Auctor til deße 24 utgifne Frågor, giör ganska wäl at han icke nämner sitt namn. Härigenom lemnar han sine medborgare frihet at tala owäldugt, utan afseende på annat än sanningen.
Deße Frågor äro så besynnerlige, at näppeligen någon kan fästa sig wid den saken han frågar om, men wäl wid Frågorne och deras Auctor.
Så mycket jag har hört, så gjöra de något hwar nyfiken at gißa, hwad det wäl måtte wara för en man, som kan fråga så underliga Frågor.
Uti många sine Frågor twiflar han, om Galer-Flottans Officerare kunna föra Galererne.
Naturens Lag säger och hwar braf Karl tror, at alla menniskior upfylla sine ändamål, tils de wisa det annorlunda i sielfwa wärket. Denne Auctor går ifrån allmänna reglen, och ifrån menskligheten, och wisar derigenom, huru sällsynte seder han måste hafwa.
Samma mißtanka har han uti sin ömhet om Riket i 1 §: Det skall blifwa lidande tror han, och i 2. §. då han frågar, hwilken skall blifwa Cronan answarig om wärket kommer i obestånd, kastar kan mißtroende på Medborgare, som icke gjordt honom för när.
Hwarföre säger han icke grunden til sin frugtan? Den har han icke.
Galer-Flåttans Officerare hafwa upfylt sin skyldighet wid alla tilfällen och frugta ingens frågor.
2:do, Icke eller är det troligt at han är en ärfaren Ämbetsman.
Då gjorde han icke 3:dje Frågan. Då wißte han, at, när Galerer i Siön ruttna fortare än på land, och Cronan då har kunnat ärsätta den förlusten, så kan Cronan så mycket lättare ärsätta den som skier på mångdubbelt längre tid.
At Kärr intet mera äro Kärr, då de äro igenfylde och torre, samt i öpna luften och intet igentäpte, det är nog allmänt.
Månge Hus och Slått äro bygde på sådana ställen, och Inbyggarne må deruti wäl: Hwarföre skulle då intet en Galer må wäl på et dylikt ställe?
Hwarföre önskar intet Auctor, at hela Skiepps-Flåttan stod så wäl på torra landet, som Galer-Flåttan? Det skulle skona en half million för Riket om året eller mera: Detta lär wara så obekant för honom, som wår och Främmandes Skiärgårdar i hans 17:de Fråga.
Som Ämbetsman skulle han weta möjeligheten af stöld ifrån Cronan äfwen så wäl som ifrån private.
Twå Skeppund Bly är stulit, resten är Auctors tilläggning i 4:de Frågan.
Som god Medborgare borde han lära både Galererne och Amiralitetet, huru stöld skulle blifwa omöjelig, och sedan det war gjordt, har han först rättighet at klandra.
3:tio, Frågar han icke såsom wore han Krigsman.
En kännare af Krig til Lands eller Sjöß, frågar icke, som Auctor uti 8:de Frågan: hwad Harmonie skulle wara emellan flere Corpser til Siöß. Om deße Corpser äro Swenska, så tiena de en Konung och et Fädersland, och hwar och en gjör sitt bästa: Den det ej gjör är en förrädare. Hwad orsak har han at frugta förräderi uti en så dygdig Nation?
Det är ändå en hugnad för Galer-Flåttan, at Auctor så mycket är owän af Nationen, som af deß Galerer: Han måtte wara en Utlänning.
Som Krigsman frågade han icke, uti 10:de Frågan, om Landtkrig kan föras til Siöß. Han lär hafwa welat fråga, om Galer-Flåttan kunde befordra Landtkriget, och om deß Besättningar borde förstå och kunna wärkställa det samma.
Om man jemförer Marinerne i CarlsCrona och i Stockholm, så har man swar på Auctors 22:dra Fråga. Marinerne i CarlsCrona bära aldrig Gewär, men i Stockholm är Marine-Bataillionen Krigsfolk både til Lands och Siöß.
En Krigsman hade aldrig frågat, om en Troupe, som icke är destinerad at se Fienden, wore Militair eller bättre Militair, än en annan Troupe, som är inöfwad dertil.
Icke eller hade en Krigsman warit okunnog om, at en Cavallerist kan falla af Hästen: Konung CARL XII föll af Hästen och bröt Lårbenet af sig, men hela Werlden ärkänner honom för Cavallerist. Månne en Siöman uphör at wara Siöman, för det han faller i sjön. Wore det så, så hade Du Guay Trouin icke warit Siö-Officer för det han en gång föll i Siön, då han äntrade. Han war likwäl den största Amiral i sin tid.
Icke eller hade han frågat i 12:te Frågan, om en Galer Escadre kunde kallas en Camp volant, för det en Galer utreds på 14 weckor.
De weta, at wapnen äro Journaliere och at Skiepps-Flåttan ej mera är säker om sin seger, än Galer-Flåttan om sin; Hwarföre skulle då Skieppsflåttan i fredligt lugn förebrå sin Cammerat et nederlag, som den icke lidit.
De weta, at deras Flåtta ej är den bästa, huru skulle de förebrå en annan Flåtta deß tilstånd, hwilken, i fall den ej är den bästa, så är den onekeligen icke den sämsta, och närmare på wägen at bli fullkomlig än sielfwa Skiepps-Flottan, ty den fordrar hwarken så mycken tid eller så mycket penningar.
De weta, ut Skiepps-Flåttan, med alle sine timmermän, ännu behöfwer private Timmermän at rusta ut henne; Det skulle då ej derföre skylla Galer-Flåttan för det Timmermän gå ur Riket.
De weta, at Skiepps-Flottans Volontair Corps ej är tilräckelig til Flåttan, utan at den behöfwer hielp af andre Stater. De skulle då ej förebrå Galer-Flåttan en brist, som icke är deras skuld.
En Siö-Officer wet skilnad emellan Kundskapare och Kryßare. Kryßare swara emot Fält-Wagter och wiße partier til Lands, men icke emot Kundskapare.
Likaledes wet en Siö-Officerare at giöra skillnad emellan en Skärgård och stora Holmar. Malta är för Auctor en lika Skärgård som Korpo. Man behöfwer hwarken hafwa sedt hela Werlden, Malta eller Korpo för at känna skillnaden.
Icke eller hade en Siö-Officer frågat, om de beskrifningar, som äro gjorde öfwer Östersiön, äro tilräckelige. Han wet, at alle Siökort öfwer Östersiön äro felagtige, och at, på Kongl. Maj:ts Befallning, de hålla på at bättras. Han wet ock at stora Flåttan brukar främmande Styrmän.
Siö-Officerare weta, at de Levantiske Galererne äro länge sedan casserade, och at andre Fartyg byggas i stället. Det existerar då ingen fråga mera om copian är bättre än originalet.
Auctors 20:de fråga röjer, at han ej wet, huru det går til wid descenter i Krig.
Siö-Officerare weta ock, at man kan ändra Station på annat sätt än med Åror. Den frågan hade en Roddare bordt fråga.
Aldraminst hade Siö-Officerare förebrått Swenska Cammerater mindre capacitet i Skiepparekonsten. Det är et bewis af Auctors insigt, at han sätter så oändeligit wärde på en Skieppare.
Om man tilredde en Corps i 20 år och den samma sedan nyttjades til en Camp volant, så wore det en Camp volant, lika så wäl, som om den warit utredd på en dag.
Auctor lär hafwa gjordt denna fråga för at wisa, det han ej wet, hwad en Camp volant är.
Ingen ting bewiser mera at han icke är Krigsman än 14:de Frågan, hwaruti han frågar, hwad et militariskt öga will säga. Det är det första en Soldat lärer, med det han lärer gå, och det är det yppersta af en Generals egenskaper.
Det syns af deße Frågor, at han ej warit med i Krig, eller, om han warit der, har han ingen ting sedt eller hört. Lika så syns det, at han ingen ting läser om Krig. Hade han läst, hwad en Lärd och förfaren Kung i Krig har skrifwit, i wåra tider, om en militariskt öga, så hade han denna gången icke doppat sin penna.
Wore han Krigsman, skulle han icke mißtaga sig i 6:te Frågan, både om Galerernes Besättningar, och om deras destination.
Folk som har seder, kunskap och ärfarenhet, kasta icke sin frugtan fram i allmänheten, til Medborgares förklening. De weta wäl at hwar och en har sine skyldigheter at utöfwa, och at de ge hwar och en nog at sysla, så at ingen tid blir öfrig at bry sig om andras.
Sådant folk sökte icke orsaker i mißtankar at frugta det Galer-Flåttans Officerare skulle försätta sin anförtrodde Flåtta. Denna Flottas inrättning är så ny, at den ännu ej hunnit försätta något Fartyg.
Det har förlorat et, som fienden tog, och det gick hederligen til: Det skiedde med Fiskare båtar, det är sant, och sådane entrepriser böra så gå til; Men det woro icke Fiskare, som togo Fartyget.
Ehuru kort tid denna Flåtta existerat i denne Statens händer, så har likwäl Staten sielf fört henne. Innan Staten existerade kunde den icke föra Flåttan. Och hwad som paßerat förut wid flere Pascharingar i Frische Hafs, och wid flere itererade ordres af Generalen, ger icke en Siö-Officerare anledning at frugta för Galer-Flåttans egne Officerare.
Förfarit folk wet, at när alle Ämbetsmän gjöra sin skyldighet, så har ingen orsak at frugta, och de frugta ej förr än de har skiäl i händerne.
Det är Krigswettenskapen, som gjör en Siö-Officer och en rätt Krigsman skall hafwa en grufwelig superioritet, innan han förebrår androm en mindre.
Det äro hela Riksens öden, som ger Krigsmän mer eller mindre tilfälle at se Krig, och det beror ej aldeles af Krigsmannen sielf.
Wår Flåtta har på ungefär 50 år icke gifwit någon Siö-Action. Wår Escadre har observerat en fiendtelig Armée, som låg på Landet. Ingen Ammiral är så gammal at den då förde Flåtta, och likwäl tiger Galer-Flåttan. Denne har icke en Duguétrouin, en Tromp, en Reuther, men så har icke eller Skiepps-Flåttan dem.
Det är då icke en Sjö-Officer, som gjordt deße Frågor.
Galer-Flåttans Officerare, utom någon ungdom, som avancerat inom et par år, har likwäl sedt fienden så ofta, at de äro utom all förebråelse.
Det är sålunda ogjörligit at en Sjö-Officerare är Auctor til deße Frågor.
Den wiste wäl at största hushållningen skier uti det hela, och icke uti en Cammererares Lön.
Då wiste han bättre än 24:de Frågan gißar, at stora Summor har kunnar snillas undan det ena wärket til det andra.
Om Auctor nu wille gå up i Cammar-Revisionen, så kunde han häruti bli uplyst. Räkningarne så wäl för Fästningsbyggnaden som för Finska Escadren äro reviderade til och med 1764.
GUD Nåde det Land, där Dommare dömma, som icke känna den skaken bättre än denne Dommare, hwarom de wilja dömma.
Det kan wara lika mycket hwad han är. Det kan man säga med säkeret, at det är en orolig Medborgare, som icke låter sina Landsmän wara i fred.
N. E. PINELLO.
Capit. wid Arméens Flotta.
Om jag rådfrågat min egen insigt och ärfarenhet, har jag aldrig bordt tro mig, kunna sätta handen på papper, för att derigenom gie allmänheten del af mina tankar; Men då en wiß J. A. H. tordts framwisa sig som Auctor, så har min egenkärlek ingifwit mig, at jag ock kunde wara en. Jag beklagar at, han påtagit sig med deßa frågor en så fåfäng möda, ty hade han rätt sedt sig före, så hade han i det ämnet funnit sig nog uplyst, genom Hert [sic] Generalen och Commendeuren Ehrensvärds, Major Schönströms, Capitainerne Segercrantz och Pinellos Memorialer. De afgöra alla deßa frågor, han framställer, utan at ikullkasta, eller på minsta sätt rubba, de grunder hwarpå de bygdt. Han har då ock fått tilfälle, taga til sin rättelse den århindran [sic], som Herr Major Schönström i sitt Memorial pag. 1. sista §. gier Comendeuren wid Hans Kongl. Maj:ts Jagt- och Slupwarf Wälborne Herr Heldenhielm.
(På 1:sta Frågan.) Herr Generalen och Commendeuren Ehrensvärd har i sitt Memorial bewist, at Skärgårds kriget woro noga öfwerensstämmande och oskilgaktigt med det til Lands, och hade med kriget i stora Siön mindre gemenskap. Och efter Herr J. A. H. ej wederlagde detta bewis, så tager jag det til grund, och slutar, at Officerare af Arméen äro närmare och skickeligare, at förr bli goda Marin Officerare, än de af Amiralitetet. Herr Major Schönström har i sitt Memorial pag. 2, 1. §. måst widgå det. Jag som börjadt min första lefnads carriere med at wara Siöman, och emploijeradt 7 år med utrikes Siöfart, innan jag blef commenderad til Pomern, har sedan där fullfölgt den samma, ifrån 1758 års början til krigets slut, under åtskilliga Herrar Amiralitets Officerares befäl, ända til deß Marin Corpsen blef upsatt, och Galererna fingo egna Officerare, måste äfwen oaktadt den lilla practic jag haft på Siön, och om jag sielf törs säja, den fiit [sic] jag anwändt at bli god Siöman, preferablement för mina Kamerater, som kommo ur Arméen, och ej haft tilfälle fara til Siös, widgå, at jag funnit dem wara mera aufaite, at lära sig Skärgårds kriget än jag. Men om wi ock för ett ögonblick willa glömma, at det så wärkeligen förhåller sig.
Så war ju nya inrättningens syftomål, at få Officerare, som skulle förstå Kriget til Lands och Siös. At winna det, war någon annan möjlighet, än ta Officerare ur bägge Staterna? Man kan ej begära dem fullkomliga straxt. Men så har jag sedt, Officerare af af [sic] dem, som kommo ur Arméen, föra Galererna från Pomern, commendera dem under exerceringen förleden Sommar, och med dem giöra alla Evolutioner. Jag som warit anförd på Siön, har wid exerceringen med Bataillon förleden Sommar, commenderat min Pluton, under det med Bataillon giordes alla möjliga Evolutioner. Det har jag ej lärdt mig af någon Amiralitets Officer, utan af mina Kamerater, som tjänt i Arméen. Och hade jag aldrig lärdt mig det, om jag i all min lifstid tjänt wid Amiralitetet, ty ingen af mina Kamerater, som stådt wid det här förut warande Volontair Compagniet, dels som Under-Officerare, dels i nummer, woro i den delen slugare än jag.
Men i stöd af den insigt, som wi således med hwarandras tilhjälp förwärfwat oß, har ju Kronan wunnit, at wi i krig sedan Galererna är lagda i winterlag, kunna gå i fält med den delen af wårt folk, som ifrån Galererna, hwilka i en befäst ort äro förlagda, kan detracheras, och således icke utan nytta dra Kronans tractamenter, som wi emellan 1759. och 1760 års Campagner i Stralsund gjorde, och woro nödsakade til, då wi alt ifrån medio October 1759. til April Månads början 1760. för wåra tractamenter och lön ej giorde mer, än sutto några gångor i Krigsrätt, och tour-wis eftersågo, det Båtsmännerna hwar dag til kl. 12. fingo sin mat. Men emellan 1760. och 1761, då Herr Generalen och Commendeuren Ehrensvärd, började utwälja dem han wille föreslå til Marin Corpsen, gjorde wi winter Campagnen wid Fält-Artilleriet, ända ifrån den tiden wi kommo med Galererna til Stralsund, til des de om wåren gingo ut, på hwilken tid, de qwarlämnade åter satt dem i stånd.
Detta kallar jag en för Kronan wärkelig nytta, och at sådana Officerare, och inga andra, fordras til wärkets bestyrande, så at Kronan och Riket med des inbyggare icke bli lidande.
(2:dra Fr.) Här suponerar Herr J. A. H. wår okunnighet; men som hwarken han eller någon annan kunnat eller kan bewisa oß någon ting, som leder dit åt, så är det en en [sic] falsk och orimlig suposition, och i föllje däraf hela Frågan sådan. Och paßar sig ej mera än som jag frågade honom, wad caution han kunde sätta Kronan för sig, om han försatte ett Skepp, en Slup eller en Båtshake, ty jag wet intet hwilketdera honom kan wara anförtrodt, i fall han är wid Siö-staten, eller om han ruinerar en Bataillon, et Corporalskap, en Musquet eller en Stridshammare, i fall han är wid Arméen. Men när ingen begär det af honom, hwad fog har han då at begära det af andra?
(3:dje Fr.) Om den tiden på hwilken Herr J.A.H. supponerar, at alla Galererna skulle på en gång ruttna, först existerar efter 100 ā 120 års förlopp, tror jag at ingen bland de nu lefwande, kommer at här i tiden swara för dem, utan Naturen, som ej gifwit trä förmåga at i ewighet ha bestånd. Men at de nu stå så wäl, som någonsin möjligt är; At grunden är fullkomligen god, genom bäddar och fyllningar så förbättrad, at ingen upstigande fuktighet kan skada dem, lärer war och en, som har jugement wid efterseendet finna; Och om det fattas Herr J.A.H., så må han i den delen til sin öfwertygelse wända sig til Herr Commendeuren Heldenhielm, hwilken genom sitt Memorial pag. 4. §. 2. uphäfwit sig til en Swänsk Prophet, som förstår de döda tingens språk, lika som den Turksiska Mahomet förstod Djurens.
(4:de Fr.) Det är sant at deßa Blyhufwor äro bårtstulna, hwars wigt upgår til wid lag 2. Skeppund i stället för 10. Hwem som bör ärsätta Kronan den förlusten, därom ska Krigs-Rätten dömma. Men så mycket wet jag, at hade tyfwarna lämnat oß litet mera rådrum, tror jag de hade blifwit afslagna, såsom en onödig efterlämning ifrån år 1756.
(5:te Fr.) Här i Stockholm ha wi ej mera än 41 stora Galerer, utom Ŋ Galere och recognoscer Slupar, hwarifrån de öfriga 19. tagas, wet jag intet, och deras utredning öfwerlämnas til Herr J.A.Hs. försorg. Emedlertid är det sant, at wi ej ha Timmermän til Galer-Flåttans utredning; men i den delen brister bägge Flåttorna, och om de ej i ofreds tider kunna af Privata Warfwen få wärkeligen, så röjer det allenast, at nations Marin och Commerce ej är fullkomligen reglerad och behöfwer förbättring. Detta wisar endast huru långt Nation är ännu ifrån, at wara Sjömakt. Men bewisar intet fel i Marin inrättningen.
(6:te Fr.) Med Herr J.A.H. har hela Marin Corpsen här enahanda önskan, at genom deß förökande få mer tilfälle, at för Konung och Riket wisa sin nit.
(7:de Fr.) Uti detta åberopade Konungens Bref står, at wid Bataillon skulle bli 12. ā 14. Officerare, och at Generalen skulle til det öfriga wärkets bestyrande nyttja Amiralitets Officerare til deß han finge egna. Om Hans Kongl. Maj:ts mening warit annorlunda, huru har Han då kunnat lämna sin Nådiga Fullmakt til så många, som wi nu äro, och wida öfwerskiuta det anförda antalet.
För öfrigit är och lär det ewärdeliga bli en gåta för Herr J.A.H., huru det nu befindteliga antal af Marin Officerare skola kunna servera alla Fartygen. Men om det frågas honom, må han swara, som Studenten, hwilken skref. 3. slags verser, et slag som alla menniskior förstod, et annat, som han allena, och en wiß Professor förstod, och ett annat slag åter, som hwarken han eller någon annan förstod. Deß sista swar lärer och bäst accomodera Herr J.A.H., så snart något wigtigt förehafwes.
Dock lärer emellan Officerarne af Arméen och des Flåtta aldrig nu mera kunna bli någon stridighet om befälet, så framt på dem ej blefwo commenderad någon, som med Öfwerste rang, giorde Under-Officers tjänst. Det blefwo litet benigt.
(8:de Fr.) Swaret på förra frågan tiänar här aldeles til swar, försäkrad, at om också Siö-Officerare, blefwo med oß commenderade, skulle wi dock som förnuftigt folk, conservera all anständig och nödig harmonie, så framt at ej ibland antalet woro någon J.A.H., som jag tror ej lärer finna harmonie, hwar han wistas, så snart han har et ord at säja i laget. Wi lära ock derföre å ömse sidor önska, at han får wistas där han nu är.
Wåra operationer ha aldrig fådt några främmande namn, ej heller har någon påstådt, at Skärgårds Kriget är något landt-krig; men har mera jämförelse med det, än med kriget i stora siön. Det lärer ock wara det, som Herr J.A.H. famlar efter, men ingen lärer bemöda sig, at underrätta honom om, såsom onödigt och ganska fåfängt för honom at lära.
(9:de Fr.) Denna fråga som är lika med den 2:dra beswaras lika, med tillägning; At om någon Galer af wåda eller hwad Herr J.A.H. will kalla det, förolyckas skulle, hoppas jag, han ärsätter Kronan den förlusten, med en af de 19, som han i sin idée skapadt sig.
(10:de Fr.) Beswaras med slutmeningen i 8:de Frågan.
(11:te Fr.) Här har Herr J.A.H. så blandat bort lönings-Staten hos oß, at en om saken okunnog ej reder sig ut. Han har upfördt några Civil Betiänter, som här på staten äro dels tilökta, dels hafwa mera lön än tilförene, och uteslutit några 20. Skrifware som på gamla Staten funnits och hwars löner nu efter hand indragas, så fort vacancer existera, til de nu i antalet mindre warandes bättre aflönande och Statens besparing. Herr Generalen och Commendeuren Ehrensvärd och Herr Capitain Segercrantz, ha ju uti sina Memorialer å daga lagt, at wår så Militair som Civil aflöning, är mindre än i Amiralitetets tid, och innan han bewist oriktigheten af dem, och de skäl, som Herr Generalen pag. 24. och 25. anfördt, hwarföre han på det sättet och ej annorlunda föreslagit löningarne, gör han fåkunnogt at framställa denna frågan.
Han nämner äfwen hår [sic], det Kamereraren, som tilförene allenast hade 300. Daler Silf:mt har 1500, då hela wärket hwilar i hus. Jag menar det Kamereraren här wid wärket, med alla Kronans Civile Ämbetsmän altid gordt sin sysla under tak, ända ifrån den tiden, då Ting höllts wid Mora stenar, och då tror jag ej de hade någon Amiralitets Kamererare med sig.
För öfrigt förefaller mig Herr J.A.Hs. berättelse om wår lönings-stat i dena puncten, som Herr Commendeuren Heldenhielm citerade i sitt Memorial, Kongl. Stats Contoirets underdåniga betänkande rörande beklädningarna, för de af Herr Generalen Ehrensvärds projecterade Öfwerbåtsmän. Se Herr Commendeurens Memorial pag. 2. och Herr Major Schönströms pag. 3. §.§. 4. 5. och 6.
(12:te Fr.) En Skiärgårds-Flåtta, som är sammansatt af egale Fartyg, och ei har Blåckhus i följe, som behöfwa förspan och igenom sin tröga marche oändeligen hindra, är utan twifwel et läger, til upbrått snarast färdigt, och kan alldra snarast sättas i rörelse, och i följe deraf med mycken billighet kallas Camp volant.
Wi hafwa ej heller någonsin behöft 14. weckor at klargöra en Galer, men om Chefen ej låtit Galeren Norrköping utgå förr än 14 weckor efter Hans Kongl. Maj:ts Ordres, som befallte, at en Galer förledit år skulle gå ut til finska skären, är ingen fölgd därföre, at hela denna tiden blifwit brukad til deß klargöring, hwilket ock af den härwarande wärfs Journalen lärer finnas ej wara skedt. Men Herr J.A.H. haft falska raporter om, så wäl, som i mycket annat.
(13:de Fr.) Här har min Hjälte kommit i sitt rätta ämne, som tror at ingen kan commendera et Skepp, än mindre wara Amiral, och föra disposition öfwer en hel Flåtta, som ej kan stå til rors. Dett är nödigt för en Jagt-Skeppare och oumbärligt för en Slup-Styrare; Men för all annan Skepps Chef, och än mer en Amiral, är och blir det aldrig någon wärdig eller nödwändig detaille. Och lärer ej heller kunna wisas något tilfälle, som förbinder deßa Ämbetsmän, at ingå i den skyldigheten, om ej då hela besättningen dör ut, och wid en sådan försigtighets i akttagande, skulle äfwen en Öfwerste wid et Regemente behöfwa at lära sig bli Tråßkusk.
För egen del kan jag bekänna, det jag aldrig lärdt mig stå til rors; men tiltror och påtar mig dock, at både Theoretice och practice, för hwem som åstundar, då det lönar mödan, kunna gå til segels och manoeuvrera med ett Skepp i alla möjliga tilfällen, med så mycken mera säkerhet, som jag under sista Pommerska kriget och på hitresan gordt det samma, och kan som förnuftig menniska af egit jugement, sedan jag har Theorien dömma, huru et ror bör handteras, då jag får det i hand, och med ett Skepp eller Galer icke manoeuvrera.
Lika så lär det förhålla sig med en Cavallerist, som min Auctor ej tror wara nog ducktig, om han faller ur sadelen. Mången Soldat har snafwadt, som derföre med hurtighet mödt sin fiende, och mången Cavallerist är fallen af hästen, som lika fullt kunnat med skäl kallas bra Cavallerist. Manegen är för honom allenast en ganska wacker och tjänlig konst, som pryder honom wäl, men gör honom aldrig til Cavallerist. Ty den som utan minsta regel sitter til häst, och ej känner manegen, men förstår at med eftertryck och hjerta i rättan tid föra sin troupp i elden, soignerar honom med ömhet, och är hwad man kallar täck Officer, den heter billigt god Cavallerist och ingen annan.
Men hwem kan undra, at Herr J.A.H. förtagit sig häruti, då han blandat ihopa, at stå til rors, som är Matros arbete, med at föra disposition öfwer en Flåtta, som hörer Generaler och Amiraler til.
(14:de Fr.) Detta är så oredigt, at jag ej kan taga meningen därutaf; men om frågan är, om icke en Siö-Officer behöfwer et äfwen så widsträckt Militariskt öga, som en Officer af Arméen eller deß Flåtta? Så tror jag mig med säkerhet kunna säja, at de bägge senare behöfwa det widsträcktare, i anseende til de många flera variationer, som för deras ögon wisa sig i fält.
(15:de Fr.) Remitteras til 7:de Frågan.
(16:de Fr.) Herr J. A. H. wil bewisa, at Skepps Flåttan håller kunskapare, genom de dageliga kreutsare, som hon utsänder, och frågar hwad deras göromål annars må kallas. Kunskapare äro Spioner. En General kan hålla en spion i fiendteliga Arméen, genom en Officer, som tjänar där, och gier honom på öfwerenskommit sätt del, af alt hwad som i fiendteliga Arméen händer, til och med i des Krigs-Conseiller. Ofta underhållas de ibland sielfwa Regeringen, och äro deßa slagen de bästa. Annars förklädes folk, och under hwarjehanda förewändningar, som efter tiden och orten förbytas, skickas uti fiendteliga Arméen, at kunskapa, som är spionera eller ock utsprida falska ryckten. Deßa har en General til ganska stort antal och skillies deras görmål wida ifrån kreutsares, hwilka i det stället til alla delar kunna jämföras med fäldtwackter och dageliga detachementer, som en General utskickar på alla sidor om Arméen at recognoscera, och består mäst af lätta trouppar. Denna konst at underhålla Spioner, är ibland de sällsynta konster, och äfwen så skild ifrån kreutsare, som ifrån falska rapporteurer.
(17:de Fr.) Här begär Herr J. A. H. få weta, om icke Medelhafwet, hwarest många Galerer finnas, innehåller Skär, Klippor och Holmar. Jag har utom i Archipelago, besedt de mästa hamnar i Medelhafwet, både på Europeiska och Africaniska kusten, och kan derföre swara honom, at oaktadt där finnas klippor och Holmar, så äro de hwarken i den myckenhet eller ha det läge, at deraf kan bli en Skärgård, som med wår har minsta likhet.
Och efter Herr J. A. H. begär uplysning af dem som warit på stället, så kan jag om Ost- och West-Indiska farwattnen ej göra honom nöje; men om Franska bogten, Canalen och Nordsiön, kan jag giöra honom samma försäkran, som om Medelhafwet, hwilket alt han kan anamma, som en fullkomlig sanning.
De beskrifningar, som jag läst, innehålla ock det samma om Archipelago.
(18:de Fr.) Som strander och grund förändra sig årligen, så har det efter min tanka warit nyttigt och oumgängeligit, at underrätta sig därom, har det ej skedt i wår Skärgård, sedan Jan Månssons eller deß uplifwade askas tid, så har deß beskrifning med Strömcronas Kort öfwer Östersiön och Kattegatt många fel och behöfwa förbättring, hwilket Herr J. A. H. sielf wiste om han woro Siöman.
Och hwilket utan twifwel gifwit Hans Kongl. Maj:t anledning, at befalla deß uphielpande, och därigenom afskaffa den kostnad Kronan har med främmande Styrmän på Skeps-Flottan.
(19. Fr.) Om wåra Galerer blifwit af Amiralitetet förbättrade emot de, af deras utskickade Officerare hembrakta Modeller wet jag intet; Men det wet jag, at de i wårt kalla Climat äro folködare Si pag. 9. uti Påminnelserna wid Herr General Ehrensvärds Memorial, och twinga en Chef, at til Manskapets conservation ofta förr intaga winter qwarter med dem, än det behöfdes, om Manskapet hade det minsta, at för storm, owäder och köld skyla sig under.
Soldaten kan ej på deßa Galerer ha annan skygd, än under ett tält, som så länge wackert wäder är kan öfwerdragas Galeren; Men så snart en storm upwäxer, och det som mäst behöfs, måste det tagas ner, och Soldaten utsättas, för alla de swårigheter en sådan olägenhet har med sig. Til nogsamt bewis hwarå, kan frågas, alla de Herrar Officerare af Arméen och Soldater, som på dem giordt någon Campagne. At förtiga det deßa Fartyg, wid minsta Sjögång, då de skola gå emot wädret, äro obrukeliga, samt hafwa en liten, ojämn och obeqwäm bestyckning; Si General Ehrensvärds Memorial pag. 11. §. §. 2. 3.
(20. Fr.) Til denna Fråga, utan at wara Byggmästare swara allenast med ett kort ja. Och hade Herr J. A. H. haft minsta idée af descenter, med andra Fartyg än Slupar, båtar eller dylikt, hade han wist ej kommit fram med mer än 23. Frågor.
(21. Fr.) Hwad J. A. H. menar med nödigare, at på Skeps-Staplar, dra up Galerer, än at där förfärdiga Master och Rundholt wet jag intet. Det är en confusion, som ingen annan än han begriper, och ingen lär begära deß uttydning på. Ty han lär aldrig kunna wisa, at någon Galer stått oupdragen, som bordt updragas, för det man på deß bädd skulle förfärdiga Master. Om det ej händt med någon af de 19. Galerer, hwilkas warelse är honom allena kunnog.
(22. Fr.) Det deciderar sig sielf, om man wil se på de författningar, som äro tagna til wåra Mariniers upsättande emot de i Carlscrona. Och de Projecter som för 1756 års Riksdag inlämnades, til wår nu warande Marine Corps upsättande, emot det, som blef faststält och nu följes, at förtiga alt annat.
(23. Fr.) Härtil swaras Ja. Ty experiencen har wist det under exerceringen förledit år. Den som wet at nyttia alla Ämbetsmän i sitt rätta ämne kan uträtta mycket. Ty sedan Herr Generalen och Commendeuren Ehrensverd, lät Herr SkeppsByggmästaren Chappman rifwa af Pråmen Achilles, deß onödiga öfwerbyggnad, kunde man utan tilhielp af Galerer, wända med honom, ligga i linie med andra Galerer, och handtera honom som ett Fartyg. Då han tilförene, som knappast med 2:ne Galerers tilhielp kunde förmås öfwer stag.
(24. Fr.) Efter Herr J. A. H. ej kunnat bewisa General Ehrensvärd sielf någon egennytta, så har han här beskylt honom för at olofligen tagit från det ena Wärket och lagdt til ett annat. Hade han fölgt billigheten, så hade han förut giordt sig underrättad i Kongl. Cammar Revision genom de där inlämnade räkningar, om så wärkeligen warit, innan han med en så hård beskyllning framkommit.
Som Herr J. A. H. icke utsatt sitt namn, utan med Initial bokstäfwerna, lämnat mig, at endast betiena mig af bemälte bokstäfwer, så har jag beswarat deß Frågor så, som de förtient, och måst menagera honom i mycket, som jag ej annars giordt. Jag slutar därföre som Puffendorff til Varillas. Och hämtar han ur detta begärta uplysningen är det mig kärt.
JAC. SAHLSTEDT.
Fendrick wid Arm. Flotta.
Denna fråga består af 2:ne delar: den första eller början som rör Militairen, är igenom et af Trycket utkommit Memorial tilräckeligen beswarad; Derföre hänwisas Auctor dit; och utbeder man sig allenast få swara på slutet af denne fråga som rör Civilen.
Här frågas: Om det kan heta besparing at gifwa en Camerer 1500: Dal. i lön, som hade 300: Dal. wid mångdubbla syßlor emot nu, då hela Wärket hwilar i Sus?
Swar: Jo wißerligen! Eljest hade Kongl. Maj:t på Riksens Höglofl. Ständers underdåniga tilstyrckan ej i Nåder så förordnat.
Auctor irrar sig något, då han säger at Cammereraren förut hade allenast 300 Dal.
Såsom Bokhållare hade han redan år 1727 årlig lön 600 Daler. Dock hindrar detta felsteg icke wederläggningen.
När Amiralitets Commissarien, som under år 1737 hade 700 Daler, och år 1757 då förra Wärket slöts, hade under namn af Öfwer-Commissarie 1200 Daler, nu mera icke existerar.
När Wärfs och Artillerie Bokhållare Syßlan med 575. Dalers lön är indragen; så kan ingen neka, at ju Cammereraren wid nya Wärket bestrider samma Syßlor, som på dem woro fördelte.
Lägges nu här til förra Cammererare lönen 600 Dal., så hade deße 3. Ämbetsmän tilsammans, år 1757 då förra Wärket slöts, 2375 Dal. Silfwermynt årlig lön, som är 875 Dal. mer, än Cammereraren wid nya Wärket har, som samma Syßlor bestrider.
Hade det förra Amiralitetet än existerat; Så skulle, efter författningarne, deße Ämbetsmän i likhet med Hufwudflottans, nu innehaft 50 procents tilökning; Och i den jämförelsen har Cronan igenom nya Inrättningen, en årlig besparing af 2062 Dal. 16 öre Silfwermynt blott Cammereraren.
Här torde inwändas, at Amiralitets Commissarien war Ledamot i Commissariatet, och fölgakteligen haft större Detaille af Syßlor.
Såsom Civil kunde han ingen befattning ha med Chefskapet; således war skillnaden då den ende, at biwista, afhöra och justera Protocoller, det wil säga: at för det han hörde på hwad de andre gorde, njöt han 1200 Daler Silfwermynt af Cronan.
Goda Råd nyttias nu, så wäl som förr; Och til fyllnad i denna skillnad af Syßlor tilläggas deremot, at Kongl. Maj:t med Deß utfärdade Nådige Fullmagt för Cammereraren wid Arméens-Flotta, pålagt, under Deß och Riksens Krigs Collegii inseende, honom redogörelsen för den delen af Kongl. Maj:ts Sjö-Milice, som tilhör Galere-Flottan; Hwilket är det samma, som Sjö-Militie Commissarien med 1050 Daler Silfwermynts lön wid Hufwudflottan har, under Kongl. Maj:ts och Riksens Amiralitets Collegii inseende.
Om nu hela Galere Wärket hwilade i Hus, såsom Auctor på står; så kan wäl Arbetsmanskapet och Wackthållningen icke hwila altid.
Deß aflöning och föda fordrar Cammererarens upmärksamhet och dageliga Controll.
Fast Galererne stå under Skjul, måtte wäl deras Inventarier någon gång passera dagsljuset, om de rätteligen ska wårdas.
De förändringar som tid och luft dem påskyndar, jämte Material förrådernes omwäxling, fordra äfwen Cammererarens upmärksamhet och Controll,
Sjelfwa Husen, Bodar och Bråbänkar, som egenteligen kan sägas hwila, tarfwa likwäl årlig reparation.
Det måste ju ske af Folk och med Materialier.
Sådant kan ej ske under namn af hwila; Och som Cammeraren öfwer alt sådant måtte hålla Annotation och dagelig Controll; Så är ej honom och deß Cammerater annan hwila förbehållen, än den naturen unnar menskjoslägtet i gemen.
Detta är likwäl det minsta af Cammererarens skyldigheter.
Deß öfrige Syßlor äro deß utom så mångdubbla, at det ej skulle roa allmänheten, om de här upräknades.
Det torde wara nog at försäkra Auctor, at Cammereraren, så wäl som deß medarbetare, behöfwa at anwända all sin tid til Cronans tienst.
Flottans Chef som med rena händer kan arbeta, ger sina underhafwande nog at Syßla, så at hwar och en märker at han förtienar den lön han får.
De måtte således lefwa af lönen; och då blir rätta frågan om de ha för mycket?
Om Auctor hade giordt sig den mödan at förut underrätta sig om det han wille fråga, så hade han säkert funnit sin fråga onödig at ge fram i det allmänna.
Hwad ondt händer deraf att Cronan lönar sitt folk efter förtjenst?
De löna sig då icke sjelfwe, eller hwad skulle Cronan winna genom för små löner?
Jo det kunde hända, at redogörande och Controllanter skulle åsämjas at röfwa Cronan eller Medborgare för at lefwa, och Förmän skulle af medömkan se igenom finger med dem, hällre än låta dem swälta ihiäl.
För 40. år tilbaka hade Cammereraren under namn af Bokhållare 600 Dal. Silfwermynts årlig lön.
Det war då 100 Ducater.
När Ductatens wärde nu på lång tid warit 15 Dal. Silf:mynt.
Hur mycket har wäl Cammereraren nu mer än då?
Riket hade då ej hälften så stor Galére-Flotta, och fölgackteligen mindre Armement och rörelse.
Redogörelsen måtte i samma mohn warit så mycket mindre.
Wid jämförande af detta och de flere tilökte göromål, som Cammereraren nu har, lärer Auctor på 11:te frågan wara til fredsstäld hwad Cammererarens lön angår.
Nu följer sidsta slutet af denna fråga at beswara.
Här frågas: Om det är besparing i Staten af afskaffa en Tygskrifware som hade 200 dal. i lön, och i det ställe insätta 2: Tygwacktare och 3. Tygskrifware som hafwa 2200 Dal. i lön, men ändå ej så många Syßlor tilsammans, som den förra Tygskrifwaren allena?
Swar, Nei wißerligen icke!
Om så skedt, så har en uppenbar trolöshet fölgt med nya Galére Inrättningen.
Men Auctor har wid denna jämförelse ej mindre irrat sig, än i den förra.
Förra Wärket hade 14 Skrifware som giorde redo för Wärfs Material och Artillerie förråderna.
Deras Syßlor äro nu fördelte på deßa 2. Tygwacktare och 3. Tygskrifware.
I aflöningen har Cronan ingen besparing emellan de förra och deße; men uti sielfwa redogörelsen ligger en wärckelig besparing.
Under de nämde 14 Personer woro 5. Upbördsmän, som hade alla förråderne om händer.
Där woro och 2. UnderOfficerare för hwart Fartyg, som hade Inventarierne i upbörd.
När nu all denna Cronans Egendom är delt emellan deße 2. Tygwacktare under redogörande; så kan det icke äga grund, at den förra Tygskrifwaren hade mer Syßla än de; ty han war en ibland de minsta af förr nämde 5 Upbördsmän.
Det kan ej eller sägas, at den förra Tygskrifwaren blef afskaffad, ty han befordrades til Tygwacktare.
Cronans besparing, igenom denne redogörelse Methode, ligger deruti, at de många dagswärken, som förr anwändes wid Inventarie Upbördernes igenomseende, då någon UnderOfficer commenderades, permitterades eller med döden afgick, nu éviteras; och uti ändå en säkrare wård af förråder, än så månge.
Således hoppas man at Auctor på denne 11:te Fråga fått fullständigt swar. Wille han ge sig tid at gå in uti gamla och nya redogörings Methoderne; så torde han finna, at redogöring och aflöning följas åt; ger han sig ej detta tålamod, så lär han unna mig frihet at säga förut, at den nya Methoden lär få sin gång, så fort sakerne sättas i ordning af Folk som bättre känna Camméral-Wärk än Auctor. Stockholm d. 25 Octob. 1765.
LARS ORRE.
Stockholm, Tryckt uti Kongl. Tryckeriet 1765.
Pinello, N.E.: Tankar om de på Trycket för några dagar sedan utkomne 24 Frågor, om Galere-inrättningen för och efter år 1756.
Kongl. Tryckeriet, Stockholm, 1765. s 1-6.
Sahlstedt, Jac.: Swar uppå de 24. Frågor, som Herr J.A.H. till ärkänsla förgunden upgifwit at beswaras af dem, som påstå m.m.
1765. s 7-15.
Orre, Lars: Swar på 11:te Frågan af de från Kongl. Tryckeriet nyligen utkomne 24. frågor, rörande Nya Galere-Inrättningen.
s 16-19.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Naval History | Search.
Copyright © 2006 Lars Bruzelius.