Båda fartygen lågo i kryssande kurser, Nelly Mathilde för styrbords halsar, Bonden för babords halsar. Enligt styrningsreglernas par. 17 b skall Bonden hålla ur väge och enligt par. 22 skall den, om de förhanden varande omständigheterna tillåta det, undvik att gå för om det andra fartyget. Denna klara och tydliga rege följde ej Bonden, utan höll sin kurs oförändra och styrde för om Nelly Mathilde. Detta kan endast försvaras om ej fara för kollision kunnat uppstå Resultatet visar emmellertid att faran fanns där.
Intet hinder fanns för Bonden att gå akter om Nelly Mathilde. Rörande situationen närmast före kollisionen äro partern oeniga. Nelly Mathilde påstår att Bonden förs i sista ögonblicket stack upp i vind och betecknar detta som en skenmanöver från Bondens sida. Från Bonden påstås däremot at man en god stund före kollisionen gav order att vända — de nämnes ända till en kvart förut. Rätten anser emellrtid att ej ens denna förklaring kan fritaga Bonden från ansvar. Det var Bondens plikt att vika och den måste därför, när intet hinder fanns, hålla sin kurs så länge att den icke genom att gå över stag riskera de möjligheten att bli liggande i Nelly Mathildes kurslinje. Inga extra ordinära omständigheter ha givit anledning till närmare behandling av Bondens manöver. Nelly Mathilde följde föreskrifterna i par. 21 genom att hålla kurs och fart oförändrat och först när kollisionsfaran var för handen föll hon av. Rätten kunde icke gilla Bondens ansvarstalan mot Nelly Mathilde för det denna ej vikit tidigare än som skedde.
Transcribed by Lars Bruzelius
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.