Segelsömnad. I äldre tider bestods för tillverkning af nya segel 1 1/3 öre s.m. alnen; Amir. Resol. den 28 Jan. 1693. Så länge segelsömmarne icke hade något arbete erhöllo de 4 daler s.m. i månaden; Kongl. Brefv. den 3 Oct. 1723, dock mot skyldighet att göra vakthållning, eller annan tjenstgöring vid skeppsvarfvet; Amir. Koll. resol. den 15 Sept. 1736; men utan tjenstgöring 2 daler s.m. i månaden, emot skyldighet att göra allt reparationsarbete utan betalning; ibid. Reparationsskyldighet skulle dock endast vara 13, 14 à 15 dagar, men varade sådant arbete 16 dagar i hvarje månad, fingo de 16 öre i dagspenning; Amir. koll. resol. den 7 Dec. 1758. Segelsömmaregesällerne aflönades sedermera icke af Kronan, utan af mästaren, som verkställde arbetet på beting, men en förändring deri skedde år 1842, då på försök under tre år, förordades att gesällerne skulle af Kronan erhålla 72 Rdr i årlig lön, jemte 4 tunnor råg: att till kompletterande af gesällernes antal, 2 lärlingar skulle antagas med daglön och 3 tunnor råg hvardera: att gesällerne derjemte skulle i styckeverks-förtjenst erhålla 1 sk. alnen för nysömnad, samt 1½ sk. alnen vid reparationer, ändringar och omsömnad, samt ny kojsömnad och 12 sk. i dagspenningar, när de användes vid besigtningar m.m.: att gesällerne skulle likasom hampespinnarne, göra vakt och pumpning i flottan, äfvensom tjenstgöra om bord, när de dertill kommenderades: att mästarens lön förhöjdes från 20 Rdr 40 sk. till 30 Rdr i månaden, med skyldighet för honom att, mot erhållande af en lott i styckeverksförtjensten, dels tillskära seglen, dels deri inöfva 2 skicklige gesäller, samt att kostnaden skulle utgå af extra timmermans- och handtverksstaten; Kongl. Brefv. den 29 Dec. 1842. Denna reglering bestämdes sedan såsom ständig, med förklarande dels att segelsömmaregesällerne skulle på ordinarie handtverksstaten uppföras, dels att pumpning och vakthållning ej kom i fråga vid andra tillfällen än då arbete i segelsömmareverkstaden saknades, dels att matroser skulle vid mera brådskande arbeten användas i segelsömmareverkstaden och då deltaga i styckeverksförtjensten; Kongl. Brefv. den 15 Sept. 1846. För segelsömmarne fastställdes sedan nya styckeverkstaxor, hvarjemte lönen ökades från 9 till 10 Rdr r.m. i månaden; Kongl. brefv. den 15 Jan. 1858. Se vidare Portion, del. 6, sid. 191; Styckeverksförtjenst. Segelsömmaremästaren vid Stockholms station får årligen 280 Rdr och 4 tunnor råg; Kongl. Brefv. den 11 Dec. 1845. — Uträkning å segelsömmares kostpenningar upprättades förr af tackelförvaltaren; Amir. koll. Resol. den 13 Oct. 1735 och den 27 Nov. 1770 och upptogos de på den rulla han månadtligen upprättade; Militär-amiral. resol. den 1 Aug. 1791.
Då båtsmän användes till segelsömnad skulle mästaren ersätta Kronan deras underhåll; Amir. koll. resol. den 6 Aug. 1742 och den 11 Mars 1748, men båtsmän fingo äfven använda sina fristunder till segelsömnad, mot den betalning, hvarom de med mästaren kunde sig förena; Anir. koll. Resol. den 1 Mars 1748.
För segelsömmaretjenst om bord bestods förr 2 daler i månaden jemte kosten; Amri. koll. resol. den 22 Mars 1757, General amir. Resol. den 17 Sept. 1781, sedermera dels 1 Rdr 16 sk. i månaden; Förvaltn. Bref den 4 Oct. 1803, des 2 Rdr i månaden; Kongl. kom. resol. den 22 Mars 1802 och den 21 Febr. 1803. Så stadgades att de skulle under sjöexpeditioner anses som förhyrde; Förvaltn. Bref och Utslag den 8 Dec. 1834. — De som förrättade segelsömmartjenst på kronans fartyg, vare sig Underofficerare eller gemena, erhöllo 2 sk. daglig tillökning; Förvaltn. Bref den 10 Nov. 1807. Se vidare Sjöaflöning.
Att segelsömmaregesäller skulle erhålla fria medikamenter och läkarevård, säges i Befälhafv. Amiral. Note den 14 Aug. 1830.
Att eleverna i Skeppareskolan skola undervisas i segelsömnad säges i Instrukt. den 26 Nov. 1836, § 7. Se Skeppareskolan.
Undermästare vid segelsömmeriet bestås ej; Förvaltn. Bref den 14 Nov. 1839.
Arfvodet för Underofficeren vid segelsömmareverkstaden i Stockholm öfverflyttades från aflöningsbesparingarne till ordinarie staten; Kongl. Brefv. den 15 Mars 1853. Se Arfvode, del. 1, sid. 389.
Om bord är Öfverskepparen segelsömmarens närmaste förman; S.T.R. del. 1, 516. Skulle segelsömmare icke vara medkommenderad, och någon af besättningen kan förrätta hans göromål, samt blir dertill förordnad, tillägges honom en traktaments-tillökning, enligt Sjöaflöningsreglementet; ibid. 519. Om segelsömmares skyldigheter om bord se Segel, del. 7, sid. 38, 39.
Se vidare Amiralitets krigsmanskassan, del. 1, sid. 260; Flaggmakare, del. 3, sid. 288; Gratialsinrättning, del. 4, sid. 78; Kanonierer, del. 4, sid. 377; Målare, del. 5, sid. 681; Retroaktiva afgifter, del. 6, sid. 455.
Transcribed by Lars Bruzelius
Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives | Seamanship
Copyright © 1999 Lars Bruzelius.