Tankar
Om
En Örlogs-Flottas Conservation
I
Hamn och Fredlig Tid.

Med
Et Bihang, om hwad sorte Örlogs-Skepp förmenas wara de bästa til defension, samt hurudana Fregatterne böra wara, jämte ärhindring öfwer det på Swenska Flottan brukeliga Ernst Fyr-wärkeri och Stång-Kulor.
Sammanskrifne af Capitaine-Lieutenanten wid Örlogs-Flottan,
Samt
Riddaren
PEHR LILLJEHORN.


STOCKHOLM
Tryckt hos CARL STOLPE, 1769.


Tankar om en Örlogs-Flottas Conservation uti Hamn och fredlig Tid.

Wore detta ämne, med den aktsamhet, wårdat hos en del Nationer, som Sjömagt äga, som sig i min tanka borde, wore onödigt skrifwa härutinnan; men som ty wärr! wederspelet finnes, har jag för min del trodt mig skyldig wäcka denna saken, så wäl i förmodan af någon nytta häraf, som ock at förmå flera, at lemna sina tankar uti et så högst nyttigt ämne: Det är uti fredslugnet, man som mäst bör tänka på sina fästningars förswar, emot den förgängelse, som tiden gärna fäster wid alla ämnen, och så mycket större upmärksamhet fordras då wid en Skepps-Flottas förwarande, som deßa flytande fästen äro af den art och beskaffenhet, ja ligga uti det Elementet, som mäst wärkar til undergång och aftagande. I min tanka, äro deßa omständigheter, som här nedanföre upnämde blifwa, hufwudsakeligen de, som böra i akt tagas, wid en Örlogs-Flottas conservation i Hamn och fredlig tid neml.

1. Cap.

1. §.

Masterne böra uttagas och förwaras i Land på särdeles torra och ifrån wätskor bewarade platser, wäl öfwertäckte med täta tak, ja äfwen wäggar med gluggar uppå, så at undertiden, uti torr luft och wäderlek, de kunna där med upfriskas; til hwilken ända, de intet böra läggas för tätt; åter uti tjockare, och fuktigare wäderlek, böra deßa gluggar tilslutas, samt hwart annat eller tredje år, skrapas och öfwertjäras, och då äfwen wändas och besiktigas, om någon hemlig skada eller röta sig kunde wisa då sådant straxt bör sonderas, uthuggas och bättras, upå det mera, ondt deraf ej må härflyta. Hwad om Master här talat är, applicerar jag äfwen til stänger, råer och andra rundholt, hwilka såsom undergifne samma skador, böra ock njuta samma conservation.

Det lärer, hoppas jag, icke fordras mycket beswär, at bewisa det Masterna, stående uti skeppen, äro undergifne mångfaldiga skador och åkommor, besynnerligast af det friska rägn-wattn, som ständigt påfaller dem, och ehuru öfwer toppen de kunna wara med tjärad segelduk ombundne och försedde, så löper watn owedersägeligen in uti springor, emellan skålningarna, stadnar wid salningarne, hwilket alt, på 3 á 5 år, ej stort kunde göra, men uppå en tid af 20, göra en så dyrbar piece aldeles odugelig och fördärfwad, hwilket sig icke torde yppa, för än då et sådant skepp wore uti sin expedition; hwarigenom Cronan odrägelig skada kunde tilflyta: Den fuktighet, som nedre uti Skeppet och deß rum kan wara, samt wid Däcken, måste äfwen uti deras mån wärka til onytta och fördärf. Jag håller ock före, at denna swåra kropps tyngd ej bör; då det intet behöfwes, stå Skeps-kroppen til last och tryckning.

Bogspröten, som ock äro en art af Master, lika dyrbare både til arbete, trä-sorte och nytta, äro äfwen för samma skador exponerade, ja! ännu mera, hälst deras ställning i Skeppet ej är perpendiculaire, så at wattn kan med beqwämhet aflöpa, utan fast, så liggande, at uti minsta springa wattn och fuktigheter lätt inlöper och til sig tager. Den som wet huru en Skeps-mast och et Bogspröt är bygdt, den samma medgifwer mig gärna, at deße ganska dyrbara kroppar äro aldeles så exponerade; då de stå uti Skeppen, at de icke kunna tiena ⅓ af den tid de annars kunde och borde. Det är ej nöjsamt se en Skeps-Flotta uti en så säker ställning, just under den tid, den samma borde från alla hotande omständigheter, som ögnasten förwaras, jag menar se öpningar, af de hopadammade piecer, finnas så stora, at man utan möda kan inskjuta den grofwesta wärjudd, hela 4 - 5 8 tum. Besinna hwad detta wil göra, och huru litet en sådan piece tål, et anstuckit träd innom, eller utom sig, se med samma mißnöje af wäta, drifningen uti Däcken kring bogspröten, förrutnad och förmultnad, och döm om sådant, i hast icke gör Bogsprötet odugeligt. Som et skepp utan Master och Bogspröt är likt en döder, och deß lif och rörelse bestå på deßa armar; ty är det owedersägligt, i min tanka, at deße dyra meubler böra frias från alla åkommor som skada göra, på det de, då behof göres, må kunna tåla wid, at utstå så många swåra och dryga puffar, hwartil egenteligen de äro skapade; äro de då förut illa wårdade, må man billigt likna dem wid et förfallit och anstuckit träd i skogen, hwilket hastigt för minsta wind ramlar omkull.

Det är Masternas stänger och råer, som äro i nästa graden wärda all wård och tilsyn, de äro uti sin mån ganska dyra och angelägna ämnen, och böra, i min tanka, aldrig mindre conserveras än deras Master; de må ingalunda wäl däraf, at de blifwa lagde under presänningar, emellan skeppets skans och back; jämte den swåra tryckning de därifrån gifwa på skeps-kroppen, skadas de af deras egen bärning, ehuru de kunna wara understöttade mellan gallgarne, så är denna stora tyngden omakelig, under råerna, öpnar sig uti sina fogningar, och kommer dropp til, så är skadan snart timad. Rånockerna torde ligga bara och oöfwerhölgde, då de draga til sig wattn och fuktighet, samt blifwa fördärfwade; så är ock med stängtopparna de taga omsider skada, och deras skada förordsakar en annan gång en större, ja kan hända, en wanhederlig för dem, som det minst wållat, men så dock skulden: den, som tror at deßa piecer ej ligga exponerade under öfwerdraget af den tjärade segelduken, han gånge til et Skepp, som således ligger, och bese ställningen däraf, om icke då torde finnas hål, som gifwa skadeliga dråpp, och då är i min tanka detta öfwerdrag skadeligare, än om det ej där wore; ty det hindrar då friska luften at wädra eller blåsa in på det wåta stället, som til äfwentyrs torde wara, uti springor och öpningar.

2. §.

Skeppens Ror äro oförnekeligen, i min tanka, äfwenledes mycken aktsamhet wärda, för deras dyrbara nytta, och stora wärde, de böra således intet hänga skeppen i fredlig tid til tunga och tryckning, de böra aftagas, afskrapas och öfwertjäras, samt råstet wäl af järnen hackas: De böra, likasom om Masterne sagt är, uti et särskilt hus på goda bäddningar upläggas och under tiden visiteras och efterses; då kan man weta trygt, at et Skepp, som får et sådant omansadt och eftersedt Roder, går uti den angelägna delen af sin utredning ganska trygt til Sjös, då et annat, som i et tidehwarf af 10 20 år legat, går med et ganska opåliteligt Ror bort, opåliteligt både til järn och träd, utom den syra och tyngd, det på en sådan tid indragit, hwilket gör deß rörelse, samt med hela Skeppets inactive och mindre qwick, hwilket är et Skepps angelägna och hufwudsakeliga dygd och egenskap: Hwad må wäl bringa en fredlig Flotta, at ligga med sina Roder på hakarna? jag tycker ingen ting: hwad bärning ordsakar det icke, på Skeppets stäf, och huru frestas den samma icke igenom Rorets, kan hända, under tiden nog swåra rörelse, och huru snart är icke et sådant Ror påhakat eller påhängt, då så fordras; därtil tarfwas nästan äfwen så liten tid, som at tagat ifrån sina märlor eller ifrån Skeppet.

3. §.

Skeppens Canoner; med sina Raperter; äro i min tanka ganska onödige, at de stå Skeppet til tunga, och en onödig, mindre gagnelig, och i sig sjelf skadelig tryckning, då man considererar; at den klenaste delen af Skeppet, som är deß öfra timmer, och Däcksbjälkarne måste ständigt uthärda denna swåra bär och tryckning, och blir ofelbart en säker påfölgd, at Skeppet däraf i längden kan skadas och ofärdas. Jag ser ej häldre, hwarken Canoner eller Raperter, någon förmån tilflyta häraf, at blifwa bewarade uti Skeppen; ty såsom fuktighet förordsakar, på järn, råst och på trä röta, så lärer ingen disputera, at bägge deßa stycken äro därtil sujette, samt i längden taga större eller mindre skador, alt efter metallens tätare hopaflytning uti gjutningen eller trädets olika frisk- eller hårdhet, hwaraf Raperterne bygde äro. Utan som det är både sirligit och nyttigt, at all defention förwaras på tienliga och tilbörliga platser alt efter hwar och et ämnes natur och egenskap; ty tyckes mig sådant wara det aldrabästa sätt, at conservera denna delen af en Flottas defensions-Persedlar, då man äfwen uti en betydande del bewarar Skeppen, som dem, då behof göres, skola bära och föra.

4. §.

Det blir min tanka skadeligt på alla sätt, at en Flotta ligger med mycken barlast inne, besynnerligen, när den samma består af sten eller sand; Sten fuktar från sig mer och mindre, alt efter deß olika arter, och så gör sand; trädet, som denna fuktighet måste insupa och emottaga, utan at, kan wäl hända åtminstone på 9 ā 10 år, någonsin få någon frisk luft, mindre torkas, måste ju taga skada af röta och blifwa aldeles fördärfwat, och det så mycket mera, som gemenligen til Skeppets garnering (hwaremot barlasten ligger) tages gärna plankor af mindre egenskaper och godhet, hälst de til wattns afhåldning icke äro egenteligen utsedde och gjorde: Således garneringen af röta och fuktighet anstucken blir nödwändigt at Skeppets timmer, som den är fästad til, bli smittade samt af osundhet och skadelig ånga anstuckne och fördärfwade, då deßa åter til den yttra Skepps-huden, som til timren äfwen fästad är, i lika mån anstickes och fördärfwas, och således är snart et helt Skepp, ja på en gång en hel Flotta så fördärfwad at den samma, dels är obrukelig, dels måste hafwa, innan den säkert nyttjas kan, så kallad, swår reparation: Jämför nu en sådan réparation samt byggnaden af et dylikt nytt Skepp, med deß kostnad, så får man se, hwilket det ena det andra öfwerträffar, besynnerligen om Skeppet, som repareras, skal stå under arbete i Dockan 10 á 13 månader; Hwad stor angelägenhet ligger då icke uppå, at i alla delar conservera en Örlogs-Flotta, och huru fördärfweligt är det icke, at låta minsta omständighet gå orättad fort, som medför en sådan Clenods skada! Lägg eller mura en barlast af sten uti et Skepp, huru man behagar, så påstår jag och bewiser, at den är hufwud-skadelig och föder af sig en fuktig och för et skepp fördärfwelig och sund ånga, som igenom tiden fördärfwar, som sagt är, kölswinet, eller, jag må säga, den andra och inwändiga kölen är ju helt och hållen exponerad för barlastens fuktiga wäsende, såsom precise hwilande på samma träd, hwars förswagande bodar Skeppets ryggbrytning och följakteligen oförmögenhet at göra defensions-tjänst. Den uti barlasten stående delen af Masterna måste ju i lika män däraf fördärfwas och wantrifwas, hwaraf man ser wid reparerande af Skepp, som således legat, huru som garneringen warit förrutnad och förmultnad timren uti lika mån anstuckne, mögel öfwer alt sittande i rum och durckar, ja man kan bestå at säga, de träswamp funnits, och finnes, på så liggande Skepp. Hwad ordsak månde därtil wara? hufwudsakel. brist på frisk luft; men öfwerflöd af ånga och osundhet: Omogen skog kan ock mycket bidraga, medgifwer jag, hwars ytiga particlar jag måste äfwen tilstå kunna hindras och förekommas aldrasnarast uti et Skepp, som bibehålles af ren och sund luft, hwilket högst nödiga och stora ändamål jag förmodar kan winnas på sådant sätt, andra nationer, som Flottar äga, förhålla sig, och ser man Engelska nation, hwilken owedersägeligen har största Capitaler uti Örlogs-Skepp framför andra Sjömagter, afkläda sina Örlogs-Skepp, och göra dem lika som de lupo första gången af sina staplar eller blåckar; där eldas dageligen uti dem och som oftast pumpas frisk luft in genom bekanta windqwarnar: Bordläggningen, til en á twå Plankors bredd utom och innom, blifwer under tiden upbruten, at därmed gifwa sjelfwa timren torka och upfriskning: Sommarn igenom öfwerdragas Skeppen med sundtent och det skulle i min tanka, wara så nödigt som ganska nyttigt, och ängeläget at Skeppen Sommartiden, då warmast wore, blefwo utom bords med wattn afkylde och öfwerkastade, som med beqwämlighet kunde ske med en handspruta, iställe för den annars brukeliga giten. Andra nationer försumma aldrig, uti warman, eller heta Climater, denna omständighet, den har betydeliga förmåner i följe med sig men hufwudsakeligen at conservera naten ifrån rinnande af det beck, som där bör wara, både drifningens och följaktel. plankornes bewaring; ty då det är utlupit, drager drefwet til sig wäta och gifwer röta til plankor och sjelfwa timren, hwilket bodar Skeppets fördärf; och förekommer ochså, at inga springor få öpna sig på plankorna som annars mycket lätt sker: Ja! det bibehåller Skepps-huden wid den tjära, som däruti är liksom inbadad, hwilken annars igenom den häftiga hetan swettas ut och fordrar då antingen en ny öfwerstrykning, eller lemnar plankorna öpna at taga emot wäta och andra fuktiga skadligheter.

I öfrigit tyckes intet rum, besynnerligen af de nedre under Däcken, böra wara tilslutne, utan Krut-durkar, Magazinen &c. stå aldeles öpna, at deß bättre friska up deßa wrår och inbyggen; på öfra Däcket böra alla små hyttor slås bort, som ganska onödige, jag tör wäl säga äfwen uti krigs-tid, ty då förorsaka de Timmermäns occupation, samt gemenas, at blifwa nedslagne, bortlagde och så widare, då likwist, wid et sådant tilfälle, förekomma så många andra göromål at bewaka och bestrida, hwilka måste gå både fort och fermt: Men detta är ej wårt ömne nu, utan som emot deßa på Däcket stående små kojor stadnar wattn och det ger röta til Däcks-plankorna, de åter til Däcks-balkarna, hwilka äro så ädla hophållare af Skepps-kroppen och trogna bärare af Skeppets Canoner, med alt mera, så böra sådana onyttiga, odugeliga och hinderliga, både i krigs och freds tid, raseras och slås bort.

När nu et Krigs-Skepp, eller en Flotta, ligger uti denna ställning, lärer wäl ingen neka mig, at ju icke den samma då ligger just sådan den bör wara uti et fredslugn, ja sådan, at den kan commode och sufficiante bewaras ifrån skador, som tiden medförer, samt ifrån odrägeliga utgifter, som annars åtgå til lagning och reparation af både Skepp och deß kostbara tilbehör; jag torde wåga säga, at med mycken liten tilsyn och en liten ¼ part af hwad en Flotta, uti annat tilstånd liggande, årligen medtager til sitt underhållande, kan denna ligga uti et ständigt friskt och flinkt stånd; det är då en trygghet at gå til Sjöß för en Ammiral och för hwarje Officer och gemen, med en sådan Flotta, som jag wet warit hela 20 åren så wårdad til kropp, Master, Roor och mera. Alting får då liksom helt nytt tiltagas, sjelfwa Skeppet, som legat litet med sin bottn uti wattnet, är då torrt, och med liten krängning kan än mer förses och smörjas, hwilket alt gör lätta och friska Seglare, då et annat, som med Canoner, Master, Ror, full barlast m.m. legat, är genomsyradt, tungt, skröpligt och otjänligt, at med all habilite, som fordras, mötas med en Flotta, som legat under den ställning, som emot sagt är.

5. §.

Skeppens Ankare äro ock i min tanka aldeles onödigt at de hänga på Skeppen, ja! deß swagaste del, til tunga och onödig tryckning; der är beklageligit at se, en fredlig Örlogs-Flotta ligga uti en så matt tilsyn af conservation, som at finna, at deß Ankare hänga på bogen af deras Skepp; jämte det, at wäta med rost utöfwar, med tiden, sitt skadeliga wälde på sjelfwa järnet, så hinner förgängeligheten snarare ankarståckarna, hwilka ej fordra mindre dyrbara Ekebalkar, til sin construction, än på de samma ligger mycken och stor Skeppets conservation wid sina tillfällen: därföre böra deße angelägna Skepps-behör läggas i Land på bäddningar, så at hwarken ståcken eller järnet, marken röra kunna, försedde med goda tak och skjul.

Ankar-tågen förstår jag ej wäl hwarföre de sku behållas qware uti Skeppen; ty det är naturligt och lätt, ja! med säkerhet at döma, at uti et Skepp, som ligger som här mot talt är, kan ej finnas god och frisk luft, hwilken gifwer sundhet och bewar, där den finnes, och twärt om corruption och förrutnelse där hon intet finnes, huru kan nu denna snodd af hampa, ehuru med tjära i sjelfwa arbetningen och wridningen bestruken, der bewaras? luften ger anledning til elak ånga, neml. den döda luften, hampan drager den til sig, ehuru liten mån det och wara månde, så opererar tiden, och då får tjäran, som en starck och brännande materia desto bättre utöfwa sin bränning emot et, redan i sin del multnadt och til godhet förskämt tåg; man har erfarit, at Ankare-tåg samt annan ny tråß eller tågwirke, som legat uti ganska förswarligt göme och tilsyn har efter nog kort tids förwar då det kommit at brukas, gådt af wid tilfällen af intet wärde, och då man aldrig kunnat supponera en sådan händelse, det wisar tjärans kraft på wäl conserverade tåg, huru skal nu gå med mindre eftersedda? Jag måste säga: Det jag tror, at tilsyn på alt sätt at conservera tåg och tågwirke man behagar, som til at wända dem, draga dem igenom wattn, ständigt hålla dem uti friskt wäder och luft m.m. wärkar ej annat, än at längre tid kunna bibehålla dem wid godhet; men ingalunda bewara dem och aldeles förswara dem emot förbränningen, som de undfå; ty så länge tåg och tågwirke spinnes med tjära påsmörjdt och därmed lägges bort utan bruk, så får man ej trygga sig til et sådant gods efter 6. 7. och än mindre efter flere års förlopp; utan bättre, i min tanka, slå en Flåttas tåger och want aldeles hwita, de kunna då conserveras utan at fräta sig sjelfwa, de kunna brukas goda längre tid, åkommor undantagne, än et nytt tåg med tjära, slagit, kan ligga godt oaktat bästa tilsyn; skulle man wid brukandet af et hwitt tåg wilja det låta öfwerstryka med tjära så tyckes mig, det wara braf, ty ej går den längre in än i yttra kanten. Och längre lärer ej wätan eller wattnet gå, uti et nytt och wäl slagit tåg, således förwares den yttra delens anfall för wätskans skadligheter och tåget äger altid sin godhet inwändigt hwarefter, et sådant tåg sedermera kan inläggas och troligt behålla sin godhet; ty den på smorda yttra tjäran, ehuru kan hända flera gångor öfwerstruken under en expedition, är gemenligen dels afnötter dels så utwattnadt at ingen warma eller skada kan däraf hända den yttre tågets del. Denna omständighet håller jag före bör försökas, hälst i fall den finnes af mera conservations förmån, än tjäradt tågwirke äger, det jag för min del tror, den då bör och kan med ganska stor förmån antagas och brukas.

6. §.

En Flåttas segel, som innefattar, et ej ringa Capital, äro et nödwändigt tilbehör, som fordrar en äfwen så granlaga wård och tilsyn, som deß Composition är swag och i sig sjelf klen, och til anstickning benägen, ty böra alla en Flåttas segel, uti trä-Magaziner med fördelta rum för hwarje Skepp, inläggas och förwaras samt om Sommaren som oftast spridas ut til wädring af frisk luft, hwarföre rummen kunna så inrättas at ej nödigt blefwe taga ut dem, utan med sparrwirke inuti galrade til utbredning, samt med små luckor at insläppa wäder, då man kan wara säker at de med litet beswär och följakteligen liten kostnad kunna bewaras i flere tider, dock måste jag göra samma anmärkning wid seglens lik eller den tråß af tågwirke, som seglet är fastsydd til, som wid tjärade Ankartåg och kablar nyß gjord blifwit, ty det är fara, at seglens lik, som efter all wana af bruk tjäras uti slåningen, igenom tiden förbrännas hwilket är af en faselig betydelighet; ty när deßa lik eller tråßar brista, blir seglet gärna illa handteradt hälst deßa äro et segels förnämsta styrka. De hafwa wäl, som tjärade en förmån framför kablar, som altid slås hårdt, men deßa lösare tilsamman så at genom seglens flitiga luft och wädring, kylan kan bättre tränga sig in at dämpa tjärans heta, och således längre conservera sig. De spinnas också af bara hamptågen och bestå af många garn eller parter; men i längden håller jag före at de taga skada, hwarföre prof häruppå äfwen tyckes böra anställas.

Jag må ej förgäta nämna, at Skeppens barlast uti et järnrikt Land, bör bestå af järntackor hwilket i min tanka medförer minsta fuktigheten, äro beqwämligast at lämpa hwar man behagar uti Skeppet, och äger fram för all annan af grus och sten bestående, största förmån: der til behöfwes ej något fint utan endast tackjern af gröfsta sorten.

Jag har här korteligen anfört, huru en Örlougs Flåtta i Hamn och fredlig tid, bör och kan conserveras, och torde hända, at någon kunde anse projectet med för mycket beswär och möda förknippadt samt äfwen at man uti en sådan ställning gör sig för säker och at för mycken tid wid påkommande behof, måste til klargörningen medtagas? med flere så swaga skäl, hwilka jag här i förtid så beswarar, hwad mödan widkommer så kan den icke wara för mycken hälst 6 ā 7 weckors möda lämnar många års ro och stillhet både af reparationer, och andra nödiga omkostningar, som äro dageligen nya och i den proportion at när 6 äro reparerade får man börja igen på det första: så är ock inkastet af för mycken säkerhet beskaffat; ty först och främst krigas intet i deßa tider som fordom, då förbund och alliancer woro litet eller föga at sätta lit til utan kan kunde snart nog öfwerrumplas och då hade sådan fråga rum; men nu molnar det gärna innan det rägnar, och ministeren bör altid kuna se sådana omskiften flera tider och år förut, och såleds derefter skicka sin tillagningar. I öfrigit, låt en sådan casus af hastig rustning påkomma, och haf allenast Skepp med deras behofwer, i så godt stånd, som detta nu supponeras, låt så hwarje Skepp genast få sin besättning, af öfwer- och under-befäl, samt gemena, och låt ingen uppehållas af hwad som behöfwes, så tror jag ej orätt at Skeppet tagit ifrån det ställe det således ligger, bör efter 14 arbets dagars förlopp wara färdigt at gå till Sjös, och sker det ej, felas antingen nödigt dels befarit folk eller andra nödwändiga behofwer, och hwilka förutan, ej mäst segelfärdigt Skepp eller Flåtta, ej heller kommer fort med deß equipering? och således när deßa hinder äro uphäfna och en så beskaffad Flåtta ligger antingen i Hamnen färdig eller til Sjös gången, har den samma oändeligen mycken respect med sig, enär, ifrån första Befälhafwaren, til sista Officeren och den gemena, äger, en däremot swarande insikt och ärfarenhet och hwarförutan altsammans är säkerligen fruktlöst och förloradt.

7. §.

Jag måste til slut anföra at jag icke kan blifwa af den tankan at en Flåtta bör ligga Skepp om Skepp eller nära intill hwarandra under deras liggande i sitt fredliga läge: Ty som i alla Stater funnits så olyckeliga männskjor at de warit Capable förråda sitt egit Fädernesland, så gifwes sådana fast stora tilfällen at göra et Land uti få timar öde, ifrån en dyrbar och til deß conservation, så nödig Flåtta, hwilken och af Liungeld lika snart kan antändas och som liggande tilsamman, på en gång olyckeligen förgås, uti lika afseende är min tanka at en Flåttas, alla efter detta upgifwande och i Land liggande tilbehör ej heller böra wara under et tak, utan här och där sådana Rustkamrar wara förlagde. Denna swårigheten finner jag ock blifwa oundwikelig wid den nya Dåckan i Carlscrona, där alla Skeppen komma at stå hwarandra ganska nära: Mig tyckes kunna af de mäst navigerande Nationers förhållande uti denna delen böra sluta, at de frukta före, lägga deras Örlougs Skepp hwarandra så nära, ty utom at Engeland, Frankrike, Hispanien Portugal och Holland hafwa deras Flåttar förlagde uti särskilte Hamnar, så äro de äfwen uti Hamnarna förlagde til 1 - 2 - 3 - och 4 alt med distance af betydelighet emellan; i London ligga Örlougs Skeppen somliga wid Wolich och somliga ligga här och där utmed stranden af Rivieiret wid Staden: i Portsmouth, Plymouth och de flera ställen lika så, sällan 4 tilsammans: i Frankrike, som uti Brest, ligga Skeppen uti Canalen som delar staden i tu 1 och 2 hela Canalen upföre så långt Staden och Rivieret räcker; i Roche-fort och Toulon äfwenledes åtskilda; i Cadix, Carthagena äro ock Örlougs Skeppen förlagde på distance så mycket terain af Hamnarne tillåter; med flere Platzar. I Holland och Amsterdam ligga wäl Örlougs Skeppen på 2 ā 3 linier förlagda; men har dock skäligt rum emellan hwarandra, så ock i Zeland och Middelburg, så at man har funnit, det alla försiktiga Nationer sådant i akttaga där deras Hamnar hafwa rum? annars får man finna sig på hwad sätt som bäst paßar, söka wid Skeppens förläggande at gifwa dem all nödig distance.

8. §.

Som Conservation för Sjömakt, emot de skadeligheter den samma förordsakar på Skepp, uti de Hamnar den finnes, äfwen här borde omtalas, huru och på hwad sätt den bäst förekommas kan, hwilket jag ock skulle göra, om jag icke redan, för några år sedan samma botemedel så wäl uti Höglofl. Kongl. Amiralitets Collegium som uti Kongl. Wettenskaps Academien fullständeligen upgifwit, de rön och försök jag sjelf erfarit och practicerat, under mine utrikes resor, såsom och hwad Experiencen lärt de folkslag och Nationer, hwilka mäst navigera ibland denna, för Skepp och Flåttar, högst fahrliga fiende.

Wid denna Paragraph, får jag göra, den i min tanka grundade anmärkning: neml. at olyckelig den bästa, och i fredslugnet försiktigast wårdade Flåtta, som wid utgåendet, emot en öfwad fiende får til besättning, Matroser eller Sjöfolk, som hwar tiugonde, torde hända aldrig warit til Sjös? Hwad wil de blifwa af, samt med större delen, nog litet experimenterade Öfwer- och Under-Officerare, jag tror mig ej fara wilse uti liknelsen, om jag säger at det är sak samma, som om en troupe Manskap, hwilken aldrig warit under gewär, skulle gå emot en tiäck och stundeligen öfwad fiende! Det är ju klart och tydeligit, at de blifwa et sjelf skrifwit rof.

Nu! som alla Magter öfwar sitt krigsfolk, så är det ock tydeligt at den som det intet gör, såfwer i säkerhet, och den plär sällan slutas med fördel? Är icke altid en officer at beklaga, som skal taga Commando af et Skepp til exempel, med 700 mans besättning där allena, och aldra högst, hwar tiugonde warit til Sjös, ja! det är wist en beklagans wärd Ammiral, som skal Commendera en hel sådan Flåtta, hwad lycka må han wäl spå sig, om han wid sin utgång skal lefwerera Action: han både bör, och blir slagen och tagen, så wida ej någon besynnerlig lycka träffar honom. Således behöfwer jag intet widare yrka den frågan, at ju icke Militairen til Sjös så wäl som til Lands, bör hafwa sin stadiga öfning, om annars på den samma skal kunna göras någon räkning, wid påkommande tilfälligheter. Annars är olyckan som däraf följer, i fria regeringar, Folket eller Nations egit wållande, men i Despotiska Monarquens och deß Ämbetsmäns fel. Et indelt Regemente, har alla år, sina Compagnie och exercitie möten, samt äfwen Regements möten, som gör och medförer den stora förmohn, at aldrig troupen, kan blifwa oöfwad utan ferme och wane wid Metien: Supponera nu, at et Regemente, i 3 ā 4 år, aldrig skulle få någon execice, eller militairisk öfning, hwad usel figur, skulle det wäl wid en sammankomst sedan gifwa: Ja! jag beklagar den bästa Chef som straxt skulle föra den troupen emot en öfwad fiende; jämför nu, en hel Flåttas Manskap, så af Officerare som under-Officerare och gemene Man, hwilka alla böra wara ärfarna och exercerade, om annars man skal kunna förmoda någon lycka och framgång, hwilka torde hända, på flere år aldrig komma på Sjön, eller på Örlougs Skepp och Flåttar, där rätta, både manoeuvern och deffention läres och exercéras: Ingen kan med billighet undra uppå, at en sådan, i Sjön kommande Flåtta, är en styrka af ingen betydenhet, och aldrig kan göra emot en öfwad, det ringaste framsteg, utan twärtom, blifwa slagen disperserad och förstörd: Jag håller före, at en Nation som har en Flåtta emellan 30 och 40 linie Skepp, bör hafwa twenne 60 Canon Skepp och 2:ne Fregatter, uti Sjön til exercering för minst tre månader, hwart år: Och hwaruppå af Officerare och under-Officerare, kunde Commenderas dubbelt flere än efter Reglementet, sådane Skepp i krigstid bör hafwa, samt af Cadetter och Ammiralitetets ungdom, nästan allesamman.

Det är wäl i öfrigt en brukelig sagen, at Handels-Flåttan är rätta Scholan för Örlougs Flåttan: Det kan så wara, jag medgifwer det, dock, uti wißa delar, som til exempel, at lära maneuvréra et Skepp samt at blifwa förswarlig Sjöman, men aldrig fås igenom blott Couphardie fart och resor, den nödiga, och oundwikeliga kundskapen som tilkommer en Sjö-Officer och hwad som reellement bör utgöra en Officer, såsom först, hwad sielfwa hushåldningen uti Skppet [sic] angår, sedan hwad bör i akttagas med et Örlougs Skepp uti en Esquader och Flåtta samt at wäl förstå utöfwa alla de ordres och befalningar som igenom signaler ifrån Chef-Skeppet kan blifwa, så et Skepp enskilt, som allmänt med hela, eller halfwa Division eller och hela eller halfwa linien och så widare, anbefallat at wärkställa, såsom och at hafwa en fullkommelig kännedom uti deffention, neml. försiktigt attaquéra, Battailera, retirera eller förfölja: In summa, wid alla deßa högmålen samt oändeliga flera weta nyttja alla de förmohner som sig wid sådane tilfällen yppa kunna, samt weta draga sig, all fiendens oordning, den må komma af hwad händelse den will, til nytta och fördel: Sannerlig detta lärer sig intet på et Coupherdie Skepp, man känner saken för wäl at hålla med därom; ej heldre lärer man alt detta, igenom liknelser, och Teoretiska problemer, utan här måste en god practique på Örlougs Flåttan til? Utom denna insikt och kännedom, hos Officerarne på en Örlougs Flåtta, Så är en sådan, et Rikes Sjö-deffention, et intet, och förnemligast och oundwikeligen måste denna kundskap finnas hos hwarje Flaggman, Skepps Chef och Officer, det är så nödigt, at därutom är en sådan Flåtta, at likna, emot en wäl öfwad, lika som en Couphardie Flåtta: Om denna kundskap fehlar hos en Flåttas Chef, med deß öfriga Flaggmän, hwad usel figur wille där blifwa af, wid möte med en qwick och wäl öfwad Flåtta, jag rys wid åtankan af en så olycklig dag. All militaire utan insikt är ingen militaire, och all militaire utan öfning, förfaller och blir ingen militaire, utan til namn och uniforme. Detta är et särskilt ämne, som man här ej föresatt sig, til sin widd beskrifwa, utan will spara det til et annat tilfälle.

2. Cap.

Hwilka Örlougs Skepp, i min tanka, besynnerlig här uti Östersjön, äro de bästa och beqwämaste till Deffention.

1. §.

Så qwickt, och under tiden bättre, maneuvrérar et stort Skepp som et mindre, hälst denna hufwudsakeliga, et Skepps förmon, beror aldeles uppå en mer eller mindre lyckelig Construction, exempel häruppå äro så många, ibland Sjömän, at jag håller för ganska onödigt gå uti beskrifning härutaf:

Det är således intet mitt afseende at för obeqwämlighet uti maneuvren, hata de större, och för en lättare rörelse yrka de mindres förmon, hälst som sagt är, de största et Skepps fel eller dygder, finnas så snart hos et litet som et stort, utan här blir ändamålet omtala hwilka Skepp jag tror kunna göra, wid tilfällen af defention den bästa nyttan, utan at wara kär, hwarken uti de stora af 100 och däröfwer, Canoner, ej heldre uti för små, utan här söka en medelwäg af Slag-Skepp, och sådane, som jag tror bör kunna bataillera med, ehuru stort skepp det och wara må. Jag fäster således mitt wal til Skepp af 70 ā 74 Canoner, hwilka, då de äro uti alt proportionerade, jag säkert wet och tror, de med all säkerhet kunna bjuda 80. 90. 100. och därutöfwer, Canon Skepp, deras sida til Bataile, då de äga fullkommelig bredd, samt för all ting bära sina undra Lags Canoner, så högt ifrån watnet at de ej äro wid minste Sjögång onyttige och obrukelige; och för det andra at Skeppet blir så rymligt, at hwart och et af deß särskilta och många nödwändighets behofwer, såsom besättnings manskapet, provision, amunition, förråds persedlar med alt mycket mera, får hwar och et sitt wederbörliga och tilräckeliga rum eller emplacement utan at behöfva tränga hwartannat, hwilket är et äfwen så stort och hufwudsakeligt fel wid en Skepps byggnad, som man torde kunna wisa fram Örlougs Skepp af så otilräckeligt rum, så at de nästan icke ega til alla nödwändigheter mera rymlighet, än hwad efter en juste antagen grund, endast borde beräknas allena på provision och amunition, och knapt det, hwaraf blir ganska naturligt, at wid en förefallande Action, med en sådan Flåtta, eller Skepp, ej annat är at wänta än et onaturligt trängsel, hwilken omständighet förlorat så mångt strids Skepp, där rörelsen bör wara otwungen och ohindrad, ja sjelfwa besättnings Manskapet, ehuru i sin ordning fördelta, förordsaka trängsel, hwad wil där blifwa af, wid en jour d'affair, då man bör wara säker, at efter någon Canonade, mycket är uti en oordning, innom Skeppet, som ej så fort kan åter hjelpas, då denna oundwikelighet, med den förra swårigheten snart wändes uti Confusion, och sedan är sällan seger at förwänta, antingen det strides på Land eller til Sjös.

Jag rår ej häldre därföre, at så wida jag påstår 70 Canon Skepp skal blifwa dem som med Canon Skepp där utöfwer, bör battaillera, de då också böra Armeras med Canoner, af 32 pundig Caliber på första och 18 pundige på andra Däcket, samt 8 pundige på Back och Chantz, man torde nu wisa mig til den lilla Skillnad, som är emellan Franska 36 och Swänska 24 pundige Canoner, och at man nästan skjuter så långt med den sednare, som med den förra, så är det likwist, uti min tanka dem emellan på alt sätt en betydelig skilnad, ty med en Flåtta, och då det strider til Action bör man ej söka långt håll, utan det närmaste som då möjeligt är, och då gör bägge, i anseende til distancen deras fullkomliga effect, men ingalunda til hålens storlek som den 36 emot den 24 pundiga förordsakar, där emellan blir säkert 50 ProCents skilnad, ty en olika wäg och skada i Skeppets kropp gör en kula af 36 emot en 24 marker wiktig, därpå har man ganska god öfwertygelse af förfarenheten, såsom ock, at man äfwen så lämpeligt kan hantera den 36 som den 24 pundige Canon uti et Skepp wäl förståendes, därutinnan må man ej göra skillnad, men finnes någon, så torde wara i anseende til mindre öfwat och exercerat Manskap, hwilket sig ock snart låter bättra, då man endast har tid at hafwa tålamod; det är förfärligit hwad en 36 pund. Canon-kula gör för massacrer på et Skepp, samt en fästning, och at man nästan skjuter så långt med den sednare som med den förra är; dock likwist uti min tanka, dem emellan, en betydelig skillnad, innom et lagligt håll eller distance; derföre må man intet förtycka mig at jag prefererar deßa Canoner: Wi må ock någorlunda trygga wårt bruk af defension, til de Nationers, som mera strida än wi, ty Frankrikes Örlogs-Skepp bära 36 och Engelands 32 pundige hwar emellan är liten skilnad: När således en Örlogs-Flotta är försedd, med 32 pundige Canoner på sitt undra Lag, tyckes ingen ting wara där wid at påminna, utan det är då en tjenlig medel-wäg, respectable wid alla tilfällen. Wi hafwa ju öfwerflöd af Järn och styckebruk; oß tjenar hafwa det bästa, wi hafwa och god råd på Skepps-timer, och Eke-knän, at binda ihopa wåra Skepp med, då Frankrike ja ock Engeland får bruka järn knän, hwilka likwist icke gifwa Skeppet, hälften styrka emot trä-knän.

Med deßa hufwudsakeliga förbehåll skulle jag önska, at alla Örlogs-Skepp af Rang eller linien blefwo hädan efter hos oß bygde, til 74 Canoners Skepp, owedersägligt skickelige at mötas, och slåß med 100 Canoner. Exempel ha wi många, endast uti sista krig, där 60 Canon-Skepp af Engelska Flottan äröfrat, efter et tappert fäktande, å ömse sidor, Franska Örlogs-Skepp af 80 Canoner, utan at beräkna det Engelska Skeppet af 60 Canoner: som städse och altid attaquerat, och oftast äröfrat, efter fullt fäktande, Skepp af 74 och 80 Canoner Dock förbehåller jag mig, wid detta tillfälle at den difference, uti defensions-wärket til Sjös, som hit intils funnits emellan deßa, fast bägge tappra Nationer, må och så bifwa Considererad; då jag äfwen ber, at man ingalunda må anse Skepp af 80 och 60 Canoner, för likar, ehuru de bägge Commenderas af lika hurtiga och ärfarna Chefs ty oaktat differencen af Canonernes antal ej wore (som det likwist är) så stort; så considerera den stora skilnad, som finnes emellan bägge deße Skepps timmer, hwar af de bygde äro; ty en formidablare sida bjuder et 80 Canon-Skepp, så til byggnad som defension, än hwad et 60 gör.

När nu därtil kommer, som gärna händer, at et 60 Canon-Skepp, finge 5 ā 6 Canoner demonterade, så wore det redan au bout de son Latain, hälst det, uti en häftig Action, ej låter sig så hastigt göra, at lägga in en swår Canon uti en ny Raperte, utan gärna slutas Action med så många Canoner, liggande på Däcket, som blifwit demonterade, än mera, man får öfwergifwa Canoner i godt stånd, då Manskapet skjuts bort, och ibland bruka en Canon, med 3 4 5 á 6 Canoners tildelte, men mäst bortskjutne Manskap.

2. §.

Det blir således en stor och wädendtelig förmon at hafwa sin Örlogs-Flotta af en storlek, alla Linie-Skeppen och efter en och samma ritning, hwilken man rönt wara lyckeligast uti alla de differante förmåner, som et Örlogs-Skepp bör äga; det blir wid en Flottas likhet, som här nu projecteras, äfwen den förmån, at et nytt Skepp kan utan förändring, som altid sker med kåstnad, bruka sådana persedlar som erkännas goda, men ifråntagas et af ålder eller annan åkomma ej mera brukeligt Skepp, så at de nya liksom fingo ärfwa de gamla och afgående, uti alt som kunde wara godt, och det utan ringaste förändring, som annars drar en stor och otrolig kåstnad, så med folk som penningar: in summa, man undweke då mycken kostnad och armerade fortare et Skepp, med et afgångits Canoner Raperter, Master, Bogspröt, Rundhålter, ibland sjelfwa kölen, stäfwarne, balkar med flera så dyrbara piecer, hwilka nu utan widare arbete kunna insättas; ty det händer, at många dyrbara och kostsamma stycken kunna gifwas, och finnas goda wid et Skepps slopande, än mera wid et olyckligt tilfälle at et i alla delar godt Skepp, och då häraf något bärgas kunde: Ankrar, Ankartåger, Stager, Wanter, Bardunor, med alt annat större och mindre Tacclage, samt alla Segel, ja! Barquaser och Echalouper, med mera tilbehör, som om det här skulle upräknas, medtoge flera ark, kunde då altsamman brukas och påklädas et annat. Jag medgifwer gärna, at en Nation, hwars Örlogs-Flotta af Line-Skepp, til exempel består af 32 stycken, kan bruka hälften eller 16 som förer 64 Canoner, hälst deßa äro mycket respectable Skepp, enär de komma under goda händer, och kunna deße wid sina tilfällen ömsa och bruka hwarandras tilbehör, uti deras division, lika som tilförne sagdt är, och håller jag äfwen före, at deßa 64 á 66 Canon-Skepp behöfwa 32 på första, och 18 pundige på andra Däcket. Jag hoppas få bifall härutinnan, at uti en Örlogs-Flotta bör altid finnas et och annat Skepp af 90 ā 100 Canoner, de paßa sig til Ammirals- eller Chefs-Skepp, de föra på dubbelt sätt wördnad och högaktning med sig, ehuru jag har sedt, at ej altid, Chefen af en Flotta walt det största Skepp til defension, at wistas uppå, utan häldre sökt et mindre af större egenskaper, då de felat hos de större; så är det likwist icke utan, at ju sådana Skepp äro nyttige och prydelige.

3. §.

Jag får nu begifwa mig til en Flottas Fregatter, hwilka äro en hufwudsakelig styrka för deras Flotta; det är ungefärl. med Fregatter, i en Flotta, som med lösa Trouper uti en Armée; de äro ock gjorde för at aldrig, snart sagt, wara stilla, utan ständigt jaga och recognoscera, samt med fermhet gifwa underrättelse på 5 6 ā 10 mils mer och mindre distance kring om Hufwud-Flottan, battaillera med sina likar, ja! ibland med långt större styrka, och undertiden hindra och occupera en hel Esquadre, vicitera Hamnar och Kuster, med mera sådant: således böra deße Örlogs-Fartyg äga egenteligen och absolument 2:ne hufwud-förmåner, näml. den första at wara snälla och starka Seglare; den andra beqwäma at slås med; deßa 2:ne förmåner äro snart nämda, men oförliknelig sällsynta ibland wåra Nordiska Flottors Fregatter, och jag måste säga, jag wet intet hwad folket tänkt uppå, som lemnat denna saken så djupt i dwala, ja! jag måste tilstå at den saken är faselig negligerad, i anseende til den förmån som däraf bör wäntas. En Fregatte, i min tanka, bör bestå allena af et Däck och därpå sin bestyckning, af 36 stycken 24 pundige Canoner, de största med tilräckeligt höga batterier; ty däruti består, å defensions sidan, Fregattens största förmån, at bära sina Canoner högt ifrån wattnet, se då, kan den samma oändelig mycket bry et 60 Canon-Skepp, uti en sådan wäderlek, då Skeppet för Sjögång ej djärfwes öpna sitt undra Lags portar; och då är ju Fregatten ej exponerad för så stora Canoner som den sjelf förer ehuru af klenare byggnad än Skeppet, så får det ej hjelpa; sådane Fregatter kunna, som sagt är, amusera och hindra en hel Esquadre, tils den af en öfwermakt blir attaquerad, och wid alla tilfällen får den som commenderar wisa sin insikt och fulla hjerta; men på de flästa Fregatter i Norden, finnes 2:ne Däck, och så låge, at en karl ej kan gå rak dem emellan, trånga och eländiga, föra sitt undra Lags Canoner så lågt och nära wattnet, at det är nog fara, öpna portarna i stilla wäder, hwar på man haft elaka Exempel. Hwad wil detta gifwa för elak prospect för en Officer af både hjerta och ärfarenhet, som får en sådan krubba at commendra, den torde likwist föra 40 á 44, ja! kanske 50 Canoner, men hwad wil det betyda at föra mycke wapen och intet kunna bruka dem? ty i sanning kan denna Fregatte, så snart det blåser endast en Laglig wind, med liten dyning, intet bruka sina bästa Canoner, och således necessairement blifwa tagen af en ringare i stycken och folk; den Officeren är ju strax wanhedrad, som blifwit tagen af en så inferieur stryka; ty ingen considererar hans omständigheter, utan det heter då, at en Fregatte af 30 tagit en af 40 á 50, ja! en af 24 Canoner bör slå och taga denna om 40; ty den af 24 bär på sitt Däck swårare Canoner, än som den af 40 eller 44 på sitt undra Däck: Supponera nu at denna sista slås med sitt undra Lag, och at wäderleken är så wacker; hwad månde där icke wara för trängsel? folket kan ej stå raka under Däcket, intet löpa fria styckernas inspelande; ty den är så smal, emellan sjärståckarna, och krutrök upfyller i första salfworna hela detta trängsel, så at man får wandra uti et fullkomligt mörker, hwilket sällan bådar seger; då däremot, på deßa Fregatter af et Däck, den Commenderade Officeren, ifrån sin station på en gång, ser så wäl sin fiendes rörelse som sitt egit folks flit, ifwer och Canoners mouvement, hwilket alt är delicata omständigheter för en Chef: Ej häldre är röken, den egna, eller fiendteliga krukröken, så hinderlig; ty den får otwungit drifwa sin kos. En sådan här projecterad Fregatte af 36, 34 eller 30 Canoner, uppå et Däck, bör hafwa 24 och 18 pundiga Canoner, bära dem wäl högt ifrån wattnet, hafwa god bredd, wara smärt och nätt taklade, med ärfarit folk bemannadt; då wågar jag flatera mig, af alla Örlogsmäns medhåll och intygan, at den samma, wid många tilfällen, ej fruktar för et 60 Canon-Skepp: Det förstår sig sjelf, at deßa Fregatter böra, uti deras bygnad och Construction, wara det bästa som någonsin uptänkas kan, och jag tror mig säga alt hwad jag menar, då jag önskar, at hwarje sådan Fregatte blefwe en Byggmästares Mästerstycke, uti alt hwad som länder til deß snabba och qwicka rörelse, hwilken högel. understödes af en förfaren Takelmästare, hälst det ena utom det andra sällan lyckas eller gör en god Seglare: För min del wet jag ingen ting som kan wara at säga emot denna sorte Fregatter, om icke, at de kunna wara, wid tilfälle af stört-sjöar, efter de hafwa gemenligen något höga relingar, äfwentyrliga; men det wil ingen ting säga, ty en försiktig Byggmästare wet at göra, och inrätta så tilräckeligt aflopp, at däraf ingen skada timmar, så wida man ej får Sjö på Sjö af det slaget, och af sådan styrka, at Däcket kan slås neder, det är en annan sak, och då är man redan, uti en slätt ställning, ibland bankar och grund, där man ej bör wara, hwar ifrån at komma, man får wänta sitt öde, som, om det är olyckligt, wil ej det största, starkaste och bästa Skepp stå emot. Fregatter af flera Canoner, än här omtalas, tycker jag intet om, ty de äro då redan, utom hwad de böra wara, och således hwarken Skepp eller Fregatte, utan 36 de större och 18 de mindre; därmed kan den hederligen förswara sig emot sin like, och det är, hwad man har at hufwudsakeligen fordra, af alt som strider.

3. §.

De mindre Fartyg, som äro nedre om Fregatter, men ganska nödiga wid, och i följe af en Flotta, håller jag för böra aldeles wara til Construction och takling af sådana som kallas Schonare, och brukas ganska mycket hos Engelska nation i Nya England, är mästa delen deras Fartyg af den Sorten, de segla makalöst wäl både för och nära winden, äro makelige uti sjögång, arbeta lätt til ankars, de äro breda och rymliga, kunna bära tilräcklig defension, samt nickhakar rundt omkring relingarne, äro beqwäma at med hast transportera folk, eller hwad hälst månde wara, hafwa 2:ne lika stora Master, och nästan nedre på Däcket bärgar och handterar alla sina segel, som mäst bestå uti 2:ne Bomsegel, hwilka ha wäl någon incommodité, i anseende til de bägge stora bommar, som dock för en aktsam hand ingen ting wil betyda; de äro ganska bekanta för wåra Byggmästare, så at det är onödigt säga, at man ock kan föra och inrätta dem med Märß- och Bramsegel, fölgakteligen också med Läsegel.

4. §.

Sedan jag hasteligen igenomfarit detta sednare ämne, önskade jag, med några ord, få underställa, hwartil det wid Swenska Örlogs-Flottan brukeliga Ernst Fyr-wärkerie är tjenligit, och när det samma skal brukas: Jag menar här egenteligen, de så kallade Storm-Crantzar, Märß-Läntsar, Fyr-bållar och Fyr-Pilar. Deße Machiner warda alla med kostsamhet förfärdigade, af järnsmide, Linor, Buldan, Satz, Krut, Kulor, Beck, &c. ja, jag wil intet göra en nätt och precise Cacule öfwer hwad en sådan, då han är färdig, kommer med arbetet, som därtil anwändes, at kåsta Cronan; det wiste en summa, som sammanlagd med hwad hela Flottan, efter nu warande inrättning, i den delen medtager, något som på annat nödigare kunde emploieras: Såge jag någon förmån med deras bruk, skulle jag intet hata dem; ty om jag nu suponerar, at de, sedan de blifwit ur Canon skutne, behålla sin forme utan at gå i stycken, och jag kunde skjuta dem fast uti min fiendes Segel eller Skepp, så lärer det aldrig kunna ske, på längre håll eller distance, än om jag därmed bringar, min fiende at flyga up i luften, då måste ju efter alt begrepp mitt egit Skepp gå lika och samma obehagliga wäg; ja! ännu mer, jag påstår, at detta kan på en gång kasta en hel stridande Flotta å ömsesidor i luften; ty supponera nu en bataille emellan 2:ne Flottar, Canonaden är stark, Krutröken ganska swår och tjock, så at man ej kan se det Skepp, som genom deßa Fyrbållar råkat i brand, hela linien ligger ganska tätt sluten, at hindra fiendens igenombrytning, och så widare; där springer i det samma det antända Skeppet i Luften; frågan blir nu, om icke elden blir uti denna ställning generel? jag kan ej annat begripa, och swårt har man inbilla sig annat. Likaledes är jag emot, at uti Sjö-Actioner skjuta med glödande kulor; ty med dem söker man skjuta eld i fiendens krut-durkar; låt oß nu för ro skuld se huru det skal gå til: Först och främst äro deßa kruthålor eller Magaziner aldeles under wattnet, belägne ganska djupt nedre i Skeppet, således innan man kan få et skott eller kula dit, måste man wara ganska nära sin fiende, och då ser det ut som man wore, i nyß omtalte ställning, lika illa stadd ty; jag tror säkert, at utom 2, 300 alnar, får man intet grundskott 1 aln under wattnet, af 24 pundig Canon, hälst jag påminner mig helt wäl, at på Franska Chef Skepp L'Intrepide med Herr de Ksaint, Engelska Esquadren under Herr Artus Forrest befäl, efter 4 och Ŋ timas battaille; innom högst 200 alnar, med 32 pundige Canoner, ej kunde gifwa oß mer än 24 grundskott eller sådane som woro 1 och Ŋ til 2 alnar under wattnet, där man likwist bör tro, at på sådan distance hufwudsakeligen Canonerne riktas til grundskott: wi blefwo ock ganska wäl underrätade ifrån reparations-platsen at Herr Forrest Skepp ej hade af wåra 36 pundige Canoner fådt mera än 17 sådana grundskott; får jag nu häraf, draga styrka til min talan, och så fråga, om wid 200 alnars längd det Skepp, som flyger i luften, icke antänder det andra? åtminstone ser det så ut: Jag wet i öfrigt intet, och begriper intet, huru man under en Sjö-Action skal hafwa tid, at bruka glödande kulor; ty när man Considererar; först huru stark eldning til deras glödande fordras, och för det andra huru ganska farligt, och emot alt bruk, det är, at wid sådant tilfälle hafwa eld, i ugnar eller fyrstäder; och för det tredje, hwad aktsamhet, och omständigheter fordras at ladda et stycke med glödande kula, så får jag straxt, håppas jag, af alla medhåll, at man försummar tiden fåfängt, och får emedlertid, huden full af stryk, utaf kalla kulor. Jag får ock fråga, om effecten af de omtalte Fyrwerks-persedlar, samt glödande kulor, wore odisputable och utan fara, för den som brukar dem, om det, i sig sjelf, är en Christelig façon at kriga och strida, människjor emellan? Mig tyckes oförgripeligen, at den både låter och smakar för mycket af gammal Hedendom; utan jag försäkrar at med godt krut och kulor kan et par oblyga Anförare, så til Lands som Sjös, laga om, och pläga hwarandra til yppersta önskan. Et wil jag ännu gärna tillägga, och det samma i stället för Fyrwärks-persedlar, och glödande kulor, projectera, med full öfwertygelse, at göra mera och större nytta än bägge de förra: Det är Stångkulor, hwilka wi wäl hafwa på Swenska Flottan också, men intet af den art och beskaffenhet, som jag tror wara braf, utan twärtom icke duga stort; ty de äro gutne, och således braka eller sköra; deras facon är ock i min tanka mindre tjenlig, at stå emot, utan at brista af, wid första puffen den tager emot, och då har en stångkula, i min tanka, förlorat sin förnämsta effecte på et Skepp, utan jag håller före, at alla stångkulor böra smidas, af godt segt järn, med skapnad af en Mortelstöt; deßa göra en besynnerlig wärkan, både på Master Rår och stänger, men aldraförnämligast uti Skepps kroppen, den går ej af, utan böger bägge ändar eller hufwuden tilsamman, och är det då på nära håll eller grundskott distance, så är et enda sådant skott af oändelig charmant förmån och nytta, den rifwer med sig plankor til 5 á 6 alnar på hwar sida om sin ingång, ja, et sådant skott är ibland capabelt decidera en hel bataille twänne Skepp emellan: Wi fingo uti Skeppet L'Intrepide en sådan ifrån Engelska linien, hwilken twådubbel, eller med bägge ändar hopa bögder, gick igenom et Skepp af 80 Canoner, i deß wattngång, och stadnade uti ytterkant af andra sidan; wid betraktandet af detta skott och kula, fick man et tilräckeligt tilfälle at prisa deßa stångkulors nytta och stora wärkan. Engeland allena är den nation, som brukar sådana stångkulor, och jag tilskrifwer dem mycket deras understundom snart wundna Segrar. Swerige, Frankrike, Spanien, Portugall, Ryßland, Danmark, Turken (fast han brukar stenkulor) hafwa alla gutna stångkulor af lika skapnad, hwilka wid första påseende wilja öfwertyga hwar och en, at de uti en Skepps-kropp mota sig sjelfwa, samt springa af: Detta har Engelska nation nogsamt funnit, därföre äro de förkastade: Wil man åter säga mig, at stångkulor äro endast gjorde at fördärfwa et Skepps takling, så swarar jag, at därtil är onödigt bruka sådana kulor, utan låt oß då bruka skrålappar, och Cartecher, just sådana, som wi på Swenska Skeppen hafwa dem, bestående af långa fyrkantiga järnstumpar, och dylikt, de äro de bästa Tackel-förstörare man någonsin kan önska sig, hwilka Engelska Skeppen ock bruka? Men stångkulans bruk bör aldeles syfta på, at så masacrera et Skepps kropp, at det nödgas snart gifwa sig; det är ock en ostridig hushåldning, med menniskjo lif, ty ju förr jag kan så ruinera min fiendes fästning, at han ej ser mera säker däruti, deß förr bör han gifwa sig, hwarwid mortaliteten oftast ej är så stor, men ändamålet icke desto mindre wunnit.


Pehr Lilljehorn: Tankar om en örlogs-flottas conservation i hamn och fredlig tid. Med Et Bihang, om hwad sorte Örlogs-Skepp förmenas wara de bästa til defension, samt hurudana Fregatterne böra wara, jämte ärhindring öfwer det på Swenska Flottan brukeliga Ernst Fyr-wärkeri och Stång-Kulor.
Carl Stolpe, Stockholm, 1769. -4to, 24 pp.
An anonymous reply was published in 1770 under the title Anmärkningar wid wälborne herr capitaine och riddaren Liljehorns af trycket utgifne Tankar, om en örlougs-flottas conservation under fredlig tid, och uti hamn.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Naval_History | Search.

Copyright © 2006 Lars Bruzelius.