Jämnförelse emellan Gamla och Nya Sorten Sjö-Canoner, af Majoren C.F. Aschling.
Då Bestyckningen är det, som egenteligen gjör et Skepp til Krigs- eller Örlogs-Skepp, så måste det begrep man fattar, om et Örlogs-Skepps förmåga at skada, eller uti et mera brukeligt talesätt, dess styrka, leda sig därifrån; Det första blir då antalet; Med et större antal Canoner är man hugad at anse Skeppet vara starkare, men då ingår ej i räkningen Canonernes storlek eller skeppskroppens egenskaper, hvilka slutsatser i äldre tiders Fartyg igenfinnas; småningom vants den öfvertygelse at Canoner af större Calibrer ägde företrädet för de af mindre, äfven så mycket som styfva och välseglande Skepp framför ranka och tröga seglare; häraf upkommer då i afseende på Canonerne, den andra jämnförelsen, nemligen deras storlek; Antalet och storleken blir således rätta jämförelse grunden af et Örlogsskepps styrka, då alt annat är i förhållande därefter, hvilken uttryckes tydeligast igenom tyngden af järn, multiplicerad med kraften eller krutmängden, som skjutes på en gång eller genom et skott med rundkula af hvarje Canon, under namn af försvars kraft. Til exempel, Et 60 Canon skepp förer 24 st. 24 P:ge, 24 st. 18 P:ge och 12 st. 6 P:ge, Och et 70 Canonskepp 26 st. 24 P:ge 26 st. 18 P:ge och 18 st. 6 P:ge Canoner; Det förstnämde skeppets försvarskraft blir således 8870 och det sidstnämndes 10455; skulle åter samma 60 Canonskepp bestyckas med 24 st. 36, 24 st. 24 P:ge och 12 st. 12 P:ge Canoner, så blir dess försvarskraft 18657 och således dubbelt större än 60 Canon skeppets försvarskraft i första händelsen.
Framledne GeneralAmiralen och Commendeuren af Trolle, öfvertygad om sanningen af denna jämnförelsegrund, äskade ritningar och profCanoner af sådan beskaffenhet, at 36, 24 och 12 P:ge blefve i det närmaste likvigtige, med de vid Örlogs-Flottan brukelige 24, 18 och 6 P:ge Canoner, at ej genom en för mycket ökad tyngd, förordsaka ändring uti det, för den Nya Skepps-Certen fastställde deplacement och därpå grundade förmoner.
På det första vilkoret, eller Canonernes tyngd sålunda var gifvit, borde tillika sökas de förmonligaste egenskaper, och hvilka synes vara följande:
1:o Styrka at uthärda ej allenast Profskotten utan ock en häftig Canonade.
2:o At föra sin kula långt och med visshet.
3:o Gjöra mästa verkan.
4:o Vara beqvämlige at handtera.
5:o Vara makelige i sine rörelser.
Den första eller Canons styrka at uthärda skott, är en så väsendtelig egenskap, at den förutan blifva alla de andra til intet, och om den ej med full säkerhet kan vinnas, jämte minskning i tyngd, så bör all ändring i sådant afseende förkastas. Då en Canon af samma P:getal skall gjöras någon betydelig del lättare, eller den af et större P:getal i det närmaste likvigtig med den af et mindre P:getal, måste nödvändigt detta föremål verkställas genom minskning af både gods och längd, ty endast af det ena kan ej det föresatta ändamålet vinnas; Anledning, at Stycke-Tackjärnet i desse sednare åren vunnit i täthet och således äfven i styrka, samt i följe deraf at godset tålte minskning, är funnen derigenom, at de för Amiralitetet och Galere Flottan år 1767 gutne 24 P:ge Canoner, af 20 Cabilers [!] längd, med raka Linier från största godset (1 C:r 4/24) til mynningen (½ C:r) väger 19¾ Skeppund Stapelstads vigt, då Canoner af samma ritning efter stycke Tackjärnets i sednare åren fundne vigt, (en Decimal Cubic Tum räknad til 3967, 65 Ass eller 14 Lod 86, 5 Ass Victualie vigt) borde väga 21 3/10 Skeppund Stapelstads vigt. Om tackjärnets styrka i en massa då endast skulle beräknas i et Aritmetiskt förhållande emot tätheten, så blir dess vundne tilväxt som 1000 til 927, hvilket förhållande också blifvit nyttjadt såsom regel vid godsets utdelning.
At gifva Canons yta den förmonligaste skapnad i afseende på styrkan, efter en för hvarje P:ge tal antagen längd och vigt, bör man öfverväga förhållandet af krutets värkan på Canon, och i grund deraf gifva dess yta skapnad, antingen af en rak linea från största til minsta godset eller af en Parabolisk linea, eller ock med afsättningar genom raka lineer. At krutets verkan är aftagande åt mynningen, följer af dess beståndsdelars beskaffenhet, men i hvad förhållande, så väl i större som mindre skjutmachiner, blir långt svårare at genom rön utstaka, än dess tilväxande kraft, då myckenheten ökas, hvilken svårighet, af de vid bomkastningens utöfning, förefallande mångfaldigt olika händelser bäst finnes; Den utväg som blifvit följd vid utdelningen af godset, härleder sig således i synnerhet af krutets verkningar på Canoner, som vid profskott sprungit, vid hvilka funnits, at fäldtet omkring stället där kulan legat, rönt våldsammare verkan, eller varit i flere och mindre stycken sprängt, än sjelfva kammarstycket, som gemenligen endast gådt i 3 a 4 delar, Tappstycket och långa fältet merändels helt i anseende til sin Coniska skapnad, dock Canon afbruten i tvenne stycken ungefärligen midt på långa fältet och vid Trumphziraten; deraf är gjord den slutsats, at då Canon uti kammar-stycket där laddningen slutar sig, som ock vid det ställe där Trumphen börjar, äger tilräckelig styrka, så kan godset vid stötbotn, i Tappstycket och på långa fältet med säkerhet gjöras svagare, än hittils brukeligt varit; I anledning häraf är Construction med afsättningar, såsom ledande til minskning af öfverflödigt gods, och at rätt utdela godset, på de angelägnaste ställen, ansedd vara tjenligast at vinna en för Canon nödvändig styrka, hvartil ock kommer den förmon, at man i anseende til gjutningsättet blir säker at få ritningen nogast fölgd. På uppå desse grunder lätta men dock starka Canoner kunde vinnas, så borde likväl öfvervägas, om godsets minskning skulle medföra någon större olägenhet i anseende til Canons uphetsning, äfven ock, om i händelse af Canons uphettande, någon större inspelning deraf kunde befaras; Canons uphettande beror uppå materiens beskaffenhet, ju tätare delarne deraf ligga tilsammans, ju långsammare intränger sig värman, fölgakteligen då nu stycketackjärnet vunnit den ofvannämde tilväxt i specifique tyngd och således i täthet, borde ej i den vägen någon större olägenhet befaras, än med de förr brukelige Canoner; Om åter en större uphetsning skulle föröka inspelningen, bör Canon vara i ett sådan grad uphettad at massan vidgades och kuleloppet därigenom minskades, men sådant händer ej förrän vid tredje graden af värma eller då järnet antager den hvita färgen, hvilket aldrig kan inträffa med Canoner.
At utröna Canoners styrka är ej tilräckeligt et blott känna Järnets specifica tyngd, utan sker vanligen med Profskott, lämpade efter den laddning, hvarmed största värkan sökes, eller så kallat Dagligt skott, då dubbla vigten deraf jämte en rundkula blir första profskottet och hälften af detta, eller Dagligt skott, med en rundkula blir det andra, hvilket sednare rätteligen ej bör anses såsom profskott i anseende til den svaga laddningen; hvarföre i stället blifvit nyttjat ⅔ af första skottet jämte 2:ne runda kulor; sedan desse Prof blifvit gjorde, har krutets ökning skedt successive til lika många M:r som Canons P:getal, med 2:ne kulor til hvarje skott, hvilka prof de ock uthärdat, då jag deraf trodt mig kunna sluta, at de lätta Canonerne haft tilräckeligit gods och styrka. År 1785 synes dessutom sanningen af denne sats, genom de i Carlscrona uppå Herr ÖfverAmiralen och Commendeuren Grefve Ehrensvärds befallning anställde försök, då i dess, jämte en stor del af Herrar Amiralitets-Officerares närvaro, med en 36 P:g lätt Canon på halfannan timmas tid skjöts 45 skarpa skott (4 deribland med dubbelt skarpt) utan afkylning, et antal, som i den hetaste action ej lärer öfverstigas; hvad uphetsningen beträffade, så blef Canon vid detta försök föga varm uti kammarstycket, men långa fältet hade den grad af värma, som Canon kunnat antaga i fria luften på en varm och klar sommardag, eller sådan at spillt vatn då vid en kulen höstluft rökte. Häraf synes at afkylning blir onödig, den blir äfven skadelig, hälst om ätticka eller krut blandas uti vattnet, ty de i Canon af krutet qvarlemnade vätskor formeras derigenom til en skorpa, hvilken torde hända åstadkommer den förökning af inspelningen, man varit benägen at såsom ordsak tilskrifva Canons uphettande. Andre Nationer, hafva ock funnit at Canoners afkylning är onödig och skadelig, hvilket de uti deras reglementen däremot gjorde stränga förbud utvisar.
At Canoners lätthet är äfven räknad hos andre Sjömagter som en förmon, synes däraf at deras Canoner äro lättare än våre förr brukelige, samt af de sednare åren härstädes gutne Portugisiske, Neapolitanske och Holländiske 24 P:ge Sjö-Canoner som varit omkring 17½ Skeppund Stapelstads vigt; At det äfven sökes bringa dem til mindre tyngd, synes af Amiralen Kingsbergens i Holland nyligen gjorde försök at upborra de i Sverige gutne 18 och 24 P:ge til 24 och 30 P:ge. Hvarföre ej där, hvarest gjuterier finnas, såsom i England och Frankrike, någon vidare minskning i tyngden är gjord, bör tilskrifvas Malmsorternes beskaffenhet såsom mindre tjenlige än våra at frambringa et segt och tillika hårdt järn. Undersökning af ordsaken hvarföre Metall-Canoner i synnerhet af de större P:ge talen uppå Engelska och Franska Flottorne blifvit nyttjade, leder ock därhän; ty at vinna lätthet, kunde ej vara ändamålet i anseende til Metallens specifica tyngd, hvilken beräknad en Decimal Cubic Tum til 4555 Ass eller 16 Lod, 131 Ass blir 1/8 tyngre än Järnet; Metall-Canoner sakna dessutom tvänne förmoner som Järn-Canoner i större grad äga, neml. at ej blifva så snart uphetsade och ej så snart utskutne; Den första är en fölgd af Stycke-Metallens sammansättning, (vanligen 10/11 delar koppar och 1/11 tenn) hvars största del är koppar, och man vet, at då tvänne kroppar den ena af koppar den andra af järn läggas i elden, den förstnämde snarast emottager värman, den andra härrör i synnerhet af tennet, såsom lättsmält, och visar sig nogsamt på gamla Metall-Canoner i kuleloppet, men särdeles uti fänghålet, hvarföre ock på flere ställen blifvit antagit, at uti Metall-Canoner insatta Järnfänghål; At i anseende til materien vinna längre skott, kan ej eller vara ordsaken, ty en sådan verkan skulle då upkomma af materiens större förmögenhet at emotstå krutets inträngande i dess delar och i mon deraf föröka kraften emot kulan, men i detta afseendet har äfven JärnCanon företräde, då såsom skäl nyttjas dess långsammare uphetsning; Någon farhåga i anseende til Stycke-Tackjärnets styrka, synes då varit rätta driffjädren til Metall-Canonernes nyttjande til Sjöss, häldre vidtagen, än Järn-Canoners förminskning i gods, hvilket ej förbjuder oss, om det pröfvades nyttigt, at med bättre järn ännu gå längre i förminskning af gods, hvilket bestyrkes däraf, at år 1783 blef en 12 P:g JärnCanon guten om 17 Calibers längd och af 6¼ Skeppunds vigt, hvilken uthärdade Profskott med 8, 10 och 12 M:r krut samt 2:ne runda kulor.
Den andra af Canoner fordrade egenskapen At föra sin kula långt och med visshet, blir altid relative til andre, nemligen om de lätta Canonerne drifva sin kula äfven så långt som de tyngre; At hinna långa distancer är en betydande förmon til Sjöss, hvarest flere omständigheter hindra, at efter behag intaga och behålla det förmonligaste afstånd, hvarföre ock det blir af samma vigt at båda Batteriernes Canoner i det närmaste draga lika håll, ty eljest blifver på längre afstånd, öfra Batteriets Canoner mindre nyttige, och när då tvänne skepp komma i Bataille med hvarandra, af hvilka det enas alla Canoner gjöra med visshet lika långa distancer, finnes lätt hvilketdera har fördelen. At gjöra långa skott tilskrifves vanligen Canons längd, tyngd, samt krutets myckenhet, hvarföre hvar och en af desse delar böra särskillt betragtas, huruvida de därtil kunna vara bidragande.
Det som i anseende til längre skott först visar sig til kortare Canoners förmon är kulans minskade motgnidning uti Canalen; och tvärtom synes til de längres förmon vara en längre verkningstid, den förstnämde af dessa verkningar blir altid sann ehuru obetydande, men den sednare blir stridig, emedan flere försök, gjorde af Herr ÖfverAmiralen och Commendeuren Grefve Ehrensvärd, intyga at kulan lämnat Canalen innan någon tilbakaspelning börjats; Af et år 1775 uti Herr ContreAmiralen och Commendeuren af Chappmans närvaro anstäldt försök, har jag ock slutadt til samma verkning, därigenom at en 3 P:g Canon om 22 Calibers längd ställdes med sin lavette så ostadigt, at minsta rörelse rubbade Canons sidovarts riktning, samt ena för rullen stängd, så at Canon vid skottet svängdes til 20 grader, detta oagtadt träffade dock kulan målet, och det med flere skott. Äfven har jag ock anmärkt vid flere Canoner som i profskotten sprungit och andre som vid skotten kastat sig aldeles utur sin riktning, at kulorne ändå behållit sin rätta direction, hvilket synes vara et ytterligare bevis at kulan är utur Canon innan någon märkelig rubbning skedt. Utaf anförde försök kan då slutas, at en Canons längd, all ytterlighet likväl undantagen, ej bidrager hufvudsakeligen til längre skott i anseende til kulans hastiga fart utur Canalen; Af samma anledning kan ock slutas, at tyngden ej är bidragande til längre skott, då den endast är så stor at Canon ej börjar reculen medan kulan ännu är uti Canalen. At til längre skott krutets ökning bör bidraga, synes med skäl kunna slutas af den sanning, at en större kraft gjer altid större verkan och skulle ej kunna bestridas, om ej flere försöker (såsom i La Fere 1739, sedermera uti Metz och på flere utrikes ställen, äfven ock år 1774 i Carlscrona, och sluteligen på isen vid Stockholm åren 1781 och 1783) bestyrkte, at det endast så förhåller sig til en viss grad af ökning, och at då rätta krutqvantiteten öfverskrides, så blir distancen eller kulans vägstycke antingen aftagande eller ock föga tiltagande; Alla desse anförde försök instämma däri, at utsätta ⅓ af kulans tyngd til krutets rätta myckenhet, och de sidst åberopade eller åren 1781 och 1783 gjorde försök, visa tillika at fastän distancen ej ökas särdeles då laddningen öfverstiger ⅓ af kulans tyngd, så ökas dock Canons recul märkeligen.
När utslagen af dessa försök betragtas tilsammans, neml. at kulan är utur mynningen innan reculen börjar, och at en öfver rätta förhållandet förökad krutmängd ej ökar distancen, men likväl Canons recul; så synes deraf följande slutsatser kunna göras: At kulan på en gång, eller vid utvidgningen af det först antände krutet undfår hela sin hastighet, ty om det skedde successive, så skulle med krutets ökning äfvenväl hastigheten och i följe deraf distancen ökas; At det krutet som igenom kulans fart ur Canalen ej hinner verka på den samma likväl antändes uti Canalen, ty om det ej antändes uti Canalen och blefve directe verkande på Canon skulle ej dess recul så märkeligen ökas, endast igenom den utan för mynningen ökade eldslågans af luftens mottryckning tilbakastudsande verkan emot och uti Canon. Då man i följe häraf antager, at kulan af en viss massa undfår hela sin hastighet; så finnes ock ordsaken, hvarföre en större myckenhet krut minskar distancen, ty det öfverflödiga, hvilket ehuru ej antändt, likväl undfådt någon spänstighet, kan anses lika en mängd fjädrar, som emottaga och förminska det verkande krutets kraft innan den kommer til kulan, hvilket ock bestyrkes däraf, at med större eller flera förladdningar emellan krutet och kulan blir ock distancen aftagande.
I anseende til distancerne bör, (all ytterlighet dock undantagen) en större Canon hafva företrädet för den mindre eller en större kula gå längre vägstycke än den mindre, då de sättas i rörelse genom krut i förhållande mot deras tyngder, först i anseende dertil, at mera krut i den större Canon blir på en gång antändt, och sedan til luftens mindre motstånd på de större kulorne relativt til tyngderne.
At det så förhåller sig äfven vid utöfningen, finnes af försöken gjorde åren 1781 och 1783 vintertiden på Isen vid Stockholm, och hvaraf jag til undvikande af at uprepa flere distancer och verkningar gjordt et sammandrag uti bifogade Tabell, hvarest icke enkla skott, hvars utslager funnits både mindre och större, utan et medium af flere skotts verkningar, är anfördt; häraf synes at 36 P:n skjuter sin kula längre, än 24 P:n, och 24 P:n längre än 18 P:n, äfven ock at skillnaden i tyngden, då Pundigetalet och krutet är lika, ej eller verkar någon förökning i Distancen til den tyngres förmon. När långa distancer med en Canon kunna vinnas, så fordras ock at skottet blir säkert, eller at kulan i det närmaste träffar där man vil; ty annars vore föga vunnit; skulle en Canons större längd i detta afseende vara något verkande, så blir det til osäkerhet, men då fordras en sådan längd at Canon skulle börja sin recul innan kulan vore utur Canalen eller öfver 50 Caliber, som af år 1761 gjorde försök med en 24 lödig slanga om 54 Calibers längd och 4 9/10 Skeppunds tyngd, bestyrkes, hvilken slanga på 450 Alnars distance med 1¾ M:r krut laddning, träffade endast 3 gånger af 10 skott en tafla om 7 alnar i quadrat, då en vanlig 6 P:g skjöt alla sina kulor i densamma nära omkring fläcken; At kulan ännu var qvar uti Canalen, slutes ock ytterligare af en långsam eldstråle uti fänghålet och af den emot Piecens tyngd ovanliga recul.
Hvad som hufvudsakeligen bidrager til säkra skott blir då Canalens rätborrning, kulans centrala läge och tapparnes rätta plats, så at Canon vid skottet ej blir benägen at höja eller sänka mynningen, och utom desse, i synnerhet til Sjöss, et rätt afpassat antändnings moment, hvarförutan nyttan af riktningen aldeles förfaller. At Tapparnes ställe bidraga til säkra eller vissa skott, bestrides ej af det som redan är anfördt, at kulan är utur Canon innan reculen börjas, ty någon tryckning måste Canon lida vid krutets antändning och kulans framfart genom Canalen, verkningen deraf blir då först märkelig på den delen af Canon som har minsta motståndet, det är mynningen, hvilket bestyrkes igenom försök gjorde år 1779 af Hr Öfv. Direct. och Riddaren Meyer med en 24 lödig Canon som var försedd med 2:ne par tappar. Det ena parets Centrum aldeles midt på Canon och det andra parets på 3/7 af längden och 4/24 C:r under Canalens undra Linea, då Canon på de sidstnämde Tapparne, altid gjorde vissare skott med jämnare dock starkare tryckning emot kammarklotsen. At förminskning uti den nya Canonsortens längd ej gjordt någon osäkerhet i skotten, finnes af de åberopade Journaler, utan tvärt om, har altid kulornes afvikning utur linien blifvit mindre för de korrtare Canonerne.
Af denne jämnförelse som blifvit gjord emellan lätta och korrta Canoner emot tyngre och längre, finnes således, at nya sorten 36 och 24 P:ge hafva företräde framför gamla sorten 24 och 18 P:ge i anseende til längre och närmare öfverenstämmande distancer, samt at nya sorten jämförd emot gamla sorten Canoner ej eller förlorat något däruti at gjöra vissa skott.
Den tredje af en Canon fordrade egenskapen, var At gjöra mästa verkan, hvarmed förstås: At kulan tränger sig djupare in eller går lättare igenom en skeppssida, at den gjör större Breche vid grundskott, mycket lättare förstör master och stänger, säkrare förderfvar tacklaget, dödar mera manskap, med et ord åstadkommer skador i större mon än den Canon hvaremot jämnförelsen sker. At 36 P:n i anseende til kraften at genomtränga en sida har betydande företräde emot 24 och 18 P:n finnes af försöken, som äfven visa, at de sidstnämnde på kort distance äga lika verkan, men då större distancer upkomma förloras ock denna jämngodhet, ty ärfarenheten af Canoners verkningar uti Batailler intygar at 18 P:ge kulorne stadnat qvar uti samma skepps sida, som 36 och 24 P:ge kulorne genom gådt.
Vid grundskott eller under vattnet hvarest sidan är tjockare, blir fördelen af gröfre Canoner ändå större i synnerhet med 36 P:ge, ty då hålet aldeles igenlöper uti träd, efter de andre kulorne, blir efter den 36 P:ge åtminstone en half tums öppning, hvilken, då en vattenstråle fritt kan igenomgå, sedermera af VattenColumnens tryckning nog blir utvidgad; Äfven ock fördärfvas master och stänger mycket snarare af 36 och 24 P:ge än af 24 och 18 P:ge så i anseende til kraften som til kulornes större yta. En af runda lodens verkningar är ock, at igenom splint döda manskap och härvid hafva de större Canonerne en betydelig förmon, hvars större kulor rifva mer löst af trädet, de bryta sig igenom och sprida det uti splint våldsammare omkring: härvid kommer ock kulans hastighet i öfvervägande; Dess möjeligaste största och minsta hastighet gjör samma verkan, at ej spräcka och rifva löst något träd omkring hålet, då däremot en lagom hastighet eller kraft, afpassad efter skeppssidans tjocklek gjör til splint mästa verkan, hvilket också är en af ordsakerne, hvarföre 2/7 af kulans vigt til krutladdning blifvit ansedt svarande emot ⅓ af kulornes tyngd för de andra P:ge talen.
Då man skärskådat de gröfre Canoners verkning med rundkula, bör äfven någon jämnförelse gjöras i anseende til skråskott; Verkan af sådane skott blir i förhållande med deras tyngder och storleken af dess delar, således emellan 36 och 24 P:ge som 43 til 27, och emellan 24 och 18 P:ge som 27 til 21, hvartil ock kommer, at en större Järnstång eller skråkula, lättare fördärfvar de mindre rundhulten, afskär togvirket, och genomtränger bastingagen; När således 36 och 24 P:ge Canoner så väl med rundkula som med skrå gjöra större verkan än 24 och 18 P:ge, så fordras fölgakteligen flere skott på samma ställe, af de mindre Canonerne til en motsvarande verkan, och svårigheten däraf visar också företrädet af Canoner med större calibrer.
Til säkre och värkande skott fordras ock at laddningen eller tyngden af Järn ej öfverstiger den emot krutets kraft svarande vigt, hvilket bestyrkes af det år 1783 uti Carlscrona gjorde försök med Blykula af 44 M:rs vigt til en 24 P:g Canon, sänkningen på 566 alnar med lika krut var för Blykulan i 15 fot, men för Järnkulorne endast 2 a 3 fot, fölgakteligen Blykulans hastighet mindre; häraf kan slutas at skott med dubbelt skarpt, ej utan på ganska kort afstånd, gjöra den påsyftade värkan, och at skrået bör skjutas hälst ensamt til sin behöriga tyngd, emedan skråskotten, i anseende til delarnes lätthet, fordra all möjelig hastighet för at åstadkomma kraftig verkan emot hindren.
Sedan de förnämste egenskaper som en Canon, egenteligen och för sig sjelf betragtad, äger, blifvit skärskådade; så bör man ock undersöka dem, som upkomma då Canon blir rörlig genom sin Lavette; och desse skiljas bäst, då man anser krafterna som verka på Canon, antingen utifrån det är med menniskjokrafter underhjelpte af Mechaniske häftyg, eller innan ifrån genom krutets antändning; I anseende til den förstnämnde kraftens verkning upkommer den 4:de egenskapen at vara beqvämlig at hantera. Hvad en Canons tyngd beträffar, blir jämnförelse onödig, ty hvar och en vet at en lättare Canon röres med mindre kraft än en tyngre, äfven som at lika tunga fordra lika krafter; Längden blir således det förnämsta i anseende til därmed följande förmoner och olägenheter; En Canon af mindre längd blir beqvämligare i alla afseenden at handtera, så vid och uthalningar, som vid viskning och laddning, men blir Canon så kort at mycket eld spilles innom bords, så förloras, genom de försigtighetsmått som böra tagas, mer uti beqvämligheten än hvad i nyss nämde afseenden kan vinnas, och blir Canon otjenlig om den verkar til Skeppsidans skada.
Vid utstakandet af Nya Canonsortens längd, borde således gjöras afseende därpå, at deras mynningar, (36 P:n jämnförd emot gamla 24 P:n o.s.v.) blefve i det närmaste lika långt ifrån sidan eller utom bords som gamla Canonsortens mynningar, hvilke Canoner såsom längre än alla andra Sjö-Magters, nu för tiden på deras Flottor brukelige Canoner, med skäl kunde anses at äga tilräckelig längd; i anseende hvaraf längden för 36 P:ge utsattes til 15, för 24 P:ge til 16 och för de 12 P:ge Canonerne til 17 Caliber; Den häraf upkommande skilnad blir betydeligast emellan gamla 24 P:n och nya 36 P:n då Canonerne stå rätt i porten eller vinkelrätt emot Skeppets långskepps section, ty då blir den förstnämde 9 verktum längre utom bords än den sednare, hvilken skilnad försvinner med svängningsvinkeln, så at då båda Canonerne kastas sidovarts til 25 grader, uti en port af 43 verktums bredd, så blir mynningen af båda canonerne (36 P:n uti svänglåda) lika långt, eller en fot otta tum, lodrätt från sidan, och kan således i detta fall ej befaras större olägenhet i anseende til elden at 36 P:n än af den gamla 24 P:n, hälst cubicrymden af den förres canal öfverstiger den sednares cubicrymd 431 Decimal cubic tum, och ju större rymd krutet har at utvidga sig uti, ju mera måste ock vara antändt och afbrunnit innan det hinner til mynningen; Med de öfrige P:getalen 24 och 12, jemförde emot 18 och 6, synes förhållandet än mera til den nya sortens fördel. Undersöker man ytterligare elden som spilles utur en canon, så finnes den bli verkad af 2:ne ordsaker, förutan den redan nämde, eller et i kuleloppet ännu oantändt krut; Först af förladdningen, som itänd och söndergången, af vinden kastas tilbakars emot och uti Skeppet; för det andra af den qvarlämning et afbrändt krut åstadkommer och hvilket upglödgat kastas ur canon; rörande första händelsen, synes skilnaden uti längden emellan nya och gamla sorten canoner, (störst i anseende til 36 P:ge eller 9 tum) vara en obetydelig del af 30 alnar, som förladdningen vanligen utkastas, dessutom förminskas denna de längsta canoner äfven medföljande olägenhet, igenom förladdningar, hvilka såsom de Engelske, nystade flere hvarf utanpå, ej gå så snart sönder som de vanligt gjorde, samt kastas äfven längre ifrån Skeppet. Hvad den andra händelsen vidkommer, som verkas utaf det uplösta krutets residuum, så tyckes det snarare drypa än kastas ur canon, och förordsakas af den efter skottet inrusande luftens återstudsning ifrån stötbotn; Den visar sig för samma ordsak och i förhållande af krutets myckenhet så väl med en lång som med en korrt, med en 36 P:g som en 6 P:g och lika på alla Flottor, hvarföre man ock svablat under canonerne. I anseende til detta, som ock blifvit bestyrkt genom de förut nämde uti Herr ÖfverAmiralen och Commendeuren Grefve Ehrensvärds närvaro gjorde försök, då gamla 24 P:n spillde eld äfven så mycket och så långt innom bords som 36 P:n, hvilket med båda canonerne ej hände i alla skott, utan i et ungefärligit förhållande af 2 emot 3 til de längre canoners förmon; så kan med skäl slutas, at den gjorde förminskning vid nya canonsortens längd, ej verkar någon betydande större olägenhet i anseende til eldspillning, än den som gamla, sorten äfven förordsakar. At behålla eld qvar i canon, är en händelse af äfventyrliga påfölgder, och sker vanligt vis genom lämning af cardusen i canalens botn; at til det mästa förekomma sådant, är stötbotn uppå nya sorten canoner, gjord mera circulaire än förr, eller närmast lika cardusens botn, då den samma säkrare träffas af rymnålen, utan at fänghålet behöfver vara förlångt fram, hvartil ock fänghålets gifna sneda ställning bidrager, då därjemte elden bringas närmare midden af krutmassan, och befordrar hastigare antändning. Til beqvämligheten uti canons handterande hörer ock, at kammaren ej blir för svår at lyfta, som beror af tapparnes läge i anseende til längden, måttet af kammarstyckets akter vigt blir därjämte, at mynningen vid största krängning, och en hindrad inspelning, ej dumpar, i hvilket anseende tapparnes centra blifvit utsatte på canalens undra linia och 5/12 af canons längd.
Den femte af Canoner fordrade egenskapen, At vara makelig i sine rörelser, visas, då kraften verkar innan ifrån, genom Canons tilbakastudsning eller inspelning; hvilken rörelse är af föga betydenhet på et Batterie, där Canon får obehindrad inlöpa til dess den af egen tyngd stadnar, men uppå et Skepp är den af större vigt, såsom verkande uppå Brokar och Skeppets lida, hvarföre ock de nya Canonernes förhållande i anseende tål denna egenskap, noga blir skärskådas.
Jämnföres en lätt med en tyngre Canon af samma P:getal, satt i rörelse af lika kraft eller krutmängd, verkande emot lika tung kula; så bör ock Inspelningens verkan emot brok och sida bli lika, fastän den lättares hastighet blir hastigare, ty då motstånd och kraft i begge händelserne äro lika, måste ock rörelsens moment, det är massan multiplicerad med hastigheten, i bägge händelserne äfven blifva lika; ehuru ock i följe däraf, hastigheten blir större, där massan är mindre. Då nu Canoner med större Calibrer skola jämnföras emot dem med mindre, dock af lika vigt och skutne med lika krut; så måste inspelningen bli olika, endast i anseende til kulornes vigt, hvilket förhållande ej kunde utrönas under försöken gjorde vintertiden vid Stockholm, ty rummet och årstiden tillät ej Canonernes obehindrade inspelning; Ej eller blir det tilräckeligt at dömma härom efter syn och känsla; det enda som därvid utröntes var at 36 P:ge Broken 9½ tum tjock, ehuru i kjöld då togvirket är skjört, likväl uthärdade skott med 15, 16 och 17 m:r krut samt rundkula. De år 1793 uti Carlscrona i detta ämne gjorda försök blifva således rätta jämnförelsegrunden, hvilka verkställdes med släplådor, på en til 5 grader eleverad släda, då gamla 24 P:n nyttjades uti 36 P:ns och gamla 18 P:n uti nya 24 P:ns styckelåda; Af utslagerne vid desse försök fants at 36 P:ns recul var til gamla 24 P:ns, som 188 til 172, och nya 24 P:ns til gamla 18 P:ns, som 159 til 137; hvilken skilnad, til de förr brukelige Canoners förmon, torde hända blifvit nog förminskad, om til dem lådor blifvit nyttjade, afpassade efter deras P:getal, hvarigenom först lådornes tyngd blifvit mindre, och sedan kraften emot dem ej förminskad genom Canons rörlighet uti tapprundningarne. Sedan man funnit förhållandet emellan båda Canonsorternes recul, bör ock efterfinnas, huruvida dessa lätta 36 och 24 P:ge kunna vara tjenlige at nyttjas på Skepp, byggde at föra vanlige 24 och 18 P:ge Canoner; Tyngden kommer ej i öfvervägande, såsom den antagne grundregel at i det närmaste vara lika, det blir då endast i afseende på deras verkningar uppå Skeppet under en Canonade.
At Brokgodset håller, är utom det nyss anförde bevis, äfven funnit då 45 skarpa skott skjöts på halfannan timmas tid; utom desse försök blir ock et talande skäl, at andre Sjömagter i flere krig nyttjat 36 och 42 P:ge Canoner; hvad Brokringarne angå, då de gjöras i samma förhållande som til de andre Canonerne, och förses med försvarlig klinkning eller skruf-mutter, så kan ej eller befaras, at de springa eller ryckas igenom en frisk Skeppssida; Det vore då ryckningen på Skeppets sidor som skulle verka til skada.
Om Skepp byggdes til 36 P:ge efter förr brukelige proportioner med därefter nyttjad krutladdning, så blefve väl sidan jämte hela Skeppets öfriga sammansättning starkare och fölgakteligen kostsammare, utan at därmed vants större säkerhet, ty reculens våldsamhet emot sidan föröktes ock i förhållande af 1/5 tilökning i tyngd, satt i rörelse af en til hälften förökad krutmängd; Dessutom blir det våld et Skepp lider af sine Canoner under en Canonade, ringa emot det, som Skeppet af egen tyngd och Sjökastning lider i en storm, hälst när den händelsen tillika inträffar, at man är nödsakad prånga med segel, då verkningarne synas, kännas och höras, igenom Nåtens öppning Skeppets dallring och vridning, samt knäens och balkars skufning; at samma verkning också är under vattnet, finnes nogsamt af den i storm gemenligen medföljande vattuökning uti Skeppet. Således torde den frugtan man gjör sig om et Skepps fatigue under en canonade, mäst härleda sig från den dallring man känner; Skott bräcker rutor, glas och pounch-bålar, men dricksglas kan ock spräckas af menniskjo-röst; Skott från et gammalt Batterie förstör intet detsamma, men spräcker likväl fönsterrutor 2 á 300 alnar därifrån, hvilket härrörer af luftens verkning, och ej af något Mechaniskt sammanhang. Ärhindrar man sig då, et Skepps kraftigare mödor, så förminskas farhågan för Skeppets lidande under skjutning.
Et skepp uti et dygns storm, om man räknar 5 vågor i minuten, kastas med hela sin tyngd och med hvälfning af masterne tvänne gånger för hvar våg, och således 14400 gångor; anser Skeppet lika våldföras at et skott som af en öfverhalning, så har man då antalet af enkla skott, som svara emot et dygns storm; men under en action händer, at flere skott på en gång afskjutas, och då måste Skeppet lida mer än af enkla skotten, i förhållande emot antalet; Uti storm händer ock, at vågorne bryta öfver då Skeppet rullar up emot Sjön, hvarigenom våldsammare skakning förordsakas; Antager man desse verkningar svarande emot hvarandra, och at et Skepp uti storm hvar fjerde minut kommer i sådan ställning, så blir för et dygn 360 häftiga skakningar, svarande emot lika många salvor med flere canoner på en gång; Slutsatsen häraf, tilsammanslagd med de i detta afseende förr gjorde försök och skäl, nemligen at nya canonernes recul ökas endast i anseende til kulornes tyngd, emedan laddning och canonernes tyngder äro lika för båda sorterne; blir den, at då et dygns storm värkar på et Skepp lika med et antal af 14400 enkla skott och 360 salvor, hvilka efter 25 skott på canon gjör för et 60 canon skepp fullt ut 10 Batailler, och et 60 canon skepp byggt at föra 24 och 18 P:ge canoner af gamla sorten, utan all tvifvel, uthärdar flere stormar, och det flere år, så måtte äfven väl samma Skepp emotstå 36 och 24 P:ge lätta canonernes ryckningar i flere Batailler, utan at deraf lida någon skada.
Beträffande kammarens tryckning emot dess klots, och mynningens dumpning såsom ock hörande til canoners maklighet, så förhöllo sig vid försöken nya och gamla canonerne merändels lika.
At canon har en jämn och ej hoppande tryckning vid reculen, beror så aldeles uppå lavettens construction, at en och samma canon tung eller lättare, kan bli igenom sin lavette, lätt at handtera och makelig i sine rörelser, eller ock få tvärt däremot stridande egenskaper; Sanningen häraf är ock blefven bestyrkt genom försöken uti Carlscrona åren 1785 och 1786, då en 36 P:g uti Rapert, det första året hoppade och kastade sig utan jämnförelse långt mera, än vid försöken det sidsta året, emedan 36 P:n vid första försöket var lagd uti en 24 p:g låda efter gamla modellen, men vid det sednare uti sin egen låda med större distance emellan rullarne, jämte andra förmoner. Vid försöket år 1786 uti October månad är ock befunnit, at en ny 24 p:g förhållit sig vid inspelningen bättre än en gammal 24 p:g, endast igenom lådans förmonligare skapnad.
Uppå ofvan anförde grunder föreslogs ritningarne til nya sorten Sjö-canoner, hvilka af Hans Kongl. Maj:t år 1783 gillades och faststäldes, jämte förändring af profskotten och förminskning uti Dageliga skotten.
De åren 1781 och 1783 gjorde och häruti åberopade försöken, finnas til sin vidd utaf de därvid hållne och til Sällskapet här medföljande Journaler, och är, igenom biträde af tvänne kunnoge camerater Lieutenanterne Berndes och Malmsten, all möjelig noggranhet därvid i agt tagen.
C.F. Aschling: Jämnförelse emellan Gamla och Nya Sorten Sjö-Canoner.
Örlogs-Mannasällskapets Handlingar, Stockholm, 1787. pp 45-68, 1 table.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Weaponry | Search.
Copyright © 2005 Lars Bruzelius.