Biografi.

[Admiral Gustaf Psilander (1669-1738)]

Gustaf Psilander var son af Inspektoren i Kammar-Arkivet Petter Persson Psilander (a) och dess hustru Elisabeth Johans dotter, (b) samt föddes i Stockholm den 16 Augusti 1669. Faderlös redan vid elfva års ålder och utan förmögenhet, omfattade han med glädje en fäderneväns, Rådman Hagemeisters tillbud att med honom få resa till Stralsund, och de tre år han här tillbragte, använde han till förkofran i språk, vetenskaper och konster. Återkommen till fäderneslandet med Envoyén Mathæus von Hartmansdorff, öfvade han sig i skrifning och räkning, samt antogs vid 18 års ålder till Kompagniskrifvare vid Amiralitetet: den civila banan var således för honom öppnad, men hogen stod åt det praktiska sjömanslifvet, hvilket han med hela sin själ omfattade. Efter undergången examen i Sjö-Artilleriet, öfvergaf han derföre det först valda yrket och ingick den 21 Juni 1688 som Konstapelmat vid Svenska Flottan, hvilken då genom Konung Carl den Elftes visa bemödanden och den store Hans Wachtmeisters outtrötteliga nit, hade vunnit ryckte bland Europas navigerande nationer. Sin första sjöresa gjorde Psilander samma år på Örlogsskeppet Carlskrona, under Vice Amiralen Ankarstjernas befäl och befordrad till Konstapel, (c) var han äfven året derefter kommenderad på Skeppet Skåne, tillhörande den betydliga Flotta, som till Hertigens af Holstein beskydd emot Konungen af Dannemark var utrustad. (d) Med en brinnande hog för sitt yrke, var Psilander icke nöjd med de kunskaper han inom fäderneslandet kunde sig förvärfva: han ville äfven skörda främmande länders erfarenhet, för att i vidsträcktare mon kunna blifva nyttig för hemlandet. Frankrike hade den tiden krig med Holland, och Psilander omfattade tillfället att samla erfarenhet och ära: han begärde och fick permission, samt ingick i Holländsk krigstjenst som Matros och deltog i sjöslaget vid Dieppe i Kanalen den 10 Juli 1690, en strid mera ärofull än lycklig för de förenade Holländska och Engelska flottorne. (e)

Psilander 1695 återkom till fäderneslandet, var han redan (1694 den 1 juli) befordrad till Under-Löjtnant och genom utnämningen till Löjtnant få år derefter (1697 den 7 Oktober) emottog han ett nytt bevis på sin Konungs nåd, sitt Befäls förtroende och belåtenhet med hans skicklighet, insigter och erfarenhet. Under dessa åren gjorde han flere expeditioner och deribland 1698 under Grefve Hans Wachtmeisters befäl på Skeppet Westmanland, som till Kiel öfverförde Konung Carl XII:s Syster Prinsessan Hedvig Sofia och Hennes Gemål Hertig Fredrik IV af Holstein, befordrades två år derefter (1700 den 20 Mars) till Kapiten och anförtroddes i denna egenskap befälet på 94 kanonskeppet Enigheten, som hade 600 man sjöfolk och 115 man (f) landmilis om bord. Landstigning verkställdes på Seland och Köpenhamn stod i fara, men Travendalska freden (den 18 Augusti) gjorde slut på fiendtligheterna: flottan återgick till Carlskrona, och Kapiten Psilander kommenderades genast att gå om bord på 62-Kanonskeppet Westmanland, under befäl af Amiralen Baron Ankarstjerna, och med detta fartyg, hvarpå Konungen öfverfördes, afgick han till Carlshamn, der trupper intogos och transporterades till Pernau att undsätta Narwa.

År 1701 var han Chef på Fregatten Fröken Nora, som kryssade i Finska viken, 1702 hade han förrättning i Österbotten och 1703 förde han femtiokanonskeppet Öland på Konvoy-expedition till Holland och England. Detta senare Rike, med hvilket Sverge i den tiden lefde i fredslugn, bröt 1704 och uppbringade våra handelsfartyg, hvilket nödgade Svenska Regeringen att samma år till konvoy åter utrusta sistnämnda skepp, på hvilket befälet å nyo anförtroddes åt Psilander, och denna expedition har spridt en oförgänglig glans öfver hans namn. Den 27 Juli råkade han vid Orforthsnäs, på kusten af Suffolk, en Engelsk Eskader, bestående af 8 Skepp och 1 Fregatt, med tillsammans 454 kanoner, under Kommendören Lord William Westons befäl. Fredligt seglade Psilander sin väg fram, då han från det främsta af de Engelska skeppen, Worchester, fick ett skarpt skott, som gick tätt under Ölands bogspröt och strax derpå ännu en kula genom tågverket. Detta gaf Psilander anledning att i en slup afsända Löjtnant Utfall till Engelska Eskadern, med en förfrågan om orsaken till ett sådant emottagande. Chefen å Worchester frågade då den afsände parlamentären om han ej såg Drottningens af England flagga; och på Utfalls fråga tillbaka om Engelska Eskadern icke märkte att det var Konungens af Sverge flagga som blåste på Öland, förklarade Engelske Chefen att Svenska Örlogsskepp, för att visa sin undergifvenhet för Stor-Brittaniens flagga borde palma in vimpeln och sätta på bramsegel. Här till nekade Utfall alldeles, begaf sig tillbaka till Öland och hann knappast blifva tagen om bord förr än kanonaden börjades: tvenne lag dubbelt skarpt besvarade den första hälsningen, och följden blef att Worchester sackade akter ut. Nu ämnade Psilander fortsätta sin kosa och befallde slupen sättas in, men under det man höll på med detta arbete, anlände Skeppet Chester och gaf Öland på andra sidan ett glatt lag: afvist på samma sätt, brassade det på stång att invänta de öfrige. Nu fortsatte Öland sin kurs, men upphanns snart af tre andra bättre seglande skepp, kanonaden börjades å nyo och det ena skeppet efter det andra afvisades, ett med en svår läcka, ett annat med förlorad storstång; och slutligen måste äfven Chefskeppet komma de sina till hjelp: Lichtfield lade sig akterut att skjuta långskepps, Ruby kranbalksvis och Assistance mot tvärsidan. Under 4½ timmar uthärdade Öland den häftiga strid som blef en följd häraf och de fleste fiendtliga skeppen voro illa tilltygade: då ansåg den tappre Psilander skymfen vara nog hämnad och orätt att vidare utsätta den modiga besättningen för de fiendtliga skotten. Öland hade förlorat sina stänger, fått sönderskjutna kanoner och en afbräckd däcksbalk, samt låg nu som ett blockhus, omgifvet af eld och rök: den Svenska Kapitenen strök dock icke sin flagg som en besegrad, utan hissade den i schau, till tecken att han åstundade undsättning. Elden upphörde, Psilander togs om bord på Engelska Chefskeppet och Britterne, mindre stolte af den seger de så dyrt köpt, (g) förde det nästan sönderskjutne Öland till Noor och vidare in på Themsen. Psilanders utmärkta tapperhet och mod förvärfvade honom sina fienders aktning: hans skepp reparerades på Engelska Regeringens bekostnad, och honom sjelf visades all den ära man kunde åstadkomma. Tillbudet att blifva Kontre-Amiral i Engelsk tjenst afslog han af kärlek till fosterjorden, och han återsändes således med smickrande bevis på Engelska Regeringens högaktning (h). Ödet hade likväl bestämt att Öland aldrig mer skulle hemkomma: på Skagerns ref förolyckades det den 13 Januari 1705, klockan 2 om natten, icke genom Psilanders förvållande, utan genom vårdslöshet af en förhyrd Stryman, Löjtnanten Roserus von Ackern, som ock derföre straffades. (i)

Kapiten Psilander deltog äfven i de påföljande årens sjöexpeditioner; 1706 var han kommenderad på Skeppet Holland, 1708 på Skeppet Nordstjernan, (k) 1709 på Skeppet Wenden och 1710 såsom Chef åter på Skeppet Nordstjernan, som med den öfriga Svenska Flottan, under Amiral-Generalen Hans Wachtmeisters befäl, attackerade den Danska vid Köge den 24 September. Redan samma år (den 22 Februari) af Amiralitets-Collegium utnämnd till Holm-Major i Carlskrona, (l) blef hans verksamhet nu mera egnad åt tjenstgöringen på Kronans Warf, och de belöningar, han efter hand mottog, vittnade att han var vuxen de viktiga uppdrag, hvar med han tid efter annan hedrades. Hans tapperhet i fäktningen mot Engelska Eskadern 1704 hade skaffat honom vidsträckd rycktbarhet och den heder han tillkämpat Svenska flaggan kunde minst vara glömd af Hjelte-Konungen Carl XII, som visste sätta värde på mandom och tapperhet. Den 15 September upphöjdes Psilander i Adeligt stånd, med namnet von Psilander: så väl Sköldebrefvet, gifvit ifrån Bender, som sjelfva det sköldemarke han erhöll, tala till efterverlden om stora förtjenster (m).

Hans senare befordringar till Schoutbynacht, (den 29 December 1712) till Vice Amiral med inspection öfver Varfvet (d. 11 december 1714) och till Amiral (den 4 Augusti 1715 n) voro rättvisa belöningar för skicklighet och nit: den senare Fullmakten mottog han efter att lyckeligt hafva utfört det vigtiga uppdraget att med en konvoj föra proviant till den utevarande Flottan (o).

Men han var icke endast sjöman och hjelte: hans skicklighet pröfvades äfven på en annan bana. Genom Konumgens nådiga Fullmakt den 5 Oktober 1716 utnämndes han till Landshöfding på Gottland (p) och att han väl förestått detta embete, derom vittnar hans upphöjelse tre år derefter (1719 d. 23 Maj) till Friherre, i hvilken egenskap han ock på Svenska Riddarhuset genast introducerades. (q) Den civila banan, som han nu å nyo hade beträdt, hindrade honom likväl icke utöfningen af det yrke han med förkärlek valt, han delade sina mödor emellan de allmänna hvarfven: än skipade han rättvisan inom sitt Län, än kommenderade han Flottan (1719) och än understödde han Ständerne med sina mogna råd; (r) allt utfördes väl. 1728 (den 6 Maj) erhöll han transport till Calmar och Ölands Höfdingdöme (s) för att vara närmare Flottans hufvudstation, der man behöfde hans stora erfarenhet, hans mogna rådslag; men snart inträffade den tidpunkt då han uteslutande fick egna sig åt styrelsen af det vapen, hvars ära han så tappert försvarat. Genom Grefve Taubes död var Presidents-embetet i Kongl. Amiralitets-Collegium ledigt och Friherre von Psilander kallades den 16 December 1734 att detsamma emottaga. På denna upphöjda plats gagnade han Fäderneslandet med sina insigter och förelyste sina underhafvande med en redlig och dygdig vandel till sin död, som inträffande i Carlskrona den 18 Mars 1738. (t)

Presidenten Friherre von Psilander beskrifves såsom stor till växten med ett ädelt och vackert utseende, (u) samt lätt och muntert sinne. Han hade icke börden (v) att tacka för sina framsteg på Embetsmannabanan: sjelf skapade han sin lycka. Sina i ungdomen väl anlagda studier underhöll och förkofrade han i de mognare åren och i sina lediga stunders ro fann han i sitt betydliga valda och väl ordnade Bibliotek, (x) samt ansågs i sin tid för en ganska beläst och kunnig man.

Medellös ifrån ungdomen, egde han af sina inkomster under tjenstetiden vid Flottan endast en knapp bergning, men han hade lärt sig att hushålla med litet. Tvåhundradefemtio daler lön som Under-Löjtnant, 300 daler som Kapiten, 500 som Holm-Major, 750 som Schoutbynacht och 1000 daler som Vice Amiral, voro i de tiderna visserligen icke obetydliga, men Carl XII:s krig hade uttömt Carl XI:s besparingar: lönerne kunde icke utgå och man ser med förvåning att både Psilander och Flottans öfriga personal hade underdåniga fordringar från 1690 till 1715 och att blott femtedelen, någon gång blott tiondedelen deraf om året kunde utbetalas (y).

Friherre von Psilander var gift med Ingrid Lepin, dotter af Kyrkoherden i Christianopel Hans Lepin och Anna Hans dotter Biskop. Hon bortgick ur tiden före honom (z) och efterlemnade flere barn, hvaraf äldste sonen Landshöfdingen i Wexiö och och [sic] Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden Friherre Petter von Psilander slutade den Friherrliga ätten. (aa)

Maj 1831

G--

.

(a) Död den 18 Augusti 1680. Back.

(b) Dotter af Kyrkoherden i Hollola Johannes Mathiæ och dess Hustru, som var enka efter Handlanden i Stockholm Anders Jonsson; död den 7 November 1684. Back.

(c) Flottans Aflöningsstat innehåller, att Psilander njöt Konstapelslön från den 1 Maj till den 1 September samma år af tillökningsstats-medlen, men sedan, som tillförene, Konstapelsmats lön. Back.

(d) Svenska Flottans Sjötog, af Tornqvist, 2 del. pag. 6. Sjö-Militiæ-Kontorets Liqvidationsböcker. Back.

(e) De förenade flottorna förlorade 17 fartyg. Back.

(f) Handlingar till Konung Carl XII:s Historia, 1:a del. pag. 210. Tornqvist, 2:a del. Bilagan B, har 105 man landmilis. Back.

(g) Nordberg, som i Leben Carl des XII, 1 Theil pag. 540, beskrifver händelsen, säger att på Öland voro 16 döda och 37 blesserade; men Tornqvist, 2:a del., pag. 28 nämner 16 döde och 27 besserade. Om dagen är man icke heller ense: den är här anförd efter Norberg och Tornqvist, men uti von Psilanders egenhändiga anteckningar nämnes den 29 och i Bäckstadius, afhandlingen om adelige och lärde Svenske sjömän, har den 28 Juli. Back.

(h) Tornqvist, pag. 29 säger: han fick bland annat en guldkedja af så betydlig längd att den räckte från hufvudet till fötterna. Enligt Görwell, (Brefvexling 2 delen pag. 249) erhöll han en guldvärja. Back.

(i) Besättningen blef räddad och kanonerne, jemte det mesta af tågvirket m.m. bergades samt fördes i land på Jutland, derifrån det sedan afhämtades till Götheborg af Löjtnant Lars Båtman, adlad Palmencrona. Von Ackern dömdes af Öfverrätten den 20 December 1705 att mista lifvet, som dock mildrades till 14 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt ett halft års suspension. Back.

(k) Sjö-Mil. Kontorets Liqvidationsbok. Back.

(l) Flottans Memorialbok. Ölands Historia, 2:a del. pag. 299. Back.

(M) Vapnet prydes af en öppen tornerhjelm, hvarur uppstiger en Svensk Kronoflagg, emellan 8 Engelska flaggor. Bäckstadius pag. 36. Back.

(n) Flottans Memorialbok. Back.

(o) Tornqvist, 2 del. pag. 76. Back.

(p) Flottans Memorialbok. Ahlqvist, Ölands Hist. Back.

(q) Stjernemans Matrikel, Ölands Historia, Bäckstadii Sjöman. Back.

(r) Såsom hufvudman för sin ätt, bevistade han 1719, 1720, 1727 och 1731 årens Riksmöten. Back.

(s) Ölands Historia. Under kriget försvarade han Gottland från fiendens härjningar och vid sitt afsked från denna provins, emottog han en enkel men välmenande gärd af tacksamhet, då honom af allmogen förärades en stor silfverbägare. Görwell, 2 del. pag. 255. Back.

(t) Stjerneman. Ahlqvist. Back.

(u) Hans porträt i lefnads storlek finnes i Kongl. Örlogsmanna-Sällskapets sessionsrum. År 1834 lät Konl. Svenska Akademien öfver honom slå en minnespenning, föreställande på ena sidan Friherrens bröstbild, med omskrift: Gust. a Psilander L.B. Thalassiarca; och å den andra ett skepp, som öfversköljes af böljorna, med omskrift: Sidant res, animus emergit; och underskrift: Invictus adversis, fato cecidit 1738. Hans minne tolkades då värdigt af Akademiens Ledamot, Biskop Franzén. Back.

(v) Hans farfarsfar var Bonden Nils Persson i Woxtorps socken i Småland, född 1533, död 1599. Farfadren M. Petrus Nicolai, som var Kyrkoherde uti Hvittaryd i Småland och dog 1631, antog först namnet Psilander, som efter Grekiskan, betyder en man af ringa härkomst. Back.

(x) Bäckstadius, pag. 71. Back.

(y) Flottans Memorialböcker, der Psilanders och de öfriges fordringar år från år balancerades. Back.

(z) 1729 den 10 Oktober. Stjerneman. Back.

(aa) Född den 20 September 1702, död i Stockholm den 11 Mars 1776. De öfrige barnen voro: Hans, Kommendör vid Amiralitetet, född 1708, död 1756; Anna Elisabeth, född 1700, gift med Amiralen Aron Sjöstjerna; Gustaviana, född 1705, gift med General-Majoren Ankarstjerna; Charlotta Catharina, född 1713, gift med Riksrådet Grefve Johan Snoilsky och död 1771; samt Sofia Margareta, född 1714, gift med Riksrådet Friherre Axel Lagerbjelke. Se Stjernemans och Rothliebs Matriklar, Gezelii Biogr. Lexikon och Görwells Brefvexling 2 del. p. 137 och 255. Back.


Tidskrift i Sjöväsendet Årg. 1 (1836), pp 91-99.

Transcribed by Lars Bruzelius


Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Biography.

Copyright © 1997 Lars Bruzelius.