Nytt Bref Med Gamla Sanningar.


Min Herre!

Jag har genomläst, Herr Caiptaine Lieutenanten Carl Magnus Hederstiernas, hos Höglofl. Ridderskapet och Adelen ingifne Memorial, deruti Han påstår, at Magazins Entreprenade inrättningen, för 5000 man i Trenne Månader, måtte uphöra: at fremmande och oberättigade, måtte äga tilstånd at bewista uphandlings auctionerne, i Kongl. Am:ts Collegio, till Flottans behof: at Am:ts Staten måtte winna frihet, at för fremmande sälja och lefwerera waror: at Am:ts Staten, utom Contingent, och Bagarne i Carlscrona, måtte tillåtas sielfwa införskrifwa Spannemål.

Skjälen till detta påstående, äro tagne af fördomar och hwarjehanda tilwitelser emot Borgerskapet, såsom at Entreprenaden, icke skall wara nyttig och förmånlig i ett fattigt Rike, och icke hos Ricksens Ständers Plena faststält: At brist och dyrhet på Waror, derigenom skall sig yppat: at Borgerskapets Privilegier, hindra medtäflan, at ärhålla lindrigaste priser, at Borgerskapet i Carlscrona icke ägde Credit, i anseende til Banqverotter och en olyckelig Assurence sak: at Spannemål, från Stockholm blifwit upkjöpt, och nödige Waror, icke utrikes ifrån hämtade, utan af Landtmannen uphandlas, til hushållares lidande, med mera.

Jag känner Borgerskapet i Carlscrona, deras Privilegier och hushållning, så at jag icke bordt lämna deße klagomål och den påsyftade rubbning i Privilegier, utan uplysningar och anmärkningar.

Det wore önskeligit at de blefwo allmänna, då jag tror, at alla förhängen för Borgerskapets rätt, skola blifwa lika allmänt synbare.

För Etthundrade år sedan, war Runneby en tämmelig florerande Stad, Borgerskapet hade där god handel och mådde wäl, Ortens behagelighet, läge och beqwämlighet för Allmogen at sälja och kjöpa, ökte afsättningen och rörelsen, och frie från intrång och afwund, tilwäxte Borgerskapets förmågo; Men de måste flytta till Carlscrona för Örlogs Flottans skull, öfwergifwa förmåner, ägendomar och näring.

Lydnad och Öfwerhet och nit för Rikets tjenst, förtog all suckan.

Det enda, som hugnade deße flyttande Borgare, war det Privilegium, at enskilt få sälja och lefwerera de behof, som til Flottan ärfordrades, hwarförutom ingen handel i Carlscrona kan wara, såsom en kringfluten å. Allmogen besöka icke denne orten, utan i förhoppning at särdeles winning, som hafwa närmare Städer i wägen, och lättare at blifwa af med sine Waror och förse sig, med hwad de behöfwa.

Här gifwes ingen tillförsel af Exporter och Warornes afsättning är ringa.

Handlande Borgerskapet i Carlscrona har under Krig och Rikets wådeligaste belägenhet, utrustat hela Flottan och för egne medel och på egen Credit, skaffat Proviant och flere förnödenheter, hwaröfwer de förwara forna Konungars Nådigste loford, i stadfästade Privilegier.

Likwäl will deras rätt och frihet ställas i fråga, som de med trohet, lydna och upoffrande af sitt egit förråd förtjent och sig förwärfwat, utom det at kjöpmanna rättigheterne äro urgamla, och, utom inbrott i grundlagen och Rikets skada, icke kunna kränkas och ändras.

Det är således icke från 1751 eller 1766 som Borgerskapets Privilegium tagit sin början, i hwilken händelse det wore lika kraftigt och lika wärckande.

Häraf följer at Lagfrågan, huruwida Entreprenade inrättningen, bordt tilhöra samtelige Riksens Högloflige Ständers pröfning; är afgjord uti Riksdags Ordningens 17. §. och at samma inrättning, såsom en Privilegii sak, rätteligen blifwit pröfwad och stadgad; Ty det är ett och det samma, antingen Flottans behof, lefvereras af Carlscrona Borgerskap, i grund af Privilegier efter beting, wid auction, eller under Entreprenade wilkor.

På hwilket dera sättet det skjer, wärkställes och handhafwes Privilegier, samt befordras, ändemålet, i anseende til Flottans förseende, med nödige behof, derwid Borgerskapet otwifwelacktigt böra bibehållas.

Den andra frågan: huruwida Entreprenade inrättningen må wara fördelacktig för Cronan, bewisar sig sielf.

Härunder ärhålles stadigt och säkert lager, af goda waror, för lindriga priser: Cronan sparar Magaziners underhållande och Packhus hyror, Proviant-Mästares och flere Betjenters löner, samt Parats manskapets Dagspenning i Magazinet.

Warornes förskämning, afgångar, råttfrat och underwikt, kommer icke Cronan til last.

Otrogne Upbördsmäns brist, gjör Cronan icke lidande. Än mer, Manskapet njuter sin kåst i rättan tid, som eljest skulle söka krogar eller Marqvetentare, där Brännewin oftast blifwer mästa och bästa spisen, hwarigenom Karlen skaffar sig ohälsa, försummar tiden, begår Brott och blir wanmäcktig i Cronans arbeten.

Jag har sielf sedt och hördt Manskapet med glädje gå till dukade bordet och tacka Gud och Konungen för den förmån.

Det är intet osmak för skaffhuset, at Volonteuren och Arbetaren på Dockebyggnaden där icke spisa. Deras underhåll och dagspenning är på en annan fot och efter särskilt beting reglerad och om födan för Karlen nu är något dyrare, så är det icke inrättningens skuld, utan tiden och den i alla Länder ropande bristen. De förtjena förbön, som för 4. öre om dagen, måste äta bedröfwelsens Wattn och Bröd.

Min Herre! Månne denna hushållningen i ett fattigt Rike, icke är bättre, än om mången styfwer af den fattige Karlens Kåstpenningar, går i fremmande byxsäck, och han hungrar och törstar?

Den händelsen är icke pålitelig, som omförmäles at Proviant felat i Magazinet, då et Örlogs Skjepp och twenne Fregatter skulle utrustas, at afhämta Wår Allernådigste Konung från Pommern.

Jag har mig den saken nogare bekant. Den långwariga wintren intil sidstledne Maji Månad, Is och swår wäderlek som hindrade segelfarten och förrådens ökande, som öfwer wintren blifwit medtagne, förordsakade, at Entrepreneurerne, af ömhet för den fattiga, måste öppna Magazinerne och understödja Allmänheten med Bröd och victualier, som minskade lagren, dock icke till brist; Ty omförmälte Örlogs Skjepp och Fregatter, med flere Lastdragare och Crono Fartyg blefwo då och sedermera wäl och tilräckeligen Provianterade och fördarenheten wittnar, at alt ricktigt tilgådt.

Förbemälte hinder i tilförslen kan lika så litet räknas Entrepreneurerne til last, som man bör påföra en Officerare den beskyllning, at han försummar sin skyldighet, när han är commenderad och winden blåser emot.

Entrepreneurerne hade från in- och utrikes orter upkjöpt allahanda waror, men som de icke kunde komma, för Is, wäder och wind, så medskickades en kjöpman til Stralsund, at ytterligare förse Expeditionen, änskönt det icke behöfdes, så at ropet, är långt större, än äfwentyret.

Jag bör ej tala något, till Entrepreneurernes beröm, som deras anstalter, äro i sielfwa wärket lysande, och kunnogt är, at de burit sine skyldigheter, med mycken förlust.

Herr Capitaine Ljeutenanten anförer en annan obekant sak, at En kanna Ärter gullit En Daler S:mt och en Sill 3 a 4 öre S:mt, samt at Dricka och Bröd icke funnits till kjöps.

Det är deremot hela Staden witterligit, at Herr Capitaine Ljeutenanten Hederstierna handlat och såldt alla slags waror, ja äfwen sill, som han under Krigs-mans Cassans frihet at fiska, fådt tilfälle at med Cronans Fartyg hitföra, med besparing af frackt och andre omkåstningar, som Tull-Specialerne torde uptäcka. Kan hända han sielf såldt sine waror så dyrt?

Hos oberättigade säljare, men aldrig hos någon Borgare har sådan betalning blifwit fordrad eller upburen för en kanna ärter eller en sill.

Emedlertid kan dyr tid icke kom[m]a från Entreprenade inrättningen.

Prisen i Carlscrona hafwa altid warit och äro lindrigare än på fläste Orter i Riket.

För exempel i förledit år såldes til Cronan och Am:ts Staten en tunna Ritorr Råg för 14. D:lr, Oriad dito 13. D:lr 16. öre Ärter 14: D:lr 16 öre tunnan Korngryn 17. D;lr 16 öre tunnan, Hafregryn 20. D:lr tunnan, Malt 8 D:lr 28 öre Tunnan, Smör 8. D:lr L:p:det och Fläsk 5. D:lr L:p:det Hwaräst fingos sådane Waror för bättre kjöp?

Brist på waror, förbud på Utrikes orter at utföra spannemål, allmän penninge- och Wexel brist, samt felande exporter, äro de grunder, som bör tilskrifwas dyrkan.

Låt wara at Entreprenaden skulle uphöra, som icke kan wara Borgerskapet til winning, hälst de med egne medel till tunnor Guld måste förse Magazinen och lagren, och deras betingade priser uti närwarande dyra tider äro ringare, än allmänna försälgnings priser; så kan dock icke Borgerskapets Privilegier kullkastas.

Fremmande kunna icke uträtta mer än Carlscrona Borgaren, om icke det enda, at kränka Lag och Privilegier och förfördela med-undersåten.

Täflan om lindrigare priser skadar ofta Cronan til större summor, än winningen wid slik täflan kan wara.

Cronan bör ju hålla Leveranteuren skadeslös och gynna honom anständig winning, men täflandet gjör at mången säljer til sin förlust, kan icke upfylla Contractet och Lefverantsen och dermed är Cronan lidande och i mistning af waran, ja ofta penningar och förskotter.

Flere exempel uplysa detta.

Am:ts Officerarens och Skrifwarens Embets syslor behöfwa sin tid och lönas hederligen, hwarföre skola de tränga Borgaren? I den händelse wore bäst at ingen Borgare i Carlscrona antogs, utan at de nu warande blefwo employerade till Officerare och Skrifware, då de tillika kunde betjena i Handelen. Nej så tänker icke ärlig Swensk. Det strider emot ordning, Privilegier, Lagar och hälsosamma författningar.

Månne bagaren, som recommenderas kan hindra dyr tid och åstadkomma nyttigare handel och beqwämligare förse Stad och Land med Säd? För ingen annan ordsak kan han wäl få Privilegium på handel, men då detta öfwergår Bagarens mackt, så lärer propositionen förswinna.

En förlorad Credit är icke Carlscronas enskilte lott, men den grundar sig icke eller blott på små Banqverotter, som kunnat hända hos Oß, eller den omtalte assurence saken.

Öfwer hela Werlden skjer fallissementermillioner, likwäl behåller en ärlig man sin Credit, fast Utlänningen rättar sig mycket efter wåra Tidningar, och den rycktbara assurence saken har Konung och Ständer pröfwat och funnit sådan, at Engelsmannen blifwit skyldig til betalning, belackaren at tiga, men ej Carlscrona skiljas wid Crediten.

Månne Crediten, som är lifwet i Handel hjelpes dermed, at Kiöpmannen lider intrång och förtryck och Privilegier gjöres kraftlösa?

Den förtjenar Marmorstoder med gyllene Bokstäfwer, som upreser den döda Crediten, men icke winnes den belöning på försöket med oordning i handel.

At spannemål blifwit hämtad från Stockholm will anses för et fel.

Många Fartyg från Cimbritzhamn, Ystad och Mallmö föra Spannemål til Stockholm, och efter Herr Capit. Ljeutenantens slutsats, måste deraf följa, at Stockholms boarne skola förlora Privilegier, men slutsatsen är nog falsk.

Det kan hända en annan gång at Carlscrona skickar spannemål til Stockholm och Stockholm til Skåne.

Det är lif och rörelse emellan Kjöpmän, och alla känna icke handelswäsendet, utan se endast på ytan.

Det bör ju hwar ärlig Swensk önska, at Landet sielf kunde framalstra alla behof och at wi icke behöfde söka Bröd och Smörgås från Utlänningen, och likwäl förkastas det, at Landtmanna-waror upkjöpes hos oß til allmänt behof. Hwem kan säga at det förordsakar dyrka eller hushållares känning?

Cronan och hushållaren kan omöijeligen få Smör från Utrikes orter för det pris, som hwarföre det nu säljes och lefvereras, långt under fäste Utländske orters och Finska prisen på denne Waran: Icke destomindre hafwa Entrepreneurerne både från In- och Utrikes orter, efter sund handels-Regel, hämtat nödige waror.

Korteligen enär Borgaren förlorar rätt och Privilegier, så förlorar han alt och kraften at tjena Fäderneslandet och det allmänna bästa.

Kjöpmannen har många fiender: Afwund, äfwentyr och förlust äro altid å färde, men se huru Kjöpmannen i andra Länder hedras och hjelpes.

Där winner han belöningar, hedersteckn och uphöjes til Adeligit Stånd, och ingen får inbryta i hans rätt, ty han håller Kropp och Själ tilsam[m]an, Riket och Rikets styrcka.

Men det är så beskaffat med Herr Capitaine Ljeutenanten Hederstiernas handels-hog, som Herr Capitaine Billbergs: Han handlade en gång, och dermed war det alt, fast den förre länge i smyg idkat Kjöpenskap och torde wunnit mer, om icke någon gång händt at Kopparplåtarne strukit med.

Hade jag den hedren, at wara talande för Riksens Höglofl. Ständer, så skulle jag med handlingar och bewis styrka deße sanningar; Emedlertid lärer min Herre wid tilfälle, åtminstone för någon Ricksens Ständers Ledamot orda för Borgerskapets wäl och Privilegium: Huru skulle Riket kunna wänta hjelp af förtryckta Kjöpmän, eller huru skulle de kunna i nödenes tid lisa det allmänna.

Jag är öfwertygad at wår Store Konung GUSTAF och rättwisa Ständer styrka Borgerskapets säkerhet, fri och rättigheter.

Officeraren har sin plickt ock Wärja icke utan möda och omsorg, Skrifwaren måste skiöta pennan, Bonden plogen, Bagaren Ugnen och Kjöpmannen handelen, och enär hwar sin sysla skjöter, så går det wäl ehwad Oß möter.

Förblifwer

Min Herres

Svenskboren


Carlscrona, Tryckt uti Kongl. Am:ts Boktryckeriet 1771.


"Svenskboren": Nytt Bref med Gamla Sanningar.
Tryckt uti Kongl. Am:ts Boktryckeriet, Carlscrona, 1771. 4to, [8] s.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.

Copyright © 2007 Lars Bruzelius.