Imprimatur.
N. v. OELREICH.

Capitaine Gyllenhammars Påminnelser wid Herr Generalen Ehrensvärds til Kongl. Maj:t år 1763 ingifne underdånige Förklaring, om et bortmist Volontair Compagnie.

Igenom en af Trycket utkommen så kallad General Ehrensvärds Förklaring på någre Amiralitets Officerares beswär, tienande til swar på en af 24 upgifne Frågor, är jag nödgad, at äfwen genom trycket inlåta mig i förswar emot tilmälen, som leda til inbrott i mine tilständige rättigheter, hwilket jag annars som Officerare gärna hade undwikit.

Af denna Skrifts ställning och innehåll märker jag, at den blifwit afgifwen til Hans Kongl. Maj:t, då jag, med flere mine Camerater af Amiralitetet, blef lämnad under Herr Generalen Ehrensvärds utlåtande och omdöme, och det är således för mig nu mera begripeligit, at Hans Kongl. Maj:t i afseende derpå, genom nådigt Bref af den 19 April 1763, afslagit både mig och dem all ersättning för det lidande oß, genom Herr General Ehrensvärds åtgärd, öfwergångit, då likwäl Kongl. Maj:t förut, i anledning af Kongl. Amiralitets Collegii hemställande den 27 October 1762, försäkrat oß om tilständig uprättelse. För mig och dem återstår således intet annat, än at afbida Riksens Höglofl. Ständers rättwisa pröfning af wårt lidande, då wi kunna giöra oß säkre om den ersättning, som derpå lär Höggunstigt följa. En af oß, Amiralitets Capitaine och Riddaren Pet. von Stierneman, har ock redan ett hugneligit wedermäle deraf, enligt Riksdags Tidningen N:o 67. och jag afwagtar således med längtan ett lika rättwist Utslag, i anledning af det Betänkande Riksens Höglofl. Ständers Secreta Deputation för mig afgifwit.

Men på det Allmänheten ej må utaf fördommar, grundade på detta Herr Generalens Memorial, irra sig, och på det saningen må sättas i deß fulla dag, så nödgas jag öka mitt af Herr Generalen förorsakade lidande, med kostnaden på tryck och papper till deße påminnelser, som jag, til mine laglige rättigheters förswar, blifwit twungen at utgifwa.

Pag. 7. uti den tryckte Förklaring börjar Herr Generalen sitt yttrande om mig och mißtager sig tillika straxt i första ingressen, då det heter, at jag begärt återfå mitt förra Marine Compagnie i Carlscrona, som Commendeuren och Riddaren von Graman sig undanbedt och jag icke aflefwererat.

Så snart jag, efter ordenteligit och af Herr Generalen ingifwit Förslag, den 7 Julii 1761. erhölt Kongl. Maj:ts nådige ConstitutorialVolontair Compagniet här i Stockholm, war det naturligt at mitt förr innehafde Marinier Compagnie, hwarifrån jag avancerat, war vacant. Efter wanlig liggetid blef således den äldste Sökanden, nu warande Vice Amiralen och Riddaren Wälborne Herr von Graman, dertil af Kongl. Amiralitets Collegio föreslagen, och han, sedan Förslaget blifwit pröfwat, af Hans Kongl. Maj:t i nåder utnämd, samt Constitutorial således för honom utfärdat. Den som aldrig så litet känner de Reglementer och ordningar, som i Militairen äro établerade, har således ej swårt wid at finna, det jag, i samma stund Herr von Graman war blefwen Chef för Compagniet, ej tillika kunde wara Chef eller hafwa befattning med samma Compagnie. Om antingen Herr von Graman sjelf eller den af Kongl. Amiralitets Collegio förordnade Capitaine Lieutenanten wid Compagniet, nu warande Capitaine och Riddaren Wälborne Herr Vagenfelt, bägge eller endera, sedan haft omsorg derwid, wet jag ej; Men at aflefwereringen skiedt, fastän jag ej personligen presenterade mig dertil i Carlscrona, såsom här syßelsatt i annan Rikets tjenst, följer af sig slelft. I annat fall kunde det ej aflöpa utan answar både för Kongl. Amiralitets Collegium, Herr Vice-Amiralen och Riddaren von Graman och alla de Embetsmän, hwars wård det åligger, at altsammans Lagligen och rätteligen tilgår.

Men sedan Herr Vice-Amiralen von Graman öfwer ett års tid innehaft detta Marine Compagnie, blef han trött af de beswärligheter, som åtfölia Wärfwade Compagnier, och således sjelf anhölt, at derifrån blifwa licentierad. Det paßade sig ock så, at Herr Generalen Ehrensvärd straxt derefter, utom min begäran, skilgde mig ifrån Volontair Compagniet, och war det fölackteligen för mig ingen annan utwäg, än at, då Kongl. Amiralitets Collegium anmälte mig at återfå samma Marine Compagnie, emottaga det med de wilkor, som mitt underdåniga förbehåll hos Hans Kongl. Maj:t utwisar, nemligen, til deß ett Volontair Compagnie, sådant som jag förut innehaft, blefwo ledigt; Men detta sidsta utelemnar Herr Generalen.

Herr Generalen säger, at jag fick Stockholms Volontair Compagnie den 7 Julii 1761, just i det ögnablick Hans Kongl. Maj:t den 8 Julii resolverade, at det skulle gå ifrån ÖrlogsFlottan til Galererne. Herr Generalen erkänner således, at jag undfick Compagniet, såsom den äldste härwarande Amiralitets Officeraren, då det lydde under Örlogs-Flottan, men wil likwäl betaga mig de rättigheter, som deraf följa. At jag lagligen dertil blef föreslagen, lärer Herr Generalen sielf bäst weta, och at ingen derwid war lidande, synes deraf, at ingen sig beswärade, och at följakteligen Compagniet i Laglig ordning blifwit min Lott, hälst om Galere-Flåttan den 7. Julii än haft sine egne Officerare, de ej lära kunnat få emottaga något Compagnie, som då hörde under Örlogs-Flåttan och det lika så litet, som jag, såsom Amiralitets Officerare, ej fick behålla det, sedan det kom under Marine Corpsen.

At Compagniet til Marine Corpsen skulle aflämnas, war et wilkor, som i Constitutorialet är utsatt, men detta war widhäftat et annat wilkor, som tjente til min säkerhet, nemligen, at jag då skulle förses med et annat Compagnie. Med et annat Compagnie kunde omöjeligen förstås något sämre, utan åtminstone lika godt. Den som kommit i besittning af en rättighet eller giort et ordenteligit och Lagligit framsteg, kan efter Sweriges Lag aldrig, utan brott, derifrån skiljas eller deß wilkor försämras. Skilnaden emellan Volontair och Marinier Compagnie wid Amiralitetet är allmänt bekant, och jag hade annars ej behöft söka avancement ifrån det ena til det andra Compagniet, om det icke warit för bättre utkomst. Riksens Höglofl. Ständers Secrete Deputation har ock tydeligen wist detta, och af uplyste samt owälduge Ständer kan jag ej fela om lika ynnestfullt afseende.

Herr Generalen will bewisa, at jag ej aflefwerat Marine Compagniet, af et Kongl. Amiralitets Collegii Bref af den 3. Febr. 1763, hwaruti skall stå, at jag derföre då war answarig. Det torde wäl, kanske, warit någon räkning för upburne penningar til Monderingar eller Klädes persedlars upköp, som än intet då inkommit, och hwarom Capitaine Lieutenanten, som förestod Compagniet, ej hade lämnat mig alla upgifter, men deraf följer ej Herr Generalens conclusion, at för det jag i sådant fall war answarig, skulle jag haft twänne Compagnier.

Widare säges, at det skall warit min egen skuld, som Marine Compagniet upsatt, om det är delabrerat.

Då jag i April månad 1757 aflefwererade detta Compagnie i Carlcrona, bestod det af full styrka eller 100. man friskt och dugeligit folck. I så complett stånd lämnade jag, såsom häruppe i Kronans tjenst hindrad, det til Capitaine Lieutenanten wid Compagniet, såsom min närmaste man; Men sedan Kriget börjades, och starka Sjö-utrustningar skedde, inritades dödelige siukdomar hos folket och bristen på Recrüter tiltog i samma mån. Å min sida sparde jag ej något til Compagniets complettering, men jag war hwarken sielf på stället, eller kunde de usla wilkor Mariniererne i en dyr tid hafwa, upmuntra folk til den tjensten.

En sådan swårighet wid wärfningar lärer Herr Generalen sielf finna wid deß nya Marine Bataillon, fast än Capitulationen derom är den förelagtigaste, som någon wärfd Troupp haft. Den torde ännu wara incomplett och i lika belägenhet, som mitt Marine Compagnie då war.

Om någre monderingar fattades, då Volontair Compagniet aflefwererades, så har jag dem redan til fullo ersatt, och har jag följackteligen aflämnat Compagniet complett och ej delabrerat, enligt den decharge jag derpå undfådt.

At jag åter äger rättighet, at få et lika complett Volontair Compagnie igen, har Riksens Höglofl. Ständers Secrete Deputation wist, så wäl i stöd af Riksens Höglofl. Ständers Egen författning, hwilken Kongl. Maj:t den 18 October 1756. utfärdat, som Secrete-Utskottets underdåniga skrifwelse af den 18 Junii 1761, och Kongl. Maj:ts Nådige Resolution och löfte af den 7 Julii samma år, tillika med de prejudicater, som med framledne Landshöfdingen och Riddaren Baron Kalling samt Commendeuren och Riddaren von Hauswolff händt, hwilka på lika skäl utom tour erhöllo Volontair Compagnier wid Örlogs-Flottan i Carlscrona, i stället för dem de här uppe haft och förlorat; och at af Riksens Höglofl. Ständers wanliga rättwisa, ädelmod och ömhet winna en lika Laglikmätig reparation, derom kan eller bör jag ej twista.

Oansedt Herr Generalen och Commendeuren Ehrensvärd tagit disposition och har mycken kunskap i alla grenar af Landt- och Sjö-Militaire, synes dock at den ej kunnat blifwa så stadgad, at icke något brustit och det har fått namn af formaliteter. Under sådan rubrique har både jag och andre wälförtjente Officerare blifwit störde i wåra rättigheter, och således twungne at öka Herr Generalens myckna bekymmer, hwarigenom andre tillika blifwit oroade, åtminstone har det så gådt med detta mål, hwarigenom både jag samt flere an mine Camerater råkat i lidande, hwarifrån wi ej, utom Riksens Högloflige Ständers rättwisa hjelp, kunna blifwa räddade, Stockholm den 9 December 1765.

J.G. GYLLENHAMMAR.


Stockholm, Tryckt uti Kongl. Tryckeriet, 1765.


Gyllenhammar, J.G.: Capitaine Gyllenhammars Påminnelser wid Herr Generalen Ehrensvärds til Kongl. Maj:t år 1763 ingifne underdånige Förklaring, om et bortmist Volontair Compagnie.
Tryckt uti Kongl. Tryckeriet hos N. v. Oelreich, Stockholm, 1765. 4to, 4 s.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.

Copyright © 2006 Lars Bruzelius.