Något uti
Göromålen
Och
Anstalterne Ombord på et
Krigs-Skepp.


CARLSCRONA,
Tryckt i K. Am:ts Trycker. 1791.


Något uti Göromålen och Anstalterne Ombord på et Krigs-Skepp.

Desse äro månge; men kunna allenast på et fördelagtigt sätt verkställas.

Ordning, säkerhet, tystnad, lätthet, skyndsamhet och drift, bör hufvudsakeligen göras afseende på vid utöfningen och värkställigheten af dem.

En likhet, bör vara på hela Flottan deruti.

Den vinnes, då en Regel et rättesnöre upges och föreskrifves til efterlefnad

Det tjenar, som en genväg til Örlogsmäns tildanande och handledande: Under-Officerare och Sjöfolk, som til tjenst på Flottan antagas; få därigenom innan de komma om bord, et fördelagtigt tilfälle, at hvar för sig blifva underrättade om sine pligter och sådane göromål, som på Handels-Skepp icke förekomma; tjensten blir för dem i början lättare.

Wid förbytningar och transporter ifrån et Skepp til et annat, finner hvar och en därstädes för sig samma sätt och bruk, och sig lika skickelig at förtjena samma loford och beqvämlighet som förut. Hans framsteg i tjensten, sker med lika säkerhet och lätthet.

Tystnad bör i alla arbeten vara rådande. Derigenom vinnes ordning: Den befallande blir då hörd och oreda med Confusion förekommen. Stoy och skrik af många på en gång bör så mycket sorgfälligare förekommas, som vanan dermed allmänhet blifwit inrotad och nästan ingen ting eljest kan företagas.

Til bidragande häraf, måste vid alla arbeten där hissning och halning äger rum, utlöpning brukas: At Folket vänjes wid at altid med löparen löpa up och at samlas vid Fotblocket beredde at falla uti den ena efter den andre, sedan det lösa blifvit igenomhalt, samt at folket som är i förhand, rätteligen förstå at palma, hand för hand under uplöpningen. Detta vinnes icke utan svårighet i början; emedan altid hos oss varit vanligt at efter et ohyggeligit rop, på stället hissa och hala; mindre passande på et Krigs-Skepp där tilräckeligit Folk är och äfwen utrymme bör finnas på halfdäck, gångbord och öfra däck; hvilket fördenskuld hos andra Nationer varit en angelägen afsigt uti inrättningen ombord. Alla fall och löpare böra altså derefter inrättas och inskäras; at med dem kan uplöpas. Utom det at uplöpningen sker tyst och fort, värkställes den lättare och beqvämligare af obefarit folk, som efter rop icke på en gång falla uti med alla krafter och icke heller förstå sången eller tacten som dervid brukas af olika personer vid olika tilfällen.

Gamla inrotade ovanor böra afskaffas, och svårigheter undanröjas, som möta vid förbättringar, hvilka en större insigt och senare förfarenhet lära och föreskrifva: Desse omständigheter hindra ännu verksamheten och driften uti våra arbeten.

Till en fördelagtig värkställning af alla arbeten ombord, bör et allmänt vedertagit sätt följas vid Under-Officerares och gemenskapens föredelningar: till Action, i qvarter, under Segel, til Segels och Ankars gående, i hamn i Backlag och til Kojrum; på det en likhet på alla Skepp derutinnan må vara.

Wid desse fördelningar bör vissa principer endast råda och följas: närmast ledande til ändamålet och bäst äro at förena med inrättningen af våra Skepp och Besättningens beqvämlighet.

Af de anledningar Sjö-Reglemente och allmänna ordres under siste Campagne gifva; torde följande methode och upgift kunna följas, neml. 1:o Utsökes Kockar, Timmermän, Skaffare, Sjukvagtare, Tågrums-Gubbar och Uppassare, som på qvarteren fördelas lika af hvarje Class; så ock de som om nätterne äro vagtfrie.

2:o Utsökes Besättningarne til Barquass och Slupar; desse delas hvar för sig i särskilte Backlag och på qvarteren således: at et qvarter får stora Slupens et Barquassens och et lilla Slupens och Jullens Besättning.

3:o Fördelas hela Besättningen i 3 lika delar eller qvarter efter Munster-Rullan och uprop; då hvar 3:dje man i hvarje Class, uttages til sit qvarter.

4:to Indelas qvarteren i Backlag för sig sjelfve, på det et qrarter [!] särskilt må kunna taga sin skaffning när som fordras och intet nödvändigt arbete derföre behöfva studsa.

5:to Fördelas Under-Officerare och Folket af hvarje qvarter til sine ställen och göromål under segel, då qvarteret har vagt på däck: hvarpå Namn-Rullor författas at derefter kunna hålla uprop. Hvarje Under-Officer förser sig med Rulla på det manskap som honom på hans Station är tildelt: är ansvarig för göromålen derstädes och at Folket blifva underviste deri, samt blifva delte på sine visse ställen efter deras befarenhet och kunskap. I följe hvaraf: Artilleristerne komma at delas til Mesanmasten och Kryssmerssen; Trouppen på halfdäcket der alla brassar böra löpa; af de befarnaste och kunnogaste Sjömännen en i Kryssmerssen, 2 i Stor- och 2 i Förmerssen, en på Hyttan, 2 på Halfdäcket och 2 på öfra däck vid Stormasten. Resten af Sjöfolket delas i öfrigt så: at 4 a 6 blifva Bramgastar i hvardera merssen, vissa blifva Flaggdragare på Hyttan och Agtergastar på Half-däcket samt några på Backen; det öfriga af alt Sjöfolket komma på öfra däck. Så vida tilgången medgifver, delas en Högbåteman i hvardera Merssen, en på Halfdäcket, som äfven har tilsyn på Hyttan och Kryssmerssen; en på öfra däck och en på Backen, hvarest Skepparen har sin station. I brist af tilgång kunna Högbåtsmännen i Kölen och på Backen tillika blifva ansvarige för alla göromålen i merssarne, så ofta arbeten i vädret förefalla, samt Folkets undervisning på bägge ställen.

Då alle mans vagt är i sjön, bibehålles samma delning som i qvarteren, då öfver alt en 3 dubbel styrka ärhålles. Eljest kan också vagthafvande qvarteret om dagen endast nyttjas til Maneuvern och de öfrige qvarteren til rengöring om lää eller andra arbeten som äro af nöden.

6:to Tildelas Besättningen Kojrum, så at hvardera Classen kommer tilsamman på et ställe och at uti Kojraden tvärskepps, hvar karl har sin förfångares och aflossares Koj jemte sig: således om en karl af första qvarteret ligger bordvards, ligger hans Camerade af 2:dra qvarteret näst honom och dernäst en af 3:dje qvarteret o.s.v. intil gången som bör vara fri midskepps ifrån fören til agtern. Kojrummens längd och bredd afmätes samt hvarje Koj-rads gränsor, som af en tilsatt Under-Officerare för hvarje Classe altid bör tilses och handhafvas. Ordningen som blifvit fölgd med Classerne af Folket, har merendels varit: at Artilleristerne ligga agterst, dernäst Soldaterne, så Båtsmän, Jungmän och förut Coopvaerdie-Karlar och Matroser. Midskepps öfver spel och beting hafva Skepps-gossarne sine Kojrum samt under Sluparne i Barquassen. Under-Officerarne af Artilleriet och Trouppen, ligga närmast Archliet. Denna delning tyckes vara förmånligast, så vida tilräckeligit rum på undra däck finnes; i annor händelse synes vara bäst, at placera Båtsmännen på Trossbotten och i rummet, häldre än Coopvaerdie-Karlar och Matroser, emedan desse senare mäst saknas på Däcket, när de vid vissa tilfällen i en hast behöfvas.

7:o Fördelas hvarje qvarter i halfva delar til vagthållning nattetid i hamn, hvilken så regleras at alla qvarterern och hvar och en sker lika rätt, hvaröfver Styrmännen böra hafva omsorg.

8:o fördelas Besättningen til sine ställen då man går til Segels eller ankars, såsom til exempel: alla Artillerister och Soldater då ankaret skal lyftas vid Spelet. En Styrman och 2 Högbåtsmän samt Coopvaerdie-Karlar, Matroser, Jungmän och Båtsmän af et eller två qvarter til alla om lää förekommande arbeten vid detta tilfälle: såsom til afhåld vid Cabularium; des upbräckande omkring Spelet och samsning, til seysande och stickning på tåget; stopparnes handhafvande, samt bugts uphalande och kastande til betings. Wid desse arbeten kunna äfven Sluproddarne delas til biträde: och alla Skepps-Gossarne til seysingars återhämtande ifrån Storluckan för-ut och Cabularie samsningen. Det öfriga qvarteret med öfriga Under-Officerare förblifva på däck vid sine poster som i qvarteren dem blifvit tildelte.

9:do Göres Actions fördelningen. Fullständige Formulair derpå hafva under Campagnen med utmärkt nytta blifvit brukade. Man anmärker härvid allenast; at då den uprättas, nödigt blir at i agttaga: det vid vissa poster, där utsökte och kunnoge karlar blifvit tilsatte vid delningen uti qvarteren, och då få finnas dugelige til de samma, desse så mycket möjeligit är, dervid bibehållas. Och som fördelningarne i denna ordning måste ske, samt Actions fördelningen sist och icke förr kan blifva färdig, än Skeppet fådt sin fulla Besättning; så måste också denna, lämpas någorlunda efter dem, som förut blifvit gjorde, så framt de skola kunna efterlefvas och icke kullkastas. Härtill kommer äfven, at vissa dugeliga karlar, som ifrån början varit brukade vid uptaklingen och armeringen och varit lika som en stamm til den öfriga delen af Besättningen, samt framdeles böra stanna i ansvar för arbetets godhet vid deras Fonctioner; böra dervid också varda bibehållne. Som Sluparne under Action understundom komma at göra tjenst, blir äfven nödvändigt at deras tilöfvade Besättningar äro at tilgå, och delas til reserven.

Under-Officerare delas til sine visse detailer och göromål vid alla tilfällen sålunda: at första Styrman har upbörden och ansvaret vid dags räkningar, bestick och Journal; en blir ansvarig för rummet, des stufning, vatten tilgången och Consumtion och en har agter-rummet och des stufning med Provianten; de öfrige blifva delte de förra til biträde. Utom det de allestädes gå Officerare tilhanda, blir deras göromål i hamn, at jämte bevakning af deras tildelte detailer, alternera med hvarandra uti vagthållning och vid utkiken, hvarvid en Cadet och Archliemästare altid bör vara biträde; efterse små fartygen och deras förtöjande; at Skeppet ligger fast; at klart Ankare hålles i stillte, vinds- och ström-förändringar; at tilse tåget, befordra des friskande eller förseende, stickande och inhalande samt vagtfolkets upropande til vagt m.m. Til Segels och Ankars gående, bör en vara på Backen, en vid Påseysningen, 2 på half däck vid brassar och ror samt en på utkik efter Signaler, små Fartyg m.m.

Roret, Lodet, Loggen, Timglas och Compasser, med alt hvad dertil hörer, tilkommer dem at i ordning hålla. I Sjön under Segel, kommer på hvarje qvarter 2 ā 3 Styrmän, hvilkas omsorg är, at utom hvad förut är anfördt, i synnerhet vaka öfver, Styrning, Loggning, utkik och brassar.

Öfverskepparens ställe är altid på Backen och Underskepparens på öfra däck, då alle mans vagt är. Dessas och Högbåtsmännens ställen i qvarter är förut omrört. I hamn kommer en Högbåtsman at blifva ansvarig för Barquassen. Uti den samma, kommer under varpning och då varp-ankare skall fällas vid förhalningar, altid en Styrman at blifva följagtig, för at utse stället och at det fälles klart.

Under-Officerarnes vid Artilleriet stationer och deras görmål, är igenom Reglementen och författningar så noga utstakat, at intet något härstädes til öfverflöd behöfver anföras.

Under-Officerarne vid Trouppen hafva alla sin station på Halfdäcket.

Wid påseysningen af tåget borde naytåg brukas til hielp, tilkapade af upslagit gods, ungefär af lika längd med Cabularie seysingen. Desse äro smidige härtil, komma sällan i beknip och saknas ofta då icke tilräckelige seysingar äro at tilgå. I måttelig blåst kunna de med fördel och mera lätthet ensamt nyttjas innan tåget kommer up och ned, samt äfven sedermera jemte seysingarne at påläggas emellan kunterne med rundslag om tåg och Cabularium, til förstärkning. Närmast klyset och vid betingen bör vid påseysningen nyttjas, qvicka, raska och väl inöfvade karlar, på det densamma må gå fort, blifva pålitelig och utan at beknipas. Til den ändan böra desse placeras på bägge sidor om tågot [!] för om betingen, således at de 2 främsta allenast taga 2 slag med seysingen eller naytåget och lämna den sedermera til de 2 närmast stående, som fullborda slagen så fort medhinnes, och sedan af de andre därnäst emottages och tildräijas. Wid stopparne böra desse vara väl vane, och på det desse äfven skyndesamt och säkert må blifva pålagde, bör vid en stoppare vara 2 man, af hvilka den ene har 2 a 3 slag af stjerten i handen omkring tåget och den andre, ändan af honom i beredskap, för at hastigt kunna taga densamma omkring tåget, så fort som den första hinner draga åt slagen, när stoppas skall.

Knopstoppare böra vara 2 för om betingen och en emellan betingarne, på alla Skepp inrättade och inbände innan utläggningen ifrån Hvarfvet. Hakstoppare äro på desse ställen icke tjenlige.

Ehuru borgar på våra underrår omsider nyligen blifvit allmänt på våra Skepp inrättade tillika med mycket annat til taklingens förbättring, saknas likväl vid rårnes öfriga påklädning, det bidragande til ändamålet: som är at befordra brassningen och snyghet uti Seglets beslående; i det at Cardels, Gigtågs och Mersseskot-blocken icke nog nära midden på rån äro placerade och följagteligen hindra brassningen bidevind; desse böra altså sitta tätt intil Borgstroppen och med knappar hindras at skrida derifrån. Icke heller hafva Gårdings-blocken sina rätta ställen, hvarigenom Seglet snygt kan beslås och updukas på midden, at minska vindfång; de fästas efter gammal plägsed af våra Skeppare, icke des mindre på visse afmätte ställen, för at dela alt Seglet lika öfver hela rån. Nockgårdings-blocken böra derföre vara så långt inåt råen fastnajade at stående Liket kan halas styft ifrån nocken, samt bukgårdings-blocken så, at alt Seglet kan samlas in åt midden. Til denna myckna dukens uphalande på råen i midden, då det skall beslås, kan til lättelse en hanfot af platting inrättas, som med sine 2 ändar är fast vid Gigtågs-blocken under rån, och med 3:dje ändan går up i merssen, hvilken med en påslagen liten handtalja derstädes uphales.

Utom nödige stoppare och sjertar som vid brassar, skot, fall etc. nu mera hommit [!] i bruk hos oss, bör äfven, i synnerhet vid store halsens underhalande, nyttjas handtalja, som altid bör under segel vara i beredskap med ena haken ihakad utom bords under store halsklampen, hvarest en ögle eller ringbult til den ändan bör vara at tilgå. I skothornet bör äfven en liten kort stropp vara fastgord, för at deri kunna haka andra taljehaken vid de sista halningarne då halsen skall ryckas aldeles under.

Til Watten-fats och andra tyngders lyftande öfver relingen, bör i hamn, en afpassad omärkelig stropp vara smygd om Stor-rån mitt öfver eller litet utom relingen, för at deri kunna haka en talja. Man undviker derigenom den vanliga omvägen med Stag och Nocktaljan, hvilka äfven vid tomfats öfversättjande onödigt tilgripas. Med löpande parten af denna talja, och 1 eller 2 man i afhåld på Kobryggan kunna de lättare öfversättas, utan at sönderslås och Skepps-sidan illa medfares, hvilket i synnerhet händer när, för genvägen skuld allerast et löståg dertil nyttjas och påslås. I stället för påslag med ändan af Löparen til denna talja, som går långsamt, kan en tärs inrättas med en liten stropp om midden, hvari ändan af talje-löparen med skotstek fastgöres; hvilken införes i Spunshålet på fatet, och i ena ändan är försedd med en ända af hising eller märling, för at med den samma få tersen på sin ända eller kant, ut igen. Som Spunshålen på större delen af våra vattenfat äro nog små, så måste uti terssen utkipas för stroppen, både om midden och långs efter honom på den ändan der Hisingen är fastgord.

Wid Cablars påstickning brukas gemenligen kabelstek, som ofta borttaga mycken tid at åter få uplöste; i det stället bör följande sätt brukas: man gör med ändan af Kabeln et långt öga medelst 2 halfslag om fasta parten och 2 a 3 goda bentslar af Faxes eller Sjömansgarn på ändan; med ändan af andra Kabeln som skall stickas på, trädes igenom detta öga och förfares på samma sätt med halfslag och bentslar; kunnandes altid en ända af Kabeln vid afstickningen förblifva färdig tilbänd och altid beknipning på detta sättet undvikas, samt påstickningen vara lika säker och snart verkstäld.

De på våra Skepp brukelige fjol-block borde afskaffas: de lysa stora, äro tunga, skära ofta i skjägg, fordra mycket rum och vid påslagningen mera distance, så at de på korta distancer, snarare komma block om block och oftare måste förfaras. De äro således i flere afseenden mindre beqvämlige. Också äro de icke heller hos andra Nationer i bruk,

På öfra och undra däck, bör, för-midskepps och agter, vara tilfälle til aflopp för vatten öfver Skjärstockarne ifrån den ena sidan til den andra, för at kunna hålla renligt och tort däck, som annars under minsta krängning icke annorlunda kan ske än med ständig sopning och upsvabling, i synnerhet då Skeppet blir gammalt och ryggbrutit, samt dälder visa sig på däcket. Härvid ärinras handlaget och bruket af våra otjenlige Svablar, til däckets rengöring: de böra göras utan skaft, och med en stropp i des ställe förses, och under brukandet slängas och vändas ifrån den ena sidan til den andra; vattnet insupes bättre uti honom, däcket blir torrare och svablingen sker med mera skyndsamhet och nytta. Desse träskaft på svablar kunna dessutom i Action förorsaka splint. De nyttjas ock aldrig på Engelska Skepp.

Sluparnes in- och utsättande bör hos oss ske på annat skätt, än som brukeligit varit.

Dertil fordras först inrättningen af et par Slups-takel på Fock-masten, hvars skjänklingar och taljor blifva af samma svårlek med Nocktaljorne. Desse skjänklingar tilkapas i en längd så lång, at han med et halfstek och benslar eller med 2 halfslag omkring toppen på Fockmasten, räcker på agterkant emellan eller öfver långsalningarne på ömse sidor om stagen, ned på ungefär halfva masten. Uti ändarne inbändes kouser, hvari taljorne hakas.

Sedan inrättas 2:ne stroppar icke aldeles så svåra som Slups-takel skjänklingen, i hvilkas ändar, kouser med sina hakar kommer at inbändas, samt på 4:de delen af hvardera stroppens längd, en stor kous för 2 takels inhakande. Deras längd blir proportionerad efter som ringbultarne i Slupen äro placerade, således: at den ena stroppen kommer med sin kortaste ända at hakas i ringen i förstäfven och med den längsta i främsta ringen i kölen. Den andra stroppen kommer likaledes med sin korta ända at hakas i agterstäfven och med sin långa i kölens agtersta ringbult. De böra til stora Slupen icke göras längre än at de beqvämligen allenast kunna inhakas i ringarne, då de samma äfven kunna nyttjas til lilla Slupen och Jullen hvarest gemenligen allenast en ringbult i kölen finnes. Uti bentseln vid stora kousen fästes en tunn ända som bordvards i slupen kan fastgöras, för at hindra des kantring under hissningen.

Uti stora kousen af främsta stroppen som således är hakad i främsta ringbultarne i Slupen, komma Focke-Nocktalja och Slups-taklet at hakas, och i agtersta stroppen store Nocktalja och Stagtaklet.

När nu en Slup til ex. om bagbord skall utsättas, komma löparne på följande sätt at inskäras, och hvilket äfven vid des insättande nyttjas, nemligen: Focke-nocktalje-löparen löper igenom et Fotblock Bordvards vid Agtersta spanten om bagbord, tvärs öfver backen igenom et annat fotblock om styrbord ned på öfra däck agter ut under half-däcket och Slups-takel-löparen igenom et fotblock om bagbord midskepps äfven ned på öfra däck agter ut. Store Nock-talja löper igenom et fotblock bordvards om bagbord vid främsta spanten eller fallrepet agter ut på half-däcket och sedan igenom kastblock öfver til styrbords sidan förut på gångbordet om styrbord; stag-takellöparen far igenom et fotblock midskepps äfven på half-däcket agter ut. Afsigten med denna inskärningen af löparne är at i dem kunna löpa up och at allenast bägge stagtaklen eller bägge Nocktaljorne på en gåug [!] må kunna uplöpas med hela besättningen. På svåra och höga Skepp der mycket af Nocktaljorne vid Slupens insättning kommer at inlöpas, blir det också nödigt at för desse löparne utse bästa utrymmet och nyttja kastblock för dem. Folket indelas således: 2 pålitelige karlar sättas vid hvarje löpare at kunna belägga och fira; 2 andra at hastigt kasta utur kastblocken efter beläggningen och efterhjelpa löparen eller at utsträcka löparen innan hissningen och densamma igenomhala samt upskjuta. I förhand vid hvarje löpare ställes så mycket folk som få rum, hvilka altid böra med händerne palma och icke på en gång lyfta bägge händerne ifrån löparen, samt under beläggningen väl stoppa och i öfrigt vara vaksamme under firningen. Alt det öfriga folket fördelas vid Slupens utsättning först til stagtakel-löparne; således at några få löpa förut med det lösa och resten stå färdige vid fotblocket at den ene efter den andre fatta uti och löpa. Hälften af besättningen kommer altså at delas til förtaklen, på backen och på öfra däck samt den andra hälften på half-däcket til löparne agter. Under det i stagtaklen uplöpes, igenomhala de som i förhand blifvit tilsatte och de som höra til firningen eller utsträckningen af löparen, med några man til hjelp, det lösa af Nocktaljorne, til hvilkas fotblock folket hastigt samlas så snart stagtalje-löparne blifvit belagde, beredde at åter uplöpa. Så snart stagtalje löparne skola beläggas blir det de tilsatte karlarnes skyldighet dertil hafva utsedt et påliteligt krysshult något nära fotblocket så, at i förhand emedlertid kan stoppas, och at på första vink villigt kan firas; för hvilken ordsak de som äro satte til löparens efterhjelpande, böra hafva den i agterhand färdig upskuten och framburen til krysshultet, åtminstone til så stor dehl som til firningen behöfs. När i Nocktaljorne på lika sätt blifvit uplupit under det i stagtaljorne firas; sker beläggningen med dem på samma sätt färdige at firas, och löparne redigt upskutne och framburne til krysshultet, efterhjelpas, at inga kinkar hindra firningen.

När alt på detta sättet blifvit väl tilstält, sättes en Slup ganska fort och lätt ut således: at först hissas i Stagtaljorne och igenomhales det lösa af Nocktaljorne til Slupen med sin köl kommit nästan öfver Kobryggan; så hissas i Nocktaljorne och fires på stagtaljorne at Slupen flyter öfver relings finkenätet; så fires öfver alt och när Slupen kommit 1 fot nära vattnet kastas loss: sedan tilses at under segling fockenocktalja sist uthakas, så framt Slupen icke skall komma tvärs och kantra.

Slup-Roddarnes göromål vid dessa tilfällen, blir at stötta och surra, eller lossa Slupen, at i och urhaka taklen, at under hissningen allenast vara 2 i Slupen til afsättning och stropparnes inhakande, at tilse det fånglinan eller bomtåget blir fastgjort innan Focke-nocktaljan urhakas och at då Slupen skall sättas in, roret är intagit och ballast tackorne ur Slupen ingifne.

I öfrigt anmärkes härvid; at focke-rån, sedan toppläntan blifvit styfhald, så mycket inbrassas at Slupen kan flyta fritt för Ankaret på relingen och bardunerne: lika så Stor-rån om nödigt afses.

Förmonerne vid denna och olägenheterna med den gamla brukeliga inrättningen kan ses af följande: 1:mo undviker man at bruka de vanlige klykor, brokar och stroppar vid desse tilfällen, som medtaga mycken tid och äro kinkige at passa och påkläda i synnerhet då man under Segel skjuter någon fart. Af våda och oförsigtighet kan ock hända at Slupen slirar derutur. Dessa olägenheter förekommas med förenämde stroppar, som altid kunna vara tilhands i Slupen. 2:do Har man samma pålitelighet i ringbultarne, emedan Slupens tyngd är delt på alla fyra. De böra dock vara försvarlige. 3:o Knöck- och ryckning som af hissning efter rop följer, förekommes genom uplöpningen, hvarigenom mindre kommer at frestas på block, tågvärke och ringbultar. 4:to Winnes med denna inrättning i skyndsamhet och drift; ty en Slup kan på 2 minuter vara in- eller utsatt. 5:to Ungår man bruket af de svåra förtaklen, hvilkas framskaffande och öfverhalande icke allenast går långsamt; fördubblar arbetet och onödigt vis medtager mera folk, utan äfven hindrar genom sin tyngd och tröga öfverhalning Slupens afsättning och fria gång ifrån sidan, emedan de bräcka för mycket in; mycken mera kraft måste altså vågas på Nocktaljorne, hvilka ändock intet kunna hindra Slupens skamfilning emot Skeppssidan. Somliga bruka til detta arbete äfven at fuska med stortakel, som är än värre; ja det brukas af somliga at haka skelfva taklen i ringbultarne i Slupen hvarigenom händer, at de ryckas ut. Utom det at med så många takel-löpare, hvilka alla med folk skola besättas och på en gång efter gamla vanan hissas, arbetet går ömkeligt och svårt: möter äfven, 6:to den omvägen at Ganonerne [!] måste inhalas, som vid denna inrättning med Slupstakel icke behöfves. 7:o Werkställes detta arbete under Segel lättare och beqämligare [!], utan at behöfva så mycket folk; tilställningen är mera enkel och säker. Sluteligen får anföras någon nödig ändring med våra brukelige bomtåg, hvilka böra räcka så långt agter ut at ändan däraf kan göras fast på lårinden [!], under Galleriet och icke med större bugt än at den samma af ankommande Slupar kan ses och fattas med Båtshaken i Wattenbrynen.


Sjöbohm, Fredrik: Något uti Göromålen och Anstalterne Ombord på et Krigs-Skepp.
Tryckt hos Kongl. Amiralitetstryckeriet, Carlscrona, 1791. 4to, 14×8 cm, 36 s.


Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Seamanship | Search.

Copyright © 2007 Lars Bruzelius.