Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga ynnest och nådiga belägenhet, med Gud allsmäktig, tillförene. Eder skrifvelse, Claës Fleming, ur Stockholm den 20 Decmember nästförledne, hafve Vi nådigst undfånget, af hvilken Vi förnimme, huru
J hafven beställt med skeppsbyggningarne och annat mer, och derhos eder i någre
punkter underdånigst förfrågen. Till svar vele Vi eder nådeligen icke
förhålla, först hvad skeppsbyggningarne vidkomma, så spörje Vi derutaf eder
flit och åhåga. Sedan se Vi eder hafva contraherat med Albrecht von Velten om
tre skepp, större och mindre, och med Wilshausen om fyra. Så ändock Vi för Vår
desseins skull aldra bäst vore tjente med så stora och värbare skepp, som
"knakerna" [?] som gå på Indien, likväl emedan de äro sålunda af eder
beställde, vele Vi det så passera låta, allenast J sen till, att de blifva så
starka, och med god fason byggde, som det sig bör, och att icke något elakt
och ruttet virke der inblandas; dock vele Vi ändtligen, att J icke dessmindre,
huru J ock gån dermed till verket, så lagen, att Vi till än tio eller tolf
sådane Indiefarare till desse, som nu äro i verket, måge mäktige blifva. Och
efter Vi förnimme, att uti Sverige är nu fuller snart svårt till att bekomma så groft ekevirke, som till stora skepp behöfves, och Vi derhos hafve förstått af Cantzleren, att sådant är i Preussen till att bekomma, Vi ock eljest se af eder egen skrifvelse, att ock en god del är till fångs i Liffland, så vele Vi föredenskull nådigst, att J nu i tid förskickade en viss karl till Preussen,
som låter nedföra till elfvarne eller hamnarne, allt det grofvaste virke, som der är till fångs: Vi hafve här aftalat med Spiring, att han samma virke betala skall; sammaledes ock i Liffland, och att J det sedan vid första vårdag hämten, och deraf låten uppslå i sommar på skeppsholmen, tvenne stora skepp tillika. För det tredje, hvad den "Götheborgiske" vidkommer, som tillbjuder sig till att bygga ett eller tu skepp så stora som Mercurius. Så emedan Vi, som förbemäldt, för Våre desseiners skull med stora skepp äro
enkannerligen tjente; eljest ock så gör man intet annat med de små
skeppsbyggningarne, än qvistar och förderfvar träd: Vele Vi fördenskull, att J försöken, om han icke står till at öfvertala, att taga sig uppå att bygga ett
eller tu stora skepp. Men hvar ock icke, så måsten J icke hans tillbud
"utslå", utan contrahera med honom om sådane, som han sjelf understår sig till
att bygga. Medlen belangande, till samma skeppsbyggningar, så alldenstund der
står nu en så ansenlig summa, nemligen 600,000 svenska daler in credito till
gäldens afbetalning, hvilket icke långt gör ifrån 200,000 r:dr, så vele Vi
fördenskull förmoda, att J deremot igen skolen kunna göra så mycken credit,
att desse partier till det ringaste kunna betalas med. Och kunnen J heller
dertill med tillslå dem, som de store skeppen bygga, några stycken land i
betalning arrende-vis, samt något af de små tullarne och licenterne, och
således förmedelst god betalning poussera dem till at drifva verket med
allvar. För det fjerde, styckegjutningen belangande, så emedan derinne i
landet ännu är till femtusende och några hundrade skeppund koppar af 1631 års
anordning, hvilken Vi hafve befallt allt låta gjuta i idel halfva cartauer till
att låta besätta skeppen med, efter som J det af Våre förre skrifvelser hafven
förstått, halfparten 12 fot och halfparten 9 fot långa, efter som hosfogade
[2] förslag utvisar, så vele Vi ock ännu, att J
med samma styckegjutning fortfaren, det mesta eder någonsin är möjligt. Vi
hafve låtit skrifva herr Sten Bjelke till, att han skall handla med den
styckegjutaren, som är i . . ., det han begifver sig in i Sverige och tager
sig uppå till att gjuta tu eller trehundrade stycken, om hvilket J kunnen med
honom correspondera, och så laga att han må ju förr ju hellre komma in och
sådant sig uppå taga, vid hvilkens ditkomst J derom med honom vidare handla
och [eder] förena kunnen. Och alldenstund denne kopparposten är stor,
och fördenskull icke kan på en kort tid förgjutas, så kunnen J låta H.K:t
Pfaltzgrefven (hvilken Vi hafve uppdragit general-directorium öfver
myntningen) taga derutaf "en dels" till myntningen, när derom ställas skall,
när så behöfves, att lägga åter så mycket i samma ställe igen af 1632 års
koppar, när den faller, på det myntningen må alltid tillika med
styckegjutningen kunna hafva sin fullkomliga forgång och och icke stann. För
det femte att J eder underdånigst förfrågen, hvart de artilleri-persedlar
skola skickas, som till fältstaten beställas, så hafve Vi derutaf förordnat
till Pomern och fältstaten på de ortenre der nere, så mycket som på
medföljande [3] designation är antecknadt,
hvilket Vi ock vele på Gripswald försändas skall till Monieur, hvilken
dersammastädes ett magasin af artillerie göra skall. Hvarom J ock velen med
honom correspondera; dock måsten J icke dessmindre så bearbeta och laga, att J
der hemma i landet mågen dessförutan åtminstone hafva en sådan fullkomlig
fältstat som medföljande lista [3] utvisar. För det sjette,
som J gifven tillkänna att uti Sverige är svåra ondt om stora mastträd, och
äro snart sagdt icke annorstädes till att nå än allenast ofvanför Götheborg;
hvarföre J hållen nödigt, att ett allmänt förbud skedde, det intet mastträd
måtte utföras af riket under tjugu palmer; så ändock Vi fuller hålle nödigt
att sådant måtte ske, men likväl efter man näppeligen skall kunna genom något
sådant förbud förhindra, det sådane träd icke skola fällas, ty om man änskönt
förbjöde till att låta utföra mastträd, så skulle de dock fällas till
sågestockar och utföras i sågebräder, hvarföre hålla Vi det bästa medel, att
man afvittreade en särdeles ort eller flere, der för Oss och kronan enskildt huggas kunde, och man der alla sågeqvarnar aflyste och ruinerade, på en mil, två eller tre omkring, eller ock vidare, efter som man finner det af nöden; på
det alla tjenliga träd måtte blifva Oss och kronan förbehållne, och inga
nedfällas till spilles. Sist hvad J förmälen eder eljest vilja beställa till Skeppsholmens underhållande, såsom lingarn, hampa, segelduk och ekevirke, så
hemställa Vi det allt eder flit och försigtighet, om att ordinera och laga, som J befinnen Oss och fäderneslandet vara tjente med. Vidare och på det Vår dessein, hvilken eder nogsamt kunnig är, måtte i rättan tid kunna ställas i
verket, så begäre Vi ock nådigst, att J velen låta eder vara angeläget, till att låta med flit "fördubbla" de skeppen i tillkommande sommar, som dertill brukas kunna: Nemligen de äldsta, såsom Scepter, Andromede och flera,
med goda furuplankor, så att de måga vara försäkrade för masken, att han dem
icke förderfva kan, och kunnen J med första vårdag skicka öfver till Preussen,
och låta der hämta så många af de plankor, som pläga brukas till "öfverlopp"
som dertill behöfves och dem till samma fördubbling bruka. J velen ock tillse, om de äro så "starke af" jernbultar, som sig bör, och der någre finnas, som
tillförne och i första byggningen icke äro dermed nogsamt försörjde, att J då
så lagen att de måge blifva dermed väl försedde. Eljest hafve Vi befallt Eric Ryning, det han eder de vid Wismar eröfrade skeppen, hvaribland två nye äro,
tillskicka skall, hvilka Vi ock vele, att J befliten eder om i lika måtto att
fördubbla och förfärdiga låta. Och vele Vi att J så disponeren skeppsflottan,
att Vi behålle 24 stycken hemma i landet, deribland 6 de störste och nyaste, och sedan alla de andra af de nyaste och bästa små skeppen; men de andra alla skolen J till desseinens fortsättande lämpa och bereda. Gudi befallandes.
Af Frankfurt am Main den 28 Febr. 1632.
Transcribed by Lars Bruzelius.
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Search.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.