Alla råsegel, utom de understa och de öfversta, äro underslagna med undra liken i stället för nu med de öfra. Underrårna hänga i borgar och rackar tätt öfver stagens och vantens ögon i stället för under dessa. De undre märsrårna hänga i borgar eller rackar vid en förlängning af undermasterna öfver esselhufvudet; öfre märsrårna öfver stående stängtacklingens ögon. Midtpå seglets öfra lik är en bom, ¼ eller 1/5 så lång som rån näst öfver, så att, då seglet blifvit tillsatt, det lemnar nog öppning emellan denna bom och rån, för att staget kan hafva rum utan att hindra brassning. De öfversta råseglen, antingen dessa äro öfverbramsegel eller skyskrapor, bibehålles med nu bruklig tackling att giga och hissa, men alla andra rår hänga i borg och röras kring rack. Undersegel firas ned på däck och refvas der; alla andra segel firas ned till den rå, der de äro underslagna vid undra liket, beslås och refvas der.
Detta nya sätt att slå under segel och placera deras rår innebär ett helt nytt system för stående tackling och rårnas ställning, hvaröfver fullständigare upplysningar utlofvas i Tidskriften "Nautical Magazine", hvarur ofvannämnda uppgifter äro hemtade. Förnämsta fördelen med denna tackling skulle vara, att drejrep och skot icke behöfvas, att seglen med större lätthet kunna beslås och refvas af få man, samt att rårna kunna brassas nästan långskepps, hvilket isynnerhet för ångfartyg är fördelaktigt.
Transcribed by Lars Bruzelius
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Rigging.
Copyright © 1998 Lars Bruzelius.