Uti Kongl. Academiens Handlingar för år 1751, har Professoren Doct. Kalm afgifvit en omständelig beskrifvning på et slags Dricka, som öfver alt brukas i Norra America, i Canada, och omkring Hudsons-Floden, hvilket tilredes af den där växande Granen (Pinus foliis solitariis subemarginatis: subtus linea duplici punctata, v. Lin.) som har mycken likhet med vår Svenska Gran, fastän både i barr och trä, något finare och mindre, hvarföre den af Rajus kallas Abies minor. Äfven jag har låtit mig berätta, af åtskilliga från America hemkomne Svenska Officerare, at detta Dricka nyttjades sommartiden, var mycket smakelig och läskande, samt at man af samma träds qvistar tilredde Extract, som öfverfördes til England, hvaraf sedan bryggdes Dricka. Detta gaf mig anledning at försöka, om man icke af vår Svenska Gran, skulle kunna hämta samma nytta.
Til utrönande häraf, lät jag, om våren 1777, taga yttersta ändarna af unga Granar, til et qvarters längd, hvaraf 16 kannor blefvo sönderhackade och kokade med 96 kannor vatten. Sedan uttogos qvistarne, lades på Roste, och när Vörten några gånger lupit igenom, blef den silad, åter kokad 2:ne timmar, samt kådan flitigt afskummad. En och en half kanna brun Syrup, samt 16 lod Humle, blefvo härefter slagne i Vörten, som åter kokades och skumades en timma, då något kokadt vatten under inkokningen tilspäddes; lagen blef derpå upöst uti et brygg-kar at svalna, samt när den var lagom kall, tilsattes jäst, som kom Drickat i fullkomlig jäsning, och sedan tunnades.
Ehuru det var ganska möjeligt at förtära detta Dricka, fans det dock nog sträft och mindre smakigt: men som flera försök uti slika okända saker, äro oumgänglige, om ändamålet skall vinnas, omgjordes detta bryggningssätt flere gånger, då äfven Humlen utelemnades: likväl kunde icke häraf erhållas smakeligt Dricka.
Ändteligen föll jag på den tanken, at Dricka af Tall-qvistar bättre skulle tjena härtil. Efter samma berednings-sätt, brygdes derföre af späda Tall-qvistar, endast med den skillnad, at ytterste ändarne eller all strunten, som var mera full af kåda, bårtkastades, ej heller tilsattes någon Humle, då jag erhöll den fagnaden, at detta Dricka blef ganska godt och lättdrucket.
At erfara, huru länge det kunde hålla sig utan at surna, blefvo några Dricks-fat lagde uti et stort rum i nedra våningen af Amiralitets-Sjukhuset, där solen låg på, dock höll det sig lika godt, från April til Augusti månads slut.
Samma vår-tid blef äfven Extract af Tall-qvistar sålunda tilredt, at en kettil fylldes mäst til hälften med sönderhackade qvistar hvartil slogs så mycket vatten, at kettlen blef full och sedan kokade, tils barren begynte lossna från grenarne, då de blefvo uttagne och spadet siladt genom flagduk. Spadet inkokades åter så länge, at de blef tjockt som brun Syrup, och fylldes i kann-flaskor med vid hals, somt tilbants. Detta Extract blef sedan orördt tils om våren 1778, då det fans hafva satt en tjock kådaktig hinna ovanuppå uti flaskorna: men kändes för öfrigt innehålla en angenäm bäska, var lika godt, om icke bättre, än då det ifylldes. Häraf togos sedan 2:ne kannor, som kokades med 72 kannor vatten uti 2 timar, samt för öfrigt handterades med jäsning och tunning, som för annat dricka.
Så väl sistnämnde vår, som vid samma tid förledet år 1779, blef på lika sätt kokadt extract af Tall-qvistar, hvilket alt medgafs på Sjö-Expeditionen med Kongl. Örlogs-Escadren sistledne Sommar, at undersöka dess förhållande på Sjön.
Det medhafde förrådet häraf för alla 3 åren, [1778-1780] bestod endast af 67 kannor, hvaraf likväl på åtskilliga Skepp blefvo tillagade 33 Fat Dricka, efter förr beskrefvne proportion, utom den skillnaden, at man icke lade jäst med, för at låta det jäsa: dock var samma Dricka för Manskapet så begärligt, at så snart något Fat var upslaget, blef det utdrucket.
Americanerne tilreda Extract af deras Gran på annat sätt; ty de stöta qvistarna, utprässa deraf saften, som sedan inkokas, tils den blir tjock som en olja, påfylles sten-krukor, och skall ganska länge kunna conseveras: men som härtil fordras mycket arbete, stort förråd af qvistar, verktyg både til stampning och prässning, hvarmed jag icke varit försedd, så har denna utväg ej heller kunnat försökas. Det torde äfven vara onödigt, ty om Extractet blir tilräckligen kokadt och skummadt, samt tillika något gammalt, förlorar det den kådaktiga smaken, som endast kan sägas emot detta dricka, hvilken smak dock är icke mera känbar än på vanligt Tallstrunt-dricka, hälst om Extractet är 2 eller 3 år gammalt.
Det är icke sagt, at man nödvändigt skall nyttja brun Syrup vid detta drickas tilredande, hvilken i sig sjelf intet annat uträttar, än något bryter den bäska smaken, och gör det mera angenämt. Americanerne bruka härtil Puder-såcker: men jag har endast för hushållnings skull, låtit taga Syrup, efter den kostade mindre.
At med oftanämnde Extract förvara Malt-dricka emot syra, blef äfven under Expeditionen försökt, då til et ankare, eller 15 kannor godt dricka, tilslogs et qvarter Extract, som hade den goda verkan, at Drickat blef uti 3 månader, under mästa sommar-hettan, aldeles oskadt, utan at surna.
Detta Tall-dricka synes derföre, i synnerhet på sjöresor sommar-tiden, med ganska stor förmån kunna nytjas. Utom det gagn Örlogs-Skeppen under Sjö-Expeditioner deraf få, bör förmodas, at Ost-Indiska Skeppen, på utgående i varma länder, häldre härmed skulle släcka törsten, än med ruttnadt vatten och heta viner, om de med detta Extract vore försedde, som oelbart, efter det på 3:dje året funnits lika godt, ej af hettan förskämmes.
Drickat häraf kan dessutom på et Skepp ganska snart tilredas. Man lät under Expeditionen kokas det i lilla Skepps-kettilen, under det Skepps-kosten tillagades i den stora, och således användes ingen annan ved härtil, än hvad nödvändigt eljest til matredningen skulle åtgå. Kostnaden är ej heller betydlig, när jag undantager besväret vid kokningen af Extractet, och Syrupen som utgår: men ibland andra förmåner synes den icke vara den minsta, at man af et Fat Extract, kan hafva 36 Fat Dricka, i stället för skämdt vatten, som man, kan hända, under samma tid eljest vore nödsakad förtära.
Det bör likväl icke påstås, at Tall-drickat är särdeles födande för kroppen, i jämförelse med Dricka, som brygges af säd: men emedan Skepps-kosten, åtminstone på Svenska Örlogs-Skeppen, är så tilräcklig, at en Karl deraf kan hafva sin fulla förplägning, och öfverflödigare än han någonsin har tilfälle at åtnjuta i hem-orten, så behöfver han säkerligen om sommaren icke något mera födande Dricka, än detta.
Det har länge varit en gammal utväg, at koka Tallris-Decoct åt dem, som hafva Skörbjugg, hvars förmåner emot denna sjukdom ofta blifvit utrönte: hvarföre jag också icke orätt lärer kunna tildöma Tall-drickat samma egenskap, at det löser segheter, underhåller utdunstningen och emotstår röta, hvilket til förekommande af flere sjukdomar hos Svenska Sjö-folket, är högst nödvändigt.
Arwid Faxe: Beskrifning på Dricka, som tilredes af Tall-qvistar.
Svenska Vetenskaps akademiens nya Handlingar, Vol. 1, Stockholm, 1780, pp 125-130.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.