Emot Höglofl. Secrete-Utskottets Betänkande af den 2 dennas, om Marine-Corpsens befordran, och en Skärgårds-Flåttas inrättande i Finland, äro flere Memorialer af Ammiralitets-Officerare, inkomne, hwilka yrka deras lidande, i fall det bifalles, at de Officerare som kommit utur Ammiralitetet, skola åter gå til Gallere-Flåttan i Stockholm, såsom öfwerflödige wid den Finska Esquadren.
Innan jag går in i de skäl, som styrka Secrete-Utskottets tanka härutinnan, nödgas jag göra Anmärkningar öfwer den tiltagsna skrifart, och de oanständiga utlåtelser hwaraf en del Memorialer äro fylda.
Herr Capitaine-Lieutenant Leyonanckers fordrar dåmin mästa upmärksamhet, som det ock i sin esspece excellerar.
Tilwitelser göres deruti Secrete-Utskottet, at det nitiskt under-minerat de flesta Ammiralitets-Officerares timeliga wälfärd, för det de projecterat 5 ā 6 Officerares placering på Ammiralitetet. Äger en sådan förebråelse, wid dylika tilfällen rum, så lärer han med större fog kunna lämpas på Secrete-Utskåtten, wid förra Riksdagar, som då tilstyrkt Reduction af flere Corpser, hwilka har blifwit plaserade på Arméen til 10 á 12 på hwart Regemente. Antingen måste således denna Herr Capitaine-Lieutenantens första Ingress wara falsk och förgripelig, eller ock lärer Arméens Ton i detta Ämnet snart tysta Ammiralitetets röst.
Rättwist tilstår Herr Capitaine-Lieutenanten wara, at Marine-Officerarne, som genom förre Författningar blifwit lidande, åter uprättas, men då inga andra tilgångar finnes eller andra medel är at widgå til deras hjelp, än den af Höglofl. Secrete-Utskåttet projecterade jämkning, (hwarigenom en ganska liten känning existerar för Ammiralitets-Officerarne, emot det de få behålla halfwa Gallere-Flåttan qwar under sin wård) så glömmer Herr Capitaine-Lieutenanten genast både billighet och sin yttrade ömhet för Marine-Officerarne, samt utropar Secrete-Utskåttets tilstyrkande för den största orätt. Hans åstundan lärer således wara, at Secrete-Utskåttet skulle dela dem rättwisan omedelbarligen.
Herr Capitaine Lieutenanten Leyonanckers capasitč at föra en Gallere så wäl som en Marine-Officerare, will jag intet draga i twifwelsmål, emedlertid är ännu intet Exempel upwist på någondera sidan, och jag appellerar med trygghet til den tiden, då intet ord, utan wärkeliga göromål, Krigs-Operationer, och Conduite i fält skall lämna bästa uplysningen i Riksens Ständers händer. Intil deß lära de bedrifter, som Örlogs-Flåttan, under sin höga ålder hunnit sig förwärfwa, wara det endaste, som Herrar Ammiralitets-Officerare hafwa at stola på. Jag mißunnar dem icke denna förmån, hälst jag är försäkrad, at den icke skall wärka någon skada för Marine-Officerarne hos Riksens Höglofl. Ständer.
Då Herr Capitaine-Lieutenanten intet skonar Secrete-Utskåttet, sparar han icke eller sina egna Förmän, hwilka han lägger til blygd, at de förklarat det en Skärgårds-Flåttas förande icke hörer til deras Ämne. Jag åter räknar dem til mer heder och beröm, at de af förfarenheten uplyste, insedt, at et Skärgårds Krig wore mera et Landt- än Sjö-krig, och således ledde ifrån deras kundskap och metier. Härutinnan finner jag mogna och stadgade begrep, då det i stället medföljer unga tänkesätt, at tro sig om mera än man kan uträtta. Det blir således för Herr Capitaine-Lieutenantens egen räkning det oblida omdöme, han om sina Förmän fält, hwilket eljest hwarken hos Secrete-Utskottet eller någon annan Medborgare uprunnit; Och så känner jag den Flaggmannen, under hwilkens befäl jag har haft den äran i 3:ne år at stå, hwars Egenskaper fria honom både ifrån Herr Capitaine-Lieut. Leyonanckers competence och urskillning.
De Marine-Officerare, hwilka torde nyttja den fördelen at åter ingå i Ammiralitetet, hafwa utom Inrikes och Utlänska förtjenster til sjös, äfwen i Pommern gjort Campagne til Lands emot Rikets fiende. De hafwa wid deßa tilfällen ådaga lagt, sig äga både Militariskt hjerta och hufwud, ehuru man derföre icke disputerar Herrar Ammiralitets-Officerare deßa krops delar.
Det fägnar mig, at Herr Capitaine-Lieut. intet will bestrida Riksens Ständers Magt at bifalla Betänkandet, men jag beklagar tillika det Regerings-sättet, hwars stöder äro waklande, at de swigta wid widrörande af minsta egen fördel. Större skäl hafwa Marine-Officerarne haft, at wara ledsne, än Herr Capitaine-Lieut. någonsin kan få; de hafwa dock uthärdat med sit öde; de hafwa burit sit korß med tolamod, under håpp af en blidare framtid. De hafwa wördat Riksens Ständers Beslut äfwen den stunden, då de warit tryckte. De hafwa wisat sig Swenske, då de efter Författningar icke warit ansedde såsom Medborgare.
Liknelsen om en odugelig fjäder uti et godt Urwärk är så enkel, och så paßande mot en indevidue, at man icke bör kunna taga miste om deß rätta mening. Jag finner således med nöje, at Herr Capitaine-Lieut. afklädt sig all egen kärlek, och kanske en nylig exsequerad tanka, då jag ser honom nu willja skilja mißbruk, ifrån lageligt bruk af Ständers Magt.
Om wåra Ledare blifwit uplyste på Ammiralitetets axlar, til den högd, hwarifrån de nu med så mycken ömhet och rättwisa för Nationen lysa, så måste jag tilstå, at de uppå låga trappsteg gjort ansenliga språng, hwilket än mera wittnar om deras egen förtjenst och ökar deras anseende. Den som dock känner Pluralitetens tanke-sätt i denna Stat, och tillika ögnar på det wänskaps frö, hwilket hos Herr Capitaine-Lieutenanten för wåra Styresmän, så länge liggat förborgat, men som nu med så mycken mera styrka framskutit, lärer finna wederspelet härutaf.
Man skulle således snart kunna taga detta af Hr. Capitaine-Lieutenanten sig tillagde beröm för et skryt, äfwen som jag icke twiflar på, at de Herrar, som genom Nationens förtroende blifwit satte på de wigtigaste ställen, därstädes utmärkt sig med så mycken nit, och omsorg, för allmänt wäl, at de gladt kunna stiga derifrån, utan at frukta någon farlig påfölgd, om de ock intet uti alt kunnat göra Herr Capitaine-Lieutenanten, och Ammiralitetet til lags.
Emot den particuliera deduction Herr Capitaine-Lieutenanten behagat öfwerhopa Riksens Ständer med, får jag framlägga följande allmänna sanningar, som styrka Secrete-Utskottets upgifna betänkande.
1:mo At Arméen utom alla sina Constituerade, mottagit öfwer 100:de reducerade Officerare, hwilka efter innehafwande Fullmagter blifwit placerade, så at hwart Regemente, som förut sagt är, fått 10 ā 12, då Ammiralitetet, på en mer än 200:de stark Officers-Corps, ännu alldrig fått en enda. Arméen har tils dato funnit sig deruti, utan at derföre tillägga Secrete-Utskåtten, som för Stats-wärkets skuld, tilstyrkt sådant, några hårda och ohemula beskyllningar. Reductioner och placeringar hända under alla Regerings-sätt och i alla Arméer, men de få intet derföre rubriseras som wåld. Det är intet tillåteligit, hos andra Folkslag, och det har warit owanligt hos oß, intil deß tourn nu kom til Ammiralitetet.
2:do Emot det Ammiralitetet skulle återtaga 5 ā 6 för detta deß egne Officerare, hafwa de ock fått dela Gallere-Flåttan med oß, som före sista Riksdag, stod helt och hållen under Arméens befäl, och hwars tjenst då bestriddes ensamt af Marine-Officerare. De hafwa derigenom wunnit et utrymme, för mer än 50 befordringar, hwilka i fall nu Flåttan åter sattes på förra foten, blefwo expectanter på Carlscrona Stat. Härigenom finner man tydeligen, at förlusten är ingen, men winsten ansenlig på Ammiralitetets sida.
3:tio Då alla Rang-Resolutioner, genom Förordningen af Lagarnes wärkställighet, sistledne Riksdag blifwit uphäfne, lärer ock Ammiralitetets af år 1748, förswunnit. Det måste således wara uti sin primitiva ställning, då förhållandet af Graderna, blifwer lika med Secrete-Utskottets upgift.
Den Competence de tro sig ha förwarad kan ej äga rum, wid annat än sökande af Militairiska Län, hälst de eljest med ingen annan Corps competera. Antingen måste denna min yttrade mening wara rigtig, eller blir det contrarium om Riksens Ständer annorlunda desiderar, at en Fändrick och Cornet i Arméen, med Kongl. Fullmagt, är lika med en Under-Officerare af Kongl. Ammiralitetet. At detta är Ammiralitetets tanka, kan man inhämta af Herr Capitaine-Lieut. Leyonanckers egit utlåtande, hwilken sedan kan först yttrat sig, at mästa delen af wåra Fendrickar, som kommit utur Ammiralitetet, ännu icke warit Lieutenanter om de stådt qwar, gör sit sluteliga påstående, at i händelse de skola återgå, skola de intaga sin förra där ägande Tour. Det will säga, at de efter nio års Kongl. Fullmagt skulle blifwa Cadetter och Under-Officerare tilbaka. Et härligt Project til lidande Officerares uprättelse, men som utom Ammiralitets Sphveren icke lärer winna bifall. Riksens Ständer hafwa på goda grunder, sidstledne Riksdag afskaffat Rang-ordningen, såsom mera lämpelig til Enwålds Regeringar, än til fria Stater, hwaräst en annan måttståck bör följas, annan täflan wäckas, andra drif-fjädrar upmuntra til Rikets tjenst, och bereda en Embetsman heder hos Medborgare, än den fåfänga ärelystnad, som födes af et omåtteligt begär, til högre Caracterer, blått för Rang och utwärtes anseende skull, under det at skickligheten efterlåtes, och tjensten wanskötes.
4:to Sista Riksdag gjordes den Dispositionen, at Ammiralitets-Officerare, som gingo til Gallere-Flåttan, skulle avancera innom sig til Commendeur-Capitainer, men sedermera alternativet, winna befordran til Commendeurs-platser både här och i Carlscrona. Detta förordnandet har ländt Ammiralitets-Officerare i Stockholm til mycken förmån; De hafwa bewisligen gjort skyndsammare framsteg, än deras Camerader wid Örlogs-Flåttan, och hafwa derigenom all apparance, at blifwa Commendeurer på Carlscrona Stat, medan deras fordna Förmän ännu stå där Ammiralitets- eller Commendeur-Capitainer. Oaktadt detta tycks böra bära namn af præjudice har jag icke hört någon Larm-trumma röras af Ammiralitets-Corpsen i Carlscrona.
Detta bewisar åtminstone inför Riksens Höglofl. Ständer, huru illa man kan taga wid sig wed helt wanliga händelser, jämte at det lämnar en märkelig lindring uti det af Ammiralitetet så högt yrkade lidandet.
Då deße mina ödmjuka skäl tages af Riksens Ständer i consideration, lära de mästa hinder wara bortrögda, som Herrar Ammiralitets-Offierare, så nitiskt sökt at lägga Secrete-Utskåttets Betänkande i wägen, för at betaga det samma Riksens Ständers bifall.
Af Riksens Höglofl. Ständers ädelmod, rättwisa och ömande för tryckta Medborgare, hwilket Marine-Officerarne med skäl, kunna kalla sig, wäntar jag med trygghet, tillika med mina Camerader en swarande hjelp mot et sällsynt lidande. Efter min tanka winnes den bäst, och med minsta känningen för Medborgare (hwilka dock intet kårtsynt måste skådas under Ammiralitets Uniformen) samt under nu warande Stat-wärkets ställning, om samtycke lämnas til Höglofl. Secrete-Utskåttets tilstyrkande, hwarom jag ödmjukast anhåller.
Med detta mitt ödmjuka Memorial är jag sinnad, at wända mig til de andra Respective Stånden. Stockholm den 12 Dec. 1769.
CARL M. SPARRSHIÖLD.
STOCKHOLM,
Tryckt i Kongl. Finska Boktryckeriet,
hos JOH. ARV. CARLBOHM, 1769.
Carl M. Sparrshiöld: Ödmjukt Memorial.
Tryckt i Kongl. Finska Boktryckeriet, hos Johan Arvid Carlbohm, Stockholm, 1769. 4to, 8 s.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.
Copyright © 2007 Lars Bruzelius.