Stockholm,
Tryckt hos Wennberg och Nordström,
1769.
EI smickrande mig med ägandet af de Talents, som torde hända kunde fordras at wärdigt swara et af Herr General Ehrenswerd på trycket utgifwit Memorial, om man ej af en för sig sjelf talande sak, hämtade det som i egen styrka kunde brista; så ser jag förlitandes härpå, mig nödsakad at uti wiße delar upplysa en allmänhet, som oftast dömmer efter den protection, en sak af en eller flere hos dem ägande förtroende kan få, än efter sakens rätta och inwärtes beskaffenhet, då den til alla delar icke upplyses och de irrbloß utsläckas, som i wisse för samma Allmänhets ögon fördolde winklar blifwit upptände.
I denna öfwertygelse hemskjutes följande allmänhetens pröfnad.
Då Herr Generalen med ömhet och styrka sökt förswara de protecterade förmåner för de Herrar Marine Officerare, som skola gå tilbaka till Ammiralitetet, kjännes den protection igen, som uti Militairen förwärfwat Herr Generalen wänner: men Ammiralitetet saknar dock den aktning det kunnat förmoda sig af en upplyst General, sin nog känner wärdet af Rikets förswar til Sjöß.
All Recapitulation af segrar, med-Borgare emellan tyckes mig, böra innom Swea gräntsor wara så förhatelig, at jag nilligt häpnar då sådant af Herr Generalen Ehrenswerd skjer.
Ingen beskyllning bör gjöras någon menniskja utan fulkomlige skjäl och orsaker.
Huru denne i hwart och et sjelfständigt Rike högt aktade säkerhets-regel blifwit akttagen, då Ammiralitets Officerarne tilwitas, at af dem Ständers rättwisa upprättelse blifwit Marine Officerarne nekat, synes nogsamt; ty hwem wet icke det, at ännu icke denna fråga allmänt hos Ständer blifwit ventilerad? och hwem wet icke det, at Ständers rättwisa aldrig kan bestridas af någon Laglydig undersåte? Ammiralitets Officerarne hafwa således med ofog af Herr Generalen sått en dylik för dem neslig tilwitelse, helst uti alla af denna Stats Ledamöters til Ständer ingifne Memorialer, på et utmärkt sätt reclameras Ständers medlidande och uprättelse för deras Med-Borgare Herrar Officerare af Marine Corpsen, til fullo öfwertygade at hos Ständer finnes de utwägar hwarigenom den ena Med-Borgaren kan, utan den andras förtryck, för lidande winna skadestånd.
Skulle Herr Generalen draga denna sin slutsats af det, at en del af Ammiralitets Officerarene sökt för Ständers ögon lägga, huru många wälförtjente Officerare genom et af Secrete-Utskottet gifiwt Betänkande skulle, om det laga kraft wunne, på utmärkt sätt förfördelas; huru de rättigheter som Ammiralitetet så wäl af Öfwerheten som af Ständer blifwit förunte derigenom kullkastas; huru äfwen derigenom wår Sjö-magts heder hos andre Nationer förswunne, så blir den ej af den halt man bort wänta en af Herr Heneralen gjord slutsats skulle äga: ty i min tanka är helt annat at för Ständer ådagalägga det ofog och förfördelande, som et Secrete-Utskotts Betänkande förer med sig, och helt annat är at bestrida Ständers rättwisa.
Forntiders så wäl som dagelig erfarenhet har wist oß, at STänders mening oftast warit skiljaktig med Secrete-Utskottets.
I Sådant hopp, hafwa äfwen nu Ammiralitets Officerarene, då deras rättigheter kränkas, inför rättwise Ständer talat.
Lycklige de Officerare! som genom et anticiperat förtroende eller bewågenhet af en Chef, som skall upsätta en ny Corps, sättas i det tilstånd, at de sedermera i samma Corps kunna winna inrymme, utan at bryta den gränts, som Hans Kongl. Maj:t i nåder för deras antagande utstakat.
Ware fjerran från mig at sätta någon enda Marine Officerares skickelighet uti fråga i anseende til Bygnader, wärfs-arbeten och Sjöexercitier, då de med Hans Maj:ts Nådigste Tjenstebref hugnas; wore således onödigt, i min tanka, för Herr Generalen, om samma öfwertygelse hos honom, som hos mig och mine Camerater därom hyses, at på minsta sätt för sine Officerare söka någon vindication i den delen.
Amiralitetet har altid ömmat Marine Corpsens Officerares öde, och kunna ej sägas hafwa stigit i deras ställen då de återfådt gammal i Grund-Lagen dem förwarad rättighet.
Marine Officerarne hafwa icke förlorat sitt Bröd då de alt sen förra Riksdag warit bibehållne wid de löner och Compagnier som de förr innehaft; Deras möda uti tjensten har endast minskats; et wärkeligt lidande för active Officerare, det kan ej nekas; men nödwändigt om Amiralitets Officerarene skulle wärkställa hwad Konungen dem på Ständers tilstyrkande åter updragit.
Med samma förtroende, som Herr Generalen yttradt til Ständers rättwisa, underställa Amiralitets Officerarne hela den owälduga werldens pröfnad hwad fölgder nödwändigt skulle drabba et Rike om Krigs förtjenster på et twefaldigt sätt skulle belönas, til nackdel för dem, som af sådane och lika lysande förtjenster äro innehafware.
En undrsåte uti et fritt Rike ägnar och anstår, at utan Rikets fördärf för sig sjelf hushålla och bewaka sina rättigheter, så länge freds-lugnet warar; men är den samma Krigsman, ware sig Sjöman eller Soldat, så äger et sådant hushållande på minsta sätt ej rum då krig upkommer.
Herr Generalens målning på Krig kännes igen af hwar enda Krigsman; men deß målning på Freds-lugnet kännes minst igen af Amiralitets Officerare, som just under det samma måste med största fatigue och kjänsla af alla årstiders swårigheter strida emot de faror, som äfwentyra lif och hälsa: under sådan hwila, förwärfwar en Sjö-Officer sig äfwen i Freds-tider tjensteår.
Wist är det, at de egenskaper som tarfwas at slå Rikets fjender, ej framkomma på en förordning då det behöfwes; men et så ostridigt axiom, kan säkrast utan förtydning winna tillämpning på Amiralitetet så i anseende til den särskilta upfostran, som Ständer trodt denne Stats Officerare, i afseende på de widsträckte för dem erforderlige kunskaper, behöfwa; som i anseende til den erfarenhet som någon hwar Amiralitets Officer sig förwärfwat, för at på wärdigt sätt gjöra sig förtjent af denne Ständers för dem så utmärkte ömhet.
När frågan blir: hwilken af twenne böra förlora, antingen den som innehafwer en efter allmön Lag wunnen förmån, eller den som wunnit, sin genom lycklig conjunctur eller belägenhet af dem som haft magt i händer at tildana lyckan; så måste jag dicidera för den förra: å sådan grund påstå Ammiralitetet sin förmånsrätt.
Wid Amiralitetet hafwa större delen at upwisa äfwen så lysande krigsförtjenster, wundne så ut- som inrikes: Bland dem som tjent sitt Fädernesland senast är Herr Capitainen och Riddaren Rutensparre, hwars tjenster löntes med tidig befordran, utan at medföra tour.
De på 4:de sidan följande meningar, såsom nu för andra gången uprepade, går jag, för at ej onödigt wis fylla papper, med stillatigande förbi.
Om Höglofl. Secreta Utskottet täkts lämna en Ammiral sin likhet med General och så grad för grad neråt, så hade en annan Placerings-metode upkommit; men detta ämnet är redan uti utkomne Memorialer så tydeligen utredt, at en enda bokstaf nu mera härom wore öfwerflödig.
Herr Heneralens spådom, at Herrar Majorer Schönström, och Fri-herre Cederström samt Capitaine Ehrenbill skulle återgå till Ammiralitetet, ligger ej uti Secreta Utskottets Betänkande, som talar allmänt för alla ur Ammiralitetet avancerande Herrar wid Marine Corpsen. Nämnandet af endast deße Herrar, tyckes då utmärka et mindre förtroende til dem, än til de andra som ej nämnes.
Då skickelighet ej bestrides, följer ej däraf et nesligit medgifwande af större förtjenst hos de Herrar, som skulle prejudicera en mängd af wärde Cammerater.
När Herr Genralen på et så wärdigt sätt, gör en målning af deße Herrars i sidsta Pommerska Kriget, under Land-Campagner wundne förtjenster; hade man trodt at deße Herrar snarast woro omistelige wid en Skiärgårds Flotta, hwars inrättning blifwit bygd på Sjö- och Land-Krigskonstens förenande: deras tjenstgöring wid Sprengportske Granadier-Bataillonen, ökar således på långt utmärktare sätt deras förtjenster innom Skiärgårds-Flottan, än innom Ammiralitetet.
Det wore en nedrighet at tänka det wid en ny Corps, upsatt af Herr Generalen sjelf, med urwal, skulle kunna finnas afskrap: hwarföre nämnes då detta förhateliga ordet af Herr Generalen?
Utan at watna gamla afwunds frö, hade Herr Generalen kunnat wisa, det wärdigheten af Ammiralitets-Officerarnes Tjenst-gjörning, ej swarade emot deras wundne Competence; då hade Allmänheten trodt dem hafwa af nåd, hwad de til någon liten jämkning mot andre Sjö-magter och efter wärdet af deras befäl, så rättwisligen af Ständer fått: de woro ej wärde denna rättwisa grace, om de den ej i tjensten och wid alla tilfällen förswarade. Rikets och deras anseende kunna ej skiljas. Herr Generalen sjelf wiste deras wärde wid Marine-Corpsens upsättjande, och fast den hos en fri och polerad Nation förhateliga ranguen [sic] afskaffades, bibehölts dock rättwisligen förra competencen Tjenstemän emellan.
Den jämförelsen Herr Generalen gjordt emellan Detaillerne, som skulle bestridas af en Cornet, Fändrick och Ammiralitets-Lieutenant, gifwer mig anledning at tro, det Herr Generalen ej är full kännare af den senares, hwars gjöromål wäl i Garnizons tjensten, men ingalunda innom Skjepsbord, är at skjöta den simplaste Detaillen.
Herr Generalen medgjer wäl ganska priswärdigt och med deß egne förträffelige insigter öfwerensstämmande, at den ena Corpsen behöfwer mera Componerade kundskaper, menandes twifwels utan Ammiralitetet: men säger tillika det man måtte medgje, at de måga wara mer eller mindre Componerade, så läras de uti ungdomen, och medföra intet gagn för Riket, förrän de uti Rikets Tjenst och i Krig bli nyttjade, och at då först upkommer den förtjenst, som Riket för sin egen skuld är skyldigt at belöna: Denne senare delen kan wäl sägas af en stor General, utan at förringa deß loford; med hwarken tros eller gillas af den slätaste Sjö-Officer, med mindre den samma för den kunnige Allmänheten ådaga lägger sitt oförstånd, i anseende til sin metié; ty den Sjö-Officer som först tänker sig wara utlärd, är gemenligen minsta goda hoppet om, i afseende på förkofran och fullkomlighet.
Ammiralitetet gläder sig åt de tilfällen, som förwärfwat Armeen en förtient och lysande Distinction, det önskar sig, at när omtränger få wisa samma hjerta för sitt Fädernesland; hwarföre skulle upmuntran afskäras för dem? Ty ju mindre wärde Riket sjelf skulle sätta på Sitt Ammiralitet, ju mindre wärdige ämnen skulle där i framtiden söka sin heder och befordran.
Om man ej wille gynna den ena Corpsen framför den andra, hade aldrig twänne särskilte mått til befordrings-rättighet kunnat Etableras, det ena at mäta förtjensten wid utgåendet utur Ammiralitetet, det andra åter at mäta dem wid Replaceringen.
Billigheten af de Herrars åter-placering wid Ammiralitetet, som där tilförene tjent, har ej af Ammiralitets Officerare mött någon gjensägelse, oaktad Hans Kongl. Maj:t den 30 Junii 1760 Nådigt befallt at de Officerare, som wid Armeens Flotta befordrades, ej skulle få avancera tilbaka til Ammiralitetet; utan hafwa endast yrkadt, at denne placering ej måtte ske med deras prejudice och öfwerända kastandet af de rättigheter, som en Nådig Öfwerhet och Ständers Författningar Ammiralitetet tillsagt.
Om detta Papper har den lyckan, at med Herr Generalens genomläsande hedras, så torde Ammiralitets-Officerarene hafwa hopp om en benägnare Herr Generalens Protection, hwilken jag och samtelige mine Cammerater skulle skatta bland de lyckeligaste förmoner.
ABRAH. von STAUDEN.
Stauden, Abrahm. von: Swar på Herr Generalen och Commendeuren Ehrensverds nyligen af Trycket utkomne MEMORIAL, rörande Amiralitetet och Marine-Corpsen.
Tryckt hos Wennberg och Nordström, Stockholm, 1769. 4to, [8] s.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Naval history | Search.
Copyright © 2007 Lars Bruzelius.