Ödmjukt Memorial!

Jag trodde för 4 ā 5 år sedan då mina förre Cameraters rättigheter woro i fråga och blefwo afgjorde til Herrar Ammiralitets Officerares högsta förmon, at Marine Officerare efter denna Ammiralitets Seger åtminstone skulle få njuta Riksens Ständers rättwisa uprättelse i fred, men sedan denna förmon dem äfwen nekas, så lär jag winna benägit bifall af mine owäldige Landsmän, at jag ännu måtte söka förwara deras rätt, och jämnföra deras öde med Herrar Ammiralitets Officerares.

Marine Corpsen uprättades, gaf Kongl. Maj:t express befallning, at det skulle ske af Officerare, som sedt Fienden under sidsta Kriget, och som hade destinguerat sig.

Til fullgörande häraf, lät jag de Ammiralitets Officerare göra Campagner til Lands, som ännu icke sedt Lands-Kriget, af hwilka flere tjänte uti Öfwersten Sprengtports Grenadier Bataillon, och bewistade heta Actioner, som efter alle policerade Länders exempel, hade bordt tjäna dem til förtjänst.

Det war sålunda ingen af denne Corps, som icke gjordt Krig och destinguerat sig.

De hafwa äfwen efter Kriget både bewistat Byggnader, alla Wärfs-arbeten och Sjö-Exercicer, och jag säger med säkerhet, at de upfylt sina skyldigheter, efter denne Corps blef kullkastad, utan minsta förebråelse emot oß eller wåra gärningar.

Oaktadt en sådan upsättning, och sådane framsteg uti sina Syslor, så blefwo de alle reducerade och satte som Expectanter, på samma ställen der de tilförene med heder tjänt. Jag går förbi denne händelse, och wil ingen heder dra af all den oförrätt, som både dem och mig då hände. Hwar och en wet, at wi ej njöto andra Medborgares rätt. Andre som tjänt uti lätta Troppar och obeständiga Corpser, hwilka hos andre Magter bli aldeles reducerade, blefwo bibehållne och wi reducerade, som efter 2:ne Riksens Ständers Beslut woro satte på Rikets Stat. Jag wil härwid göra den Anmärkning, at Ammiralitets Officerare stego til Marine Officerarnes ställen.

Wid den tiden stodo 10 ā 12 Marine OfficerareStockholms Staten, som hade kommit ifrån Ammiralitetet, och utan motsägelse wäl förstodo Ammiralitets Syßlor, men deße måtte äfwen lämna sina ställen.

Nu då Riksens Ständer äro i begrep, at ge Marine Corpsen sitt förlorade Bröd igen, utan at det är ringaste fråga om den oförrätt den lidit, utan ärsättning derföre, utan at få igen de steg de bordt göra uti egne ledige vacancer, så lägger Ammiralitetet sig emot, at taga tilbakas sine egne Officerare, och det endast af den ordsak, at de ej äro gamla nog, til at hafwa kunnat winna tilräckelig TourTour-Rullan.

Jag öfwerlämnar denna omständighet med fullt förtroende til Riksens Högloflige Ständers rättwisa afdömande, och utber mig endast, som Soldat, at göra en Reflexion öfwer de fölgder, som nödwändigt skal drabba Riket, om Krigsförtjänster bli obelönte, antingen under et wärkeligit Krig, eller sedan man njuter Fred och lugn.

Det kan ej undgå Riksens Ständers skarpsynta ögon, at se oß alla wara syßelsatte uti det stillaste, jag wil icke säga det wekeligaste lugn, endast til at hushålla och bewaka wåra rättigheter. Och deße rättigheter ligga antingen uti Tjänste-år, eller uti Krigsförtjänster.

Det undgår icke eller Riksens Ständer, at anse et Krig på sin rätta sida, och som et så olika tilstånd emot Fred och lugn, at ingen ting i werlden är widare skilt ifrån hwart annat.

Uti det ena kan man på sin Säng, wid Bordet, i sin Soffa, med et ord uti en warm Kammare förwärfwa sig Tjänste-år, Fullmagter, och ifrån den ena trappan til den andra stiga til högsta befälet til Lands och Sjös.

Uti det andra skal man neka sig alle beqwämligheter, man skal i kjöld och heta, i hunger och torst, och uti beständig fara för hälsa och lif anwända alla sina krafter til den dageliga tjensten, och sin yttersta förmåga och liksom öfwergå människligheten til at förwärfwa sig en rätt Krigsförtjenst.

Riksens Ständer kunna befalla, at hwar och en skal göra sitt yttersta; Men Riksens Ständer ha ingen annan utwäg til at få sina befallningar åtlydde, än den at belöna Krigsförtjenst, på hwilket ställe och hos hwilken de hälst råka den.

När saken så förhåller sig och icke kan wara annorlunda i människligheten, så följer nödwändigt, at der Krigsförtjänster belönas, der bereder man sig et säkert förswar och der de wanskötas, der tilreder man et fegt Krig och alla de olyckor, som flyta ifrån okunnoghet och tour.

Det undgår ock då icke Riksens Ständers kundskap, at de egenskaper, som ska förwärfwa sig Krigs-förtjänster, det är sådane egenskaper, som en gång skola slå en fiende, de komma ej fram på en Förordning då de behöfwas. De fordra tid, och under en sådan tid kan Riket förlora både Provincer och säkerhet.

Nu då Riket wil uprätta et nytt förswar, och et sådant som lär bli et af de angelägnaste, är det Folket, som härtil skal anwändas, har redan förwärfwat sig Krigsförtjänster, har ingen förebråelse utstådt, men likwäl blifwit från sina Syslor reducerade. Om detta Folket ännu ingen uprättelse skal få, om detta Folket ännu skal lämna sina syslor i andras händer, som ingen ting har gjordt, framför dem, at få deras Syslor, så wågar jag i ödmjukhet underställa, hwad wärkan det skal göra på Krigsmagten både til Lands och Sjös, och om intet wärkan deraf en gång skal bli för känbar, ehuru den nu under en fredlig tjänstgöring icke blefwe synlig för Allmänheten.

Jag medger, at under en stilla fred och uti en warm Kammare låter det hårt, at en til åren yngre, at en som ej anwändt så många dagar eller år uti en stilla tjänst, som en annan, skal komma fram för honom i Tour-Rullan.

Men när man jämför Riket mot Rikets tjänster, så blir intet Riket tjänt med de grader den tjänstgörandes namn skrider fram på tjänste-registret, utan med de angelägnare tjänster hwar och en gör under den tid hans namn står på denna Lista.

Om uti krigsmagten de angelägnare tjenster man kan göra Riket, icke består i annat än Krigsförtjenster, så är det en rättwisa, at dens namn flyttas på tjenst-rullan längre fram, som äger Krigs-förtjenst. Så säger Lagen och billigheten, och uti et annat förfarande ligger Rikets fördärf och undergång.

Jag medger ock, at uti et fredligt lugn det kan röra människligheten, at se en yngre til ålder och tjänsteår gå framför en, som bittidare är född och tidigare kommit i tjänst. Men må det intet mera skal röra all människlighet, at i brist af Krigs-förtjänsters belöning se Rikets gräntsor ödeläggas, Medborgare fly från hem och säkerhet, och alla olyckor hända wåra Medundersåtare, som följa olyckeliga förswar.

Deße fölgder äro oumgängelige och böra röra människligheten mera än få människors tour uti en fredlig rulla.

När Riksens Höglofl. Ständer en gång få höra, huru wåre gräntsor förwaras, så lära de då känna igen deruti de författningar, som i Fred blifwit tagne.

Jag utber mig nu at få underställa mina tankar om den oförrätt, som Herrar Ammiralitets Officerare tro sig ske, igenom någon Marine-Officerares flyttning tilbakas til Ammiralitetet, som tilförne tjänt uti samma Corps och igenom det flyttnings-sätt, som Riksens Ständers Secrete-Utskott föreslagit.

Secrete-Utskottets Betänkande säger, at om någre Marine Officerare, som tilförene ha tjent uti Ammiralitetet behöfde flyttas, så skulle de bli flyttade på det föreslagne sättet.

Jag supponerar at denna flyttning skulle drabba Majorerne Schönström och Cederström, samt Capitain Ehrenbill.

Deße Herrar ha tjent med distinction i Ammiralitetet och har ännu ingen förebrått dem annat, än at de skulle komma för högt fram på Tour-rullan.

Det följer först häraf, at de måtte wara skickelige Ammiralitets Officerare.

Det har då intet skedt dem rätt, när de måtte gå ifrån de Syslor de innehade på Galere-Staten, efter de företogo så mycket i Örlogs-Flottans Krig, som de, för hwilka de måtte gå undan, och som de ännu til öfwerlopps hade tjänt i kriget til lands och wid Galererne.

När det nu är frågan, om deße Herrar ska få gå til Ammiralitetet igen, så är det detsamma, som at fråga om de ska få igen det de utom sitt förwållande förlorat.

Det lär i alla länder wara rättwist, och intil mörka hedendomen, at hwar och en bör få igen en sådan förlust, om han icke den å nyo förwärkat.

När man ser på deße Herrars upförande sedan de gingo ur Ammiralitetet, så hade gjordt Kriget til lands. De ha gjordt tjenst uti Öfwerste Sprengtportens Grenadier Bataillon, som under en Campagne flere gångor träffat med fienden och alltid distinguerat sig och sidst bewistat blocquaden i Malchin; Hwars defence war et mästerstycke, at förswara et sådant ställe med öpna portar emot en liten Armée.

Et sådant upförande hade icke förtjänt reduction, och aldraminst at beklaga sig öfwer, at få sådant Folk til Cammerater som anwänt sin lefnad på detta sätt, under den tid de warit från Ammiralitetet.

Om någon af Ammiralitetet anwändt sin tid på samma sätt, så tror jag honom då först ha ordsak at beklaga sig, emedlertid kan jag ej gå ifrån den tankan, at ingen Krigsman ges til Lands eller Sjös, som icke önskade at ha gjordt en så lysande Campagne med en Grenadier Bataillon.

Riksens Högloflige Ständer, lära häraf gunstigt finna, at det icke är et afskrap ur Marine-Corpsen, som det är frågan om, utan at det är Folk af Distinction, som förtjäna Riksens Ständers ömmaste omwårdnad til upmuntran för Krigsförtjänster, til Rikets säkerhet i framtiden.

Hwad det andra angår, eller sättet at gå tilbakas uti Ammiralitetet, så föreslår Secreta-Utskottets Steg emot Steg.

Sedan det spöket Rang-Ordningen, som en ohyggelig efterbörd af Souverainiteten wißligen blifwit uphäfwen, så är ingen annan grund at widtaga i Krigsmagten, och man kan trygt säga, det gifs ingen annan än första Konungens fullmagt uti hwar och en Corps.

Man kan ock icke göra sig någon idée om, huru det ska gå til, at Kongl. Maj:s Höga Namn ska ge bättre eller sämre utsigt åt den ene än åt den andra Undersåtaren.

Icke eller kan man göra annan idée än at de första Syslorne i hwar Corps sköta den simplaste detaillonen.

Det är wäl sant, at den ene Corpsen behöfwer mera componerade kundskaper, men man måtte medge, at de måge wara mera eller mindre componerade, så läras de uti ungdomen och medföra intet gagn för Riket, förr än de i Rikets tjenst och i Krig bli nyttjade, och då först upkommer den förtjenst, som Riket för sin egen skuld är skyldigt at belöna. Hwar och en Fullmagt uti första, andra graden, och så widare; kan sålunda icke annat än swara emot Fullmagterne i lika grader uti en annan Corps.

Det har endast rangen kunnat göra ändring häruti, som nu är uphäfwen och icke Ammiralitetet ensamt förbehållen.

När man ock ser på den rang Ammiralitetet haft, så är det nyligen den blifwit wunnen, icke under et Krig utan efter et aldeles olyckeligt Krig och under et fredligt lugn.

Det är då en grace, som skedde Ammiralitetet men ingen förtjenst.

Den borde sålunda om den ännu existerade, icke tjena til förfång emot Krigsförtjenster, mycket mindre kan den nu nyttjas emot förra Camerater, som med distinction tjent både innom och utom Ammiralitetet.

Jag ser wäl, at på förenämde sätt deße Herrar Marine-Officerare skulle komma fram för andre, som woro äldre uti tjensten, men utom de considerationer jag redan haft den äran at anföra, som Krigsförtjenster i anseende til Riket och Medborgares wälfärd, ser jag intet skäl, hwarföre Ammiralitetet mera och framför hela Arméen skal gynnas.

Jag wet wäl, at i alle Länder Trupper gifs, som både gynnas och böra gynnas framför andre, men de äro sådane, som långliga tider eller från urminnes häfd distinguerat sig. Ammiralitetet är icke i den casu emot Arméen.

Deße tankar tyckes strida emot dem, som Allmänheten gör sig om Kongl. Maj:ts Gardie: Men det är icke så. Gardet är skapat til at waka öfwer Konungens Peson, til at fäckta wid Hans sida, och är derföre det första Regemente, häruti ligger en så solid förmon, at om man aldrig haft idée om Rang-Ordningen, så hade ändå altid Gardet warit främst.

Jag ser då ingen ordsak, hwarföre Ammiralitetet ska ha det synnerliga Privilegium, at ej ta emot placerade Officerare efter et Krig, i synnerhet när Ammiralitetet tagit bort deras Syslor, som nu kunde bli der placerade.

Jag tror at intet i Arméen ges något Regemente, som icke har dubbelt och ännu flere placerade Officerare än hela Amiralitetet nu förmodeligen kan få.

Jag wil anföra någre Exempel. Öfwerste-Lieut. Platen war ibland de yngre Lieutenanter wid Krigets början, och hade alle nu warande Majorer wid Cavalleriet, som då woro Ryttmästare framför sig, och nu är han någre års gammal Öfwerste-Lieutenant med indelning framföre dem.

Ryttmästaren Löfven geck som Corporal wid Skånska Cavalleriet til Kriget, tjente wid Blå Hußarerne och efter reduction blef placerad som Ryttmästare efter sin Fullmagts datum, på Skånska Cavalleriet.

Capit. Skytte war Under-Officer wid ArtillerietArméen geck til Pommern. Avancerade under Kriget til Capitain, blef efter Reduction placerad på Calmare-Regemente der han nu har Compagnie.

Lieutenant Lundén kom i tjenst 1760, blef Cornet samma år, och Lieutenant 1762; Lieutenant De la Grange kom i tjenst 1746, blef Cornet 1758, och Lieutenant 1763 båda i et Regemente.

Det gifs sådane Exempel i hela Arméen til stort antal, och då man räknar antalet af Officerare wid et Regemente emot antalet af Officerare uti Ammiralitetet, så swarar ungefär 1 placerad Officer wid et Regemente emot 8 wid Ammiralitetet. Men nu ha de fläste Regementen haft til 8 ā 10 ā 12 hwilket wid Ammiralitetet skulle swara emot 70, 80, ā 90, innan Ammiralitetet kom i jämnlikhet med Arméen; nu när det allenast torde bli frågan om en placering af 2 eller 3 på Ammiralitetet, så syns wäl at Herrar Ammiralitets-Officerare med mindre fog beklaga sig.

Jag anhåller derföre på den förtryckta Marine-Corpsens wägnar, at de få Ammiralitets Officerare som tjänt uti Ammiralitetet och wid detta tilfälle kunde bli placeradeAmmiralitetet tilbaka, måtte få njuta samma rätt som andre Officerare uti Arméen, at bli placerade på sätt som Secreta-Utskottet föreslagit.

Då sker dem rätt, och Arméen slipper all widare placering af den öfrige Marine-Corpsen, som med nytta kan brukas i Finland.

Med detta Memorial anhåller jag at få wända mig til de öfrige respective Stånden.

AUGUST EHRENSWARD


STOCKHOLM,
Tryckt hos CARL STOLPE, 1769.


Ehrensverd, Augustin: Ödmjukt Memorial.
Tryckt hos Carl Stolpe, Stockholm, 1769. 4to, 8 pp.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.

Copyright © 2006 Lars Bruzelius.