PROTOCOLLER,
Hållne i
Regements Krigs-Rätten wid Swenska Eskadern af Armeens Flotta i Stockholm,
I

Undersöknings-Målet
Rörande Örlogs-Fregatten Venus, som fördes af Majoren och Riddaren Magnus Hanson, och eröfrades af Ryska Fiendtelige Fartyg under Norrska Wallen, Den 1 Junii 1789.


STOCKHOLM,
Tryckte hos Controlleuren Carl Gust. Cronland, 1791.


År 1791 och nedannämde dagar i Maij månad, hölls Regements Krigs-Rätt wid Swenska Escadren af Arméens Flotta i Stockholm.

Närwarande:
Préses,
Herr Majoren och Ridd. GUST. AD. LEYONANCKAR.
Ledamöter.
Herr Capitainen AXEL W. LILJESTRÅLE.
Herr Capitainen ADOLPH NORDENHEIM.
Herr Lieutenanten JOHAN STARE.
Herrar Lieutenanterne och Riddarne OTTO W. WRANGEL och AD. F. von SCHNEIDAU.
Herr Lieutenanten CARL REINHOLD EKSTEDT.
Protocoller fördes af underteknad Auditeur.

Den 6:te.

S.D.

Instälte sig Herr Advocat-Fiscalen, Ädel och Högagtad Olof Widegren, som anmälte, det han, til följe af Kongl. Maj:ts General-Auditeurs Embetes til honom ankomne skrifwelse, af den 3:dje i denne månad, hos Chefs-Embetet wid denne Escadre, utwerkat Rättens sammanträde, i afsigt, at de af Besättningen från Örlogs-Fregatten Venus utur Ryska Fångenskapen hitkomne Personer måtte höras, til uplysning om rätta förhållandet, då berörde Fregatt år 1789 af Ryske Fiendtelige Fartyg eröfrades, och hade derföre fogat anstalt, at Herr Majoren och Riddaren Hanson, unde hwars befäl Fregatten warit, jämte en del af Besättningen sig i dag infinner; upwisandes nu Herr Advocat-Fiscalen, i närwaro af bemälte Herr Major, som härwid tilstädes kom, Höglofl. General-Auditeurs-Embetets ofwanberörde skrifwelse, hwilken uplästes, som följer:

Ädel och Högagtad Herr Advocat-Fiscal.

Kongl. Maj:t har i nåder befalt, at händelsen och förloppet, då den af Majoren och Riddaren Hanson förde Fregatten Venus blef af Ryska Fiendteliga Fartyg tagen under Norrska Wallen den 31 Maji 1789, skall behörigen uplysas och utredas, i hwilket afseende Kongl. Maj:t behagat til mig remittera närlagde Major Hansons underdåniga Raport.

Nu som jag förnummit, at en del af den til Fregatten hörande Besättning, jämte Officerare, ur Ryska Fångenskapen hitkommit; Så får til fullgörande af Kongl. Maj:ts Nådiga Wilja och til ernående af all den fullständighet i uplysningen, som möjeligen åstadkommas kan, jag härmed anmoda Herr Advocat-Fiscalen, at hos Chefs-Embetet wid Arméens Flotta begära, det inför Krigs-Rätten derstädes, det Major Hansson jämwäl åstundar, härwarande Officerare och Besättning måtte omständeligen och behörigen blifwa hörde, samt det i Majorens närwaro och under Herr Advocat-Fiscalens Embetes åtgärd, samt Protocoller deröfwer mig sedermera öfwerlemnas til den widare handläggning, som kan finnas nödig, eller af Kongl. Maj:t blifwa anbefald. Förblifwer

Ädel och Högagtad Herr Advocat-Fiscalens

Stockholm den 3:dje
Maji 1791.

Hörsamme tjenare
H. af LÅSTBOM.

J.E. Heurlin.

Och ingaf derefter den derwid bilagde, med Konungens Nådiga Remiss til Deß General-Auditeurs Embete åtecknade Raport, af följande lydelse:

Underdånigste Berättelse.

Enligit Ordres utseglade från Götheborg den 26 Maji 1789 för at kryßa emellan Schagern och Marstrand, och deromkring. Pingestdagen den 31 Maji klock. 1 eftermiddagen Fyra mil W.S.W. från Kongshamn, blef jag bland flere Seglare warse en Fiendtelig Escadre i S.S.W., bestående af Twänne Linie-Skepp, Twänne Fregatter och En Brigg, som syntes göra Jagt på Konungens Fregatt. Jag kunde, i afseende på en sådan öfwerlägsenhet, icke differera at jaga undan. Winden som war full Sydlig, gaf mig hopp, at i denna händelse, enligt mina Ordres, med full säkerhet kunna retirera i Swensk Hamn, i hwilket afseende jag war försedd med nödige Lotsar, styrde derföre under Landet för at kunna inlöpa antingen til Kongshamn, Dyngeskären eller inom Koster.

Jagten war börjad och fullfölgdes äfwen af Fienden, med alla möjeliga Précautioner, för at i händelse af Windens förändring förekomma min Retraite, så under Landet tilbakars, som åt Nordsjön, i det at et Skepp styrde nära Winden under Landet, och et annat lättare af Wästwart, under det de öfrige fullfölgde Jagten.

Retraiten til deße Hamnar kunde derigenom icke couperas, men wid ankomsten dit, war winden så mycket förändrad, at omöjligheten wisade sig, at til någondera af deße ställen inlöpa.

Jag blef således nödsakad jaga undan långs Landet, för att såmedelst hafwa Retraiten öpen intil och uti Norrske Hamnar. Klockan Ett morgonen derpå passerade jag Ferders Fyhr. Under denna Lotsplats gjorde jag som oftast, men förgäfwes, Signal för Lots, i brist hwaraf jag likwäl icke fant wara rådligt länge uppehålla mig i mynningen af Christiania Fjärden, utan forcerade längre in, för at under Kongl. Danskt Dominium wara så mycket säkrare för en annalkande Fiende, och gjorde min yttersta effort för at hinna Christiania. Inne i denne Fjärd mötte mig ostadige och stilla Windar, som kastade emot, öfwer ojemnt höga Land; Strömmens sättning ur Fjärden, bidrog äfwen dertil, at Fregatten ej väl manoeuvrerade; för at så mycket möjligt war, afhjelpa detta onda, lät jag sätta ut Escalouparne.

Jag hade redan avancerat några mil in i Fjärden, när jag ändteligen fick en Lots om bord, och Fienden blef osynlig, sedan den styrt Wästwart under Ferder.

Men det drögde ej länge, förr än den med hela sin styrka åter syntes i Fjärden inlöpa med en frisk wind af Sydost, under det jag längre in hindrades af Nordliga kastwindar; Strömmens werkan war således för mig swårare och mera hinderlig, är den icke kunde stäfwas.

Likwäl hoppades jag, at antingen i likhet med Fienden kunna få gagna mig af samma wind för at undkomma, eller ock at den skulle få widkännas samma beswärligheter, som de ostadige kastwindarne mig förorsakade; i bägge händelser war jag säker at kunna sauvera Fregatten.

At ingen af deße omständigheter nog tidigt för mig inträffade, förorsakade et det odrägeligaste öde.

Fölgden häraf kunde icke blifwa annan än den, att Fienden nödwändigt skulle komma mig närmare, under samma tid, som Naturen nekade mig samma biträde för at undankomma.

I denna brydsamma ställning wisade sig likwäl ännu en gnista af hopp. Med tilhjelp af Escalouparne hade jag efter yttersta möjelighet stoppat strömmen, och således kommit under Lärekullens Öar, från hwilka jag icke på Fjärden kunde utkomma, utan at med Fienden inom Canon-skott inträffa. Sydliga winden tycktes nu så hafwa stillnat, at Fienden med den som knappast kunde stoppa strömmen. Mitt hopp uplifwades, at Landwinden nu skulle få öfwerhanden, hwilken jämte strömmens sättning, nödwändigt skulle hafwa eloignerat Fienden, så wida den i likhet med mig, ännu icke hunnit Anckarsättning; gick derföre til Anckars ungefärligen Tre Cabel-längder Sydwart om den så kallade Slätterholmen; en stund derefter sköts et skarpt skott från Briggen, som straxt beswarades.

Sydliga winden, som nu återtog sin förra kraft, förde hela Fiendteliga styrkan mig så nära, at Briggen, som något närmare än de öfrige, trodde sig kunna draga fördel af Fregattens läge, och utan at äfwentyra, kunna chargera den Ackter ifrån, gjorde all sin effort utan werkan; men som han intet kunde undwika, at utom acktersta Canonerne, äfwen présentera sig för Batteriet, fast i en oblique ställning, blef han så hemsökt, som i anseende til Fregattens läge och Canonierernes skickelighet möjeligen kunde åstadkommas; Canonerne förde i och med det samma sine kulor ej allenast förom och öfwer Fiendetlige Escaderns Chef-Skepp, utan tätt ackter om en Dansk Hukare, som förde klufwen Flagg. Med et mera öfwadt Folk, och igenom en lyckligare Canonernes rigtning hade Briggen nödwändigt gått i sanck, hwilken nu dreijade om, för at lemna öpning för de swårare Skeppens Batterier; under detta fick den några skott långskepps; på andra bågen började han åter chargera Fregatten ackter ifrån Styrbords-låring, utan at göra annan skada, än med en 24 skålpundig kula genombåra Förstången, som likwäl blef stående, fick deremot af ackterska Canonerne emottaga så många skott, som Fregattens läge kunde tillåta.

De Fientelige Skeppen woro nu på så nära håll, at med deras Batterier en fullkomlig effect kunnat åstadkommas, i synnerhet från Chef-skeppet, på Låringen om Styrbord, och från en Fregatt i samma läge om Bagbord. I denna critiska ställning, då jag och Herrar Officerare, som derom af mig tilspordes, icke funno någon möjelighet, at genom Besättningens upoffrande kunna tilfoga en så öfwerlägsen Fiende någon skada, lät jag nedhala Kongl. Maj:ts Flagg, hwilken jag sjelf måste med en obeskrifwelig grämelse öfwerlemna den commenderande Chefen för Escadern, General-Major Leschnew, hwarjämte jag gjorde honom föreställning, huru som jag redan avancerat Fyra mil in uti en Neutral Magts Dominium, med Dansk Lots om bord, och til anckars, icke förwäntat mig blifwa fiendteligen attaquerad, i synnerhet som et fiendteligt Skepp af 74 Canoner i Norrske Hamnen Christianssund wågat desarmera för at reparera, och der med trygghet wistats alt sedan Augusti månad förledit år, intil närwarande tid; men fick til swars, at ingen ting annat mig wederfarits, än enligt de Ordres, för den fiendtelige Escadern blifwit expedierade. Detta föreföll mig så mycket mer owäntadt, som Kongl. Maj:ts undersåtare i Norrske Hamnar, med sine Egendomar af Skepp och Gods, under detta Krig, til godo njutit en sådan förmon.

Magnus Hanson.

Efter upläsandet hwaraf Herr Advocat-Fiscalen anförde, at då denne, efter Herr Majorens egen åstundan, anbefalte undersökning hade til föremål, at genom den hit ankomne Besättningens edeliga hörande, updaga rätta förhållandet wid en så granlaga och olika omdömen underkastad händelse, twiflade Herr Advocat-Fiscalen icke, at Herr Majoren äfwen för egen del wore redo, och önskade tilhanda gå med de uplysningar, hwarigenom ändamålet winnes; Och begärte således Herr Majorens yttrande, om han wid den nu upläste Berättelsen hade något at tillägga.

Herr Majoren förklarade ingen ting kunde wara honom sägnesammare och mer tilfredställande, än at bidraga til alla de uplysningars winnande, som möjeligen kunna ernås, och genom hwilka Herr Majoren trodde sig säkrast styrka, at han såsom en redelig Kongl. Maj:ts undersåte fullgjort sine skyldigheter, och at den olycka Fregatten öfwergått, hwarken härrört genom deß förwållande, eller genom någon mensklig försigtighet kunnat undwikas. Wid den underdåniga Rapporten sade Herr Majoren sig icke hafwa något at tillägga; men at et skriffel i Originalet finnes på andra sidan 14:de raden, hwarest i stället för de ordet dit, bör stå under Landet.

Widare frågade Advocat-Fiscalen, om Herr Majoren ägde Journalen, Logg-Boken, Ordrerne, eller andre Fregatten tilhörande Handlingar? Swarades, at Herr Majoren endast räddat Journalen och Ordrerne; men Chartor och öfrige Handlingar hade genast blifwit förstörde, för at icke komma i Fiendens händer. Och på tilfrågan, om Herr Majoren med Journalen nu wore försedd? swarades, at han det icke wore, men wille nästa Rättegångs-dag den samma förete.

Herr Advocat-Fiscalen anförde sedermera, at efter inhändigandet af Höglofl. General Auditeurs Embetets skrifwelse, hade han, dels af Herr Capitainen Grefwe Cronhjelm, som äger befattningen med det ur Fångnskapen hitkomne Sjöfolkets liquiderande, dels ock af andre gjort sig underrättad, at af Sjö-Officerarne, som på Fregatten blifwit commenderade, wore, utom Herr Majoren Hanson, endast Fändricken Edberg wid lif och här wistande; men at de öfrige, bestående af Capitainen Tulin, samt Lieutenanterne Santesson och Olbers under Fångenskapen genom döden afgått. Af Landt-Officerarne, hwilka bestått af Capitainen wid Skaraborgs Regemente Herr Grefwe Lagerberg och Fändricken wid samma Regemente Nieroth, hade endast den förre återkommit, men den sednare, efter berättelse, tagit tjenst wid Ryska Arméen, och af Besättningen wore wetterligen ej andre från Fångenskapen hitkomne, än Upbörds-Skepparen Jöns Backe, Öfwer-Skepparen Johan Bergman, Archlie-Mästaren Olof Westbeck, Hög-Båtsman Sven Lindgren. Cadetten Olof Petter Winberg, Munsterskrifwaren Niclas Lidberg, Skeppskrifwaren C.G. Bruus och Matrosen Anders Almgren, af hwilka alla woro här i Staden nu wistande, utom den sistnämde, hwilken den 1:sta nästledne April til Götheborg afrest, sedan han dagen förut härstädes blifwit aflönt.

Herr Advocat-Fiscalen ansåg tiden icke medgifwa, at på en dag afhöra alla deße här i Staden warande Persone, och hade derföre fogat anstalt endast om Fändricken Edbergs och de Fem förstnämdes af Besättningen kallande til i dag, hwilka, i Förmaket tilstädes, nu förekallades, och sedan något jäf emot dem ej war at anföra, samt Herr Majoren och Riddaren Hanson intygat, det deße Personer alla woro af god frägd, aflade med hand å Bok wanlig Wittnes Ed, erindrades om deß bindande kraft och werkan; hwarpå Fändricken Edberg, sedan de öfrige Wittnen utgått, tilsades på sin aflagde Ed, afgifwa en omständelig berättelse i detta mål, hwaremot bemälte Fändrick förklarade, det han efter mäst 2:ne års förlopp icke kunde nog redigt påminna sig denna händelse, utan åberopade sig en af honom förut underteknad Berättelse, och uppå tilkänna gifwande af Herr Advocat-Fiscalen, at han om denne Berättelse icke ägde någon kunskap, förklarade Herr Majoren Hanson, at så snart han och de öfrige Fregattens Officerare, efter Fregattens borttagning, i näst påföljande Augusti månad samlats och träffats i Revel, hade han upsatt en Berättelse och för sin säkerhet, i händelse af dödsfall, anmodat Officerarne, at den under edelig förpliktelse undertekna, så framt de funno den enlig med sanning och händelsens rätta förlopp: Ingifwandes nu Herr Majoren densamma, med anhållan, at den måtte för Fändricken Edberg upläsas, då han sedermera hade tilfälle, at, enligt sin Eds förbindelse, göra det undantag, ändring och tillägg han til äfwentyrs kunde påminna sig wara mera öfwerensstämmande med händelsens förlopp.

Herr Advocat-Fiscalen deremot påstod, at då de hufwudsakeligaste omständigheterne af en så wigtig händelse hwarken bordt eller sannolikt kunnat undfalla Fändrickens minne, wore deß owilkorliga åliggande, och med et enkelt förhållande mäst enligt, at mundteligen anföra hwad han i mer eller mindre måtto kunde, om i fråga warande ämne, sig påminna, utan at såsom wittnesmål så begagna sig af en Berättelse, den Herr Majoren til sin egen säkerhet, i händelse af dödsfall, författat.

Fändricken Edberg gjorde derpå, i anledning af Rättens tilsägelse, den berättelse: At Pingestdagen wid middagstiden hade de fiendteliga Ryska Skeppen kommit i sigte, då Herr Majoren Hanson genast resolverat sig at söka Swensk Hamn, efter winden warit dertil gynnande; men då Fregatten hunnit under Swenska Wallen, kastade winden emot, hwarföre Majoren i det stället tog det partiet, at söka Norrsk Hamn uti Christiania, och stälde derföre Coursen til Ferder-Fjärden: wid annalkandet af Ferders Fyhr, sköts från Fregatten flere gånger efter Lots, som likwäl ej erhölls förr än wid paß klock. 2 om natten, under hwilken natt Fregatten då redan seglat 2:ne mil inom Fyhrn. Sedan hade seglingen på alt sätt forcerats; men då Fregatten som under Lärekulls Öarne, började nordliga windarne och äfwen strömmen, at wara mera hinderlig, och Sluparne derföre utsatte, at stoppa strömmen: men då sådant ej war möjligt, lät Herr Majoren, uppå Danska Lotsens tilstyrkande, fälla Ankare ungefärligen 3 Cabel-längder från Lärekulls Öarne. Wid hwilket tilfälle samma Lots sagt, at Fregatten der kunde stoppa, då deremot Ryska Skeppen, som ej hade Ankarsättning, icke kunde stoppa wind och ström. Ryska Escadren hade då redan avancerat in på Ferder Fjärd med Sydlig wind från inloppet, och som Fregatten så nära, at de kunde formera affaire. Ryska Briggen, som gick up under wår Fregatts Låring, sköt derpå et skarpt skott, som beswarades af Fregatten; hwarefter Briggen börjat med sit Lag Canoner, och Majoren derpå skutit med så många 24 skålpundige Canoner af Fregattens undra Batterie, som i anseende til ställningen kunde nyttjas. Då Briggen derwid lemnat öpning för de andre Ryska Skeppen, hade Herr Major Hanson hopkallat alla Officerarne, och tilspordt dem jämte Besättningen, om någon kunde upgifwa något sätt at sauvera Fregatten, hwarwid de ansett den emot så öfwerlägsen styrka icke kunde frälsas, af hwilken tanka Herr Majoren yttrat sig äfwen wara, och at Fregatten icke skulle blifwa tagen, då den hunnit 4 mil inom Neutrelt Dominium. Sedan Kongl. Maj:ts Flagg blifwit struken, hade en Rysk Officer kommit i en Slup om bord, hwarefter Herr Majoren Hanson tagit Kongl. Maj:ts Flagg och ensam fölgt med honom til Chef-Skeppet: under Majorens wistande der, hade wid paß 150 Ryska Soldater blifwit i flere Barquasser transporterade til Swenska Fregatten, och Majoren då han återkommit, berättat Officerarne och Besättningen, at han och de woro Krigsfångar.

Sedan Fändricken Edberg gjort förestående berättelse, förklarade han icke kunna påminna sig i hast något widare, utan åberopade sig den skrifteliga Berättelsen han, enligt hwad förrberört är, förut skall underteknat, och anhöll Herr Majoren Hansson, at den måtte nu blifwa upläst, hwarigenom Herr Majoren förmodade, at Fändrickens wittnesmål skulle blifwa mer fullständigt.

Herr Advocat-Fiscalen förbehöll sig deremot, at någre Frågor först måtte blifwa Wittnet förestälte och beswarade, neml.

1) På huru nära håll fiendteliga Escadren först syntes? Swarades, som Wittnet kunde tycka 3 ā 4 mil.

2) Om luften war klar och hwad kultje då blåste? Wittnet swarade, at luften warit något disig, och at det blåst en jemn Bramsegels kultje.

3) Hwartåt winden kantrade, då Majoren resolverade at söka Norrsk Hamn? Swarades, til Sydostlig.

4) Hwar de Swenska Lotsarne, som woro om bord, blifwit tagne, och om de afrådt eller tilstyrkt at wända från Swensk Hamn? Swarades, at de blifwit tagne i Götheborg, at nyttjas under kryßningen; men Wittnet hade icke hört dem tilfrågas, hwad wäg, som borde tagas.

5) Om Wittnet ansåg Fregatten kunnat sauveras, om Coursen tagits åt öpna Sjön, i stället för at söka Hamn? Efter Wittnets tanka hade en sådan Retraite icke lyckats; emedan Ryska Skeppen legat i fördel af wind, och som Wittnet förmodade, säkerligen coupera Retraiten, om Coursen tagits åt Nordsjön.

Herr Majoren Hanson anmärkte härwid, at om han känt det Ryska Skeppen ej warit så snälla Seglare som Fregatten, hade han til äfwentyrs tagit det partiet, at ställa Coursen åt Nordsjön; men då et Fartyg kan sägas wara en snäll Seglare endast jemnförelsewis mot andre, och Herr Majoren således ansåg sig, wid i fråga warande tilfälle, icke kunna lita på Fregattens fart, och Fienden deßutom ägde fördel af winden, fann Herr Majoren då för mera försigtigt och til räddning snarare ledande, at styra den Cours han tog, at söka Norrsk Hamn.

Herr Advocat-Fiscalens frågor til Wittnet fortsattes, neml.

6) Hwad kultje blåste om natten? Swarades, Laber-kultje.

7) Om det då icke warit möjeligt manoeuvrera sig ut i öpna Sjön? Wittnet ansåg det för omöjligt, emedan de Fiendtelige Skeppen legat i wägen.

Herr Majoren tilkänna gaf härwid, at inloppet til Ferder-Fjärden icke är widlyftigare, än at en Retraite derifrån kan förekommas af mindre än fem Segel.

8) Om icke Fregatten, då den låg til anckars i Ferder-Fjärden, kunnat, med samma gynnande wind, som Fiendtelige Escadren hade, antingen lyfta eller kapa Anckaret, och således avancera undan Fienden? Swarades, at det i anseende til de Nordliga Landt-windarne och strömmen, ej warit möjeligt; men at Fienden deremot gynnats af den Sydliga winden från inloppet til Ferder-Fjärden.

9) Om Briggen ensam eller ock de öfrige Fiendtelige Skeppen loßade skott på Fregatten? Swarades, endast Briggen efter hwad Wittnet kunnat förmärka.

10) Huru Ryska Flottans läge då war? Swarades, at Chef-Skeppet legat ackter på Fregattens Styrbords-låring inom skotthåll, så at en 24 skålpundig kula passerade öfwer det samma. 74 Canon-skeppet i samma läge om Bagbord, och 2:ne Fregatterne åt Wästra Landet.

11) Hwarifrån Fiendtelige Slupen kom, antingen från Briggen, eller något af de öfrige Skeppen? Wittnet hade icke observerat det.

12) Om de öfrige Fiendtelige Skeppen altid warit så nåra, at Fregatten icke kunnat få affaire med Briggen ensamt? swarades, at Fregatten icke kunnat träffa Briggen, utan at äfwentyra affaire med de öfrige Skeppen.

Uppå Herr Majoren och Riddaren Hansons begäran, gjordes sedermera Wittnet följande frågor:

1) Om då den Danska Lotsen kom om bord, Fändricken hört Herr Majoren fråga Lotsen, om han icke wore en werkeligen Dansk Krono-Lots, om han kände Sweriges Flagg, och om han hade några Ordres, at icke betjena Swenska Flaggen? Wittnet sade, at han hört det, och at Lotsen swarat sig wara Dansk Krono-Lots, at han kände Sweriges Flagg, och at deß Ordres woro at betjena alla ankommande Skepp.

2) Om det warit möjeligt, at göra Fienden mer skada? Wittnet swarade, det sådant ej warit möjeligt, utan at Kongl. Maj:ts Fregatt och Folk blifwit upoffrat.

3) Om Wittnet förstod det samtal, som warit emellan Majoren och den Ryska Officeraren, som hämtade honom? Swarades, at Ryska Officeraren talt Franska Språket, af hwilket Fändricken icke wore kännare.

Då någre flere Frågors beswarande för det närwarande af Wittnet ej fordrades, blef, enligt Herr Advocat-Fiscalens medgifwande, den af Fändricken Edberg, jämte 3:ne andre Officerare, underteknade skrifteliga Berättelsen upläst, af sådan lydelse Bilagan Lit. A. utwisar. Hwilken Fändricken Edberg erkände wara enlig med förloppet, och af de derunder teknade Officerare egenhändigt underskrefwen, och hade Fändricken ej andre tillägg at derwid göra, än som deß förut aflagde wittnesmål innehåller.

Advocat-Fiscalen yttrade, at efter hwad han under upläsandet kunnat finna, wore denna Berättelse i det mästa och nästan ord ifrån ord lika med den underdåniga Rapport Herr Majoren ingifwit och förut blifwit upläst; och ansåg derföre mindre nödigt at dermed öka Protocollet.

Sluteligen anhöll Herr Majoren Hansson, det måtte, i anseende til hwarjehanda oblida ryckten, Fändricken tilfrågas, om han funnit Majoren haft någon particulier wänskap med Ryske Officerare, eller af dem emottagit penningar eller skänker, eller om Fändricken kände någon annan til en sådan mißtanka ledande omständighet? Wittnet swarade härtil, Nej.

Fändricken Edberg afträdde.

2) Upbörds-Skepparen Jöns Backe derpå förekallad, och, sedan han, uppå tilfrågan om deß tjenstetid, upgifwit sig hafwa warit 12 år i Kronans tjenst, såsom Enrollerings Lär-Styrman, och under den tiden farit på West- och Ost-Indien, gjorde om förloppet wid Fregattens förlust följande Berättelse. At den 31 Maji 1789 wid middagstiden, då det warit något disig och tjock luft samt liten Bramsegels kultje, blefwo de Ryske Fiendtelige Skeppen uptäckte 3 á 4 mil i S.S.W. från Fregatten Venus, och styrde deras Cours emot nämnde Fregatt, hwarföre Herr Majoren Hansson, som war med sin Fregatt nära Swenska Wallen, stälde Coursen dit, hwarunder winden stillnade och kantrade til Ostlig, hwarföre Majoren, så wäl i anseende härtil, som ock för strömmens hinder från Landet, nödsakades taga en annan Cours, i tanka at söka Norrsk Hamn. Under hwilken Retraite, Ryska 74 Canons Linie-Skeppet synts i bidi wind up åt Landet, et annat åt Nordsjön i öppen wind, efter Wittnets tanka til äfwentyrs för at genskjuta på båda hållen. Briggen och de öfrige Ryska 2:ne Fregatterne jagade deremot i köhlwattnet. Fregatten Venus gick alt mer och mer undan til in på natten, då de stora Skeppen knapt syntes; men wäl Briggen, som skjöt flere skott. Fregatten Venus gjorde wid Ferder flere gånger signal efter Lots, men erhöll den ej förr, än 2 ā 3 mil inom Ferder Fyhr, då det warit hög dager. När Fregatten derpå hunnit wid paß 2 mil längre, hade winden aldeles stillnat, och som strömmen äfwen warit til hinder, och den samma genom boxering med Sluparne, som sattes ut, ej kunnat stoppas; så hade Anckaret, uppå Herr Majorens befallning, blifwit fällt. Ryska Skeppen avaneerade [!] derunder med Sjöwind ifrån inloppet til Ferder Fjärd. Biggen, som hunnit först fram, hade likwäl icke lagt sig i skotthåll, förrän Ryska Chef-Skeppet hunnit up honom, då Briggen skjutit et skott, hwilket af Herr Majoren Hansson beswarades. Skott hade derpå å ömse sidor wäxlats, hwarwid Briggen legat så mycket på Swenska Fregattens Stybords-låring, at dennes alla Canoner ej kunnat göra nytta. Då Briggen derpå boxerat Ackter om den Swenska Fregatten, hade denne derunder träffat Briggen med Styrbords Acktersta Canonerne, så at deß kranbjelke och storstång blifwit genomskjutne. När Briggen kommit rätt om Fregattens Ackter-Spegel, hade den börjat med ny Eld och Herr Majoren Hanson befalt spring på tåget; men efter Fregatten icke legat styft i tåget, så hade splitsen ej kunnat forceras ut genom klyset. Briggen hade i sistberörde ställning gifwit skrå igenom Fregattens Cajut-fenster, samt skjutit runda kulor i Tacklaget och igenom Förstången. Majoren hade derwid sammankallat alla Officerarne, då Wittnet äfwen warit tilstädes, och tilsport dem om de kunde upgifwa något möjligt sätt, at med tilhjelp af Besättningen, befria Fregatten emot en så öfwerlägsen styrka, hwarest de swarat Nej, då Herr Majoren genast låtit nedhala Kongl. Maj:ts Flagg. Wittnet hade derpå gått ned under Däck, för at se om sine saker, hwilka han fruktade skulle komma i Fiendens händer, och wißte derföre ej hwad sedermera passerat.

Herr Advocat-Fiscalen frågade, på hwad distance de öfrige Fiendtelige Skeppen woro, då Briggen attaquerade? Wittnet swarade, at Chef-Skeppet och en Fregatt legat jämte Briggen i skotthåll, men de andre 2:ne Skeppen Bagbord om Fregatten Venus åt Wästra landet, i Farwattnet til Christiania.

Wittnet afträdde och förekallades

3) Förhyrde Öfwer-Skepparen Johan Bergman, som sade sig hafwa farit 28 år til Sjös med Coopvaerdie Fartyg, och äfwen på Ost-Indien, gjorde en öfwerensstämmande berättelse med den föregående Wittne Backe aflagt, utan annan tilläggning, än at då Herr Majoren Hansson kommit inom Ferder Fyhr, hade han, jämte Signal efter Lots, preijat flere ifrån Christiania ankommande Fartyg, fär at få Lots; men ifrån dem alla fått det swar, at de, i anseende til stiltjen, icke kunde umbära sine Lotsar, och hade Majoren derföre icke förr än 2 ā mil inom Ferder Fyhr fått Lots.

Wittnet frågades af Advocat-Fiscalen.

1) Om någon wid Kongl. Maj:ts Flaggs nedhalande wisat sig mißnögd dermed och häldre welat at förswaret skulle fortsättas? Swarades, at alla, i anseende til de Fiendtelige Skeppens läge ansett, at icke något kunnat uträttas.

Herr Majoren Hansson anmärkte härwid, at hwad Officerarnes och Besättningens mod och hurtighet angick, kunde han ej annat än lemna dem det wälförtjenta beröm, at de wågat alt til Fregattens förswar, om den minsta förhoppning warit, at kunna undkomma eller öfwerwinna en så öfwerlägsen Fiende.

2) Om Wittnet sett ifrån hwad Fartyg den Ryska Officeraren, som hämtat Major Hansson, ankommit? Bergman swarade, at han ej sett det, emedan han, så snart Kongl. Maj:s Flagg war nedhißad, gått under Däck, och upkommit först, då Majoren stigit uti Ryska Slupen.

Som tiden ej tillät, at i dag afhöra de öfrige 3:ne tilstädes warande Wittnen; så förständigades de, at nästa Måndag den 9:de i denne månad, kl. 10 före middagen åter sig infinna; hwarjämte de redan afhörde tilsades, at til Protocolls justering sig då äfwen inställa. Och skulle til samma dag anstalt fogas om Herr Capitainen Gref Lagerbergs samt Skepps-Skrifwarne Lidbergs och Bruus kallande. Afträdde och Regements Krigs-Rättens Herrar Ledamöter åtskilgdes.

Den 9:de.

S.D.

Af den anledning Protocollet för den 6:te i denne månad innehåller, sammanträdde nu Rättens Herrar Ledamöter til fullföljande af den nämnde dag började Undersökning om händelsen och förloppet, då Fregatten Venus blef af Ryska Fiendteliga Fartyg tagen, och, sedan Herr Advocat-Fiscalen Widegren samt Herr Majoren och Riddaren Hanson sig instält, börjades med Protocollets justering för den 6:te, hwarwid under upläsandet af Fändricken Edbergs Wittnesmål, han äfwen war tilstädes, och hade ej något at erindra, utan widkände at det wore rätteligen fattat. Afträdde.

Herr Capitainen Grefwe Carl Lagerberg, Munsterskrifwaren Niclas Lidberg och Skeppsskrifwaren Carl Gustaf Bruus anmältes wara i Förmaket efter kallelse tilstädes, i anseende hwartil och på det Herr Grefwen icke måtte blifwa för länge uppehållen, blef han jämte de andre 2:ne til Wittnen åberopade Personer förekallade, och sedan något jäf emot dem ej war at anföra, aflade de med hand å Bok Wittnes-Ed, samt om deß förbindande kraft påmintes.

Lidberg och Bruus tilsades afträda, hwarefter Herr Capitain Gref Lagerberg berättade: At Pingestdagen 1789 under det Officerarne å Fregatten spisat middag, hade det blifwit berättat Herr Major Hanson, det Fem Ryska Skepp kommit antågandes, hwarföre Majoren beslutit söka Swensk Hamn; men sedermera för skralning i wind ej kunnat dit inkomma, hwarföre Herr Majoren, sedan han för de öfrige Officerarne gjort en demonstration, at han ej heller, i anseende til de Fiendtelige Skeppens läge, kunde taga wägen åt öpna Sjön, och présenterat å Sjökortet passagen til Norrsk Hamn, med förfrågan, om Officerarne kunde upgifwa något säkrare partie at taga, i anseende til de detacherade Fiendtelige Fartygen, och de dertil swarat Nej, hade Coursen tagits åt Norrsk Hamn, förbi Ferder Fyhr, der flere skott från Fregatten loßats efter Lots, som ej undficks förrän wid paß 2 mil, sedan de woro passerade Fyhrn. Wid ankomsten til Lärekulls Öarne, hade med Fregattens Slupar och äfwen med Lots-Båten boxerats, för at komma längre fram, och, då sådant warit omöjligt, hade Majoren låtit fälla Anckaret. De Fiendtelige Skeppen hade derpå synts komma under fulla Segel. Briggen hann först fram mot Fregatten, och sköt et skarpt skott, hwars kula förflugen föll på Däck. Detta skott bewarades af Majoren, hwarefter Briggen lagt til med sit lag, som swarats med så många af undra Batteriets Canoner, som, i anseende til läget, kunnat nyttjas. Briggen hade sedan dragit sig undan, då Fregattens kulor gått öfwer Chef-Skeppet, som legat til höger om Fregatten. Til wänster hade et annat Fiendens Skepp warit äfwen inom skotthåll, och de öfrige 2:ne något längre bort äfwen til wänster. Majoren Hanson hade, då Briggen lemnat nämnde öpning, stått på Hyttan och gjort demonstration, at de lågo i Neutral Hamn, och således borde blifwa frie, samt frågat först Officerarne, och sedan Besättningen. om de kunde upgifwa något sätt at sauvera Fregatten emot en så öfwerlägsen styrka, och de dertil swarat Nej, hade Majoren befalt, at Flaggen skulle strykas. En Rysk Officer, som talt dels Franska, dels Tyska Språken, hade derpå kommit genast om bord ifrån Briggen, och tilsagt Majoren, at han, enligt Ryska Escadre-Chefens wilja, skulle gå om bord på Chef-Skeppet, hwarwid Majoren frågat, om han wore från Briggen eller Escadre-Chefen, då Officern sagt sig wara sänd från Chef-Skeppet, och, uppå tilsägelse, det Majoren skulle taga Flaggan med sig, hade han tagit den och fölgt med Ryska Officeraren först til Briggen, der Officern upgått, men Majoren wäntat i Slupen, til deß han återkommit, de de båda begifwit sig til Chef-Skeppet.

Uppå Herr Majoren Hansons begäran förestältes följande frågor:

1) Om Herr Grefwen hört Majoren fråga den Ryska Officeraren, om det wore Escadre Chefens befallning, at han skulle afföra Majoren och Flaggen medtagas? Herr Grefwen sade sig hafwa hört det, och at Ryska Officeraren swarat, det han hade deße Ordres ifrån Escadre-Chefen.

2) Om Herr Grefwen war tilstädes, då Berättelsen blef i Revel af Sjö-Officerarne underteknad? Swarades, Ja.

3) Om Herr Grefwen sett Lieutenanten Santesson undertekna Journalen? Swarades, Nej.

4) Om Herr Grefwen förmärkt, det Majoren haft något synnerigt förtroende med Ryska Officerare, eller med dem haft någon underhandling om Fregattens aflemnande, fått af dem någre Présenter eller Penningar, eller om Grefwen kände någon annan til mißtanka ledande omständighet? Herr Grefwen swarade, det han ej kände sådant, utan at Majoren twärtom, igenom helt andre ressourcer, warit under Fångenskapen många af deß fångna Landsmän, både Officerare och Manskap, behjelpelig.

Herr Majoren anmärkte, det han ansett denne sista fråga så mycket nödigare, som han hört, det en hop för honom widriga omdömen, angående Fregattens förlust, blifwit, i synnerhet i Södre Provincerne fälde.

Äfwenledes förklarade Herr Majoren, at om Herr Advocat-Fiscalen fann nödigt höra de öfrige Wittnen i den omständigheten, huruwida Majoren haft någon underhandling med Rikets Fiender om Fregattens aflemnande, wore Herr Majoren ej deremot, utan önskade det.

Herr Advocat-Fiscalen swarade, at då et sådant ryckte icke kommit til deß kunskap, och 2:ne Wittnen, efter Herr Majorens egen åstundan, redan härom blifwit hörde, så ansåg Advocat-Fiscalen för sin del någon widare efterfrågan i denne del mindre nödig.

Uppå Herr Advocat-Fiscalens begäran, förestältes derpå Herr Capitainen Grefwe Lagerberg följande frågor, neml.

1) På huru nära håll Ryska Skeppen woro, då beslutet togs, at söka Norrsk Hamn? Herr Grefwen swarade, at han, som icke wore Sjöman, ej jugerat distancen.

2) Huru länge Fregatten legat til Anckars, innan Fiendteliga Escadren kom inom skotthåll? Herr Grefwen swarade, det han ej kunde påminna sig det?

Någre flere Frågor gjordes ej, och förklarade Herr Grefwen sig icke hafwa något at tillägga deß Wittnesmål, hwarföre han afträdde.

Derefter fortsattes med Protocolls justeringen, och uplästes, sedan Upörds-Skepparen Backe blifwit förekallad, deß Wittnesmål, som af honom widkändes, med tillägg, det han wid sista förhöret förglömt omnämna, at jämte det Majoren wid Ferder Fyhr flere gånger gjort Signal efter Lots, hade han äfwen preijat flere ankommande Skepp, för at af dem erhålla Lots, och at de ej lemnat någon.

Herr Majoren frågade, om Wittnet kände wid hwad tilfälle han befalte spring på tåget? Backe swarade, at han ej wißte när befallningen derom af Herr Majoren til Officerarne utgafs; men at det warit redan i arbete under det Briggen kom Ackter ut.

Äfwenledes gjordes af Advocat-Fiscalen följande Frågor, neml.

1) Hwad kultje blåste in på natten, då de stora Skeppen, efter Wittnets berättelse, knapt syntes, och om icke wår Fregatt då kunnat ställa Coursen åt öpna Sjön, och såmedelst manoeuvrera undan? Swarades, Bramsegels kultje, och at Wittnet ansåg Coursen icke kunnat wändas, emedan Swenska Fregatten legat in i Ferders Bugten och Fienden wid Mynningen.

2) Om icke Briggen wid det tilfälle, då de öfrige Fiedtelige [!] Skeppen woro utur sigte, kunnat ensamt attaqueras och bemägtigas? Swarades, at de större Skeppen för mörkret om natten wäl icke syntes; men wid första dagningen förmärkts tilsammans.

3) I anledning deraf frågades, på huru lång distance Wittnet tyckte Briggen wid dagningen wara från de öfrige Fiendtelige Skeppen? Swarades, så widt Wittnet kunde observera, et knapt skotthåll.

4) Huru länge Fregatten låg för Ankar, innan Briggen attaquerade? Swarades, wid paß en fjerdedels timma.

5) Om ej Fregatten kunnat gå ifrån Anckar-platsen med enahanda wind, hwarmed Fiendteliga Fartygen avancerade? Swarades, Nej; ty förändringen af wind kom för sent.

6) Om endast Briggen, och icke något af de öfrige Fiendtelige Fartygen, loßade skott? Wittnet swarade, at, efter berättelse af dem, som warit i Stormärßen, skall Ryska Fregatten äfwen loßat skott.

Backe afträdde, och förekallades Öfwer-Skepparen Bergman, hwars förut aflagde Wittnesmål uplästes och af honom widkändes.

Uppå tilfrågan, huru stor den Slup war, som först hämtade Herr Majoren Hanson? Swarades ungefärligen 6 ā 7 Årors Slup. Wittnet afträdde.

Hög-Båtsmannen Sven Lindgren, Archlie-Mästaren Olof Westbeck och Cadetten Olof Petter Winberg blefwo derpå hwar för sig förekallade, och på deras den 6:te i denne månad aflagde Wittnes-Ed särskildt hörde, neml.

1) Lindgren, som berättade: At wid middagstiden Pingestdagen 1789, då luften warit disig och winden Sydlig, hade han, som warit i Stormärßen, ropat til Styrman, at fem swåra Skepp syntes, hwilken då anmält sådant åt Chefen, som hållit på at spisa middag. Coursen hade derpå gjorts åt Swenska Landet. Wid Jagtens början hade et af Fiendtelige Skeppen styrt bidi wind up under Swenska Landet, et annat Wästwart, samt Fregatterne och Briggen jagat i köhlwattnet, och då winden äfwen sprungit til Ostlig, hade Herr Majoren Hanson, som ärnat komma in i Kongshamn, warit föranlåten ändra Cours, för at i det stället söka Norrsk Hamn. Då Fregatten wid midnatten passerat Ferder Fyhr, hade Signal flere gånger skedt efter Lots, och skott ifrån de Fiendtelige Fartygen äfwen hörts. Sedan Lots erhållits, och 4 ā 5 mil inom Fyhrn woro passerade, hade det stillnat, hwarföre Sluparne blifwit utsatte för at boxera, då strömmen likwäl ej kunnat stoppas, utan Anckaret blifwit fält. Briggen hade något derefter hunnit up wår Fregatt, och skjutit et skarpt skott, hwars kula fallit ned på Halfdäcket, hwarpå Fregatten swarat, och Briggen sedan börjat skjuta med Skrå. Fiendtelige Fartygen hade derpå fått den ställning, at det ena Rang-Skeppet legat på Styrbords-sidan om wår Fregatt i skotthåll, det andra Bagbord i Lä, äfwen i skotthåll på längre distance, samt Briggen Ackter ut, och de öfrige 2:ne Fregatterne äfwen Ackter ut Wästwart. Under det Briggen attaquerade, hade ena Fiendteliga Fregatten kommit för om honom och loßat et skarpt skott, hwars kula gått emellan Stor- och Kryßmasten på wår Fregatt, hwarwid Wittnet yttrat sig til de öfrige i Märßen; nu är de stora Skeppen här, då blir det ej godt at bli qwar. Wittnet sade sig äfwen förmärkt, at just som den Fiendteliga Fregatten loßat nämnde skott, hade Herr Major Hanson gått ner från Hyttan och stält sig på trappan, och frågat om af Officerarne någon wißte något medel at frälsa Fregatten, hwartil de swarat, at de ej kände något sätt. Hwarefter Flaggen blifwit struken, och Wittnet förfogat sig under Däck, för at se efter sina saker, och hade derföre sig ej bekant, hwad som sedan passerat.

Herr Majoren Hanson frågade, om någon annan af dem, som warit i Stormärßen, sett den kula som kommit från Fiendteliga Fregatten? Wittnet swarde, at Matrosen Juncker äfwen sett den. Afträdde och förekallades

2) Westbeck, som sade sig wara 20 år, och farit en Resa förut til Sjös; gjorde en berättelse, som war enlig med den Lindgren nyß aflagt, dock med den ändring, at Westbeck, som haft sin division på Skantsen, icke sett någon af de Fiendelige Fregatterne loßa skott, utan at, efter hwad han kunnat förmärka, Briggen endast attaquerat. Hwad som passerat, sedan Kongl. Maj:ts Flagg war struken, kände Wittnet ej heller, emedan han, lika som Lindgren, gått under Däck, för at se om sine saker.

3) Winberg, 22 år gammal, farit til Sjös sedan han war 7 år, och haft å Fregatten sin post wid Flaggen. Ägde om händelsen med Fregatten enahanda kunskap, som sist afhörde Wittnet Westbeck, endast med den skilnad, at Winberg berättade sig hwafwa sett då Fiendens Slup kom och hämtade Herr Majoren, och uppå tilfrågan om Slupens storlek, swarade Wittnet sig ej så noga kunna säga det; men at den warit större än Briggens Slup, hwilken Winberg, sade sig sett, sedan han blef fången. Afträdde.

Och som kl. nu war inemot 2 och de öfrige 2:ne Wittnens hörande ej kunde medhinnas, blefwo de tilsagde, at den 11:te i denne månad, kl. 10 föremiddagen åter sig inställa, til hwilken dag undersökningens fortsättande upsköts. Afträdde.

Den 11:te.

S.D.

Sedan til fortsättande af undersökningen, angående Fregatten Venus, Herr Advocat-Fiscalen Widegren samt Herr Majoren och Riddaren Magnus Hanson sig instält, blef det den 9:de i denne månad förde Protocoll, i närwaro af Herr Capitainen Gref Lagerberg och de öfriga i målet då afhörde Wittnen justerat och widkänt.

Skeppsskrifwaren Bruus och Munsterskrifwaren Lidberg, hwilka förberörde dag den 9:de aflade i detta mål behörig Wittnes-Ed, blefwo derpå hwar efter annan förekallade, erindrade om den Ed de aflagt och särskildt hörde, berättade:

1) Carl Gustaf Bruus, at den 31 Maji 1789 wid paß kl. 1 hade, under det Officerarne å Fregatten Venus spisat middag, Herr Majoren Hanson fått Raport, at flere Skepp syntes i Lowart, och tycktes stäfwa ned på Fregatten; Majoren och de öfrige Officerarne hade derpå gått ut på Hyttan, då Wittnet hört Majoren Hanson, Capitain Tulin och Lieutenant Santesson tala sins emellan, at efter Winden wore fördelagtig, skulle det wara bäst söka Hamn. Flere Segel och äfwen Le-Seglen sattes til. Fregatten hade derpå gjort fart och Fiendteliga Skeppen synts taga differenta Courser. Fregatten Venus fortsatte deremot sin Cours, utan at Wittnet observerat hwart; men hört Officerarne sins emellan nämna, at man gick långs Swenska Landet, at man ärnade gå in til Kongshamn, då landet synts nog nära, at wind blifwit för knapp, och at, efter Ryska Skeppen liksom hindrade Retraiten, måste man följa Norrska landet til Christiania. Då wid Ferder gjorts Signal efter Lots, hade Wittnet gått ner och besörgt Proviant-utwägningen, samt derpå lagt sig i sin Hytta, och wißte derföre ej hwad som passerat om natten. Morgonen derpå, då Wittnet stigit up och kommit på Däck, hade Herr Major Hanson sagt, wi skola rättnu wara med Guds hjelp i all möjelig säkerhet för Ryßarne. Wittnet hade äfwen hört Majoren tala med Danska Lotsen om Anckarställen, hwarwid Lotsen nämnt åtskilliga. Med seglingen hade sedan gått långsamt, och försök derföre gjorts med boxering; men då Fregattens fart derigenom ej kunnat ökas, hade Anckaret blifwit fält. Af de Fiendtelige Farygen hade Briggen först synts ensam i mynningen af Fjärden; men straxt wändt om och en stund derefter, jämte öfrige Skeppen; återkommit och avancerat in i Fjärden. Då Briggen hunnit wår Fregatt helt nära, hade den skjutit med Drufhagel och 3 skålpundige kulor, hwarwid Herr Major Hanson befalt den Officer, hwilken hade Artillerie-detaillen, at applicera så många Canoner, som i anseende til Fregattens läge kunde nyttjas, Under det Briggen attaquerat, hade de öfrige Fiendtelige Skeppen avancerat wår Fregatt så nära, at de wisat Bredsidan. Danska Lotsen och flere af de Swenska Skärgårds-Lotsarne hade derunder til Herr Majoren yttrat sig wilja fara i land, för at ej blifwa dödskjutne; men hindrades derifrån. Herr Majoren sammankallade sedermera Officerarne och tilfrågade dem först, och sedan Besättningen, om någon kunde upgifwa något sätt, hwarigenom Fregatten kunde frälsas, och som alla warit af den tankan, at Flaggen borde strykas, hade Majoren sagt: Ja då låter jag nedhala Flaggen, hwilket ock blifwit werkstäldt. Hwarefter en Rysk Officer kommit om bord, och talt med Majoren Franska Språket, som Wittnet ej förstått. Under det Majoren Hanson klädt sig, hade Officern, i närwaro af Capitain Tulin, äfwen talt Tyska med Wittnet, och sagt sig wara OfficerBriggen Mercurius; men befald af Ryska Escadre-Chefen, at requirera Swenska Fregattens Chef och Flagg. Då Majoren Hanson sedan fölgt med Officeraren, hade Wittnet gått ner, och ej förmärkt hwarken til hwad Fartyg Majoren farit eller Slupens storlek, som hämtade honom. Något widare sade Wittnet sig icke kunna i Målet intyga.

Uppå Herr Advocat-Fiscalens tilfrågan om Fiendtelige Skeppens läge, då Flaggen ströks? Swarade Witnnet sig ej kunna beskrifwa det; men at flere af dem legat inom skotthåll.

Äfwen frågades, om något mer af de Fiendtelige Fartygen, än Briggen, attaquerat wår Fregatt? Wittnet sade sig ej hafwa sett det; men hört omtalas, det Ryska Fregatten Gabriella jämwäl loßat skott. Widare war ej at fråga. Upläst och widkänt.

2) Niclas Lidberg: At Pingestdagen 1789 wid middagstiden hade Ryska Skepp blifwit synlige och jagat wår Fregatt, som sedan för motwäder icke kunnat komma i Swensk Hamn, utan måst gå til Ferder. Om natten hade Dansk Lots kommit om bord, och Majoren om morgonen yttrat sig til de öfrige Officerarne: Gud ske lof, nu hoppas jag wi äro i säkerhet. Något derefter hade Wittnet sett Briggen wid inloppet til Ferder Wiken, och at den wändt om til Sjöß; men sedan återkommit med de öfrige 4 Ryska Skeppen, då Majoren Hanson sagt: Jag hoppas wi skola hafwa lika fördel at komma undan, som de. J ansende til Winden, som derpå stillnat, hade det försökts med boxering, men utan werkan, hwarföre Anckaret blifwit fält. Briggen, då den sedan hunnit up wår Fregatt, hade loßat et skarpt skott, som denne beswarat, hwarefter Briggen lagt til med sit lag, och så många Canoner å wår Fregatt nyttjats, som läget tillät. När 2:ne af de större Skeppen kommit närmare, hade Majoren Hanson sammankallat Officerarne, och frågat, om de kände något sätt, hwarigenom Fregatten kunde sauveras? Hwartil swarats, Nej. Majoren, sedan han gått några steg up på trappan til Hyttan, och sett på de Fiendtelige Skeppen, hade å nyo, i Besättningens närwaro, gjort samma fråga, och då ej någon derpå swarat, hade Flaggen, på Majorens befallning blifwit struken, och en Rysk Officer kommit om bord, hwarwid Wittnet gått under Däck, för at se efter sine saker.

Uppå tilfrågan om Fiendteliga Skeppens distance från Fregatten under affairen? Swarades, at som Wittnet tyckte, lågo 2:ne inom et Mousquette-skotts håll, och de öfrige på längre afstånd. Wittnesmålet uplästes och widkändes.

Härefter ingaf Herr Majoren Hanson Skepps-Journalen och de af Herr Öfwerste-Lieutenanten och Riddaren Rosensvärd, til efterrättelse under Fregattens kryßning, den 25 Maji 1789 utfärdade Ordres; men som tiden, i anseende til et annat måls företagande, ej medgaf, at härmed i dag widare fortfara; så utsattes nästa förhör til den 13:de i denne månad. Afträdde.

Den 13:de.

S.D.

Til följe af Regements Krigs-Rättens den 11:te i denne månad fattade beslut, instälte sig nu åter Herr Advocat-Fiscalen Widegren, samt Herr Majoren och Riddaren Hanson til fullföljande af undersökningen, rörande händelsen och förloppet med Fregatten Venus, då Herr Advocat-Fiscalen anförde, at han, i anledning af den wid sista förhöret ingifne Journalen, som med twänne olika stilar fants skrifwen, ansåg nödigt at blifwa underrättad, af hwilken den samma blifwit förd, och om det derunder tecknade namn wore af nu mera afledne Lieutenant Santesson egenhändigt skrifwit.

Herr Majoren förklarade, at Lieutenant Santesson, under Fregattens kryßning, åtagit sig Första Styrmans skyldighet, och det med en sådan post förenade answar: At Journalen wore med deß Sigill försedd, at honom förd och egenhändigt underteknad; men endast sista Arket af Santesson sjelf ur Loggboken renskrifwit. Det föregående af Journalen, sade Majoren wara Cadetten Winbergs stil. I hwilka omständigheter Majoren anhöll, at Winberg, i Förmaket tilstädes, måtte blifwa hörd.

Winberg förekallad och tilsagd, at på deß förr aflagde Wittnes-Ed upgifwa hwad han i förrberörde omständigheter hade sig bekant, berättade at han, på Lieutenant Santessons befallning, som sjelf fört Loggboken, ur densamma, för hwarje dag och icke på en gång, inskrifwit i Journalen hwad som med deß stil finnes i början infört; men om sista Arket wore af Lieutenant Santesson sjelf skrifwit, sade Wittnet sig med fullkomlig wißhet ej kunna intyga, emedan han icke så noga kunde påminna sig bemälte Lieutenants stil, Upläst och widkänt.

Uppå Herr Majoren Hansons tilkänna gifwande, det Skeppsskrifwaren Bruus torde bättre erindra sig stilen, blef Bruus förekallad, och berättade, det han wäl ej med säkerhet kände den; men at han hade en disposition, som bemälte Lieutenant i lifstiden, under deß Fångenskap, den 9 November 1790 sjelf skrifwit och författat.

Hwilken disposition af Bruus nu upwistes, och då stilen deri fanns lika med den delen af Journalen, som Santesson skall skrifwit, äfwen som med deß i Revel, under den derstädes författade Berättelsen, teknade namn, förklarade Advocat-Fiscalen, at han så mycket mindre yrkade något ytterligare bewis härutinnan, som han wid genomseendet af Journalen, icke funnit densamma innehålla andre eller olika uplysningar, än dem Wittnen redan afgifwit. Men i anledning så wäl af Journalen, som Ordrerne, trodde han sig befogad göra den fråga, om icke Herr Majoren, efter de flere underrättelser af preijade Handels-Fartyg, at Ryska Krigs-Skepp woro i Farwattnet, bordt hålla sig närmare Swenska landet, och så tilse, at någon af Swenska Hamnarne altid hållits öppen för at der inlöpa? Hwarpå Herr Majoren swarade, at han med kryßningen emellan Schagern och Marstrand til pricka fölgt sine Ordres, och kunde icke på et afstånd af 3 ā 4 mil från Swenska Skären, med god wind at der inlöpa, befara at blifwa couperad, och at i öfrigit Fregattens läge, då Ryska Skeppen först kommo i sigte, utwiste, at han nyttjat all försigtighet, at hålla flere Swenska Hamnar öppne, ehuru Naturen sedan nekat honom, at deraf sig begagna.

Advocat-Fiscalen anmälte derefter, at et Bref ifrån en i Ryska Staden Polotsk wistande Medel-Styrman wid namn Petter Widberg, som å Fregatten Venus skall warit tjenstgörande, til Kongl. Maj:t i underdånighet ankommit, och at detsamma, igenom Herr Stats-Secreteraren och Riddaren m.m. Cronstedt, blifwit Advocat-Fiscalen tilstält, at deraf göra den usage han kunde finna nödig, och ingaf nu Herr Advocat-Fiscalen samma Bref, så lydande:

"Min alldra Nådigste Konung och Swea Fader. Guds Allsmägtiga hand beskyde min alldra Nådigste Konungs taperhett och wällde. Gud ware min alldernådigeste Konungs Rådgifware och följeslagare uti allt sit råd och görromåll. Wälsignat uti Herrans nam.

Jag Medll Styrman Petter Wiberg af Frigaten Wenus. Jag beder om nåd af Hans Kongeliga Majestät, at min nöd fordrar mig till at bedja och hopas om nåd af min Kongeliga Mayestät, för den huld och trohet jag hyser för mitt kjerällskeliga Färdernes land. Det grömjer mig både dag och natt, at jag min ongdoms år så swårt förslösa må. Uti et främmat land för Arrestant gå, och intet weta när man kommer derifrån. Nu tjugo månar är förbi jag tackar Gud för framlopen tid. Jag och en Majors Son Demoing äro allena Swenskar uti Ryska Staden Pollodsko, nu fri för Wackt men inte komma utom Staßens portar utan loff. Fem kopiek och en half om dagen til födan ack Herre Gud och Konung hjelp. Hwad skall jag fattige fånge taga mig till som är så got som allen Swensk uti Pollodsko inthet har jag til at hiälpa mig mäd siälf til Swerget derför nögas jag anlita mit Nådiga Färdernesslans hiälp. Min Major Hanson Cumender af Frigaten Wenus, wet jag intet ut af ty han har oß slät förgäthet sedan wi war uti fangenskap komit om jag en öfwer oficer wat den tid så hafde jag den gange fri för fangesjap wat och Kongel. Frigate Wenus äfwen fri det min jörmåll för den tid kan utwisa. Alt så som en ringa Undersåtar har min nöd det mig påyrckat at jag har taget mig den dristighet at afhämta min alldra Nådigste Konungs nåd och nåd. Gud war wårt Swea Lans beskydare och försörjare til hiälp mäd wår millda Fader GUSTAF den tredje.

Pollodsko den 9:de
Februar. 1791.

Underdånig Medellstyrman
Petter Wiberg."

Efter upläsandet hwaraf Herr Advocat-Fiscalen förmälte, det han wäl funnit detta Bref oredigt och något särdeles afseende icke förtjena; men då det tycktes innefatta i synnerhet en angifwelse, som skulle Herr Majoren icke nog wårdat sig om Fregattens Besättning; så sade Advocat-Fiscalen sig welat lemna Herr Majoren tilfälle, at uplysa Wibergs förhållande och frägd, samt om han til äfwentyrs någon anledning härtil kunnat hafwa.

Herr Majoren Hanson förklarade, det han känt denne Wiberg för något oredig, och at ehuru Herr Majoren welat undwika nämna den omsorg han under Fångenskapen ägt för deß Besättning, så widt i deß förmåga stått, af fruktan at sådant kunde anses såsom et anförande til deß egit beröm, wore Herr Majoren likwäl, i anseende til den af Wiberg wäckte mißtanka, föranlåten berätta: At sedan Fregattens Besättning kommit til Kögebugt, och fråga upstått hwad underhåll Upbörds-Constapeln, Cadetten, Upbörds-Styrman samt Munster- och Skepps-Skrifwaren borde åtnjuta, hade Majoren, som känt det sådane Ryska Fångar i Swerige undfått Officers Appointement, yrkat det förrbemälte Fångar af Fregattens Besättning måtte beräknas en lika förmon; hwilket Vice-Amiralen Kaslaminoff äfwen lofwat. Då Herr Majoren jämte en del af Besättningen derpå blifwit transporterade til Revel, hade han under wägen fått tilfälle tala med Amiral Tchitzchiakoff i samma ämne, som äfwen bifallit Herr Majorens begäran, och wid ankomsten dit observerade han å Debarquerings Polletten, det en Styrman wid namn Almgren, som äfwen tilhört Besättningen warit marquerad til Officers-Underhåll, hwilket utgjort 18 á 20 Copek om dagen. Herr Majoren, som ansett det för et mißtag, och at Wiberg såsom äldre Styrman, bordt wara i det stället uptagen, hade derpå wid Aflöningen anmält sådant hos Place-Majoren, med begäran, om rättelse; men han förklarat sig derwid ej kunna något åtgöra, utan at Amiralens Pollet borde til pricka följas.

Herr Majoren Hanson hade derpå inkallat Almgren och förestält honom, det han wore origtigt upförd til Officers underhåll, samt at, hwad honom blifwit för mycket tillagt, wille Herr Majoren dela emellan Wiberg och 2:ne af Besättningens Under-Officerare, som lågo på Sjukhuset, hwilket Almgren äfwen funnit billigt.

Et par dagar derefter, då Herr Majoren, i sällskap med flere Officerare, visiterat Sjukhuset, hade han lemnat Wiberg jämte de andre 2:ne Under-Officerarne i förskott 5 Rubel hwardera af den tilökning Almgren eljest skolat upbära. Hwarefter Herr Majoren rest ifrån Revel och icke widare träffat Wiberg, som stannat qwar på Sjukhuset. Sedermera under Marchen til Gouvernementet Tschernigow, hade Majoren til Almgren utbetalt endast gemen Mans-gage 6 Copek om dagen, och innehållit öfwerskottet til godtgörande af förrberörde 15 Rubler, hwilken innehållning likwäl uphört wid ankomsten til Staden Tschernigow, der Almgren och Herr Majorens Kock för sjukdom måst qwarlemnas; dock hade Herr Majoren, som för Marchens fortsättande ej kunde taga widare befattning med deras aflöning, anhållit hos Gouverneuren, at Almgren och Kocken måtte blifwa under deras sjukdom befordrade til det underhåll deras Polletter utstakade, hwilket Almgren, då han 3 ā 4 månader derefter träffat Herr Majoren, sagt sig hafwa rigtigt utbekommit.

Herr Majoren förmente således, at Styrman Wiberg häraf tagit sig anledning til mißnöje: och på det Herr Majorens förhållande så emot Wiberg, som den öfrige Besättningen, bättre måtte uplysas, anhöll han, at Upbörds-Skepparen Backe, Öfwer-Skepparen Bergman, Archlie-Mästaren Westbeck, Hög-Båtsman Lindgren, Cadetten Winberg samt Munsterskrifwaren Lidberg och Skeppsskrifwaren Bruns, hwilka i Förmaket nu woro tilstädes, måtte derom blifwa hörde, hwarföre deße Personer förekallades och tilsades upgifwa af hwad beskaffenhet de funnit Wiberg, och om Herr Majorens upförande under Fångenskapen kunnat gifwa Wiberg eller någon annan af Besättningen anledning til mißnöje.

Cadetten Winberg berättade härpå, at Medel-Styrmannen Wiberg under Expedition warit oordentlig och oredig. Under Fångenskapen hade han och Wittnet fölgts åt ifrån Revel til Polotsk, der Wiberg af någre Tyskar blifwit öfwertald qwarblifwa, för at idka Swarfware-arbete, hwarföre han sagt sig wara sjuk och icke welat fortsätta Marchen.

Wiberg, som haft endast en gemen Mans gage 5 ā 6 Copek om dagen, hade altid klagat deröfwer, det han erhållit mindre underhåll än Almgren; hwarföre Wittnet och Constapeln Dödergren lemnat Wiberg så mycket af deras Officers underhåll, at alla tre, under deras sammanwaro haft lika.

Äfwenledes intygade Winberg och Munsterskrifwaren Lidberg, at Herr Majoren under Marcherne köpt Medicamenter för Fångarne, låtit upwärma dricka åt dem, lemnat dem förskotter och warit dem på alt sätt behjelpelig. J Krementschuk hade Fregattens Besättning och de öfrige der warande Swenska Fångar, wid paß 6 ā 700:de til antalet, under 16 ā 18 dagars tid icke utbekommit något at sit gage, utan hade Ryßarne såmedelst ärnat twinga dem gå i Rysk tjenst; men at förekomma sådant, hade Herr Majoren skaffat sig penningar, och lemnat ej mindre sin egen Besättning, än de andre derwarande Swenske Fångar förskotter, hwilket haft den lyckliga werkan, at endast 50 ā 60 af förrberörde Fångar gått i Rysk Krigstjenst, hwilken förlust, i anseende til deße Personers liderlighet och oordentliga upförande, ansågs obetydelig. Tilläggandes äfwen, at Fångarne, uppå Herr Majorens föranstaltande, undfått i Pleschow nya Pälsar, Skjortor och Stöflor; hwaruti äfwen de öfrige Wittnen instämde: såsom ock at Herr Majoren wid andre tilfällen på alt möjligt sätt wårdat sig om Fångarne.

Herr Majoren förklarade härwid, at til de förskotter, hwarmed han undsatte Fångarne i Krementschuk, hade han i et Hus der i Staden fått låna penningar; men at til de kläder, som i Pleschow blefwo utdelte, hade, uppå Herr Majorens gjorde anhållan hos Gouverneuren Wrangel i Revel, 2000:de Rubler blifwit anordnade.

Sluteligen tilkänna gåfwo Winberg, Bruns, Lidberg och Backe, at de och Styrman Wiberg, äfwen under 1788 års Expedition, gjort tjenst tilsammans, och at Wiberg warit lika oredig, samt för fylleri och försummelse i tjensten blifwit extrajudicialiter afstraffad med Mousquetters bärande.

Herr Advocat-Fiscalen gjorde derpå, i anledning af Wibergs Bref, de nu närwarande af Besättningen den fråga: Om de förmärkt, at Wiberg eller någon annan af Under-befälet och gemenskapen warit mißnögd med Flaggens strykande? Swarades, at de ej blifwit Wiberg warse den dagen på Däck, och hade icke hört honom eller någon annan häremot yttra något mißnöje.

J anledning af förre Protocollerne, frågade Advocat-Fiscalen

1) Om då Coursen stäldes til Ferder, någon af Lotsarne yttrat sig, at Fregatten med den wind som då war, kunnat komma in i Swenska Skären och derigenom undwika Fienden? Swarades, at de ej hört någon af Lotsarne hafwa sådant utlåtande.

2) Om något af de Ryska Fartygen under Affairen äfwen legat för Anckar? Swarades, at de ej förmärkt det. Wittnena afträdde.

Herr Majoren förklarade, at han för det närwarande icke påminte sig någon omständighet, hwaruti han skulle kunna äska widare uplysning af de under loppet af undersökningen afhörde Wittnen.

Herr Advocat-Fiscalen, som ej eller fann någon anledning til deras widare hörande; ansåg deremot nödigt af Herr Majoren erhålla underrättelse i följande omständigheter:

1) Då af Herr Majorens yttrande i deß underdåniga Rapport, at med et mera öfwat folk och igenom en lyckligare Canonernes ricktning, hade Fiendteliga Briggen gått i sanck, synes, som hade wår Fregatt kunnat och bordt tilfoga Fienden mera skada; frågade Herr Advocat-Fiscalen, i anledning deraf, om antingen någon okunnoghet eller efterlåtenhet wisat sig hos dem, som det ålegat servera Canonerne? Herr Majoren ansåg för nog, at härwid åberopa sig hwad Wittnen intygat, neml. at Fregattens kulor gingo öfwer Briggen och Chef-Skeppet, och tillade, at 4 ā 5 dagars tid ej kunde wara nog tilräckelig, at inöfwa en förhyrd och owan Besättning til Örlogs-tjenst; ehuru hos dem för öfrigt ej saknats hwarken wilja eller Application, utan hade de gjort hwad som stått i deras förmåga.

2) Om det icke warit möjeligt, wid det tilfälle då Fregatten anckrade eller enär Fienden syntes avancera, intaga et sådant Paß, der hela Fiendteliga styrkan icke kunnat anwändas, och hwarigenom Herr Majoren längre kunnat afhålla Fienden, tilfoga honom mera skada och snarare göra Fregatten onyttig, än lemna den Fienden i händer.

Herr Majoren swarade, at intet Paß, der et förmonligt läge kunde sökas, war eller är i denna stund af honom kändt efter Fregattens belägenhet wid Fiendens avancerande; och at tiden och omständigheterne ej eller tillät någon närmare undersökning derom, då, enligt Wittnens intygande, Fienden efter en fjerdedels timmas förlopp war inom skotthåll, hwarföre i Fregattens belägenhet Herr Majoren ansåg ej annat til görandes, än at betjena sig af en tilfällig af Lotsen anwist Anckarsättning, och der, medelst spring på tåget, wända Fregattens ena sida åt landet, för at derigenom undwika at af Fienden blifwa doublerad; men som Wittnen intygat, at splitsen på tåget ej kunnat passera klyset, hwarigenom samma anstalt mißlyckats, trodde Herr Majoren sig härutinnan wara utan förebråelse. Och hwad angick frågan, om Fregatten bordt snarare göras onyttig, än lemnas i Fiendens hand; så åberopade Herr Majoren sig deß underdåniga Rapport jämte alla öfrige omständigheter, at, ifrån den stund omöjligheten yppades at inlöpa i Swensk Hamn, hade han mesurerat alt sit företagande efter den principe, at hafwa säkerhet i en Neutrel Magts Dominium, der Herr Majoren ansåg för otwifwelagtigt, at, enligt Folk-Rätten, både Skepp och Folk skulle wara sauverade, och det så mycket häldre, som det war allmänt bekant, at i Christiansund, under samma Dominium, reparerades et Fiendens Krigs-Skepp, hwilket Herr Majoren sade sig bordt jugera lätteligen kunnat brännas, om icke å Swenska sidan afseende hafts på Neutraliteten, och hwilken Expedition i widrigt fall utan äfwentyr kunnat werkställas.

3) Då de afhörde Wittnen öfwerensstämma deruti, at Herr Majoren af de större Fiendtelige Skeppen icke blifwit forcerad stryka Flagg och det äfwen är medgifwit, at Briggen hwarken tilfogat wår Fregatt någon märkelig skada eller bordt kunna förmå til en sådan decision, så begärte Advocat-Fiscalen den sluteliga uplysning, hwarföre icke Herr Majoren först afbidade, hwad partie de Fiendtelige Fregatterne och närmast förlagde Linie-Skeppet ärnade taga, innan Flagg ströks.

Hwad denna sista fråga beträffade, förklarade Herr Majoren, at om den samma skulle nog redigt, tydligt och omständeligen beswaras, hade han af nöden, at författa et sådant swar skrifteligen, hwilket han hoppades icke måtte wägras honom, då deß föremål endast wore, at lemna all möjelig uplysning och fullständigt å daga lägga de skäl, som föranlåtit honom stryka Kongl. Maj:ts Flagg.

Herr Advocat-Fiscalen fann wäl, at här icke wore stället för någon skriftwäxling; men mille icke bestrida Herr Majoren, at skrifteligen upgifwa, hwad han så i afseende på denne fråga, som alt öfrigit til uplysning ländande, sluteligen kunde hafwa at anföra. Hwarföre Regements Krigs-Rätten förständigade Herr Majoren, at nästa Onsdag den 18:de i denne månad inkomma med deß swar å Herr Advocat-Fiscalens fråga, och hwad Herr Majoren widare kunde anse nödigt, at i denne Uundersökning [!] tillägga. Afträdde.

Den 18:de.

S.D.

Instälte sig åter Herr Advocat-Fiscalen Widegren samt Herr Majoren och Riddaren Hanson i Undersöknings-Målet, rörande Fregatten Venus, hwarefter de den 11:t och 13:de i denne månad hållne Protocoller justerades och widkändes.

Herr Advocat-Fiscalen anmälte, det han wäl nu förwäntade Herr Majorens swar uppå den wid förra Förhöret förestälte fråga; men som han inhämtat, det Medel-Styrman Wiberg i förrgårs ur Fångenskapen hit anländt, och anstalt blifwit fogad om deß kallande til i dag; så anhöll Herr Advocat-Fiscalen, at Wiberg, i afseende på det af honom til Kongl. Maj:t i underdånighet insände Bref, måtte först höras, hwaruti äfwen Herr Majoren instämde, och förekallades derföre bemålte Styrman, och sedan Brefwet blifwit honom företedt, med tilfrågan, om han widkändes detsamma, förklarade, at han stadd i nöd och utan förhoppning, at komma ur Fångenskapen, hälst han trott det Herr Majoren wore död eller förgätit honom, skrifwit detsamma i förtwiflan, öfwerilning och enfaldighet, och ej i afsigt, at på något sätt wäcka mißtanka emot Herr Majoren; at han förment det detta Bref skulle skaffa honom tilfälle komma åter til Fäderneslandet; at han i Polodsko inlemnat Brefwet på Posten; och at, sedan Postmästaren berättat Gouverneuren i Staden, at Wiberg afsändt et Bref til Konungen af Swerige, hade Gouverneuren lemnat honom behörigt Resepaß.

Den berättelse Herr Majoren, och Cadetten Winberg den 13:de i denne månad, rörande Wiberg aflagt, blef för honom upläst, och hade han deremot ej något at inwända, utan widgick, det Herr Majoren ej warit wållande, at han under Fångenskapen fått endast gemen Mans gage, och at Place-Majoren i Revel jämte Assessoren i Ryska Finance-Collegium Blix berättat, at Herr Majoren med all möda sökt förskaffa honom Officers-underhåll, i stället för Almgren, och at sådant icke kunnat ändras. Och erkände Wiberg äfwen, at han under 1788 års Expedition för oordentlighet och försummelse i tjensten 2:ne gånger undergått extrajudicielt straff.

Anhållande Wiberg om tilgift för den oförsigtighet han uti sit Bref begått, och försäkrade, det han ej kunde i något afseende eller på minsta sätt klaga öfwer Herr Majorens förhållande.

I anledning af Wibergs yttrande i Brefwet, at om han warit Öfwer-Officer, hade Fregatten äfwen warit fri, tilsades han äfwen förklara hwad deß egenteliga mening dermed wore.

Wiberg, som förmärktes twehogse och willrådig, swarade efter någon stund, det han trodde, at om afton då Fregatten efter hans och äfwen Lotsarnes tanka, ej kunde med lovering komma in i Strömstad eller Swenska Skären, borde den hafwa gått til Sjöß.

Wiberg derföre tilfrågad, om de Fiendtelige Skeppen då icke warit synlige? Swarade, at så länge det war dager, hade et Skepp synts styra bidi wind åt Swenska Landet, et åt Nordsjön, samt Briggen och de öfrige rätt efter i köhlwattnet.

Tilfrågad, om han förmente det Fregatten, i händelse den hållit åt öpna Sjön, undwikit Ryska Skeppen? Swarade Wiberg, at sådant wäl ej warit möjeligt; men trodde at Fregatten med forcerade Segel kunnat segla igenom dem.

Herr Majoren förklarade, at ehuru han hade anledning, at yrka straff å Wiberg för deß tiltagsna och djerfwa förhållande, at igenom Bref til Kongl. Maj:t, göra honom ogrundade beskyllningar; wille Herr Majoren likwäl, i anseende til Wibergs enfaldighet och wisade ånger, låta sin talan härutinnan falla. Wiberg afträdde.

Derpå anhöll Herr Majoren, at då detta förmodeligen blefwe det sista förhöret, och samtelige Wittnen äfwen woro i Förmaket tilstädes, det måtte han få inhämta deras swar å någre af honom skrifteligen författade frågor, dem han nu ingaf.

Herr Advocat-Fiscalen fann deße frågor, dels mindre nödige, dels förut beswarade; men wille likwäl icke bestrida Herr Majorens begäran, då han förmente, at någon uplysning derigenom kunde winnas, och blefwo altså deße Wittnen inkallade och efter Herr Majorens upgift tilfrågade:

1:o Om icke under Affairen med Ryska Briggen, Fregattens Halfdäcks Canoner jämwäl nyttjats? Swarades, at utom undra Lagets Canoner hade ock de på Skantsen åt Styrbords-sidan blifwit nyttjade.

2) Frågades de Wittnen, som af Navigation woro kännare, om icke, då de Ryska Skeppen började jagten, det kunnat af deras distance från Fregatten slutas, at Retraiten åt Nordsjön war omöjlig? Swarades, at om Fregatten gått til Nordsjön, hade den nödwändigt träffat de Ryska Skeppen, efter de hade fördel af wind, och at den längre distancen dertil i synnerhet bidragit.

3:o Om någon i likhet med Wittnet Backe observerat, det förändringen af winden kom för sent för at kunna lemna Ankar-platsen och flyckta för den annalkande Fienden? Edberg, Bergman och Lindgren swarade, ja, och at den Sydliga kåhran fölgde i det närmaste Ryska Skeppen.

Wittnena afträdde, och å Herr Advocat-Fiscalens wid sista Förhöret gjorde fråga, ingaf Herr Majoren nu deß skrifteliga swar, lydande som följer:

Den opinion, at jag ej blifwit forcerad af flere Fiendtelige Skepp, än Briggen, at stryka Kongl. Maj:ts Flagg, måtte ej äga rum, då Fregatten warit forcerad af en Escadre af 5 Skepp. Deße fem gjorde jagt på Fregatten, hwilket ofelbart är et sätt at forcera en Fiende; ibland dem war Briggen, såsom snällaste Seglaren, helt naturligt den, som både kunde, och efter Chefens Ordres först skulle attaquera. Briggen skjöt, också at forcera, icke annorledes än som et Skepp af Escadren och efter Chefens Ordres, och resten af denna Escadre, så snart omständigheterne det tillät, intog inom Canon-skott, sin position at doublera Fregatten, innan Flaggen ströks. Genom en sådan Manoeuvre, at, eftre Wittnens utsagor, (til Flaggens heder,) Chef-Skeppet af 74 Canoner présenterade bredsidan, jämte en Fregatt på andra sidan, och en kula från denne Fregatt, efter 2:ne Wittnens yttranden, märktes gå öfwer Swenska Fregatten, hwarigenom denna Fregatt ytterst så nära forcerades, at ej mera återstod, än at upbära 2:ne eldar, och följagteligen äfwentyra mycket mera för Folk och Skepp, än som kunnat swara mot det afbräck Fienden kunde tilfogas. Så naturligt det är, at wåld mötes med wåld, så långt förmågan medgifwer, af hwilken grund den dessein ej utelemnades, at om möjeligit war, skjuta Briggen i sanck, äfwen så owisligt syntes mig äfwen wara, at en swagare skulle, emot en mångdubblet öfwerlägsen Fiende, upoffra sig hel och hållen, för at skada sin Fiende, ej en gång til hälften. En bravour utan ändamål, i synnerhet när härwid considereras, at Skepp och Folk borde för Konungens och Rikets tjenst, under et brinnande Krig, sauveras, tjenstfärdigt och ostyckat, och hwilket, änskönt jag fann mig bedragen i hoppet, at emot Folk-Rätten ej blifwa attaquerad, jag likwäl borde efter krigsbruk ej twifla, blifwa en Neutrel Magts föremål, hwars dominium genom et sådant wåld ohelgats. Til äfwentyrs om Fregatten, får något mera än et ögnableck, underhållit en onyttig, men af bravour lysande affaire, hwarigenom både Fregatten och Besättningen märkeligen blifwit destruerade, hade Fregatten, såsom utur stånd satt at göra tjenst under den Campagnen, blifwit återstäld, men troligen jag icke undgått tiltal för upoffringen, af det som Folk-Rätten och allmänt Krigsbruk, då ej förmått Kongl. Maj:t och Kronan bättre än obrukbart återgifwa. Swaret på denne fråga faller således af sig sjelft, at jag ej mer än någon af Officerarne och Besättningen, kunde inse möjeligheter, der inga existerade, eller anse Fiendteligheterne från Briggen styckewis emot Escadrens, eller twifla, om icke Chefens, för Briggen gifne Ordres, skulle från hela Escadren fullföljas, när ock hela deß Manoeuvre sådant utwiste; hwadan och då jag synbart ej kunde något til Konungens och Fäderneslandets gagn och bästa uträtta, som ej öfwer wärdet skulle betalas, jag, i den författning at se Folk och Skepp ej kunna längre möta wåld med wåld, walde för det bästa, at sauvera en prétention, som hwar policerad Nation ej annat kan, än finna rättmätig, och det medan en sådan prétention, ännu ej förlorat sit wärde.

För öfrigt och som frågan tyckes hwila på ordet forcerad; eller huruwida jag endast af Briggen forcerades! hemställer jag ödmjukeligen, om ej genom alla Wittnens utsagor det tilräckeligen blifwit bewist, at Fiendteliga Skeppens manoeuvres, såsom i suite af deßas samstälte jagt, och affairen med Briggen bidragit til forcerandet, at stryka Konungens Flagg."

Efter upläsandet häraf sade Herr Advocat-Fiscalen, at Herr Majorens hemställan icke tilhörde denne Rätts pröfning; och fötklarade [!] sluteligen så wäl Herr Advocat-Fiscalen, som Herr Majoren och Riddaren, at de icke hade något widare at anföra, och beslöts at denne dags Protocoll skulle i morgon justeras. Afträdde.

Den 19:de.

S.D.

Blef, i närwaro af Herr Advocat-Fiscalen Widegren samt Herr Majoren och Riddaren Hanson, det nästledne dag, i Undersöknings-Målet, rörande Fregatten Venus, hållne Protocoll justerat och widkänt.

Hwarefter Herr Advocat-Fiscalen förklarade, at då han nu mera erhållit den uplysning, som i synnerhet igenom de afhörde Wittnen äskats, ansåg han undersökningen härstädes slutad, och begärte derföre, at alla de deröfwer hållne Protocoller med deß Bilagor måtte utskrifwas och honom med det första tilställas. Och underrättades Herr Advocat-Fiscalen, at de samma skulle i öfwermorgon til honom blifwa aflemnade. Afträdde. År och dagar, som förr skrefne stå.

In fidem Protocolli
JOH. FR. DUFVA.

Bilagor.

Lit. A.

Berättelse, huru som jag i Norrige, dit jag warit twungen retirera, blifwit forcerad, at til en wida öfwerlägsen Fiende öfwerlemna Konungens Fregatt Venus, den 1 sistledne Junii.

Den fiendtelige Escadern, som jagade mig, utgjordes af twänne Linie-Skepp, twå Fregatter och en Brigg, uder General Major Leschnews befäl, til hwilken jag måst öfwerlemna Konungens Flagg, den bedröfligaste händelse mig någonsin kunnat wederfaras.

Enligt Ordres &c.

(Nu är Berättelsen ord från ord samma som Pag. 3 & seqq. under Rubrique af Underdånigste Berättelse redan är tryckt, och blifwer derföre icke här å nyo anförd; men wid slutet åt en tilläggning, som här följer:)

Jag har försport, at Briggen utom åtta döde, fått många blesserade, den ena Kranbalken synligen bortskjuten, Storstången förderfwad, i hwars ställe en annan samma dag upsattes.

Denna Berättelse behagade Herrar Officerare hwar för sig genomläsa, och den samma under Edelig förbindelse bewittna. I händelse en eller annan skulle hafwa undfallit någon händelse, eller icke hafwit tilfälle observera alla de omständigheter jag här uptagit, kan en sådan Anmärkning och reservation göras.

Intet at erindra.
J. Tulin.

Äfwenledes.
Carl F. Santeson.

Äfwenledes.
John Olbers.

Äfwenledes.
Peter Edberg.

Likheten med det til Arméens Flottas Swenska Escadres Regements Krigs-Rätt ingifne Original, intygar

JOH. FR. DUFVA.
Auditeur.

Lit. B.

1:o Herr Majoren och Riddaren tager med deß Commenderande Fregatt Venus, tils widare Ordres, kryßnings-station emellan Marstrand och Skagen, samt deromkring, för at skydda Handelen och betäcka alla ifrån eller til Swenske Hamnar utgående och kommande Swenske Handels-Fartyg.

2:o Utaf alla Seglare, som under kryßnings-termin blifwa synlige, tager Herr Majoren och Riddaren kännedom, på det inga af Fiendens Krigs- eller Handels-Fartyg, som af Fregatten möjeligen attaqueras, borttagas och upbringas kunna, må få tilfälle passera och undankomma: Hwarwid Herr Majoren och Riddaren med yttersta omsorg och förmåga anwänder deß kända försigtighet, mannamod och nit så, at ändamålet af kryßningen, Fregattens säkerhet, Swenska Flaggans heder och Fiendens skada derigenom bäst befrämjas kan.

3:o Genom de från Danska Sundet och Nordsjön kommande Fartyg inhämtar Herr Majoren och Riddaren beständige underrättelser om Fiendtelige Skepp äro i Sjön, och i den händelsen ifrån ena eller andra sidan en så öfwerlägsen styrka wore at befara, at Fregatten deremot ej kunde opponeras; förrättas kryßningen så at Fregatten med möjeligaste fördel kan taga jagt och derigenom komma undan, eller i annor händelse så at altid någon af Swenske Hamnarne hålles öpne, för at det wid et dylikt tilfälle snarare inlöpa, än utan ändamål onödigt wis sätta Konungens Fregatt i en oundwikelig fara.

4:o Alla de Fartyg, af hwad Nation som hälst, hwilka befinnas lastade med Krigs-Ammunition för Rysk räkning, upbringas, för at sedan af wederbörande Rätter dömas.

5:o Herr Majoren och Riddaren i agt tager för öfrigt wid alla på deß kryßning förefallande tilfällen hwad Reglementer, Förordningar och Conventioner, som för påkommande händelser blifwit stadgat, så at Swenska Flaggan altid får deß tilbörliga aktning, Konungens ändamål och tjenst på bästa sätt utföres och förrättas, god ordning och discipline inom Skeppet handhafwes m.m.

Götheborgs Gamla Amiralitets Wärf, den 25 Maji 1789.

M. ROSENSVÄRD

Utanskrift.

Ordres för Commenderande Chefen på Örlogs-Fregatten Venus, Herr Majoren och Riddaren Hanson, som wid inhändigandet häraf med första goda wind afseglar, hwilka brytes til Segels på utgåendet under Winga.

M. ROSENSVÄRD

Likheten med det til Regements Krigs-Rätten wid Arméens Flottas Swenska Escadre den 11 Maji 1791 ingifne Original, intygar

JOH. FR. DUFVA.
Auditeur.



Protocoller, Hållne i Regements Krigs-Rätten wid Swenska Eskadern af Armeens Flotta i Stockholm, i Undersöknings-Målet Rörande Örlogs-Fregatten Venus, som fördes af Majoren och Riddaren Magnus Hanson, och eröfrades af Ryska Fiendtelige Fartyg under Norrska Wallen, Den 1 Junii 1789.
Stockholm, Tryckte hos Controlleuren Carl Gust. Cronland, 1791. 4to, [2], 38 s.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.

Copyright © 2007 Lars Bruzelius.