Praktisk
skeppsbyggnadskonst.

ett urval af

aderton stycken skeppsbyggnadsritningar, med tillhörande tackelritningar, dimensionsförteckningar, beskrifningar, m.m.

AF


N. C. KIERKEGAARD.


GÖTEBORG,
D. F. BONNIER.
1864.


HANS KONGL. HÖGHET

HERTIGEN AF ÖSTERGÖTHLAND

PRINS OSCAR FREDRIK

I UNDERDÅNIGHET TILLEGNAD.


Till herrar Subskribenter.


Då subskriptionen å detta arbete vid den tid, dess utgifvande i subskriptionsanmälan utlofvades, ännu icke fortskridit så, att jag derigenom fann mig betryggad för de stora kostnader, hvarmed ett företag af denna natur är förenadt, såg jag mig nödsakad att uppskjuta utgifningen tills garantier i detta hänseende vunnits. Sedan emedlertid sådana erhållits, till en del genom regeringens beslut att inköpa ett antal exemplar, samt utgifningen utomdess blifvit gynnad af en enskild person, herr brukspatron och riddaren James Dickson, hvilken med vanlig nitälskan för allt. som afser sjöfartens förkofran, omfattat äfven detta företag: är jag nu i tillfälle, att till herrar subskribeuter öfverlemna arbetet. Det skulle enligt subskriptionsanmälan innefatta minst 16 stycken fullständiga byggnaderitningar till handelsfartyg af olika storlek samt olika bepröfvad konstruktion och tackling, jemte ett lika antal till dessa hörande tackelritningar, med dimensionsförteckningar å byggnadsmaterialier, tågvirke, block, ankare och kettingar till hvarje fartyg, äfvensom beskrifningar på masters, stängers, rårs, märsars och salningars utslagning efter figurer, tackelsmide, förbindning, bultning m. m. Härtill hafva nu blifvit tillagde tvenne ångbåtsritningar samt utslags-, genomskärnings- och rundhultsritningar till planchen IX.

Oaktadt det nya decimalmåttet redan med förflutna året börjat tillämpas i handel och vandel, har likväl det gamla verkmåttet blifvit begagndt å alla ritningarne, af det skäl, att i de öfriga nordiska länderna foten ännu bibehålles indeld i 12 tum, men äfven med afseende derå, att det gamla verkmåttet troligen ännu i många år inom de praktiska yrkena i vårt land kommer att blifva det, som företrädesvis begagnas. — Lästberäkningen är också, den gamla, emedan den svåra lästen står i ett jemförligare förhållande till den norska och danska commercelästen, än nylästen.

I afseende på ritningarna torde det observeras, att, då alla litografier, i följd af papperets fuktning vid tryckningen, undergå en större eller mindre krympning, uppstår i de flesta fall någon liten skiljaktighet i bredderna å spantritningarna och planerna från de i beskrifningarne förekommande, hvilka sednare äro med noggrannhet uppmätta efter originalritningarna och följaktligen äro de, som böra ligga till grund för utslagningen.

Slutligen får jag tillägga, att planen med utgifvandet af detta arbete hufvudsakligen varit, att dermed gagna den praktiske skeppsbyggaren, som icke haft råd eller lägenhet att genomgå en fullständig theoretisk kurs för skicklighets vinnande i sitt yrke, och för hvilken det således måste vara af värde, att. för ett måttligt pris kunna förskaffa sig ett urval af bepröfvade ritningar till fartyg af olika storlek och konstruktion; men jag hoppas äfven att arbetet skall medföra. stor nytta för skeppsbefälhafvaren vid öfverinseendet af nybyggnader, upptackling af nya fartyg och vid inträffande olyckshändelser på sjön. Det bör icke heller sakna intresse för skeppsredaren, enär det sätter denne i stånd, att på förhand kunna beräkna de väsendtligaste kostnaderna vid ett fartygs nybyggnad. Det vore mig en tillfredsställelse om dessa ändamål i någon mån kunde vinnas. Emedlertid utbedjer jag mig ett välvilligt bedömmande af arbetet. i sin helhet, samt, hvad beträffar detaljerna deri, att läsaren måtte benäget ihågkomma, att det enskilda tycket ej mindre inom skeppsbyggeriet, än vid andra konsters utöfning, har ett ötvervägande inflytande.

Göteborg i April 1864.

N. C. Kierkegaard.

FÖRORD.


Handelsfartyg äro ämnade att besöka de aflägsnaste länder, och att således i trakter af jorden, der deras hemland för öfrigt knappast är kändt, representera detsamma, dess civilisation, konstfärdighet och företagsamhetsanda. Betänker man detta, äfvensom de menniskolif och dyrbara laddningar, som å sådana fartyg vedervågas, samt de stora kapitaler, som tagas i anspråk för desammas byggande och utrustande: så kan det icke annat än väcka förundran, att ej en så maktpåliggande konst, som skeppsbyggeriet, rönt en allmännare uppmärksamhet från regeringarnes sida. Under det man i de flesta länder, redan för lång tid tillbaka, sökt genom åtgärder af olika slag befrämja utvecklingen af andra yrken och att genom undervisningsanstalters inrättande, premier, m. m. framkalla skicklighet hos deras idkare, har åter skeppsbyggeriet, både såsom industri i stort och konst, nästan helt och hållet blifvit förbisedt. Det mest talande beviset härföre är, att man, uppenbart endast af glömska, icke ens, i likhet med hvad som allmänt varit förhållandet och ännu till en del äger rum med andra yrken, föreskrifvit en viss ådagalagd skicklighet såsom vilkor för skeppsbyggnadskonstens utöfning, utan lemnat den så fri, att i detta hänseende saknas näsfan alla andra garantier än dem, de nu i bruk komna klassifikationsbyråerna och assuransbesigtningarna kunna erbjuda.

Hvad serskildt vårt land beträffar, så kan väl ej heller det sägas göra något undantag i detta fall. Oaktadt de flesta andra näringar ända från äldre tider varit. föremål för våra regenters omsorger, och genom uppoffringar från statens sida bringats i framåt skridande: har deremot ingenting väsendtligt vidgjorts för att lyfta den inhemska sjöfarten och skeppsbyggeriet till den höjd, landets naturliga tillgångar hänvisa dessa yrken. Och om än anläggandet af skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona och det berömvärda intresse, hvarmed navigationsskolorna omfattats, ådagalägga att detta förbiseende icke så mycket får tillskrifvas likgiltighet, som fastmera saknad insigt af ifrågavarande näringars behof af understöd lika väl som alla andra, samt hvad dermed kunnat uträttas: så är dock saken i sig sjelf lika beklaglig. Under sådana omständigheter må man icke förundra sig öfver det nedslående faktum, som mer och mer konstaterar sig, att svenska handelsflottan och skeppsbyggerierna, långt ifrån att befinna sig i tilltagande, tvertom sedan flera år ovedersägligen minskats. För att uppfatta hela betydelsen af detta faktum, behöfver man blott betrakta förhållandet inom brödralandet Norge. Ehuru den svenske sjömannen, i naturligt anlag för sitt yrke och skicklighet deri, kan fullt mäta sig med den norske; och ehuru vårt land förfogar öfeer större kapitaler; besitter rikare tillgång på de för skeppsbyggnad och utredning nödiga materialier; har billigare priser å proviantartiklar, och erbjuder besättningar till lägre hyror, än hvad som står den norske skeppredaren till buds: kan dock vår handelsflotta, efter den storartade utveckling, som den norska vunnit, numera ej jemföras med denna. Isynnerhet framstår detta missförhållande, då man jemför antalet af de båda ländernas fartyg, som sysselsättas med trävaruskeppning. Man finner då, att, oaktadt denna sjöfartsbranch af alla är den som naturligast erbjuder sig för oss, det likväl är deri som vi märkbarast skridit tillbaka; och att det deremot just. är den, hvari den norska handelsflottan tagit ett så betydande försteg framför vår. Det mest förvånande härvid är dock, att största delen af de fartyg, som utslitits i den transatlantiska sjöfarten, men ännu i många år skulle kunna användas för trävarufraktning, till ofördelaktiga priser efterhand undansålts och fortfarande undansäljas af de svenska rederierna till de norska, hvilka sedermera sysselsätta dem i denna fraktfart, hufvudsakligen från de svenska hamnarna.

Ett dylikt förhållande påkallar fosterlandsvännens allvarliga uppmärksamhet, och detta så mycket mera, då det här ej kan blifva fråga om att på konstlad väg gynna näringar, hvilkas förkofran motverkas af naturliga hinder, utan tvertom endast att på bästa vis tillgodogöra sig fördelar, som gynnsamma förhållanden sjelfmant erbjuda. Påtagligt är nemligen, att hvad som lönar sig för norrmännen, äfven bör kunna löna sig för oss, isynnerhet som omkostnaderna äro högre för de förra, och förhållandet med skeppsrederierna inom Bohuslänska skärgården, hvilka på sednare åren ej obetydligt förkofrat sig, och lagt sig till flera och större fartyg, undanröjer dessutom alla tvifvelsmål i detta hänseende. Visserligen uppgifves det, hvad trävaruskeppningar beträffa, att de norska besättningarne äro mera lämpliga till sådan sjöfart, och att norska fartyg derföre kunna deri användas med större vinst för rederierna än våra, men, ehuru detta förhållande af dem. som närmare känna de båda ländernas sjöfolk, ej kan alldeles förnekas, torde det dock icke förtjena den vigt, som deråt vanligen inrymmes. Hvad som bereder den norske sjömannens företräde i detta hänseende framför den svenske, kan nemligen endast tillskrifvas den omständigheten, att den förre mera vänjes vid att handtera trälaster, och sålunda förvärfvar sig den större ihärdighet, som detta tunga arbete kräfver för fartygens skyndsamma expedierande ur hamnarna Jemnvigten vore dock lätt återställd, om svenska rederierna ville egna nog uppmärksamhet åt förhållandet. Redan en förändring i det allmänna bruket, att använda sehåare i stället för fartygens besättningar vid lastning af trävaror, skulle i detta hänseende verka fördelaktigt.

Ehuru jag icke tilltror mig någon förmåga, att, hvarken i ena eller andra hänseendet, kunna angifva, hvad som från statens eller enskildas sida blifvit försummadt för vår sjöfarts och våra skeppsbyggeriers utveckling, och det i alla fall ej här skulle vara rätta tillfället att dermed sysselsätta sig: har jag dock, med anledning a£ den tystnad, som allmänt iakttages i detta ämne, icke tvekat att här lemna rum för anmärkningar, som ofta enskildt upprepas och äga sin fulla befogenhet, för att i min ringa mån bidraga till uppmärksamhetens riktande åt yrken, hvilka icke blott ur ekonomisk synpunkt äro af den största betydelse för landet. Och om jag på så sätt skulle lyckas frammana andra mera inflytelserika och mera insigtsfulla målsmän för desamma, torde det ursäktas att jag tagit den benägne läsarens uppmärksamhet i anspråk för en angelägenhet, hvars vidrörande här, af en och annan möjligen kunde anses opåkalladt.

Författaren.


Kierkegaard, N.C.: Praktisk skeppsbyggnadskonst, ett urval af aderton stycken skeppsbyggnadsritningar, med tillhörande tackelritningar, dimensionsförteckningar, beskrifningar, mm.
D.F. Bonnier, Göteborg, 1864. 2 vols, 4to, viii, 266, [2] pp, 6 fold. plates & folio 43 plates (part fold.) numbered 1-26.

Transcribed by Lars Bruzelius.


The Maritime History Virtual Archives | Shipbuiding | Search.

Copyright © 2008 Lars Bruzelius.