— Svaranden — genom sitt i målet anlitade ombud Martin Waldenström i Malmö — invände häremot huvudsakligen, dels haft skälig anledning anataga, att fartyget icke befunne sig så nära land att lodning vore erforderlig, och dels att besättningen, allt sedan tjockan inträffade, oavbrutet varit sysselsatt med klargörande av fartygets ankaren, vilket arbete särskilt med hänsyn till vindens hastiga utmojnande för svaranden framstått såsom vida mera trängande än värkställande av lodning, så länge anledning icke fanns förmoda, att fara för grundstötning var omedelbart förestående. Så snart ankarne blivit klargjorda och utbogade, värkställdes lodning, men nästan i och med detsamma tog fartyget grund på en plats, som sedermera befanns ligga på åtta minuters avstånd från fartygets läge enligt uträknat bestick. Orsaken till detta förhållande påstod svaranden vara att söka däri, att den vid fartygets passerande av Anholts fyrskepp i nordlig riktning löpande strömmen plötsligt och utan märkbar anledning kastat om och börjat löpa rätt emot vinden i sydvästlig riktning med ovanligt stor kraft. Slutligen påpekades, att, även om lodning skett tidigare, det ingalunda vore säkert, att olyckan undvikits.
Genom den 18 dennes avkunnade dom har rådstuvurätten nu förklarat, att Göransson icke kan anses hava gjort sig skyldig till vårdslöshet eller försummelse, samt följaktligen med ogillande av åtalet fritagit honom från allt ansvar.
Transcribed by Lars Bruzelius
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.