt, om orätt gafs af denna natur, eller är det orätt för honom, som är rättwist för Oß alle andre.

Ehuru ohyggelige Commandeur-Capitainen Tersmeden nu rubricerar mine göromål, så berättade likwäl Kongl. Ammiralitets-Collegium til Kongl. Maj:t under den 3 Martii 1763, at Collegium på Kongl. Maj:ts befallning af d. 27 Oct. 1762 communicerat med mig Commandeur-Capitainen Tersmedens ansökning, at få behålla Ålands-Compagnie eller få i ärsättning 13,000 Dal. Silfwerm:t; Collegium berättar hwad jag swarat därpå och säger, at det för deß del så mycket mera med mig instämmer, som Commandeur Capitainen i anledning af den genom Post-tidningarne skedde kundgörelse om de 6 nya Volontair-Compagniers upsättande sjelf begärt, at til et af dem blifwa befordrad. Collegium säger några rader därefter, at Commandeur-Capitainen igenom detta ombyte i sjelfwa werket kommer at undfå så mycket större wederlag, som förmånerne wid et wärft Compagnie öfwerstiga hwad Cheferne wid Roterings-Compagnier efter Stat äro berättigade at åtnjuta, som allenast är 50 Dal. Silfwerm:t årligen til Boställs-penningar.

Kongl. Maj:t har sålunda hört Kongl. Am:ts-Collegium öfwer Herr Commandeur-Capitainens beswär och det har haft samma tanka som jag. Wi ha då bägge gjordt wåld på Herr Commandeur-Capitainen och om något af alla de brott emot Fundamental Lagen, som tilläggas mig, wore enligt sanningen, mån det wore emot en rigtig Logica, at sluta det Commandeur-Capitainen Tersmeden insmyger den tankan, at Kongl. Maj:ts nådige Resolution af d. 19 April 1763 skyddat en wålds-werkare och tryckt en menlös undersåte, samt at Kongl. Ammiralitets-Collegium hulpit därtil.

Hwar och en, som wet min ställning med Kongl. Ammiralitets-Collegium sedan 1756, och som kom[m]er ihåg de wackra Memorialer, hwilka inom et år med en sedo-lärande styl beskrifwit mig och Arméens Flåtta: lärer nogsamt finna goda skäl at tro, det jag otwifwelaktigen haft rättwisan på min sida, då Collegium hos Kongl. Maj:t gjer mig rätt emot en af Skepps Flåttans Commandeur-Capitainer.

Jag lämnar nu hwar och en at döma om den oförrätt jag häruti gjordt Commandeur-Capitainen Tersmeden.

Sen jag nu wisat, at Commandeur Capitainen Tersmeden fått det han begärt, blifwit mißnögd därmed och med orätta beswärat sig öfwer förlorade rättigheter, så får jag berätta de omständigheter, som röra ärsättings-frågan för de utlagde 13,000 Dal. Silf:mynt.

Herr Commandeur-Capitainen har ej upgifwit flere utwägar, at winna igen sine utlagde penningar än igenom Entreprennaderne af Båtsmännens beklädning och af deras Transport til och ifrån arbetet.

Hwad Båtsmännens beklädning angår, så har Commandeur-Capitainen ingått 2:ne Entreprennader. Den första år 1747 d. 2 Julii, då Vice-Ammiralen Wagenfelt afträdde Compagniet, och hwilken har kåstat den omtwistade Summan af 13,000 Dal. Herr Commandeur-Capitainen beklagar sig icke öfwer rubbning i detta Contract, och altså har han njutit denna utwägen til godo, at återwinna sina utlagde penningar uppå hwilken återwinsten då war bygd.

Den andra Entreprennaden ingeck han år 1751, då Båtsmännen oftare blefwo upbådade, til Finska Fästnings-byggnaden, än Contractet säger, och Kronan därföre åtog sig, at bekläda dem för den tiden Roten därtil icke war skyldig. Detta Contract har intet sammanhang med det förra, ty detta war slutadt med Kronan, som borde gje Kläderne och det förra war slutadt med Rotarne, som borde gje den ordinarie beklädningen.

Detta Contract af år 1751 war endast slutadt för den gången och icke för framtiden. Detta Contract härrörande af Fästnings-byggnaden kom icke in uti räkningen 1747 wid Wagenfeltska Contractet, då ingen Fästnings-byggnad ännu war påtänkt. Det war sålunda en ren winst utom förmodan. Herr Commandeur-Capitainen feck aldeles fullföllja detta Contract, icke eller har han klagat öfwer inbrott häruti.

När sålunda 1751 års Contract ej sträckte sig längre än til 1751 års beklädning, så är det klart, at Commandeur-Capitainen ingen rättighet ägde til nästa beklädning. Han klagar då öfwer, at han mist det han aldrig ägde.

Commandeur-Capitainen Tersmeden gör sig mycken winning, at bewisa, at detta Contract icke warit mig obekant och på lika wältaligt sätt öfwertygar Allmänheten at jag, honom ohördan, på det besynnerligaste sätt utwerkat uphäfwandet af et formeligt Beklädnings-Contract, lika som bägge Contracten warit härunder begrepne.

Wagenfeltska Contractet är aldrig rubbat, som sagt är, och med min kundskap om andra Contract hänger det så tilsammans.

De första 2 åren hade jag wid Fästnings-byggnaden ingen omsorg om räkenskaperne, och sedan den tiden gick min omsorg ej längre än til ordningen och skyndsamheten af redogöringen, utan at gå in uti någon kundskap om alla extra utgifter, som då betaltes på General-Gouvernementets Ordres. Ej aller war det jag, utan General-Gouvernamentet, som liquiderade med Kongl. Stats-Contoiret om Fästnings byggnads Fonden intil år 1754, då General-Gouvernementet nyß hade uphört. Ingen skyldighet ålade mig sålunda, at se efter sådana utbetalningar; Icke eller gör den omständighet til saken, om jag wetat hans Contract eller om jag det aldeles icke känt.

Commandeur-Capitainen Tersmedens allegat Lit. B säger ock tydeligen, at han hade at adressera sig til General-Gouvernementet och icke til mig. Hur kommer Herr Commandeur-Capitainen då, at truga på mig en kundskap, som uti intet hjelper eller förwerrar hans Entreprennade?

Jag wet icke om Commissariatet i Stockholm haft Commandeur-Capitainen Tersmedens orsaker, at ej communicera mig detta sednare beklädnings-Contract, men Kongl. Maj:t lät communicera mig igenom Kongl. Secreteraren Dahlgren uti Bref af d. 12 Aug. 1754, at Commissariatet begärt penningar til en ny beklädning.

Kongl. Secreteraren berättar uti sitt Bref, at Commissariatet requirerat penningar til Båtsmännens beklädning för åren 1755 och 1756. Men som uti Kongl. Bref af den 4 Martii eller Staten för Fästnings-byggnaden den tiden denne utgift icke wore uptagen, så begär han uplysning uti denne omständighet.

Jag swarade härpå straxt den 29 Aug. at uttydningen öfwer Brefwet af d. 4 Martii ankommer wäl på lagstiftaren sjelf, men jag bad honom wid föredragande erindra följande omständigheter.

1:o. At när et helt Compagnie beklädes af Kronan, så bör et helt Compagnie arbeta och det har ännu icke skedt. Denne omständighet förhölt sig icke sålunda i sjelfwa werket, och den bewisar därföre, at jag ingen kundskap ägde om något Contract.

2:o. At kläderne skulle blifwa för bättre köp, om Fästnings-byggnaden sjelf finge draga försorg om klädernes tilwerkning och utdelning til dem, som närwarande förtjente dem; At ingen ting tycktes wara billigare än at Fästnings-byggnaden, som skulle göra omkostnaden, sjelf måtte få ha den omsorgen, at hushålla med sitt egit.

Jag försäkrade honom ytterligare, at jag aldrig förr än då wetat af Båtsmännens beklädning af Fästnings-byggnads medlen, och at därigenom händt, at de Båtsmän, som förledit år woro på Fästnings-byggnadens Fartyg och sent hemkommo från Gottland woro aldeles barsletne och fingo släp-kläder af Fästnings-byggnaden, och sålunda hade de fått dubbelt; At jag då märkte, at de släp-kläder, som Båtsmännen hit intils fått, icke woro af det tyg, som Israels barn uti Öknen icke kunde slita ut.

Jag fick sedan Kongl. Maj:ts nådige Bref af den 9 Sept. samma år, at Fästnings-byggnaden sjelf skulle bekläda de Båtsmän, som kommo på arbeten.

Af detta förfarande syns det också tydeligen, at intet Beklädnings-Contract existerade, ty det war ej uptagit uti Staten, utan denna omkostnad, lika som alla andra omkostningar inbegrepen uti sjelfwa Arbets-Summan. De särskildte omkostningar woro särskildt uptagne.

Det hade icke eller tilhört mig, at upsäga Contractet om det existerat. Kongl. Secreteraren Dahlgren hade bort dra försorg härom.

Med släp-kläderne för de Swenska Regementerne, hwarom Commandeur-Capitainen Tersmeden också talar, förhöll det sig på samma sätt.

Det war General-Gouvernamentet, som drog försorg om deras anskaffande, och då General-Gouvernamentet uphörde, och då de Swenske Regimenterne bittidare gingo hem til Sweriget än ämnadt war, så blefwo en hop släp-kläder öfrige, hwilka jag häldre anwände til Båtsmännen än til mahl, i följe af förenämde Kongl. Maj:ts nådiga Bref af d. 9 Sept. och mitt gifne löfte.

Sålunda har Commandeur-Capitainen Tersmeden beklagat sig öfwer uphäfwande af et Contract, som aldrig existerat, och har sålunda haft orätt, at beswära sig.

När han nu sjelf tilstår, at jag icke rubbat hans Contract om Båtsmännens Rote-kläder eller Contractet om Båtsmännens Transport, och hans öfwerklagade Beklädnings-Contract är et non ens, så följer ju tydeligen, at han i Wagenfeltska Contractet intet inbrott haft, utan til fullo njutit det til godo 6 år öfwer den tid han sjelf berättar, at Ammiralitets-Collegium förelagt til sin ärsättning för utlagde pengar. Kan då någon säga, hwaröfwer Herr Commandeur-Capitainen klagar?

Sen jag nu wisat, det Commandeur-Capitainen Tersmeden fått til fullo njuta sit Contract, utber jag mig få göra några särskildte Reflexioner öfwer denne sak.

Jag kan icke undgå, at fullfölja min förra anmärkning, näml. 1:o. at Herr Commandeur-Capitainen slöt sit Contract den 3 Julii 1747, då ännu ingen Fästnings-byggnad i Finland war resolverad och at sålunda han icke kunde göra Stat på annan återwinst af utlagde penningar än den han hade för ögonen, näml. at bekläda ungefär 136 Ålands-Båtsmän, som årligen efter tour borde bli upbådade, samt at föra dem til och ifrån Arbetet i Stockholm.

Om sakerne hade blifwit i denne ställning, så hade ju Herr Commandeur-Capitainen icke haft at klaga öfwer sitt öde, huru kunde Fästnings-byggnaden gje anledning därtil, som ökat förmånerne. I stället för 136 man årligen säger Commandeur-Capitainen Tersmeden sjelf, at han mäst haft 400 man upbådade.

När han 1747 hoppades, at få igen sine pengar wid 136 mans upbådande, så hade han ju mindre orsak, at beklaga sig wid 400 mans upbådande.

När honom wid deße omständigheter år 1749 lämnades tilstånd, at förwalta detta Compagnie i 7 år, såsom full ärsättning på sine pengar, hwarmed han sjelf förklarat sig nögd och han sedan år 1751 oförwäntande fick bekläda hela Compagniet, och han ifrån 1756, då förrbemälte 7 år woro alle, ännu fick förwalta samma Compagnie i 6 år, så tycks, at så många tilökningar på Contractet hade bordt göra honom mer än skadeslös, och hade bort betaga honom alt tilfälle til at nu beklaga sig på så synnerligt sätt.

2:o. Jag lämnar til hwars och ens bepröfwande om icke Commandeur-Capitainen Tersmeden njutit sine Contracter til godo och haft mera tilfälle, at återwinna sine pengar, än han i början sig förestält. Icke deß mindre måtte jag bekänna, at ehuru jag trodt mig kunna räkna, så finner jag ingen grund uti et sådant Contract icke eller til de 7 år, som Kongl. Amts-Collegium förelagt til Commandeur-Capitainen Tersmedens utlagde 13,000 Dal. Silf:mynts återwinnande.

Min uträkning slutar sig med Capitalets förlust och den är följande.

Ifrån 1744 til 1756, så har på deße 12 år 6760 Båtsmän warit upbådade. Et medium häraf utgör 550 man årligen. Häraf borde 4 Norrlands-Compagnier utgöra efter tour och styrka 205 man årligen, 4 Roslags Compagnier 165 man, Sörmanlands Compagnie 44 man och Ålands och Södra Finlands 136 man.

Denna styrka af Ålands Compagnie borde Commandeur-Capitainen Tersmeden efter Wagenfeltska Contractet bekläda och transportera årligen til och ifrån Stockholm.

136 Mans kläder efter Commandeur-Capitainens egen upgift ā 32 Dal. Silf:mynt gör för et år 4352 Dal. S:mt
Samma Manskaps-transport, Näml. 79 man af Södra Finlands ā 5 Dal, 26⅔ 460. 26⅔
Dito 57 från Åland ā 4. 26⅔ 275. 16
Dito Samma manskap til hemorten 736 10⅔
Summa på hela omkostnaden 5824. 21⅓

Man kan intet gärna supponera, at Entrepreneuren kan winna mer än 10 proCent. Blef winsten större, så skulle ju kläderna bli snäfwa och maten tunn. 10 proC. af 5824 Dal. gör ej mer än 582 Dal. S:mt årligen, och Interesset af 13,000 Dal.S:mt gör 780 Dal. Silfwerm:t.

Altså hade Commandeur-Capitainen Tersmeden igenom Wagenfeltska Contractet satt ut sit Capital ā 4 proCent ongefär, utan hopp at igenom lagliga inkomster kunna få sit Capital någonsin igen. Jag lämnar hwar och en at döma om detta är en hederlig revenüe, som Commandeur-Capitainen den sjelf kallar uti sit Memorial.

Som lyckan kom Commandeur-Capitainen til hjelp med Fästnings-byggnaden, så blef inkomsten mera tilräckelig, men efter Commandeur-Capitainens egne upgifter, så lär den ändå ej stigit högre än at Interesset kunnat återfås och så stort stycke af Capitalet, at ungefär 100 års Fästnings-byggnad och äfwen så lång tids-förwaltning har behöfts af Ålands och Södra Finlands Compagnie innan Capital och Interesse hunnit ärsättas.

Jag kan icke bätter räkna, utan lämnas til hwar och en, at försöka om Utslaget blir annorlunda.

Om det så är, så blir det, som jag redan för 3 år sedan sagt, en obegripelig sak, at någon wil gje pengar för et roteradt Båtsmans Compagnie.

Jag lämnar gärna denna gåta ouplöst och wil icke ens weta den driffjäder, hwarmed förenämde inkomster skal multipliceras til at återwinna 13,000 Dal. S:mt. med Interesse. Den föresatsen är tilräckelig för mig, at aldrig tilstyrka, at något Båtsmans Compagnie bort-arrenderas i min tid och aldraminst til en så incompetent Arrendator, som Compagniets egen Capitaine är.

Capitainens skyldighet är, at bewaka Båtsmännens rättigheter. När Capitainen sjelf för penningar skal dela ut hans rättigheter, hwar tar Controllen wägen, och huru swårt får icke Båtsmannen til at kunna beklaga sig.

När Bondens walmar knappt wärmer, hwad ska det göra, som ska gje Entreprenneuren winst.

Sådan är naturen af Entreprennade, men den determinerar wäl icke alla Entreprenneurers hjärtan. Någon torde entreprennera til at at [sic] göra godt med egen skada, och ibland dem räknar jag Herr Commandeur-Capitain Tersmeden, men hwilken kan se det förut?

Jag öfwerlämnar alla deße omständigheter til det allmännas omdöme, och är nögd därmed, at jag uti intet mål gjordt Herr Commandeur-Capitain Tersmeden förnär.

Den oförrätt, han mig gör, retar mig ej til ifwer. Det är ingen mer än Comm. Capit. Tersmeden, som har kunnat göra oförrätt i den widd, som han. Stockholm den 22 Febr. 1766.

A. EHRENSVERD.


STOCKHOLM
Tryckt hos Direct. LARS SALVIUS, 1766.


Ehrensverd, A.: Swar uppå et tryckt Memorial med Herr Commandeur-Capitaine Tersmedens Underskrift, daterat Stockholm d. 12 Dec. 1765.
Tryckt uti Kongl. Tryckeriet hos Lars Salvius, Stockholm, 1766. 4to, [8] s.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Naval History | Search.

Copyright © 2006 Lars Bruzelius.