1997 -09-07

Sven Nordqvist,

PL 611,

758 96 Tobo.

Många tack för den trevliga Wasen-boken. Jag blev positivt överraskade av de många korrekta detaljerna som illustrerades eller beskrevs. Jag skriver Wasen för att detta torde var den mest korrekta formen av skeppets namn, jämför med namnen på de övriga skepp vilka var uppkallade efter riksregalierna: Kronan, Äpplet, Svärdet, osv. Ordet "vase" är idag maskulinum och jag utgår ifrån att det var så på 1600-talet också. Feminina former förekom också och torde då komma av Wasa-släkten. Frågan om bokstaven "W" eller "V" skall användas är svårare, men så länge bokstaven "W" ingår som en jämbördig bokstav i det svenska alfabetet är valet naturligt. Det var den stavningen som praktiskt taget undantagslöst användes på 1600-talet och det underlättar också uttalet på andra språk såsom engelska och tyska.

Utan att uppgift om vilka källor som har konsulterats av dig och dina sagesmän är det svårt att snabbt kunna göra en rimlighetsbedömning av dina illustrationer. Detta gäller även de källor som inte har givit några bidrag. Eftersom jag inte har tillgång till vare sig ritningar eller andra uppgifter om Göteborg kan det vara svårt att kritisera någonting som eventuellt kan vara baserat på arkeologisk information. Ett stort skepp var förmodligen det mest komplicerade system man hade konstruerat och byggt på 1700-talet. I många fall bestämdes därför en detaljs utformning av någon annan. Ett enkelt exempel är ankarklysens placering bestäms av på vilket däck betingen är placerad eller tvärtom, båda är sin tur beroende av skeppets storlek och antal däck.

Det skulle vara intressant att veta vilka fixpunkter som finns, dvs vilka detaljer i dina skizzer som bygger på arkeologiska fakta ifrån utgrävningarna av Götheborg och vilka detaljer som bygger på andra källor och i så fall vilka dessa är. Trots att man har gjort en arkeologisk utgrävning av vraket och på grundval av denna beslutat sig för att bygga en rekonstruktion av skeppet har jag praktiskt taget inte sett några resultat från undersökningarna publicerade.

I ditt brev och bifogade teckningar tycker jag mig känna igen vissa uttalanden och detaljer men saknar spår efter annan information från samma källor. Frågan är har då denna information förbisetts eller har den av någon välunderbyggd anledning förkastats?

Svaren till många av dina frågor är sådant som aldrig skrevs ned eller inkluderades i ritningar utan fördes endast vidare via muntlig tradition. Det blir därför nödvändigt att utnyttja varje liten bit av tillgänglig information och att försöka rekonstruera de saknade bitarna utgående ifrån vad som redan är känt.

Hängkojer

Glöm Wasen och hennes däck, jag tvivlar på att Gustaf II Adolf lade sig i sådana detaljer. Det är snarare så att utformningen av hennes däck är typisk holländsk. Vroom avbildar t ex en holländsk ostindiefarare med mycket snarlika däck. Hängkojer tycks ha introducerats i England efter att man i samband med den Stora Armadan fick tillfälle att studera erövrade spanska skepp. I svenska flottan infördes hängkojer officiellt år 1676. Henning Henningsen omtalar att hängkojer användes ombord på danska örlogs- och kompaniskepp men nämner också att referenser till de senare är sällsynta. Ostindiefararnas stora besättningar var nödvändiga på grund av den höga dödlighet man hade under de långa resorna och en besättning på totalt 150 man var inte ovanligt. För det svenska ostindiska kompaniet uppgick dödligheten till i genomsnitt 12 % under perioden 1731-1766. I engelska flottan beräknades år 1769 utrymmet för en hängkoj att uppgå till 14-20", för att 1783 fastställas till 14" (36 cm). I den danska flottan var år 1839 utrymmet för en hängkoj satt till 39 cm. Man skall dock komma ihåg att styrbords och babords vakt alternerades vilket medförde att normal hade man dubbelt så mycket utrymme att tillgå. Hängkojerna placerades långskepps hängdes upp i lämpliga däcksbalkar

Den illustrationen av en hängkoj jag trodde fanns Jacob Wallenbergs "Min son på Galejan" kan jag inte hitta utan den bilden finns nog i något annat verk. Däremot nämner Wallenberg i förbifarten en sjöman som ligger i sin hängkoj.

Et ännu bedröfligare äfventyr hände vår ärbare höns-waktare. Han satt i sin menlösa stillhet på en kista, til at dricka Companiets the-vatten, ovetande, at en siö-siukling låg oppöfver honom i hängmattan. [Åhlén & Åkerlund, 1921. s 28.]

I ditt brev refererar du till en bestämmelse för Kompaniets besättning vilken förbjöd användandet av halm i besättningens kojer.. Här föreligger troligen en felaktig eller slarvig läsning av originaltexten. Denna refererar till kojkläder och inte kojer. Med kojkläder skall förstås madrasser och kuddar eller snarare pudor. Dessa användes i hängmattorna eller hängkojerna.

§ 30 . . . at ingen af Besätningen må hafva Koij kläder fylde med höö eller Strå eller annat Eldfängt.

§ 42 . . . ock icke tillåta at hafva deras våta kläder uti hängemattor, . . .

[Swenska Ost Indiska Companiets Ordres och Instruction för Capitainen Mathias Holmers, 1766]

Det finns i det norska Riksarkivet en illustration som visar en sjuk dansk sjöman i sin hängkoj på trossdäck (banjerdäcket) ombord på den dansk ostindiefararen Høyenhald, 1710.

Gångspel

Du bör nog förse skeppet med två gångspel av vilka huvudgångspelet, det aktra, skall vara dubbelt, dvs det skall ha spelbommar på både övre däck och mellandäck. Dess placering akter om stormasten är korrekt. Tillgång till ett gångspel på väderdäck är nog en nödvändighet för att man skall kunna utföra de tyngre manövrerna. Även förvånansvärt små skepp hade ofta två gångspel, samtidigt som det finns ritningar av större skepp som bara visar ett huvudgångspel.

Notera också att gångspelet utvecklades mellan 1628 och 1745. Bland annat hade huvudet på gångspelet förändrats så att i stället för genomgående spelbommar, separata sådana kunde användas.

Beting

Betingen bör vara dubbel, varav den klenare delen är placerad för om fockmasten och den grövre akter om. Ståndarna skall vara förankrade i undervarande däcks balkar. Eventuellt skulle den kunna placeras ett däck lägre, varpå ståndarna då kommer att förankras i kattspåren. Ankarklysens placering justeras i så fall i motsvarande mån.

Många danska ritningar och även engelska visar dubbla betingar vilka i sin helhet är placerade akter om fockmasten. Kabyssen är i dessa fall placerad mellan betingarnas tvärbalkar.

Kreatur

Jag tror inte man hade oxar, svin och höns under däck om det kunde undvikas utan de fick nog finna sig att vistas på däck så länge de fick behålla livet. Höns förvarades t ex i burar i slupen eller barkassen eller också i burar på halvdäck. De senare förmodligen med tanke på att förhindra att äggen stals av manskapet. Utan belägg för det skulle jag inte placera en oxe i det utrymme som ofta kallades arkliet och vilket delvis utnyttjades som lastutrymme på hemresan. En bra illustration av hur man arrangerade hönsburar i slupen eller barkassen och svinkättar därunder finns i MacGregors Merchant Sailing Ships 1775-1815.

Hö och halm fick naturligtvis placeras där det är skyddat ifrån väder och vind samt lättillgängligt. Enligt en förteckning över förnödenheter till skeppet Finland från 1779 tog man ombord 5750 kg hö och 1761 lastade Stockholms Slott 50 stackar om 75 kg. En gissning är att man placerade det ovanpå vatten- och lakegodstunnorna i hålskeppet där man också förvarade ved.

Det berättas att t ex getter ofta fick gå fritt ombord . Det finns en akvarell [?] visande "The Quarter Deck of The Deale Castle" av Thomas Hearne visar en frigående get som ligger på däck i höjd med ratten.

Stuvning

Det finns två intressanta stuvningsplaner till svenska ostindiefarare vilka är lätt tillgängliga. Den ena är plansch XXXII i Chapmans Architectura Navalis publicerad 1768 och den andra vilken är benämnd "Project till Stuvningsplan på undra däck till Ostindiefararen av 350 Sw: läster för återresan från Canton till Swerige" och finns återgiven i Hammars Fartygstyperna i Ostindiska Kompaniets Flotta. Den senare är ett projekt av Chapman från 1807. Båda ritningarna är återgivna i förminskad skala i Tore Frängsmyrs Ostindiska kompaniet [en ytterligare förminskad kopia bifogas].

Stuvning av proviant och vatten bör göras så att skeppets styrlastighet bibehålls allteftersom provianten förbrukas. Detta är speciellt viktigt på hemvägen när annan last förhindrar att man stuvar om proviant- och vattentunnor för att trimma skeppets styrlastighet.

Den både i värde och volym helt dominerande lasten var te [hur det var med Götheborgs last vet jag inte]. Detta förpackades på plockningsorten i träkistor vilka varierade i storlek beroende på sort från 12×12×12 tum till 23×17×12 tum. Dessa kallades kistor, halvkistor, lådor och paket. Kistorna med te fick inte stuvas tillsammans med andra varor som kunde avge fukt eller lukt såsom salt, socker, guano etc. Dessutom skyddades kistorna från ballasten och skeppssidorna med mattor och segelduk. De kinesiska stuveriarbetarna ansågs som de skickligaste i världen och det berättas att tekistor stuvades överallt där de kunde få plats.

Beskrivningen av hur teet stuvades är delvis hämtad ifrån Stevens On Stowage of Ships, 1869, men jag tror inte att vare sig tekniken att stuva te eller hur det förpackades förändrades speciellt mycket under tidens gång. Det berättas till och med att samma sorts tekistor som användes vid mitten på 1800-talet var i bruk i början av vårt århundrade.

Det kinesiska råsilke packades i rottingmattor till små balar motsvarande ungefär 7 kunbikfot och stuvade på det torraste stället i lastrummet, vanligen mellan för- och storluckan. Om te fraktades tillsammans med silket placerades tekistor på sidorna om silket vilket också skyddades ifrån kontakt med balkar och stöttor. Framförallt fick silket inte stuvas så att det kom i kontakt med skeppssidan och ej heller fick det pressas på plats.

Hur porslinet packades har beskrivits någonstans i litteraturen men jag kan inte komma ihåg var jag har sett det. Det finns bilder på hur kinesiska porslinsarbetare packar nybränt porslin i vidjekorgar men jag har en känsla av att det inte var tillräckligt utan att det också måste packas i träkistor.

Krutet förvarades i små trätunnor eller kaggar i magasinet vilket var placerat i skarpet akterut där befälhavarens och officerarnas proviantförråd också fanns.

KABYSS

Du nämner en vägg som delar av utrymmet under backen vid kabyssen. Från vilket år är denna ritning och vilket skepp avser den? Inredningsritningar är ovanliga eftersom hytter och kojer inte räknades till skeppskonstruktionen och officerarnas hytter byggdes t ex genom att man markerade på däck vart skotten skulle slås upp. Någon sorts avbalkning kring kabyssen måste nog finnas, inte minst av det skälet att man ville förhindra stöld av mat.

Jag hoppas dessa kortfattade svar på dina frågor har varit till någon vägledning. Har du några ytterligare frågor skall jag försöka besvara dessa i den mån jag har kompetens och tid.

KÄLLOR

Här följer en mycket primär sammanställning över källor som borde vara intressanta vid en rekonstruktion av ostindefararen Götheborg.

Ritningar

s.l. = svåra läster

Modeller

Följande samtida modeller av framförallt holländska 1700-tals ostindiefarare är kända:

Zuiderzeemuseum, Enkhuizen, har också en modell av en oidentifierad 1700-tals holländsk ostindiefarare.

Det finns på Handels- og Søfartsmuseet på Kronborg en modern modell av kompanifregatten Disco. Denna modell är intressant for att den är uppskuren så att lastrummet visas.

Marinarkeologiskt undersökta vrak av holländska ostindiefarare från 1700-talet.

.

Samtida böcker och manuskript.

Ur skeppsbyggnadssynpunkt skiljde sig inte ostindiefarare och mindre örlogsskepp inte mer än att de efter mindre modifikationer kunde tjänstgöra i den ena eller den andra rollen. Av den orsaken är böcker om skeppsbyggnadskonst, riggning och sjömanskap viktiga i detta sammanhang. I stället för att inkludera en i stort sett fullständig förteckning över denna litteratur ber jag att få hänvisa till min bibliografi i ämnet och tar endast med ett fåtal titlar här.

Chapman, F. H. af: Architectura navalis mercatoria navium varii generis mercatorium, capulicarum, cursoriarum aliarumque cuiuscunque conditiones vel molis, formas & rationes exhibens, exempus aere incisis demonstrationibus denique, dimensionibus, calculisque accuratissimis illustrata. Hans George Lange, Stockholm, 1768-69. Atlas folio, 46×75 cm, frontisp., 14 pp, 62 plates.

Murray, Mungo: A Treatise on Ship-Building and Navigation. In three parts wherein The Theory, Practice, and Application of all the necessary Instruments are perspicuously handled. With the construction and use of a new invented shipwrights Sector, for readily laying down and delineating Ships, whether of similar or dissimilar Forms. Also Tables of the Sun's Declination, of Meridonial Parts, of difference of Latitude and Departure, of Logarithms, and of artificial Sines, Tangents and Secants. . . . To which is Added by Way of an Appendix, an English Abridgement of Another Treatise on Naval Architecture, lately published at Paris by M. DuHamel, Mem. of the R. Acad. of Sciences. Fellow of the Royal Society of London, and Surveyor General of the French Marine. The whole illustrated with eighteen Copper Plats. Printed by D. Henry and R. Cave for the Author, London, 1754 (1st). 4to, 19.5x12 cm, (8), iv, (8), 3-268, (4), (4), 70, 73, (1) pp, 18 plates.

Zwyndregt, Leendert van & Ruiter, C. De: Verhandeling van den Hollandschen Scheepsbouw, raakende de verschillende charters der oorlogschepen; tot 's Lands dienst, en ter Betrachtinge van alle Bespiegelende en Werkdadige Liefhebberen der Hollandsche Scheepsbouwkunde, in 't Neerduits beschreven door L. van Zwyndregt, Scheepsbouwmeester van 't Edel Mog. Admiraliteits Collegie aan de Maaze. Waarby, tot een Aanhangsel, gevoegd is eene verhandeling va 't bouwen der Koopvaardyschepen, door C. de Ruiter. Scheepsbouwer &c. P. de Hondt en H. Scheurleer, Gravenhage, 1757. +4to, 18.5x12.5 cm, fp, (8), viii, 126 pp, 8 fold. plates.

Zwyndregt, Leendert van & Ruiter, C. De: Verhandling van den Hollandschen scheepsbouw, raakende de verschillende chartres der oorlogschepen; Tot 's Lands Dienst, en ter Betrachtinge van allae Bespiegelende en Werkdadige Liefhebberen der Hollandsche scheepsbouwkunde, in 't neerduits beschreven, door L. van Zwyndregt, Scheepsboumeester van 't Edel Mog. Admiraliteits Collegie aan de Maaze. Waarby, tot een Aanhangsel, gevoegd is eene Verhandeling van 't Bouwen der Koopvaardyschepen, door C. de Ruiter, Scheepsbouwer &c. Pieter van Thol, 's Gravenhage, 1759. 4to, 19x12.5 cm, fp, (8), viii, 126 pp, 8 fold. plates. Verhandeling van 't Bouwen der Koopvaardyscheepen, by C. de Ruiter on pp 107-126.

Sentida avhandlingar.

Förteckning över en samling porslin från den 1745 förlista ostindiefararen Götheborg upptagen och bärgad av James Keiller 1905-1907. AB Bukowski-auktioner, Göteborg, 1989. 8vo, 28 pp, ill. Bukowskis i Göteborg 189. Auktion Nr 1.

Anderson, R.C.: Another Model of a Dutch East-Indiaman. The Mariner's Mirror Vol. 19, London, 1933. pp 343-344, 2 planscher. A Model of the Dutch 54-gun VOC-ship Oostrust built in 1721.

Anderson, R.C.: Models of Dutch East-Indiamen, 1716 to 1725. The Mariner's Mirror Vol. 18, London, 1932. pp 161-167, 4 pl.

Boudriot, Jean: Compagnie des Indes 1720-1770. Tome I. Vasseaux, hommes, voyages, commerces. Collection archeologie navale Francais. Editions A.N.C.R.E., Paris, 1983. 2 vols, 4to, 66 pp, 50 pl, of which XLI-IL are duplex & 280 pp, ill, 1 pl.

Boudriot, Jean: Les vaisseaux de la Compagnie des Indes. Le petit perroquet vol. III, Grenoble, 1973. pp 12:4-19, ill.

Boxer, C.R.: Moçambique Island as a Way-Station for Portuguese East-Indiamen. The Mariner's Mirror Vol. 48, London, 1962. pp 3-18.

Boxer, C.R.: The Dutch East-Indiamen: Their Sailors, Their Navigators, and Life on Board, 1602-1795. The Mariner's Mirror Vol. 49, London, 1963. pp 81-104, 3 planscher. The Annual Lecture 1962.

Chatterton, E. Keble: The Old East Indiamen. T. Werner Laurie, London, nd. 8vo, viii, 343 pp, 33 pl.

Cotton, Elan Sir: East Indiamen. The East India Company's Maritime Service. The Batchworth Press, London, 1949. 8vo, 218 pp, 11 pl. Edited by Sir Charles Fawcett.

Gawronski, Jerzy: Un East-Indiaman Hollandais du XVIIIe siècle l"Amsterdam" (1749). Neptunia Vol. 44, Paris, 1989. pp 173:34-43, ill. Translated from the English original by Michel L'Hour and Elisabeth Veyrat.

Gawronski, J.H.G. ed.: Jaarrapport van de Stichting VOC-schip "Amsterdam"1986 - Annual Report of the VOC-ship "Amsterdam" Foundation 1986. Stichting VOC-ship "Amsterdam", Amsterdam, 1987.

Gawronski, Jerzy & Kist, Bas & Stokvis-van Boetzelaer, Odilia: "Hollandia" Compendium. A contribution to the history, archaeology, classification and lexicography of a 150ft. Dutch East Indiaman (1740-1750). Rijksmuseum & Elsevier, Amsterdam, 1992.

Green, Henry & Wigram, Robert: Chronicles of the Blackwall Yard. London, 1881. Part II was never published.

Hammar, Hugo: Fartygstyper i Swenska Ost-Indiska Compagniets flotta. Wezäta, Göteborg, 1931. 4to, 101 pp, (4), 15 pl.

Harris, Dan G.: Henrik Gerner and the Danish 1776 'Defence Ship' Programme. The Mariner's Mirror Vol. 81, London, 1995. pp 275-286, ill.

Hinchliffe, G.: An Ostend East Indiaman, 1718-20. Mariner's Mirror vol. 59, London, 1973. pp 291-297.

Ketting, Herman: Prins Willem. Een zeventiende-eeuwse Oostindievaarder. De Boer Maritiem, Bussum, 1979;4to, 184 pp, ill.

Lemmers, Alan: Maritime Technology from the Rijksmuseum Amsterdam: Multimedia Catalogue of the Dutch Navy Model Collection, 1698-1889. MMF Publications, Lisse, 1996

MacGregor, David R.: Merchant Sailing Ships 1775-1815, Their Design and Construction. Model and Allied Publications. Argus Books Ltd, Watford, 1980. +8vo, viii, 218 pp, ill.

MacGregor, David R.: Merchant Sailing Ships 1775-1815. Sovereignty of Sail 1775-1815. Conway Maritime Press, London, 1985. 4to, 224 pp, ill.

Muckelroy, Keith: A Possible Seventeenth-Century Dutch Backstaff. The Mariner's Mirror Vol. 63, London, 1977. pp 213-214, ill. A find from the Dutch East-Indaman Kennmerland which was at the Shetland Ilands in 1664.

Munro, G.W.: East Indiamen. Model Shipwright Vol. 9, London, 1980-81. pp 33:10-20, 34:28-33, 35:24-27, 36:25-29, 37:70-72, 38:28-31, ill.

Parkingson, C. Northcote: Trade in the Eastern Seas 1793-1813. Cambridge, 1937.

Sutton, Jean: Lords of the East; The East India Company and its Ships. Conway Maritime Press, London, 1981.

Bibliography: The VOC Ship Batavia, 1628

Baker, Patrick E. & Green, Jeremy N.: Recording techniques used during the excavation of the Batavia. IJNA Vol. 5, London, 1976. pp 143-158, ill.

Barnard, John E.: The Building of a Replica Batavia. The Mariner's Mirror Vol. 77, London, 1991. pp 425-428, ill.

Bevaqua, Bobby: Archaeological Survey of Sites Relating to the Batavia Shipwreck. Western Australian Maritime Museum, Fremantle, 1994. Dept. of Maritime Archaeology, Report No. 81.

Borgschulze, Siegfried: Batavia neues von der Baustelle. Das Logbuch 25, Heideshaim, 1989. pp 9-10, ill.

Borgschulze, Siegfried: Batavia, ein Traum wird Wahr. Das Logbuch 27. Jg, Brilon-Gudenhagen, 1991. pp 28-29, ill.

Fuhrmann-Plemp van Duiveland, M.R.C. ed.: Der Untergang der Batavia und andere Schiffsjournale und Orginalberichte aus der grossen Zeit der niederländischen Seefahrt im 17. und 18. Jahrhundert. Horst Erdmann, Tübingen, 1976. -8vo, 352 pp, ill.

Green, J.N.: Archeologisch rapport van gotelingen en ammunitie uit het wrak van de Batavia (1628). Batavia Cahier 3, Lelystad, 1991.

Green, J.N.: The loss of the Verenigde Oostindisch Compagnie Retourschip Batavia, Western Australia 1629. An excavation report and catalogue of artefacts. British Archaeological Reports, International Series 489, Oxford, 1989.

Green, Jeremy N.: Note on guns from the VOC ship Batavia, wrecked off the Western Australian coast in 1629. IJNA Vol. 17, London, 1988. pp 103.

Green, Jeremy: The Planking-First Construction of the VOC Ship Batavia. ISBSA 5, Amsterdam, 1988. pp 70-71.

Green, Jeremy N.: The VOC ship Batavia wrecked in 1629 on the Houtman Abrolhos, Western Australia. IJNA Vol. 4, London, 1975. pp 43-63, ill.

Gretler, Priska & Parthesius, Robert: Batavia Stichting Nederland bouwt V.O.C.-Retourschip. Lelystad, 1989. A5, 52 pp, ill.

Henderson, Graeme: Martime Archaeology in Australia. University of Western Australia Press, Nedlands, 1986. 8vo, xii, 201 pp, ill.

van Huystee, Marit: Dutch references to the Batavia, Vergulde Draak, Zuiddorp, Zeewijk and other vessels. Western Australian Maritime Museum, Fremantle, 1993. Dept. of Maritime Archaeology, Report No. 77.

Höpfner, Erwin: Die Niederlande bauen die Batavia von 1628. Das Logbuch 24, Heidesheim, 1988. pp 29-30, ill.

Kimpton, Geoff: Report on Overseas Work and Study Programme. New Batavia Project Lelystad The Netherlands. 11 June to 8 July 1990. Western Australian Maritime Museum, Fremantle, 1990. Dept. of Maritime Archaeology, Report No. 40.

Leenstra, M.: In het land der Bovenblinden. Batavia Cahier 2, Lelystad, 1990.

Leenstra, M.: De verstaging van de masten en stengen. Batavia Cahier 3, Lelystad, 1991.

Maarleveld, Th.J.: Double Dutch solutions in flush-planked shipbuilding: continuity and adaption at the start of modern history. Proceedings of the Sixth International Symposium on Boat and Ship Archaeology Roskilde 1991. Oxbow Monograph 40, Oxford, 1994. pp 153-63. Crossroads in ancient shipbuilding edited by Christer Westerdahl.

Parthesius, Robert ed.: Batavia. De herbouw van en Oostindië.vaarder. Stichting Nederland bouwt V.O.C.-retourschip, Lelystad, 1990. A4, 64 pp, ill. Batavia cahier 2.

Parthesius, Robert ed.: Batavia. De herbouw van een Oostindië.vaarder. Stichting Nederland bouwt VOC-retourschip, Lelystad, 1991. A4, 64 pp, ill. Batavia cahier 3.

Partesius, Robert: The Batavia Project, an experimental reconstruction of an 17th century East Indiaman Bulletin of Australian Institute for Maritime Archaeology (AIMA), No. 18:2.

Parthesius, Robert and Zee, A. van der: Twee schepen, of twee menschen, elckander nimmer ten volle gelycken. De herontdekking van de 17de eeuwse scheepsbouwpraktijk. Cultuur Historisch Jaarboek voor Flevoland, Lelystad, 1991.

Stanbury, M. compiler: Batavia Catalogue. Western Australian Maritime Museum, Fremantle, 1974. Dept. of Maritime Archaeology, Special Publication, No. 2.

Vos, Willem: Batavia. De herbouw van een Oostindië.vaarder. Bestek en beschrijving van een Retourschip. Stichting Nederland bouwt V.O.C.-retourschip, Lelystad, 1990. A4, (4), 60 pp, ill. Batavia cahier 1.

Westera, B.: Geschut voor de Batavia. Batavia Cahier 2, Lelystad, 1990.