Anmärkningar,
Wid
Wälborne Herr Capitaine och Riddaren
LILJEHORNS
Af
Trycket utgifne
Tankar,
Om
En Örlougs-Flottas Conservation
under
Fredlig tid, och uti Hamn.


STOCKHOLM,
Tryckt hos Wennberg och Nordström, 1770.


facias rem

recte si possis, si non quocumque modo rem

Horatius

.

Conservation och widmagthållande af en Flotta, är utan twifwel et ämne, som, i anseende til deß dyrbara wigt, tarfwar kraftigaste åtgärd, grundad på en sund kundskap och ojäfaktig ärfarenhet.

Wore derföre hos mig en oförlåtelig förmätenhet, om egen-kjärleken skulle kunna locka mig at tro, det sådant til alla sina delar fullkomligen kunde, genom en så swag penna, som min, afhandlas.

Sådant är nu icke eller mitt upsåt, utan har jag endast trodt min skyldighet wara, sedan min upmärksamhet fästadt sig wid Herr Capitain och Riddaren Liljehorns i detta ämne med mera på trycket utgifne tankar, at til Allmänhetens pröfning hemställa någre få och enfalldige Anmärckningar, som mitt begrepp tillåtit mig, och här öfwer författa.

Af Inledningen til detta arbete tyckes man kunna sluta det en Patriotisk nit för Fädernes-Landets wäl gifwit Auctor anledning, att härutinnan skrifwa.

Huru berömlig är icke då wår Auctors afsigt med sine Tankars kungjörande? Och uti huru stor förbindelse stadnar icke det Allmänna, om, efter egen utsago, deraf kan dragas någon nytta, och om flere ägande kundskap och ärfarenhet derigenom kunde förmås, at taga et så wigtigt ämne under händer?

At uplysa sammanhanget häraf will jag följa Auctors egen ordning och til en början med wälmenande penna tolka min granskning af deß i Cap. 1 §. der orden lyda sålunda.

Masterna böra uttagas och förwaras uti Land på särdeles torra, och från wätskor wäl bewarade Platsar wäl öfwertäckte med täta tak, ja äfwen med gluggar på &c. &c.

Af det priswärda steg, til Flottans conservation, som redan År 1756, Riksens Höglofl. Ständer togo igenom förordnandet af den nya Dock-Byggnaden, blifwer det Auctor här anfördt en nödwändig påfölgd.

Så nyttigt och angelägit, som Masternas uttagande då kunde blifwa, när alla inrättningar därefter äro jämkade, så många olägenheter förer det med sig uti den belägenhet, som Flottan nu är; Ty

1:mo Hwad kostnad och Dags-wärcken skulle icke anwändas til de Projecterade Masthusens förfärdigande, som onekeligen tarfwades bättre wid Docke-Byggnaden, som hufwudsakeligast, då [den] hunnit sin fullbordan kan bidraga til sjelfwa Skeppens Conservation.

2:do Om til äfwentyrs utwäg woro, at bägge deße arbeten kunde med tilbörlig drift werckställas på en gång, så blifwer frågan. huruwida något tjenligt ställe til denna Masthus-byggnad kunde nu finnas innan sjelfwa Skepps-Dockorne woro färdige, som sedermera då Skeppen i Dockorne blifwit förlagde, kunde swara emot sjelfwa Hufwud inrättningen och en därmed tillika påsyftad snabb utredning af sjelfwa flottan.

3:o Hade Masternes både ut- och intagning wid hwart och et särskilt tilfälle, som onekeligen medförde en betydande både Dagswercks och tidsspillan äfwen i följe med sig en ny krans byggnad; ty möjeligit woro, at wid timmande Expeditioner, Kjöhlhalningar med mera, kunde den nu warande krahn tarfwa, i anseende til bristfällighet, någon Reparation. Man kunde här til swara, at därmed råkades ej i någon förlägenhet, emedan master kunna både ut- och intagas med Sax. Men då man eftersinnar den tid, som här til fordras och den betydeliga och skadeliga wärckan, som ett sådant Masters ut- och intagande i längden åstadkommer på sjelfwa Skepps-Bålen, i anseende til deß förbindning, däck, med mera, lärer en ny krahns Byggnad wara mäst öfwerensstämmande med försigtigheten. Hwad jag förut anfördt om tjenligt ställe til Masthus-Byggnader, i anseende til Hufwud-inrättningen för Flottans conservation och dermed förknippade hastiga utredning, kan äfwen härtil lämpas. Ty, som jag är underrättad, skola sådane Byggnader, til et sådant ändamåls winnande wara tilärnande på ömse sidor af sjelfwa wändnings rummet utan för Dockorne, hwilka byggnader likwäl ej kunna tagas under händer förr än sjelfwa Hufwud-arbetet blifwit fulländadt. Kostnaden derföre som nu på sådane Ny-Byggnader skulle anwändas, torde då innom några Års förlopp blifwa fåfäng och öfwerskredo wida, i min tancka, den skada, som under den tiden kunde wederfaras Masterne igenom det, at de stodo uti sjelfwa Skeppen.

Torde hända, at Auctors mening warit, at deße Byggnader ej så immediate skolat ske förrän Dockorna blifwit färdige. Men då kan ej annat, än hwarje mans förundran wäckas öfwer det, at ej minsta spår finnes til omordning af de i deßa ämnen redan tagne författningar, hälst man med skäl kunnat sådant wänta i et tryckt Papper under namn af: Tankar om en Örlogs-Flottas conservation. Antingen det härrört af okunnoghet eller försummelse, blifwer det altid et fel, i synnerhet hos en Auctor, som då war Capitain-Lieutenant wid Kongl. Ammiralitetet och Riddare af Kongl. Maj:ts Swärds-Orden.

För min Läsare wil jag nu i början af mina Anmärkningar anföra et litet prof på wår Auctors urskilning och omdöme. Sedan Auctor, på sätt som förut sagt är, ansedt det för en afgjord sak at det ej behöfwes mycket beswär at bewisa hwad skada som wederfares Masterne genom deras ständiga stående i Skeppen, underrättar han oß hwarifrån den har sitt ursprung, med följande ord, nemligen: Besynnerligast af det färska rägnwattnet, som ständigt på faller dem, och ehuru de öfwer toppen kunde wara med tjärad Segelduk ombundne och försedde, så löper watn owedersägeligen in uti springor emellan skålningarne, stannar wid Salningarne, hwilket alt på 3 a 4 År ej stort kunde göra, men på en tid af 20, göra en sådan dyrbar piece aldeles odugelig och förderfwad, hwilket sig icke torde yppa förr än då det et sådant Skepp woro uti sin Expedition, hwarigenom Kronan odrägelig skada kunde härflyta.

At master kunna skadas af rägnwatn, ehuru de äro med Toppkåpor försedde, lärer ingen kunna sätta uti twekan. Men hwilken Sjö-man stannar icke uti förundran öfwer ordningen uti Auctors gjorde beskrifning huru dermed tilgår; Ty hwad mening kan dragas af deße Auctors ord: Så löper wattnet owedersägeligen uti springor emellan skålningarne, stadnar wid Salningarne. Månne masten då är upp och nedwänd eller månne wattnet då det stadnade wid Salningarne, kunde tränga sig emellan skålningarne. Jag ser mig likwist förbunden, hälst owäld styr min penna, at här anmärcka, det jag tror sådant endast härröra af et olyckeligt skrif-sätt, hwilket ehuru det är et ganska stort fel at icke kjänna sit egit Modersmål jag lika fult icke räknar Auctor til last, emedan all noghet derutinnan icke med skjäl kan fordras af en Officer, och aldraminst af den, som genom et långwarigt wistande bland andra Nationer kunnat lätteligen förlora snillet af sit egit Moders språk. Någon torde säga, at denna min Apologie för Auctors skrifsätt såsom Officer, är författad i den mening, at under samma innebegripa min egen; Jag woro sannerligen mycket styrd af egenkjärlek, om jag ej gjerna tilstod min egennytta härutinnan; fördenskuld ör alt hwad jag anfördt rörande Auctors skrifsätt, icke uti någon Critisk afsigt, utan endast för at, om jag under min granskning mißtagit mig om Auctors rätta mening, dertil ådagalägga ordsaken.

Det som korteligen blifwit anmärckt wid Auctors project til conservation af Masterne, tror jag med skjäl kunna lämpas til det, som ytterligare blifwit anfördt, beträffande de öfriga rundhålten.

Innan jag widare fortfarer, får jag likwist andraga at den olägenhet, som uti Flottans nu warande läge, genom rägnwatn i synnerhet wederfares Bogspröten, i anseende til deras inclinerade ställning, kan til större delen utur wägen rödjas genom Capeller, som apterades längs efter Bogsprötet och sedermera öfwerdroges med Preßenningar.

Hwad uti 2:dra §. anfördt blifwit, beträffande Skepps-Rodren, är min tancka, som Flottan nu ligger, en omöjelighet at med någon förmån werckställa; Ty hwar och en lärer nogsamt weta huru olika det sig med en och samma trädart förhåller, då det ligger i watn eller på Landet, hwaraf det tyckes blifwa en Naturlig påfölgd, at rodren, som efter Auctors mening borde lyftas af Skeppen och i Land föras, torde innom några års förlopp ej paßa til sit tilhörande Skepp, som under den tiden städse legat i watn. Men enär nya Dockebyggnaden hunnit sin fullbordan så winnes äfwen den förmån, at rodren njuta lika conservation med Skeppen, utan att de wid hwart och et särskildt tilfälle behöfwa aflyftas och åter påhängas, emedan de kunna uti Dockorne blifwa å Skeppen fasthängande, då den tryckning som deraf kunde wederfaras agterstäfwen lätteligen afhjälpas genom behörig stöttning af sjelfwa Rodret.

Tidspillan jämte de tillfällen, som oftast fordra det et i wattn liggande Skepp, ej är utan sit Roder, äro deß utom nog talande skäl emot hwad Auctor projecterat.

Auctor uti deß 3:dje §. omrörer Skeppets Canoner och Raporter kan han icke annat än winna hwar och ens bifall derutinnan at högst skadeligt är för Skepp i anseende til deras däck med mera, at år ut och år in ligga med sin bestyckning inne. Hwarföre, om sådant ännu sker wid Hufwudflottan i Carlscrona, jag dertil icke kan finna någon ordsak, emedan jag tror det både Artillerie, Förråds- och Tyghus äro tilräckelige at inrymma både Canoner och Raporter, hälst de sednare, om de hopsatte togo för mycket rum, kunde skrufwas bit från bit, och således undwikas alt skrymme.

Auctors 4:de §. är til innehåld så widlyftig, at jag ser mig, för mera redlighets skuld, nödsakad, at den samma Puncte-wis uptaga.

Auctors ord lyda sålunda, Det blir min tanka, skadeligt på alla sätt, at en Flotta ligger med mycken Barlast inne, hälst då den består af Sten eller Sand.

I det läge som Flottan nu är, blifwer nog twetydigt om mera skada tilfogas et skepp derigenom, at hela deß quantité af barlast lågo uti Skeppet, eller derigenom, at den til en stor del utlastas, på det sättet likwist, at den i Skeppet qwarblifwande Barlastens quantum lämpades efter alla de händelser, som kunna tima et til Ankars liggande eller förtögt aftackladt Skepp. Denna twetydighet upkommer hos mig af följande skjäl och ordsaker.

1:mo Bidrager salta watnet, enär det är fritt ifrån Sjö-Mask, snarare til alt Ekewirkes conservation än förrutnelse, då sjelfwa trädet hwarken för ungt eller gammalt uti rätter Års-tid blifwit afhuggit.

2:do Finner jag, at å et Skepp, som hemkommit från någon Expedition, sedan deß Takling, Ammunition, Besättning med mera, äro i Land Transporteradt, den delen af bordläggningen, som är emellan rätta watn-linien och Barlast-linien, och som under hela Expeditions-tiden legat uti watn, wara blottstäld för den röta, som både regnwatn och Solhettan med mera, kan åstadkomma, blifwer quantiteten af Barlasten minskad, så förestår et sådant öde en ännu större del af Bordläggningen.

Ärfarenheten lärer oß at större delen läckor finnas innom deße twänne gräntsor. Månne icke det som nyß blifwit anfördt, utom det at watnet ikring den delen af Skeppet gjör både starkaste motstånd och gnidning, är här til, med mera, en ibland hufwud orsakerne.

3:o Tyckes wid öfwerwägande här af den tanckan ej med ofog kunna inställa sig, at til förekommande af denna olägenhet borde uti Flottans nu warande läge, snarare så mycken Barlast ytterligare inläggas, som under swara emot tyngden af de i land transporterade Persedlar hwarigenom Skeppet lågo äfwen så djupt, som när det fullkomligen är utrustat; och, i följe hwaraf, den omtalte delen af Bordläggningen med mera, ej det minsta underkastades Wädrens, Luftens eller Solens skadeliga werckningar, än den för Skeppen ärforderliga quantiteten af Barlasten minskas.

Utom deße olägenheter förekommes äfwen genom nya Docke-inrättningen den skada, som, enligt Auctors mening kan wederfaras Skepps Timren, af den fugtighet; som Barlasten gifwer från sig, emedan då Skeppen skola uti Dockorne förläggas, måste all Barlasten utlastas.

Af Auctors följande mening tyckes någon okunnoghet framlysa om sättet hwarå i wåra Skepp Barlasten inlägges, då Auctor Supponerat, at den immediate kommer st hwila på sjelfwa Garneringen, som ej lärer werckställas af någon kunnog Officer eller Sjöman. Hwarifrån Auctor hämtadt den mening, at til garnering tages tåges gjerna sämre planckor, wet jag sannerligen icke. Det skjäl som Auctor här til föreger är i sjelf nog löjligt, då han säger: Hälst de til watn afhållning icke äro egentligen utsedde och gjorde. Skeppets timmer äro icke eller till samma ändamål, men derför lärer dertil ej kunna tagas wrak. Garneringen, som tillika med dem utgiöra Skeppets styrcka och förbinning lärer derföre, i min tancka, onekeligen wara af den angelägenhet, at til den samma tages goda och ifrån så wäl rötor som sköror aldeles befriade plankor. Härpå följer en af Auctor mycket zirlig och prydlig gjord deduction om Flottans derigenom timmande fördärf; Men då man efterfinnar hypothesen hwarå den samma är bygd, lärer man finna, at förderfwet ej i sjelfwa werket så snart inställer sig.

Litet länger neder på sidan talar Auctor om Barlastens murande eller läggande med följande ord: Lägg eller mura en barlast af Sten uti et Skepp huru man behagar så påstår jag och bewisar, at den är hufwudskadelig och föder af sig en fugtig och för et Skepp förderfwelig och sund ånga, som i genom tiden fördärfwar som sagt är. Af detta inhämtar jag wäl, at Auctor påstår det Sten-Barlast uti et Skepp är til alla delar hufwud skadelig. Men bewiset saknas af mig; Ty Auctor lärer förmodeligen ej hafwa sig obekant, at särskilta Skepp i anseende til wiße hos dem warande egenskaper, såsom för mycken styfhet, rankhet, Rullning, stampning med mera, tarfwa lika så wäl olika qualiteter af Barlast som olika Barlastnings-sätt, at Sten passar sig bättre för et styfware och Järn för et ranckare skepp lärer ej kunna bestridas; blir således uti min tanka Sten barlasten i en del af wåra Skepp oumgängelig, så wida det öfriga Stufnings sättet å Flottan skal bebehållas och slaggångarne ej belamras; Ty annars kunde et för styft Skepp hjelpas dermed, at uti slaggången lades Järntackor: sådane har jag endast welat anmärcka, såsom et Bewis på Sten barlastens oundwiklighet, i anseende til en del Skepps Seglations, jag medger gjerna at af en del sten utgår mycken fugtighet, som ej litet til röta kan bidraga och således öfwerensstämmer jag med Auctor derutinnan at Järn barlast är mera paßande för en i hamn liggande aftacklad flotta. Hwarigenom likwist den olägenhet upkommer, at uti Flottans nu warande ställning Skeppet skal förses med annan Barlast då det skal på någon Expedition än det förut innehar då det blifwit i hamn förlagt. Jag tror äfwen, at til ymnoghet gifwes uti Swea Rike sådane Stenarter, som nästan äfwen så litet bidraga til fugtighet, som sjelfwa Järnet. Hwad widare uti samma §. om Kjölswinet anföres, nemligen om hwad röta och skada det samma genom den ofta nämnde Barlastens fugtighet tager, lärer ej wara Auctor obekant, huru den til en stor del förekommes genom en wederbörlig underbäddning.

At Auctor anförer det en wiß del af Masterne äfwen derigenom tager skada, i anseende dertil, at den samma är stående i Barlasten, är en sak, som hwar och en som hugnas med Ammiralitets Officerare namn och wärdighet, honom bestridandes warder; Ty på wåra Örlougs Skepp är ikring Fock-Masten Krutkjällaren och Krutdurck, ikring Stor-Masten Pumpsotet, och Besans-Masten har gemenligen sitt spår på understa däcket. Således är den förra omgifwen med Saltpetteragtiga dunster, som snarare bidrager til trädets conservation än til deß fördärf, och ifrån de senare äro de fugtigheter, som af Barlasten härflyta aldeles utestängda. Widare framställer Auctor en fråga, hwad som kan wara bidragande til Mögel, Trä swamp med mera uti et Skepp? Månne icke brist på frisk Luft? Sådant är aldeles Axiomatiskt och tål ej minsta gensägelse: Man framställer i des ställe til Auctor en annan fråga. Om frisk Lufts förskaffande uti Skeppen hos oß blifwit å sido satt? Til denna fråga gifwer mig et af Auctor framdragit Exempel på Engelsmännernes wård i denna delen, anledning. Auctor berättar at Engelsmännerne afkläda sina Skepp och gjöra dem lika som de lopp första gången af sina staplar eller blåckar. Sanningen häraf är nog jäsaktig: Åtminstone hos dem som sedt eller hört talas om Engelska Flottan. Widare säger Auctor, at uti dem inpumpas Luft med bekanta windqwarnar. At sådane ej warit brukelige wid Engelska Ammiralitetet på öfwer et halft Seculum, lärer något hwar af de Herrar Officerare, som warit i Engelsk Orlougs-tjenst, med mig kunna intyga; Ty i deras ställe är den så bekanta Soutons wäder-wäxlings Machine, den hos oß äfwen brukeliga Trievaldska Wäder-pumpen och wädersegel öfwer alt til detta ändamål antagne, och jag wet ej på något ställe en sådan Windqwarn finnes mera, om ej den, som för några år sedan stod på Skeppet Götha i Swenska Flottan, blifwit såsom et Monument af dem förwaradt för efterwerlden.

Hwad Auctor anförer om Bordläggningens brytande til 2. Planckors bredd utom och innom, begriper jag icke; Ty jag wet ej, huru det ordet inom, kan lämpas til bordläggningen? Skulle Auctors mening härmed wara, at så wäl af garneringen som bordläggning bryta bort 1 a 2 Planckor, så är det ej utan, at sådant kan på et märkeligit sätt bidraga til timrens förfriskande, men är också, i min tancka, med mycken olägenhet förknippad, i synnerhet i anseende til Bordläggningens rifwande; Ty först kan inställa sig regn, som då obehindrat kan rinna långs med timren, äfwen och stanna i de öpne bulthålen, hwaraf den aldrastarkaste röta är at befara. För det 2:dra. Går ej gjärna en sådan rifning för sig utan at någon skjöra eller springa derigenom åstadkommes på sjelfwa Bordläggnings-plackorne. Hwad Garneringen beträffar, är mindre nödigt at den upbrytes emedan hwar och en Sjö-Officerare ej lärer hafwa sig obekant, at en sådan öppning är på sjelfwa Garneringen hela Skeppet rundt, wid Kimwägrarne. Timrens förfriskande kan således i min tanka, på et långt fördelagtigare sätt winnas nemligen: Om under sjelfwa Byggnaden af Skeppen på större delen af timren gjordes en art af wåghål, eller i detta fallet rättare sagt lufthål af samma beskaffenhet som dem, hwilka äro uti bottenstockarne för wattnets skuld, och man sedermera långs relingen gjorde å bordläggningen fyrkantige öpningar med der til hörande luckor, som uti wackert wäder kunde öpnas och åter uti fugtig wäderlek tilslutas och drifwas. När man här til lägger, at inuti Skeppet är den förr omtalte öpningen af garneringen och man til ytterligare drags förskaffande wil bruka uti alla 3 luckorna wind eller wäder-Segel, så lärer otwifwelagtigen detta sättet til timmers förfriskande wida öfwerträffa det af Auctor projecterade.

Innan jag lämnar denna puncten angående timrens conservation och upfriskande, bör jag ej underlåta, at andraga huru mycket Saltwattens inpumpande och derefter rullandet af Skeppen dertil kan bidraga; Ty derigenom afspolas timren och fölgagteligen befrias från alla den orenlighet, som emellan dem kunnat samla sig, hwilket qwarsittande ej allena röta å sjelfwa timren kan åstadkomma, utan ock en osund luft och ånga i sjelfwa Skeppet. Denna at så mycket beqwämligare wärckställa, har man i senare tider uti watngången på Skeppen inrättadt en kran, hwarigenom man utan omak kan insläppa hwad quantitet af watn man hälst behagar. Huru wida en sådan Kran å alla nya Skepp blifwit gjord, kan jag med wißhet säga, men det wey jag positivt, at en sådan inrättning war på 74 Canon-Skeppet Prints Gustaf, åren 1760 och 61, då det för wår Swenska uti Sjön warande flotta war Chef-Skepp. Om alt detta nämner Auctor icke ej et enda ord: Hwad månne är dertil orsaken? Har Auctor skrifwit til Allmänhetens underrättelse, borde ej sådant förbigås. Har Auctor skrifwit för at öfwertyga Allmänheten om sin kundskap och tillika dermed welat sätta i dagsljuset huru widsträckte kundskaper fordras för en Ammiralitets Officerare, tror jag, at mera ordning och System fordras i deße hans tankar. Har Auctor skrifwit uti den mening at sätta Ammiralitetet uti ännu större Miß-Credit än det är, hwilket jag aldrig kan eller bör föreställa mig, hälst han deraf sjelf är en medlem; Så tror jag at et sådant ändamål snarast winnes derigenom, at man blottställer sig för en allmänhets uppmärcksamhet då man förbigår hufwud saker och Superficielt Zaisonnerar i det man företager sig.

At Skeppen under hetesta tiden af året öfwerdrages med Soltält, är, i min tanka så wäl som Auctors, mera gagneligt än skadeligt. At stundom Skeppet spolas utom och innom Bords antingen med Pytsar, gitare eller sprutor, kan ej wara skadeligit, om det sker med tilbörlig försigtighet uti i afpaßandet af tid, wäderlek, med mera, Ty oftast kan derigenom hända just det, som Auctor tror derigenom undwikas, hälst en planka, som först får watn på sig, och sedermera straxt derpå blifwer exponerad för en stark solhetta, drar sig mycket mer ihop, än hon annars gjorde, hwarigenom både Bäck och dref loßnar. Hwad widare säges om de på Däcken stående Hyttors nedslående och utur wägen skaffande, är sannerligen ostridigt; Ty det är ej utan, at under Skottlistorne samla sig både fugtighet och orenliget, som ej annat kan, än å sjelfwa Däcks-Planckorna förorsaka röta.

Auctor slutar denna sin § på et sätt som nogsamt utmärcker, huru Auctor sjelf trodt sina tanckar wara af den halt och wigt, at de ej kunnat tåla någon gensägelse; Men genom et signum Interrogationis sätter han dem uti fråga, som orden ej så lyda.

Jag kan således ej tro mig wara förmäten då jag det samma på Auctors gifne anledning gjordt. I slik inbildning går Auctor äfwen så långt, at han nästan gjör en Calcul på skilnaden i Kostnaderna, som skulle anwändas til en, efter Auctors mening, eller annorlunda liggande Flottas Conservation. Men Auctor är icke den enda, som i deße tider mißräknadt sig då de tagit falska hypotheser til grund. Utan at nu widare föra krig med Auctors egen kjärlek, börjar jag i all wälmening min enfaldiga granskning af deß 5te §.

At Skeppens Ankare hänga beständigt på sjelfwa Skeppen är, i min tanka så wäl som Auctors mindre gagneligit för de skjäl och ordsaker som i denna § anförde blifwit. Enär nya Docke-Byggnaden uti Carlscrona blifwer färdig så undwikes äfwen derigenom deße olägenheter. At uti flottans nu warande ställning det i wiße fall är oundwikeligit at Ankare äro på Skeppen skal framdeles wisas. Hwad jag här om ankarne anfördt, lämpar jag äfwen til det, som Auctor anmärckt, i anseende til Ankartågens bewarande om bord, men kan ej underlåta, at här gifwa tilkjänna min förundran öfwer det Auctor Supponerar, at Tjära påsmörjes uti spinningen. Hwar och en Lärling uti Repslageriet kan nogsamt bewisa huru ogrundad denna Hypothes af Auctor är. Jag wil således ej sjelf uppehålla mig med at gifwa Auctor derom öfwertygelse, utan undrar än widare öfwer denna Auctors utlåtelse: Jag måste säga det jag tror at tilsyn på alt sätt at conservera Tågwärcke man behagar, som til at wända dem, draga dem igenom watn ständigt hålla dem uti frisk Luft med mera, wärckar ej annat än at längre tid kunna behålla dem wid godhet, men ingalunda bewara dem och aldeles förwara dem emot bränningen som de undfå. Månne Anckar-tågen, så wäl som all ting annat, icke äro underkastade tiden och förgängelsen? Den samma at på längre tid afböja, är alt hwad som står i menniskjors förmåga, men ej at til alla delar förhindra. Månne detta ändamål winnes med at tog och want blifwa otjärade? Nej ingalunda; ty ärfarnheten har nogsamt lärt oß det tjära uti Tågwärcke utgjör til en stor del sjelfwa cohæsions-kraften, utom det, at Ankar tog som woro otjärade, blötnade aldeles up uti watnet hwaraf, efter någon tids bruk, ej allenast hwar enda parts skilnad ifrån hwarannan blefwe en påfölgd, utan skulle ock, om sådant söktes til en del undwikas genom en hårdare slagning en betydelig minskning ske uti deß styrcka. Deße Ankartåg kunde aldrig eller nyttjas uti färskt watn, ty innom en ganska kort tid blefwo de då underkastade förrutnelse. Snarare woro det möjeligit at bruka wanten otjärade, om alla spanten af dem blefwo klädda. Om alt detta kan man hämta bättre underrättelse uti Du Hamels Traité de la Fabrique des manœuvres & des cordages Goudronnés, och et Manuscript angående Repslageriet af Herr Amiralen Psilanderschöld. Jag har redan förklarat mig ej widare wilja föra något krig med Auctors egenkjärlek, hwarföre jag med stillatigande förbigår de 2:ne första rader i deß 6 §, der Auctor med så decideradt förtroende til sit egit projects styrka och fördelagtighet tror sig hafwa anfördt huru en örlogs-Flotta i Hamn och fredlig tid bör och kan conserveras. Jag får således nu endast gjöra den lilla tilläggningen: Döme härom de, som äro kjännare af Sjö-Metién.

Auctors i 7 §. yttrande omtancka i anseende til Skjeppens förläggande, hwilket Auctor tror ej böra ske för tätt eller nära emedan derigenom kan wederfaras Riket, en den oboteligaste skada, om antingen Ljungeld eller Mordbrännare, och Lands-förrädare sig instälte, utmärker nogsamt huru öfwer måttan wäl Herr Auctor i alla delar ej åsidosatt at följa alla försigtighets Reglor: Sådant oagtadt får jag likwist lof, at här wid gjöra följande ärhindran.

Auctors föreslagne methode at undwika denna olägenheten genom Skeppens förtöjning på det sättet, at högst 2 a 3 lågo tilsammans, med betydelig distance emellan hwar flock af deße Skjepp, uti wåra Nordiska Länder lärer ej kunna werkställas, hälst uti Carlscrona, då man aldrig så litet eftersinnar Hamnens Natur och beskaffenhet; Ty skulle Flottan på detta sättet der blifwa förlagd, upkom derigenom en lätthet för illasinnade Menniskjor, at wintertiden, då Sjön ligger, just werckställa det, som Auctor tror härigenom kunna undwikas Ty 1:o wore det ej den mirsta swårighet underkastadt, at då för en Bof upfinna något medel, hwarigenom han kunde komma in uti Flottan, hälst winternätternes mörcker, jämte lättheten, at på isen, utan buller, föra hwad han til sit anslags utförande behöfde, kunde ej annat än på utmärkt sätt gynna hans elaka afsigt emedan hwarcken i anseende til terrainen, som då fordrades til Flottans förtöjning, så många wackt Skepp kunde förläggas, at 2 a 3 Menniskjor derigenom hindrades uti mörckret nalckas Flottan, ej eller kunde på alla deßa utlagde Skepp med makt sättas utan en ganska tänkbar kostnad för Riket, och som torde hända ej hade någon synnerlig effect; Ty man wet nogsamt, hwad mörcker och kjöld har för werckan på Soldaten. Utom deß kunde bewakningen, i anseende til Runder och Pátrouller aldrig med den nytta werckställas, som det skjer i Flottans nu warande läge.

När man nu härtil lägger den skada, som gjerna wederfars Skeppen, så wäl wid Isens läggande, som af deß loßning, så tror jag för min del åtminstone, at äfwen denna olägenheten är wida bättre förekommen igenom nya Docke-Inrättningen, der Skeppen ligga torre innom Dockornes Sten-Murar, och säkre innom de Fortifications-wercken, som samma Byggnad skola omgifwa. Jag måste nu med grämmelse se, at Auctor endast på detta stället nämdt denna dråpeliga inrättning och sådant i det afseendet, at häröfwer endast anföra klander. Men Auctors skjäl äro af den wanliga wigten, så at jag hoppas, Allmänheten ej derigenom kan förledas til mindre godt förtroende för en så nyttig inrättning. Innan jag aldeles lämnar denna §. måste jag anmärcka, det Auctor i deß sammanskrifning först och främst ej haft afseende på hwad han förut skrifwit, och för det andra, rögt en ganska stor okunnoghet uti Geographien; Ty 1:mo Skulle Skeppen på förenämde sätt förtöjas, woro wäl högst nödigt, at Ankar och tåg blefwo qware i Skeppet, som Auctor i deß 5.te §. säger, woro högst skadeligit. Jag wet wäl at Auctor härå kunde swara, at man til Skeppens förtöjning kunde nyttiga kjättingar och de i Engeland brukelige Moourings; men icke deß mindre, så blifwa de högst nödige i fall en sådan kjätting, skulle springa; Ty då gifwes ej något medel at frälsa det i drift råknade Skeppet, än igenom Ankarnes tilbörliga fällande. Under mit wistande i England såg jag et bedröfligt Exempel härå, då det nya 60 Canon-Skeppet Printseßan Augusta, sedan deß kjättingar genom storm brusto, dref på grund uti Chathams Zevier, och måste sedermera undergå en swår Reparation uti Dockan derstädes. 2:do Röjer Auctor ganska mycket sin okunnoghet uti Geographien då han säger: at Örlogs-Skepp ligga på sådant sätt förlagde uti London, emedan ej derstädes något enda Örlogs-Skepp finnes, om ej under det namnet af Auctor innebegripes Konungens Spel-Jagter, och någre på Smuglare Kryßande Cotter. För det Auctor, enligt hwad af honom i början af deß 8 §, säges, til Kongl. Wettenskaps Academien upgifwit hwad han sjelf rönt och practicerat til Sjö-Matks fördrifwande kan jag tillika med Allmänheten ej annat än hembära honom en ödmjuk tacksägelse. Et sådant rön, om det är af den wigt, som jag bör tro, kan ej annat än wara infördt uti Wetenskaps Academiens Handlingar. Jag skal ej underlåta, at med det första nyttja Herr Auctors wärda anwisning, och uti deße så uplysande skrifter söka igenfinna det, som Auctor säger sig hafwa anfördt.

Med det, som för öfrigt i denna §. finnes angående Sjöfolkets öfning med mera, äro mina tankesätt til större delen öfwernstämmande, men som detta ämnet är ganska widlyftigt, så hoppas jag, at framledes särskildt derutinnan få yttra mina wälmenande tankar emedlertid kan jag ej undgå at gratulera Auctor öfwer den stora skickelighet Auctor tror sig äga då han gjör jämnförelse mellan Ammiralitets Öfwer- och Under-Officerare, samt Manskap, och et indelt Regemente så til Officerare som Soldater, hwilka Auctor säger, skola utan öfning på en 3 a 4 års tid gjöra en usel figur. Men jag måste därjemte af alt hjärta beklaga, det redan wår wärda Auctor då stannat uti et så olyckeligit predicament.

At Auctor i slutet säger sig til annat tilfälle wilja spara sin möda, at til sin widd bewisa det all Militair utan insickt är ingen Militair, och all Militair utan öfning förfaller och blifwer ingen Militair utan till namn och uniform tror jag aldeles wara onödigt, hälst i min tancka åtminstone, sådant redan genom Auctors tryckta tanckar fulleligen blifwit bewist.

Jag börjar nu, at under granskning taga Auctors 2:dra Capitel, som handlar om, hwilka Orlogs-Skepp i deß tanka, besynnerligen uti Oster-Sjön äro de bäste och beqwämligaste til defension.

Hwad Auctor uti början af deß 1 §. anförer om et stort Skepps lika så lätt Manoeuvrerande som et litet, så kan jag ej annat än medge, at sådant oftast sker, så wida det härrörer af et mer eller mindre lyckelig construction men blir ändock altid i det förhållandet emot hwat annat, som den kraft eller folks stryka dertil behöfwer anwändas. Auctor tyckes i hela denna §. ej utmärcka något besynnerligt slags skepp som fordrades i Öster-Sjön, hwartil likwist sjelfwa Tituln tyckes gifwa anledning, utan har endast i Allmänhet utfördt hwilka Auctor tror wara de tjenligaste til Defension, nemligen, 74 Canons-Skepp, som, i min tancka äfwen så wäl paßar sig, och kan hända långt bättre för Nord- och Spanska, än för Öster-Sjön. Men som et Rike til större delen får inrätta sit förswars-werck och dertil hörande wapen efter sine grannars, så kan jag ej eller undgå at medge det 74 och 60 Canons-Skepp äga ganska stora förmåner fram för de Skepp, som föra både et högre och mindre antal af Canoner, ty då man i förra fallet considere det et 70 Canons-Skepp förer på sina undra lag äfwen så många Canoner af lika Calibré, som et 100 Canons-Skepp, så lärer ej den förmån, som det sidst nämnde äger, i anseende til de Canoners antal, som å deß öfra Batterie finnas hwarken swara emot skilnaderna uti kostnaden, som fordras til deras byggnad och Folcks underhållande, eller emot det olika antal af Folck, som tarfwas til deras besättande, och i andra fallet lärer ingen bestrida det företräde, som et 74 och 60 Canons-Skepp äger framför et 50 och 40, både i anseende til Canoners mängd och pundige tal, samt utrymme för Folck med mera.

De författningar, hwilka de Magter, som mäst winlagt sig om en formidabel Flottas ägande, härutinnan gjordt, lärer nogsamt bestyrka hwad jag härutinnan anfördt.

Auctors gjorda påminnelse, at å deße Skepp måste understa Batteriet hafwa tillräckelig högd öfwer wattnet, på det at Skeppet ej måste ställas utom Fördwars-stånd wid Sjö-gång, är onekeligen et ibland de aldrawigtigaste ting som wid Skepps-Byggnaden bör i agttagas, och hwilket här Swerige i senare åren ej blifwit utur agt låtit, och mycket mindre är det af förmoda hädanefter, då Cert Deputation nu utstakat de Dimensioner och Proportioner, som framdeles wid Skepps-Byggnader skola i agttagas.

Auctor uti senare delen af denna §. säger, at deße 70 Canon-Skepp böra hafwa 32 Pundingar på undra däcket, 18 på öfra, och 8 pundiga på Back och Skants, så får jag den äran berätta honom, at hwad det sistnämnde angår, behöfwer han ej derutinnan yttra någon önskan, emedan på alla wåra 70 Canons-Skepp, så äro öfra däcks-Canonerne 18 pundige, och Canonerne på Back och Skans 8 pundige. Hwad under-Lagets bestyckning widkommer, är Swenska 24 Pundaren altid lika, om icke någon liten mån drygare än Franska 32 Pundaren.

Deßutom tyckes Herr Capitainen irra sig, då han säger, det emellan en 36 pundig och 24 pundig kulas werckan är 50 proCents skillnad, ty i min tancka mätes gjerna kulornes werckan efter de hål, som genom dem blifwa skutne, och Herr Capitain, förmodeligen som god Artillerist, lärer då nogsamt wetta, at kulornes Pundige tal förhålla sig til hwarandra som Cuberne af deras Diametrar, och då lärer förhållandet af deras werckan blifwa helt annorlunda, i min tancka åtminstone, än den som Auctor i sit papper utstakar. Hwarigenom Auctor tager det, at han säger, det i en Action ej är lätt att lägga en swår Canon uti en ny Rapert, då den förut dertil hörande Raperten blifwit bortskjuten, utan at den samma blifwer merendels liggande på Däcket, wet jag sannerligen icke, och utmärcker, där det händer, en ganska liten ärfarenhet hos den Officeraren, som Commenderar Batteriet; Ty om manskapet, som honom warit tildelt, ej är bortskutit, bör sådant kunna ske på 15 högst 20 Minuter. Jag behöfwer ej at här ge tilkjänna sättet, hälst den Sahlige och altid saknanswärda Herr Tygmästaren Törnquist, sådant i sine Handlingar långt för detta utstakat. Jag har äfwen wäl sjelf sedt sådant werkställas å en 24 pundig Canon endast med deß tildelta 9 man.

Hwad i 2:dra §. anföres om Skeppens byggande efter samma ritning och dimensioner är min tanka en ganska god sak, jag gjör således härwid ingen widare anmärckning, än den, at jag tror sådant redan å wederbörlig ort wara faststält, och med wißhet wet jag, det til et sådant ändamåls upfyllande har Cert Deputation nu i flera år setat för at utwälja bästa Constructions sättet och till Ritningars förfärdigande, hwarefter hädanefter alla 70 och 60 Canon-Skepp skola byggas, och har redan Et 74 Canons skepp blifwit til Byggnad satt på stapelen uti Carlscrona efter förenämde faststälte ritning under Herr Öfwer Skepps-Byggmästaren Sohlbergs inseende.

Uti början af 3:dje §. gjör Auctor en i sig sjelf lyckelig jämnförelse emellan Fregatter, i en Flotta och lösa Troupper i en Armé. Auctor beskrifwer äfwen ändamålet, som egentligen påsyftas med Fregatters hafwande uti en Flotta: och säger, at de til den ändan böra wara snälla och starcka seglare, samt beqwäma at slåß med. Huru denna första egenskapen kan förenas med den Defension som Auctor projecterat för en dylik Fregatt, nemligen et glatt Lag af 24 pundingar, wet jag sannerligen icke, och blir i anseende til den swåra förbindningen, timmer med mera, som då fordrades, i min tanka, et ouplöst Problem, som jag til wåre kunnoge Skepps-Byggmästares uplåtande hemskjuter. Det wet jag åtminstone, at sådane Fregatter icke finnas hos de Nationer, som i denna delen excellera. Wid skjärskådandet af det oförlikneliga arbetet, som redan utkommit af den wärda och kunnoga Skepp-Byggmästaren Chapmans hand, finnes ej minsta spår härtil. Ware härmed huru det wil, så måste jag lämna Auctor så mycken rätt härutinnan, at jag gjerna för min del skulle önska, det en så swår Defension kunde hos en Fregatt förenas med den egenskapen at wara lätt och stark Seglare.

Den Critique som Auctor gjör öfwer wåre i Norden brukelige twå Däcks-Fregatter är i min tancka så rättmätig, att den på minsta sätt icke kan bestridas, men jag är fulleligen öfwertygad, at om möjeligit är, det deße Fregatter finge genom construction den förmån at de kunde föra deras underlags Canoner til en tilräckelig högd öfwer watnet, så äga de i många delar företräde för En Docks [sic] Fregatt; Ty 1:o äro de rumligare, 2:do äro de beqwämligare uti en Action i anseende til manœuvren, emedan det Folck som dertil är fördelt, på minsta sätt ej kan wara det til Canonaden hörande Manskapet hinderligt. 3:o Äga de wid äntringar, en ganska stor förmån, som består deruti, at enär öfwersta däcket merendels midt på lifwet består af lösa däcks Balckar, kan man lätteligen, då man blir öfwermannad af fienteligit manskap, som det fattadt posto, låta alt samman, genom dertil inrättade spräng-pumpar, flyga i luften.

Uti 4. §. talar Auctor om de Fartyg som Auctor tror näst Fregatter wara nödiga uti en Flotta och äro de af det slaget, som för Skonare kallas. Deße Fartyg äro onekeligen mycket beqwäma, men deras takling kan snarare paßa sig för Advis jagter, Barcasser med mera, än för Lastdragare, som i min tancka, näst Fregatter blifwa de nödwändigaste uti en Flotta, i anseende til de wid Flottan ärforderlige Proviant-Skepp, Sjuk-Skepp, Brännare med mera. Jag stadnar fördenskul uti förundran, då Auctor uti Tituln af sit arbete utlofwat, at afhandla hwilka Örlogs-Fartyg paßa sig bäst med Öster-Sjö farwattnet, och nu finner deras antal inskrärckt innom Skepp, Fregatter, och Schonarter, hwilka äro öfwerensstämmande med alla slags farwatn. Jag lämnar således denna §. utan någon widare anmärkning, hälst en gång ärnar uti detta ämne särskildt, yttra mina tankar.

Jag kommer nu til Auctors sidsta §. hwilken jag skulle önskadt aldrig kommit för Allmänhetens ögon, i synnerhet för Herr Auctors egen heders skuld, och tror helt säkert at felen som där finnas, härröra af en owålig Tryckning.

Auctor önskar i början af denna §. i korthet få underställa hwartil der wid Swenska Örlogs-Flottan brukeliga Ernst Feuerwerkeriet är tjenligt, och när det samma skal brukas. Under detta namn innebegripes äfwen Bombkastningen, som aldeles af Herr Auctor förbigås. Sjelfwa construction af wåre wid Ammiralitetet brukeliga Mörsare, så wäl som beskaffenheten af wåra Bom-kitsar jämte Bombernes rätta skjutande och kastande, samt Fartygets handterande med mera; har således aldeles undfallit wår Auctors upmärksamhet, hwilken han säger sig endast wilja fästa wid de så kallade stormkrantsar, Märs-Lantsar och feüer-Bållar.

Wid upräknandet af hwad til deßa Feuerwercks persedlar tarfwas, så lärer förmodeligen Auctor under det namnet Smide förstå de ärforderliga Hyllingar och Motslag. Auctor säger sig ej wilja gjöra en nätt och precis Calcul öfwer hwad sådane komma at kosta Kronan, hwilken kostnad Auctor säger, til bättre kunde anwändas.

Jag beklagar at jag så wäl som Allmänheten måste nu sakna denna uplyßningen af wår wärda Herr Auctor, som wid alla tilfällen wist sig wara en så Makalös Calculateur.

Auctor säger sig ej kunna se någon förmån af deras Bruk, men sådant torde härröra af okunnoghet, om huru, och på hwad sätt de böra nyttjas. Denna min utlåtelse är på minsta sätt icke förmäten, hälst genom Auctors gjorde Suposition, at de skjutas ur Canoner, man har fullkomlig anledning at tro, det Auctor aldrig sedt någon Stormkrants Märsläntsa eller Feuerboll; Ty af hwad Calibre skulle wäl den Canonen wara ur hwilken kunde skjutas en Stormkrants? dertil behöfdes wist en sådan, som den i Alger, ur hwilken Franska Consuln sägs hafwa blifwit utskjuten. På hwad sät skulle wäl en Märslänsa, om jag än supponerade at man hade Canoner af nog swår Calibre dertil, wid Laddningen införas i Canonen? Antingen med skaftet förut eller med Hullingen? Denna fråga gjör jag endast Auctor för at winna uplysning härutinnan, emedan de, som jag haft til Läromästare uti Sjö-Artilleriet mig ej derom underrättadt. En lika swårighet upkommer för mit begrep, at kunna se huru en feüerboll med sine Sex tilhörige hullingar kan skjutas från någon Canon, emedan dertil behöfdes åtminstone at han skulle äga en Calibre af 90 Skålpund. Jag torde nu få gifwa wid handen rätta bruket af deße Feuerwercks Persedlar, som är at, då en Entring blifwit afslagen från endra af af [sic] de båda med hwarandra stridande Skeppen, kastas utur Märsarne af de där fördelte Märsekrämare in uti det andra Skeppet det förr omtalte Feüerwercks Persedlar, på det at man, genom en utan twifwel derigenom upmärkt cofusion, kan antingen wid et sådant tilfälle mera oskadd och med mera eftertryck Canonera sin fiende eller ock profitera af en sådan Moment til sin Zetrait, om man är swagare; Ty skulle antingen en Märslänsare eler en Feüer-Båll fästa sig uti något af fiendens Mers-Segel, så skulle derigenom nödwändigt hända sedan det blifwit antändt at Fienden ej kunde med lika lätthet manoeuvrera som förut, hwarigenom man blefwe mera Mästare af sina egna rörelser och kunde lätteligen komma i den fördelagtiga ställning at man fingo skjuta fienden Långskeps, och derigenom gjöra honom skada både på folck och defension: Skulle åter en Storm-krants eller en af de nyßnämde Feüerwerks Persedlarne, falla in uti sjelfwa skeppet och der gjöra någon antändning, så är naturligt, at någon hwar mera syslosatte sig med Eldens släckande än med observerandet af de rörelser och dispositioner, som skedde på det andra Skeppet, Fiendens Canonade blefwo uti samma proportion swagare, som Confusionen blifwit större, och då hade man i sina hände, antingen en fullkomlig seger, eller et gynnande ögnablick til at Retirera sig ifrån en i annor händelse öfwermägtig fiende.

Så nyttigt som brukandet af dem på förenämde är, så skadeligt blifwer det, at i annat fall nyttja dem, hwilket aldrig jag tror lärer werckställas af en kunnog eller ärfaren Sjöman. Auctor lärer nu med skjäl kunna medgifwa, sedan jag ådagalagt deras rätta bruk, at de ej allenast icke förtjena at af Auctor blifwa ratade, utan ock, at de äro högst nyttige; Auctor påstår, at en hel Flotta kan genom sådane Feuer-bållar å ömse sidor råka i brand, men sådant förfaller af sig sjelf, då man endast wil läna sin upmärksamhet til hwad jag nyß anfördt, och tillika befinna huru en Linea Bataille af 2:ne Flottor fromeras, och hwad försigtighet i allmänhet widtagas, då något skepp på et eller annat sätt råkat uti brand.

Auctor säger widare, at han likaledes är emot at uti Sjö-Actioner nyttja glödande kulor. Hwar nyttjas wäl glödande kulor uti Actioner til Sjöß nu för tiden? och huru kan det nånsin komma i Auctors tancka, at sådane ännu brukades wid wårt Swenska Ammiralitetet? Torde hända at Auctor mißtagit sig och welat i stället för deßa kulor omtala de wid Swenska Ernst-Feuerwerckeriet brukeliga Corperal och concave kulor, hwilkas tillika med hand-Granaters bruk, aldeles är af Auctor förbigångit, hwaröfwer jag storligen förundrar mig, då Auctor utlofwat at yttra sina tanckar om det wid Swenska Ammiralitetet brukeliga Ernst-Feuerwerckeriet, och det som ännu mindre tål ursägt, är at Auctor nämdt icke et ord om Brandskepp, deras tilredning och bruk, som utgjör en så wäsendtelig del af feuer-werckeriet, och tillika et af de aldrastörsta medel til en fientelig Flottas förstörande. Jag skulle sannerligen förtjena tadel, om jag uppehöllo mig med granskningen af alt det som Auctor nämner om glödande kulor och deras bruk, emedan sådant å Flottor icke existerar, men kan lika fullt, då Auctor härom ej warit underrättad, ej tilfyllest berömma honom för deß Christeliga tankesätt då han frågar: Om det är en Christelig façon at kriga och strida menniskjor emellan? Men min wärda Herr Auctor hwilket, sätt at kriga är Christeligit? och huru kan Auctor säga, at sådant smakar för mycket af gammal Hedendom, då i den tiden hwarcken kulor eller krut woro bekanta.

Jag hade så när glömt at litet omtala, den wackra beskrifningen som här finnes å de grundskott, som timadt under Action emellan Herr Artus Forrest och efter Auctors stafningssätt Herr de Ksaint. Auctor berättar, at innom högst 200 alnar feck Franska Skeppet Lintrepide 24 stycken grundskott 1½ til 2 alnar under wattnet, och Herr Forrests skepp däremot fått mer än 17 sådane grundskott. Jag skulle gjärna önskat, Auctor för min och andras underrättelse warit af den godheten och upgifwit sättet hwarå sådant kunnat tima, hälst, i anseende til wattnets spänstighet, och nödwändigheten af det ena Skeppets liggande i Lovart och det andra i lä, sådant mig utan widare uplysning, nog orimmeligit förefaller.

Hwad Auctor widare anförer om det företräde, som smidde stång-kulor äga framför de hos oß brukelige, lämnar jag i sitt, wärde, så wäl som det förskräckeliga skott som genom en sådan Stångkula från Engelska Linien skedde på franska Skeppet L'intrepide. Hwilketdera som Stångkulans bruk mäst bör påsyfta, antingen Rundholtens förderfwande, eller sjelfwa Skeppskroppens, hemskjuter jag til wåre kunnoge Sjö-Officerares pröfning, och inneslutar mig för öfrigit uti wår wärda Auctors benägenhet.


Anmärkningar wid wälborne herr capitaine och riddaren Liljehorns af trycket utgifne Tankar, om en örlougs-flottas conservation under fredlig tid, och uti hamn.
Wennberg och Nordström, Stockholm, 1770. 4to, 25 pp.
A reply to Pehr Lilljehorn's Tankar om en Örlogs-Flottas Conservation from the preceeding year.

Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Naval_History | Search.

Copyright © 2005 Lars Bruzelius.