Kollisionen mellan "Preussen" och "Brighton".

Som bekant kolliderade sistliden november i engelska kanalen det tyska 5-mastade skeppet Preussen och engelska turbinångaren Brighton, hvarvid båda fartygen skadades och Preussen dref sedermera på land och blef totalt vrak.

Rättegång öppnades i London mellan de båda fartygens rederier och domen föll den 12 april, hvarvid ångaren Brighton förklarades vara ensam skuld till Preussens förlisning. Den engelska tidningen Syren and Shipping lämnar nedanstående sakrika kritik öfver detta domslut:

"Ångaren Brighton var i kollision med 5-mastade segelfartyget Preussen utanför Newhavenm strax före midnatt den 5 Nov. 1910. Vid denna kollision till hvilken det icke förnekades att ångaren var ensam skuld, erhöll denne skador i öfverbyggnaden och skorstenen nedrefs, hvilka skador nödvändiggjorde hans återvändande till Newhaven. Segelfartyget erhöll skador å förskeppet så att förpiken blef läck samt förlorade bogspröt och en del af förriggen, förseglen ej kunde firas, och fartyget till en viss grad mistade sin manöfverförmåga, men var för öfrigt tätt. Brightons rederi ansåg att de blott voro skyldiga att ersätta den skada som Preussen lidit direkt genom själfva kollisionen, då däremot det tyska rederiet gjorde Brighton ansvarig för den totala förlusten af segelfartyget, som dref i land vid Dover många timmar efter kollisionen.

Låt oss i korthet se, hvad som hände under dessa timmar. Vid kollisionstillfället rådde en lätt bris från nord och luften var något disig. Från Brighton tillfrågades kaptenen på Preussen hvad man kunde göra för att assistera och denne senare svar ade då, att han önskade en bogserbåt. Hade Preussen varit i öfverhängande fara, är det klart att Brighton, ehuru skadad, likväl kunde inbogserat Preussen till Newhaven. Tydligtvis tänkte emellertid icke någon då, på möjligheten af total förlisning. Så snart Brighton inkom till Newhaven utsändes därifrån bogserångaren Alert för att assistera preussen. Bogserbåten anträffade Preussen kl. 9,30 f.m. den 6 Nov. 8 sjömil söder om "Beachy Head" men kaptenen å Preussen vägrade nu att emottaga någon assistens, liksom han gjort en timme tidigare, då ångaren France erbjöd sitt bistånd. Tydligtvis hade kaptenen å Preussen, under tiden sedan Brighton lämnat honom, beslutat sig för att försöka — då skadorna voro mindre än man till början förmodadt — återvända till Hamburg, och vägrade därför att taga den bogserhjälp han själf rekvirerat. Han begärde endast att kaptenen å ångaren France skulle telegrafera till Preussens rederi att sända bogserhjälp, naturligtvis för att på så sätt erhålla den hjälp han behöfde till vanligt boseringspris i stället för bärgarepris.

Emellertid, i stället för att fortsätta öster öfver, då vinden nu var god — den hade öfvergått till vestlig — beslöt han att ankra öster om Dungeness. Hans skäl för att göra detta, var att vinden var tilltagande i styrka, och att det nu blåste half storm. Detta ankringsförsök utföll alldeles olyckligt, emedan fartyget i detsamma träffades af en våldsam by, så att kättingarne sprungo och båda ankrarne förlorades. Det var nu ej annat att göra än att fortsätta österöfver. Nu uppgjordes med bogserångaren Albatross som var i närheten, att bogsera Preussen till Hamburg.

Det är således tydligt, att kapten Nissen å Preussen alltsedan kollisionen inträffade haft för afsikt återvända till Hamburg.

Olycktligtvis kom, strax efter denna öfverenskommelse uppgjorts, en ung Dover-lots ombord, som ansåg att det ej var någon fara att inlöpa i Dovers östra nödhamn, ehuru vinden nu blåste full orkan. Med tre bogserbåtar till hjälp försökte man nu ingå till Dover. Just vid inloppet sprang kabeln för den ena bogserbåten, den andra kastades loss på kaptenens befallning och Preussen dref nu redlöst i land och blef totalt vrak.

Att den, eller de personer som begått en oriktig handling äro ansvariga för de skador, som äro direkta följder af denna handling, är en obestridlig bestämmelse i engelsk lag.

Kan det sägas, att Preussens förlisning vid Dover, många timmar efter kollisionen med Brighton, från hvilken den hade skiljts under godt väder, var en oundviklig följd af kollisionen utanför Newhaven? Vid domens fällande förklarade ordföranden i rätten, att han — tillfölje af de upplysningar han erhållit, af de sakkunniga bisittarne i rätten — kommit till den öfvertygelsen att ångaren Brighton var ensamt skuld till segelfartyget Preussens totala förlisning. Men dessa sakkuniga personer sitta, som bekant, endast vid rätten som nautiska biträden, icke som jurister. De svara på, och kunna utan tvifvel med fullkomlig nautisk kännedom besvara sådana frågor som framställes till dem af domaren.

De underrättade ordföranden i rätten att "Dungeness East Bay" där Preussen försökt amkra var en vanlig plats att söka skydd för vestlig vind, äfvensom att försöket att ingå till Dover var fullkomligt korrekt — om det icke fanns något annat att göra. Men skulle det inte hafva varit klokare att gå rundt "South Foreland" till "Thames"-mynningen, eller att löpa öfver Nordsjön under stormen? Låt oss genomgå hela kedjan af de beslut som efter kollisionen gjordes af Preussens befälhafvare, hvilken utan tvifvel var i en ganska svår ställning. Han begärde icke någon hjälp från Brighton, han ville icke häller taga assistens från ångaren France som erbjöd sådan. Bogserångaren Alert, hvilken han själf rekvirerat genom Brighton, gjordes ej bruk af, förrän efter den olyckliga ankringen vid Dungeness då de båda ankrarna förlorades. Förlusten af ankarne var en stor olyckshändelse, och kan omöjligt tillskrifvas kollisionen. Endast denna händelse borde utvisa att kollisionen i och för sig aldrig kunde förorsaka Preussens totala förlisning, och att ångaren Brighton därför ej heller borde hållas ansvarig härför. De utländska bogserbåtarne som begagnats, voro utan tvifvel ypperliga för bogsering i öppen sjö, men olämpliga att handtera i det trånga farvatten vid inloppet till Dovers, där de lokala och med förhållandena bekanta bogserbåtarne skulle gjort bättre tjänst.

Det är lag, att ett kolliderande fartyg icke är ansvarit för påföljande skador förorsakade af brist på försiktighet vid det skadade fartygets skötsel. Kan det sägas, vara en försiktig befäl hafvare skulle envist vägrat att mottaga hjälp utanför Newhaven?"


Nautisk Tidskrift Vol. 4 (1911), pp 202-203.

Transcribed by Lars Bruzelius.


Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Search.

Copyright © 1996 Lars Bruzelius.