Carlskrona,
Tryckt i Kongl. Am:ts Boktryckeriet, 1793.
På egit Förlag.
De underrättelser för en Yngling som gjordt en eller annan resa til Sjös, samt derunder til en början kunnat lära sig Sjö-Termerna, men genom ytterligare Sjöfart ärnar sig uti Sjö-Wetenskapen förkofra, jämwäl öfwer hwad han om bord på et Fartyg så wäl wäl [!] innan och under sjelfwa Sjöresan som ock efter des fulländande, bör i akttaga och lära sig, samt sig til minnes i pennan författa, äro följande:
1) Innan han går til Sjös bör han göra sig underrättad om den last Fartyget har inne, och huruledes den är stufwad i rummet, hwaröfwer författas en plan D'arrimage eller Lastnings plan, då tilfälle därtil gifwes, som efter fullbordad Resa kan ske wid utlastningen, om han wid inlastningen ej haft tilfälle at wara tilstädes, en dylik ritning sker äfwen på Örlogs-Skepp med Proviant och Watnrummen, (se Maneuvren).
2) Fartygets längd öfwer stäf, bredd, djuplek til spunning och i rummet djupgående ackter och för, så wäl med full last som ock utan last, då det ligger skåhltomt, samt drägtighet til lästetahl, Canonernas antal och pundige-tahl, Barlastens myckenhet m.m. bör alt annoteras; likaledes hwad slags takling det förer; och då tilfälle det medgifwer så tages en afskrift af des Inventarium och utredning, jämte Dimensioner af Master och Rundhult samt Tågwärke, jämwäl Spisordning som altsammans wid åtskilliga förefallande omständigheter och ofta då man minst förmodar til mycken hjelpreda tjena kan. Jag har nämt Spisordningen på det at en Yngling derwid må wara upmärksam för flere ordsakers skul, som bidrager til en Besättnings Conservation, äfwen derföre at om han framdeles skulle förrätta Under-Styrmans sysla så är des skyldighet då ibland annat, at wårda och utdela Provianten för Besättningen, samt derföre hålla annotation.
3) Man bör weta innan man går til Sjös hwilke Takel-persedlar förses med smörjning, såsom Cardeler, Drayrep, Halsar, Skot, Stänger, Rackar för Råerne med mera, hwarigenom alt arbete som derpå beror, med lätthet sedan wärkställes.
Ehuruwäl det nu är sagt at åtskilliga Takel-persedlar böra förses med smörjning, så är dock til märkandes, at ingen ting är skadeligare för Tågwärke än Olja eller Harpoys kokad med Linolja; olja på Tåg, har den egenskapen at hon ej allenast löser up Tågwärke utan ock förordsakar des förrutnelse, som af des förra wärkan måste wara en ostridig påföljd, ty när et Tåg är uplöst, som är det samma som det hade fåt en swampig egenskap, så tager det wattn til sig, hwarigenom förrutnelse sedermera upkommer, kökenfett och talg äro däremot uppå Tågwärke icke så skadelige, emedan det förwara Tågwärket, at det icke gärna kan taga watten til sig, desutom sker smörjningen deraf mästadels, på de ställen hwaräst Tåget är klädt, Ister nytjas med fördel, då wäderleken är kall, samt Tågwärket gammalt och styft, hwilket med talg upblandas, eller ock i brist deraf brukas tunn och god Tjära, men alt Tågwärke såsom Stänger, Rackar, Jungfruhål bestrykes med Talg, Skifwor och Naglar bestrykes med Blyarts eller Påttlod eller ock Såpa, understundom brukas Twål til Drilltåg, at förekomma deras skamfilning, så at alt som därpå beror med lätthet kan ske.
4) Efterses hwaräst Stotmattor brukas såsom i Wanten för Underråernes nötning. Äfwen Tusendben samt Mattor på Taljrepen och Stagen med flera ställen, sa [!] at Segel så wäl som stående och löpande Tacklage, Stroppar, Block, Wulningar, Surningar, med mera ej kunna skamfilas och fördärfwas.
5) Är Styr-repet eller Rortaljan ny, måste denne som oftast genomhalas, och kortas up efter hon i början sträcker sig, hwaraf förordsakas at Rorpinnan ej ligger stadigt, utan slår och rycker af och til, liksom styrningen sker lättare om en liten buckt lämnas på Rortaljan, så bör den ej heller halas för styf; nu för tiden brukas på stora Skepp som komma at göra långa Resor halfwa Rortaljor, hwilkas nytta deruti består, at med beqwämlighet kunna ymsa, ty ena ändan af den halfwa Rortaljan, är med et öga fästad på en liten öglebult uti Drillstocken, denna ymsningen är man nödsakad at på Lovarts sidan flera gånger göra då et Skepp länge legat, på en och samma bog, under ymsningen nyttjas Grundtaljor, äfwen i stormaktig wäderlek, samt då Drilltåget blir bortskjutit. På stora Skepp såsom Örlogs-Skepp och Ostindie-Farare brukas också til at befordra styrningen under styr-repets ymsning, Reserve-Rortaljor som gå ifrån Rorpinnan och up igenom de yttre Skifworne i Kloßen, samt up på öfra däck och sist genom et enklet Block som är fästad under Skants eller Rundhults-balken, så at manskapet står på öfra däck och styr det, faller nu af sig sjelf, at genom en sådan inrättning blifwer uphuggit i Klosen 4 st. Skifgatt och 4 st. hål i hwartdera däcket för löparne, hålen som ock Skifgatterne för Reserve Rortaljorne komma ackter om dem som äro för sjelfwa styr-repet.
6) Innan man går til Sjös böra alla Compaßer proberas, på det man må wara säker, at de äro ricktige och qwicka, och hålla alla lika, ty ibland händer at mycken skillnad är emellan dem, man bör äfwen göra sig underrättad, när man kommer i Sjön huru stor Compaßens mißwisning är på hwart och et ställe, hälst den är ej lika på alla ställen af Jordklotet, icke heller alla tider lika på et och samma ställe, jämwäl undersökes Compaßens Inclination, aldenstund flera observationer härwid kan gifwa anledning til något som medförer nytta. Emedlertid bör en ung Sjöman hafwa sig bekant at Compassen ej straxt i början ärnått sådan fullkomlighet som den nu för tiden har, uphofsmannen til honom är en Venetianer, benämnd Marco Paolo, som förde en dylik Invention med sig ifrån China år 1260, under den tid då Venetianerne drefwo handel på China genom seglation i Röda Hafwet; en Neapolitan benämd Flavis Guivia war den första som satt Compaß-Nålen på et stift, Fransoserne tilägna sig upfinnandet af Compaßen i anseende til Fleur de Lis eller Lilljan, hwilka brukas på alla Nationers Compaßer, Engelsmännen åter tilägna sig åter heder at hafwa förbättrat Compaßen på sätt som den nu i allmänhet befinnes, hälst Franska och Italienska orden Bouesole och Boesola hafwa sin Derivation af Engelska ordet Box, som betyder Ask; oaktadt alt detta kan med wißhet icke sägas hwilket warit den förste upfinnaren til Compaßen, hälst densamma tid efter annan och genom flera Nationers åtgärd wunnit sin fullkomlighet. Portugiserne woro de förste som år 1400 gjorde sig egenteligen nytta af Compaßen, emedan de igenom tilhjelp af honom uptäckte åtskillige främmande och obekante Länder.
7) Man gjör sig underrättad huru Logglinor Examineras, hwilka esomoftast böra efterses och omstickas, at de icke äro för långa eller för korta, som gifwer ansenligit fel uti distancen: är Logglinan ny så krymper hon i början men sedan hon blifwit brukad sträcker hon sig igen.
8) Goda Logglas måste man känna och hwarmed et Skepp bör wara försedt såsom ock Timmeglas, de bestå uti en half minut, ½, 1, 2, à 4 timmar. Om deßa icke äro accurata eller icke wända i rättan tid, så kortar eller länger man distancen på wißa timmar som ofta sker, utan at det så noga märkes. Det händer ock at et glas rinner snarare ut den ena wägen än den andra som kommer af hållets skapnad, i Bläck- eller Mäßings skifwan, hwarigenom sanden löper origtigt om det är owarsamt slagit i forme af tratt, i hwilken händelse det bör förkastas. Om alt detta med hwad mera som tilhör Navigation, är högst nödwändigt at känna, för at blifwa en Capable Sjö Officer.
9. Innan man seglar ur hamn böra Want och Stag wara wäl ansatte, emedan det icke lika beqwämligit i Sjön och under segling sig göra låter.
10) Efterses huru Skeppet ligger, då man går utur hamn, med alla Ankare m.m. om bord; ty man bör sedan altid hålla Skeppet wid den styrlastighet det bör hafwa och det bäst seglar på, hälst det med tiden händer at en del Skepp lättar sig mera för, än ackter eller ock twärt om, medelst Consumtion och mindskning af Proviant och watn m.m., hwarigenom förordsakas at Skeppet antingen styrer eller seglar wärre den ena gången än den andra, detta hjelpes med salt watns fyllande på de lediga Faten, eller ock genom Provisions flyttning och lastens jämkning ackterligare eller förligare, alt som det bäst paßar sig, och tilfället medgifwa wil.
11) I agttages huru tågen äro upskutne, och fastgjorde i rummet. Upskjutningen bör ske med Solen, och böra de fästas wid Masten, ej wårdslöst utan säkert, uti dylika omständigheter hafwa Skepp blifwit satte på grund: ty när Tågen äro löse, så at det ena efter det andra löper ut genom Klysen, skal Skeppet omsider blifwa försatt i högsta äfwentyr.
Ankartågens längd, tjocklek och tyngd samt antal, hwilka och huru många på hwarandra äro ihopsplitsade annoteras, hwarwid är dock at märka, det flere Tågs ihopsplitsning brukas enkannerligen til Örlogs, men sällan til Coopvaerdie, undantagande på stora Skepp och Ostindie-farare, då pligt- och daglig-tågen gemenligen blifwa ihopsplitsade. Ankring med smärre Skepp plägar gemenligen ske på grundare farwatten, och således äro de icke nödsakade til sådan ankring, som Örlogs och större Coopvaerdie Skepp måste widkännas.
12) Ankarnes antal hwart och et Ankars tyngd, skapnad eller Figure afmätes och afritas med tilhöriga stockar, i synnerhet sådane Ankare som icke har namn at wara godt och wäl qvalificeradt ty det händer ofta, at et Ankare som har mindre tyngd, håller och fäster sig bättre i grund än et annat som har större tyngd, hwilket endast hörrör af bättre proportion uti skapnaden m.m., utom des förhåller sig ej tyngden emot storleken altid lika på alla Ankare, som härrör dels af hwar ock en Nations olika begrepp och kunskap om deras rätta Construction dels af olika Modeller som Sjömän til bruken här hos oß plägar upgifwa utan at hafwa tilräckelig Theoretisk kunskap uti det som fordras til deras goda egenskaper. (Se Tit. m.m. Chapmans Proportion på Ankare såsom onekeligen de aldrabästa.)
Hwad skilnad som göres emellan et Spad- och Pynt-Ankare, samt den nytta det ena slaget kan hafwa framför det andra, annoteras, likaledes hwaräst Pligt- Dagligs- Toj- och Reserve Ankare plaseras, antingen om styrbord eller om bagbord. Jämwäl Ström- och bägge Wärp-Ankrarnes ställen, och hwilka Ankare wid wißa särskilte tilfällen nyttjas, samt när Ankarestockarne nyttjas och påfästes jämwäl tillika med Ankrarne förwaras, hwarwid skäl och ordsaker anföras til de mångfaldiga förändringar som på et eller annat sätt kunna äga rum. För öfrigt ärhindras at alla Sjö-Makter i dessa sednare tider bruka til deras Örlogs-Skepp swårare och tyngre Ankare än förr, så at deras tyngd är til och med 25 Skepp, ordsakerne til så swåra Ankares nyttjande torde igenfinnas då man drager sig til minnes huru länge Engelska Örlogs-Flottan låg til Ankars i Franska bugten, med flere exempel.
13) Gjör man sig underrättad hwad skillnad kan wara emellan kårtstroppare och långstroppare, huru de göras och nyttjas wid åtskilliga tilfällen.
14) Anmärkes huru Tåg windas in i makligt och hårdt wäder, hwarwid alla omständigheter i akttages at behörigen nyttja et Cabelarium, nemligen huru det sejsas på Tåget, antingen med Cabelarie sejsningen eller med garnstroppar som kallas särwingar, och hwilka med Drayare knipas til: äfwen at lägga sjelfwa Tåget til Spels, at rätteligen handtera et Gång eller Brådspel at wäl sejsa och upskjuta Tåg med mera, som därunder beripas kan, och är det nödigt at ej allenast förstå Mechaniquen utan och weta hwad uti skillnaden emellan et Brådspel och Gångspel består, samt ordsaken til deras olika bruk och nyttjande: det förra slaget inrättas på små Skepp, därföre at de gemenligen få en liten besättning, det gjör också en större wärkan än et Gångspel, men tillika går det långsamt då Ankaret skal inwindas, Gångspelet inrättas för stora Skepp, til hwilken fordras mera kraft, men wärkan blir desto hastigare, hwilken genom tilräckelig Besättnings manskap åstadkommas kan, hwarmed et Örlogs Skepp altid är wäl försedt, i anseeude [!] til Canonernas skötande wid förefallande Action: Artillerie wetenskapen fordras därföre nödwändigt af en Capable Sjö-Officerare. Underrättelse sökes huru man bär sig åt när Ankaret är swårt at lyfta och det fastnat i hård sjöbotten, följakteligen bör man lära känna wärkan och påfölgden af åtskilliga Ankargrund, samt hwilken är den bästa. Det händer at et Ankare fastnar dels i stenskjärf, dels i wrak, dels i något ankare, som i sjöbotten blifwit lämnat, eller ock i et större Skepps-ankare där flera Skepp på en redd eller i hamn ligga til ankars: i sådan händelse är det ganska nyttigt at någon af Besättningen kan simma och dyka under watten. Det borde efter min tanka wara hwar ock en Sjömans skyldighet at i de yngre åren lära sig detta.
En som härutinnan wunnit fullkomlighet borde då wara bättre lönt, än en annan som icke förstår, denne för en Sjöman oumgängeliga konst, bör så ofta tilfälle gifwes ej försumma at utöfwa: nyttan wid olyckelige händelser för hwilka Sjömän äro alt för ofta i fara stälte, är oförnekeligen stor; på en del platsar i Levanten såsom wid Neapel finnes käcka dykare som kunna gå til Sjöbotten och därunder 6 à 8 minuters wistande undersöka de hinder som kunna möta wid et Ankars lyftande, hwilka sedan på det fastnade Ankaret slå et Tåg kring det ena flyet som gemenligen är fritt: på Tåget hales sedan uti en Contrair Direction emot den det fastnat, hwarom dykaren gifwer tilkänna: Skeppsbåten hwarifrån denna Manoeuver sker lägges fast wid et annat Skepps Boyrep eller ock på sätt som omständigheterna det tillåta kunna. Det är äfwen at märka, at när et Ankare håller hårt, utan at hafwa fästat sig wid sjöbottnen som redan omrörd är, då sättes Franskt Cabellarium på Tåget som sker på det sättet at en pertlina lägges ikring Spelet och ändan stickes igenom et wid Tåget fastnajadt Block för om Betingen, sedan genom et Block fastgjordt wid en stropp som är tagen genom 2:ne stycken Styckeportar rundt omkring sjelfwa sidan acter i Skeppet, och sist göres ändan fast wid Tåget för om det fastnajade Blocket. Denna tilrustning utgör således en slags Trompette på hwilken man kan winda med sådan kraft, at Ankaret nödwändigt måste släppa grundet. Om Ebb och Flod går där man ligger til Ankars, och Ankaret ej wil låßna, då windas Tåget styft när wattnet är lågt, och då Floden eller högt watten infaller, lyftes Skeppet så at Ankaret derigenom kan komma at loßna. På Coopvaerdie-Skepp som bruka Brådspel, windar man wäl styft på Tåget och låter sedan Skeppet ligga til des at Ankaret genom Skeppets rörelse af wågorne kan blifwa löst ifrån grundet.
Det woro önskeligit i anseende til förberörde omständigheter, at Watn-Lonjetter en gång kunde komma i bruk, på det en Dykare dymedelst kunde se de på Sjöbottnen existerande objecter tydeligen och i en hast och således icke wara nödsakade at för länge sig i wattnet uppehålla eller ock oftare dyka än nödigt woro; om et sådant instrument ärnår fullkomlighet och en gång för allmänheten blir frambragt så woro det önskeligt, jämte en heder för den som deruppå tänkt och utarbetat en ricktig Theorie huruledes en Watn-Lonjette bör wara sammansatt.
15) I akttages huru man går til Segels wid åtskilliga tilfällen hwarwid de härhos bifogade Problemer tjena til grund och rättelse, samt huruledes hwar och en särskilt Manouevre bör til alla sina omständigheter dediceras och bewisas.
16) På hwad sätt ref tages uti Märßegel i makeligit wäder för de wind, som wid wißa tilfällen fordras, och emedan då icke han brassas back, så strykes Märßegel, Reftaljorne halas före, Buk- och Dempgårdingarne halas före med mera, äfwen då det blåser hårdt, hwarwid beskrifwes omständeligen Skotens lossande, upgigande och Märßeglens inhalande i Märßen m.m.
17) Likaledes huru Märße-seglen refwas backstag-wind eller bi de wind, då det båser bårdt, hwilken sednare Manouevre med mera beqwämlighet än den nyßnämde kan wärkställas i anseende dertil at winden ej ligger då så starkt i Seglen, hwilka desutom kan hållas lefwande.
18) Huruledes Ref tages i Underseglen hwilka försigtighets mått wid sådant tilfälle böra tagas, med Topläntor och Reftaljor at förekomma Råens slingring och at folket som ligger på Råen ej kastas öfwer bord, wid hwilket tilfälle Stot-taljorne tiena til Råens stöttning.
19) Huruledes Ref göras lösa och släppes ut då man seglar vor de wind, om man då stryker på Märs-seglet? hwaräst man begynner Ref-sejsningars loßande at Seglet icke sönderslites samt huru Ref-bäntslarne på Nockarne skäppas af, denna Manouevre sker gemenligen på det sättet at Märs seglet strykes 2 à 3 fot, Reftaljorna halas styfwa, Ref-sejsningarna loßas från Buken på Seglet til Nocken och Stickbultarne eller Refbäntslarne firas på en gång, sist Reftaljorne.
20) Huru Ref göras lösa, då man seglar bi de wind, och sker denna Manouevre på förenämde sätt.
21) Huruledes et Märs-segel sättes til bi de wind då det blåser hårdt, om man då skotar före, först i Lovart och sedan i Lä, eller twärt om, i denna omständigheten äro Sjömän af helt stridiga tankar, de skäl som kunna wara mot och med det ena eller det andra sättet anföras derföre omständeligen. Härwid bör dock en och annan consideration äga rum, nemligen om man har liten Besättning, äfwen ock om Seglet är gammalt, i hwilken sednare omständighet det blir säkrast skota före, först i Lä, ty uti stormaktig wäderlek blir det en allmän regel at akta Seglen, så at de i Lä icke får piska och slå, hwarigenom et Segel snart kan gå förlorat. Enär man har tilräckelig Besättning och man bär sig försigtigt åt, kunna bägge sätten practiceras; för de sednare äro icke des mindre de mäst försökte Sjömän hugade.
22) På hwad sätt man halsar til Undersegel i hårdt wäder och hwad som bör i akttagas med Lovbraß, Lä-Skothorn och Gigtåg, äfwen hwad skilnad det kan wara emellan Stor- och Focke-halsars tilsättande, emedan denne sednare far mera Långskepps som härrör deraf, at Duverten i Galjan kommer at ligga något för mycket et Långskepps eller ock göres den ofta för kort. Då man seglar för Backstag-wind sättes Fockehals på Kranbalken, på det sättet, at den med et Tåg genom Kranbalks-skifwan rides under och Skotet i Lovart halas före för det löas på det at halsen tillika med Skotet ej skal kastas Förut.
23) Huruledes Under-Segel beslås och Gigas up i hårdt wäder, hwarwid i akttages halsens upstickande, Skotens försiktiga affirande, samt Bukgårdingarnas och Nåkgårdingars handterande at Seglet ej kastas under Staget, m.m. som til sina omständigheter noga beskrifwes.
24) Huruledes Märssegel beslås i hårdt wäder antingen vor de wind eller bi de wind, hwarwid i akttages Råens braßning, Skotens affiring och upgigning at Seglet ej slår sig öfwer Rån, ej heller gjör så hårda slag, at det derigenom sönderslites, utan man tilser huru det med maklighet kan bifwa bärgat: då Segel skola bärgas, i hårdt wäder är det en allmän regel at på Under-Segel stickes halsen up, men Skotet affires; men twärt om på et Märssegel, hwars Lä-Skot kommer först at affiras, och sedan Skotet i Lovart, ordsaken lämnas til widare undersökning.
25) På hwad sätt et Under-Segel slås under i hårdt wäder, at Rån då ej strykes för djupt, så at manskapet som därpå ligger, icke warder utsatt under Skeppets slingring för swåra Sjöar: äfwenledes observeras huruledes et Märssegel blifwer under Rån slagit, hwarwid större swårighet upkommer i anseende til uphißningen i Märßen, samt det trånga rum därstädes är emot Däcket, då Skoten skola påstickas jämte Gårdingar, Gigtåg och Boglinor.
26) Hurledes man går öfwer Stag med et Skepp, emedan denna Manoeuver är en af de mäst betydande, hälst den beror på Seglens och Rorets rätta handterande, hwarigenom likaledes et Skepps bättre och sämre qwalliteter utrönas, samt Kjölherrens skickelighet igenkännas; ty är det högst nödigt, at göra sig wäl underrättad om alla de omständigheter, som härwid på et eller annat sätt kunna förefalla. Om Klykor, Deverter eller utliggare i Märßarne brukas, så sker det då man Seglar bi de wind, och utsättes de til Lovart emot Bardunerne, at derigenom styrcka Stången. Deße utliggare kunde äfwen nyttjas för de wind at styrka stängerna för slingring. När man wil wända så sändes 2 eller flere man up i Märßsen at inhala utliggaren, hwilket sker då Skeppet är i wändningen, eller då winden kommer ifrån fören, Blindan gigas altid up under det man wänder och sättes sedan til om så åstundas eller och beslås, men i synnerhet bärgas hon hwar afton för bättre utkik skull. (Se widare Manoeuvren).
Denna Manoeuver är betydande ibland annat, därföre at man ofta emot förmodan är nödtwungen at i en hast gå öfwer Stag, såsom då man förut och i Lä hafwa bränningar, och Skeppet wägrar gå öfwer Stag: då Manoeuvreras genom Ankarets fällande på Lä-sidan, samt Tågets afkapande då Skeppet ser up för winden som fattar i förseglen, hwilka brassas i Lovart, jämte Rorets läggande i Lovart, går wäl Skeppet lyckeligen öfwer, hwarigenom det der på blir räddat från en förestående olycka: mången braf Sjöman torde icke så lätt finna sig i sådan swår och oförwäntad belägenhet: men hwad kan den icke uträtta, som hafwer förwärfwad sig erfarenhet; hwarigenom man winner styrka, at wid förefallande tilfällen wara oförfärad, och hafwa lätt at finna sig uti hjelpmedlen samt med frimodighet kan dem wärkställa, hwilket är det samma som man kallar resolution eller fermeté, qualiteter som fordras af hwar och en Kjölherre, och winnes genom förfarenhet icke nekandes et lyckeligt genie.
27) Om man skulle wara nödsakad, at ansätta sina want, då man råkar ut för en storm i Sjön, som ofta händer när Tågwärket är nytt, eller ock när det ej är slagit af särdeles god Hampa; då kan hända at genom Skeppets starcka slingring och arbetande, Masterna äro i fara at gå öfwer bord, wid sådana tilfällen aktas at flera Span ansättes tillika, ty annars skulle hända at hela tyngden kom på et eller twå allena, och mycken olägenhet blifwa förordsakad om de då därigenom skulle springa: til undwikande däraf böra wanten i Lä först ansättas, och afbidas med wantens ansättande i Lovart tils den sidan blir Lä, men skulle wanten wara mycket slabba på båda sidor, då måste man och på båda sidor ansätta flera tillika, under det man paßar noga på öfwerhalningarne; och ehuru wäl man altid ansätter sina want, innan man går til Sjös, så händer likwäl at det ej gör tilfyllest, utan får man låf at göra det i Sjön i synnerhet då långa resor infalla, såsom til Ost- eller Wäst-Indien: at få wanten styfwa kan man bruka et manér, som ej är så allmänt bekant, men wid dylika tilfällen ganska fördelaktigt, det samma kallas at gifta Spannen med hwarandra tilsammans eller hwad wi kalle rida dem tilsammans. Man bör för öfrigt komma i håg, hwad som sagt är, at nytt Tågwärke sträcker sig, men förnämligast då det är slagit af elak Hampa. En Sjöman bör därföre wara högst angelägen därom, at det blir slagit af ren och god Hampa, ty i annor händelse sannas ordspråket: et godt köp blir et dyrt köp.
28) För slingring brukas Skärlinor på undra wanten, til hwilken ända et Block på hwart och et Span blifwer bändt på ⅓ när Däcket, genom den skäres en part af Tåg, begynnande från främsta Spann och så widare til det aktersta, men om Skeppet är makeligit skäres de åter ut efter som de göra ingen nytta. Skulle man ej kunna hålla et Skepp för de wind, för starck slingring skull, hwarigenom Masterna äfwentyras, at gå öfwer bord, så bör man dreja bi de wind up, om man har rum och Sjö nog dertil, och sedan sätta så många Segel til, som någonsin möjeligit är, hwarigenom Skeppet stöttas och afhålles från slingring, äfwen är angelägit at hafwa Stodtaljor på alla Rår, då Seglen under starck slingring är bärgade, at förekomma de hårda slag och stötar, som Rårne annars kunde göra emot Master och Stänger. Det är bäst at wid slika tilfällen hafwa wandten wäl styfwa, och lika ansatta på båda sidor, då man ej behöfwer frukta för Masternas äfwentyrande; slingring förekommes också dels genom Rårnes braßning, dels genom lastens behöriga stufning, dels på det sättet at Fartyget genom lastens eller Canonernes öfwerhalning åt en sida får slaksida med mera dylikt, som til sanna ändamålets winnande bidraga kan.
29) Man bör äfwen gifwa noga akt på at Fartygets hajning och stampning på hwad sätt den kan förekommas. Den samma beror dels på Skeppets Construction, men förnämligast på lastens läge, ty om den swåraste tyngden däraf lägges mästadels midskepps, och icke åt ändarne behörigen utdelas, så stampar Skeppet hårdt, hwarigenom Masterna kunna bräckas af eller taga skada. Ock som slingring och rullning är 2:ne ifrån hwarandra wida åtskilda omständigheter, ty den förra kan och bör anses egenteligen för et fel i anseende til de hastiga och wåldsamma ryckningar, som igenom den åstadkommes, den sednare är däremot icke skadelig, hälst den sker med maklighet; altså förhåller det sig med stampningen och hayningen. Men härwid är at märka, at om et Skepps slingring warar i 4 Secund minuter, så påstår gemenligen samma Skepps-stampning i 2:ne Secund minuter, följagteligen bör en Sjöman i denna sednare händelsen wara rätt så wäl omtänksam, at förekomma stampningens som slingringens skadeliga wärkan. Detta bör med mera upmärksamhet undersökas, än hittils skedt; ty de olägenheter som händt, hafwa merendels tilskrifwits slingringen, då de samma likwäl härrördt af sjelfwa stampningen. En ricktig urskillning, så af det ena, som af det andra, beror på en Theoretisk kundskap om Seglations Centro, samt Masters och Stängers ställning, då de swigtas för öfwer under sjelfwa stampningen; det är likaledes nödwändigt, at et Fartyg ej lastas för mycket åt des Extramiteter, ty derigenom kan stampningen blifwa wåldsam, medan Skeppet då dufwar för mycket, och äfwen har swårighet at åter lyfta sig för wågorna. Medelwägen bör fördenskull i akttagas, hwilken på åtskillige omständigheters kännedom ganska mycket beror.
30) I storm brukas och at Bramrårne och Bramstängerne blifwa nedtagne, jämwäl stryka Stänger och Under-Rår i hamn, då man förmodar stormaktig wäderlek; hwilket alt minskar tyngden up i wädert, och gifwer mindre windfång. Härwid är dock at i akttaga, det man på öpna Reddar dröjer i det längsta med Stängers och Under-Rårs strykande, jämwäl med Bramgodtsets nedtagande, ty om man emot förmodande woro twingad, at gå til Segels eller ock under sjelfwa Seglingen woro et land närmare än man tänkte, så kunde i en hast hwarken det ena eller det andra fås up, hwarigenom Skeppet kunde råka för lägerwall.
31) I storm brukas borgar på Braßar och Skot, samt Taljorna på Halsarne. Borg är at fördubbla och styrka löpande Gotset, antingen med nytt eller gammalt Tågwärke. En Lähals kan tjena för borg på Skotet, när man tager den ackterut tillika med Skotet.
32) Til at styrcka et Under-Segel brukas en Handfot af Särfwing, framom Seglet som kallas Swigt Särfwing, huruledes härmed i sjelfwa arbetet förfares som ock hwad föregående och efterföljande puncter beträffar, huru alt på behörigt sätt skal wärkställas, det bör til alla omständigheter undersökas och skrifteligen annoteras, jämte ritningar däröfwer som göra en sak tydeligare och begripligare än den utförligaste beskrifning, hwarigenom altsammans så mycket bättre kan i minnet behållas, samt tillika tjena til widare förkofran i en wetenskap, som är ganska widsträckt, det är dock til märkandes at en del Sjömän i synnerhet til Coopvardie sällan bruka swigt Sarfwingar, så framt icke i högsta nödfall och då besynnerlig storm upkommer, de föregifwa at et brukbart Segel igenom en Sarfwing kan snart nog blifwa aldeles förslitet, at så händer wisar sig tydeligen, ty där Sarwingar leggat, lyser dagen likasom klarare genom Seglet än å annat ställe, är Seglet åter nytt, då det gemenligen har en mörkare färg, än et brukat eller gammalt Segel, då skönjes nötningen af Särfwingen, dymedelst at det å annat ställe, där Särfwingen legat blir hwitare. Och aldenstund til Coopvaerdie göres afsigt på all uptänkelig hushållning, fördenskull påstås af en del försökta Sjömän, at Sarfwing brukas ofta i onödigt mål, Seglen til skada, och bör den således med mycken sparsamhet nyttjas, och på det sättet, at den på et Under-Segel tages ifrån hwardera Nocken, och fästes midt på Seglet neder wid undra Liket, på det Seglet genom en Talja kan halas styft, hwarigenom nötningen skal bättre förekommas, än då Särfwingen lägges kryßwis framom Seglet. En del Sjömän wil aldrig betjena sig af Sarfwingar, utan i det stället låta de göra 2:ne Ref i sina Under-Segel, nämligen et mindre än det ordinaira, hwilket så snart det är intagit, förminskar Seglets Arealiska innehåll så mycket at Seglet kan hålla fast om det aldrig så hårdt skulle blåsa, man må nu resonera med eller emot Säfwingarnes nyttjande, så står likwäl den regel fast, at af 2:ne onda ting bör man altid utwälja det minsta, och för öfrigit härutinnan bruka erforderlig warsamhet, at icke onödigt wis nyttja en ting sig til skada.
Til Örlogs brukar man bulta Mesan, men en del hålla det för föga nyttigt efter, som Seglet därigenom får en obehörig ställning.
33) Uti storm och slingring efterses på hwad sätt sätt [!] Canoner, Portar, Ankare, Båt och Slup med mera dylikt äro fastsurrade: äfwen på hwad Luckor med Präsänningar warda tilskalkade, at wattnet förmedelst störtsjöar icke kan tränga sig ned under Däck, det är också ibland annan angelägit, at Kobryggan icke belastas med för mycken tyngd, ty flera olägenheter at förtiga, så har därigenom händt, at sjelfwa Bocken som bär Kobryggan har under et Skepps slingring låßnadt, och dymedlest gjort Skeppets Däck otätt, hwarigenom lasten då den beståt af Spannemål, Styckegods och flera angelägna Waror, af Wattnet blifwit förskämt. At säga i korthet, så böra alla sådane försigtighets mått, som wid dylika tilfällen på mångfalldiga sätt, plägar i akttagas, hwaribland man kan ock räkna, at wara försedd med goda Pompar och Pompgods noga annotera, ty sådant kan lätteligen förgätas, hwilket man ofta med känbar förlust får erfara, då man i sådane händelser råkar, utan at förut hafwa tagit alla nödiga precautioner.
34) Huru med et Skepps Manouevreras, då man för de wind går öfwer eller som man kallar rumpa om, alldenstund denna Manoeuver, så wäl som at gå til Segels, och at gå öfwer Stag med et Skepp, kan räknas för en Hufwud-Manoeuver, ty bör den lika som de 2:ne förenämde til alla sina omständigheter no_o beskrifwas.
35) Huru Seglen Disponeras då man måste ligga upbraßad, och däreigenom likasom göra Skeppet orörligit.
Detta wärkställes på åtskilligt sätt: understundom allenast med Märßeglen och Kryßeglet, hwarwid efterfrågas då Märßeglet Backas och Stormärßeglet fylles eller twärt om, hwilka förmåner eller olägenheter det ena eller det andra upbraßnings sättet kan medföra: äfwen ock då bägge Märßeglen och Kryßeglet Backas tillika, om icke skillnad här göres i anseende til situation af midt-skepp, som ligger upbraßat emot et annat, antingen jag är til Lovart eller i Lä om det samma. Wid wißa tilfällen måste Stormäßeglet [!] wara bärgat och Förmärßeglet fyldt, at därigenom kunna falla i en hast, när så omtränger, såsom då man är land nära, och wäntar på Lots eller ock under upbraßning stad i trångt och krångligt farwatten, man bör äfwen komma i håg, at som alla Skepp icke äro lika Construerade ty fordra de och i det hänseende olika upbraßnings-sätt, til exempel om et Skepp låg så godt som stilla och orörligt då alla 3 Märßeglen woro braßade Back, men då det däremot war upbraßadt på de öfriga brukeliga sätten, gjorde samma Skepp gir på gir, utan at den som stod wid Rodret war i stånd med alt sit bemödande sådant at förekomma. Detta med mycket mera, som i thy mål plägar förekomma, bör noga undersökas, med anförande af åtskilliga Exempel, såsom då Engelsmannen med en Flotta ligger upbraßad, så brukas sednare upbraßnings sättet, ordsaken därtil torde icke wara utan någon grund då den eftersinnas.
36) Då jag ligger upbraßad och tänker återsätta til Segel, huruledes då Manouevreras efter olika upbraßnings sätt.
37) Huruledes man skal ligga bi med et Skepp i hårdt wäder, eller i en storm då man intet kan föra Segel, at med dem ställa någon wiß Cours.
Somliga bruka då Storseglet allena, andra åter Focken och Mesan: en del Storsegel Förstång-Stagsegel och Mesan, understundom Focken allena, men detta sednare förordsaka den olägenheten, at et Skepp är i benägenhet at falla för mycket, får mera afdrift och blottställes för Störtsjöar genom affallandet, för Storseglet allena hålles Skeppet mera i winden, drifwer ej heller så mycket af, som för bara Focken, för Mesan allena får Skeppet minsta afdrift, ligger då bäst up för winden, men man kan swårligen falla af med Skeppet om så påfordrar. At ligga bi för Förstång-Stagsegel, Storstagsegel och Apan hålles af en del Sjömän wara det bästa sättet, ty med deßa Segel kan et Skepp beqwämligen styras och regeras: och om så hända skulle, at någon swår by eller wäderilning skulle borttaga deßa nyßnämde Segel, så är skadan drägelig och då har man de Segel, som äro angelägnare at Conservera, i behåll, under deßa Segel arbetar Skeppet makligare, dels för det at de äro högt uppe i wädret, dels därföre at de äro Destribuerade ackter och för, samt Midskepps och således icke på et ställe af Skeppet. Hela denna Manoeuvre beror och ganska mycket uppå Fartygens olika Construction: Ja ofta måste härwid Considereras sjelfwa Fartygets mera eller mindre styrka, ty igenom den oförsigtigheten at i dylik händelse, föra Segel allenast för och ackter, kan et Skepp så twingas, at det däraf tager skada, ja ofta däraf Kjölbrytes. Ibland händer at man får ligga för bara Tackel och Tyg, då Råerna braßas som om Seglen woro tilsatte, i hårdt wäder brukas och at naja et Läsegel fast i Wanten, emellan stor och Mesan Masten, 3 à 4 alnar högt up ifrån Relingen, för hwilket Lä Segel man ligger by, då refwad Mesan ej kan hålla, äfwen och brukas Presänning i Mesan Wanten; at få et Skepp til at falla, kan genom en hoprullad Presänning som fästes först neder i Fock-Wandten och sedan efter uprullningen up i Wandten; merendels sker Manoeuvren at få Skeppet til at falla med Förstång-Stagsegel. Men om det ej kan hißas, så hjelpas ofta Skeppets affallande med Manskap, som äntrar up i Fock-Wanten.
[HIT]38) Huruledes man i wacker wäderlek skal Loda. At wäl kunna kasta et Handlod därtil fordras et godt handalag, som ärnås genom öfning och består dels däruti, at kasta Lodet långt förut eller långs sidan, om den som kastar Lodet, står i Storröstet eller och ackter uppå Galleriet, dels i det at fira efter och at kunna gifwa sjelfwa Linan lagom bukt, ty annars får man icke det rätta djupet, samt sedan at åter snapt uptaga Lodet; Lodning med Handlod sker enkannerligen där Far-Watten äro osäkre, och äfwen oftast nattetid; med Djup-Lodet åter til den ändan, at af djupets och grundets egenskap någorlunda kunna gjöra sin gißning, hwaräst man i sjön med sit Skepp står, hälst det gifwes wißa grund, som antingen hafwa hwit, röd eller swartagtig Sand eller Lera, eller ock med Snäckeskal beblandad, beträffande sjelfwa Manoeuvern med et Skepp, då man skal bruka Diup-Lod, så kan det ske under bi de winds segling, på det sättet, at man gigar up Mesan, firer af Store-skot, Roret lägges i Lä och Krysseglet backas, Förseglen låter man stå til utan at röra dem, braßarne i Lä gjöres wäl fast, och då Skeppet löpt wäl up i winden, samt förlorat sin fart, då kastas Lodet af en Man som står i Fockröstet eller på blind Rånocken, wälförståenes, til Lovart och med en hast åter uptages af Styrman som står ackter, sedan fyller man Seglen medelst Storeskots anhalande, Kryßeglets braßande bi de wind, och Rorets läggande i behörigt ställe. Denna Manoeuver kan wärkställas på flere sätt i anseende til för de wind eller då det blås hårdt, äfwen och i anseende til djupare eller grundare Far-Wattn, hwarom man bör gjöra sig underrättad och det altsammans ordenteligen annotera.
För öfrigt är nödigt at i akttaga an General Principe wid all slags Manoeuvring, at den sker hastigt och qwickt, och med behjertadt eftertryck, hwarwid äfwen noga obserweras hwilka Segel som först skola sättas til, i hwad ordning efter hwarandra, jämwäl i hwad ordning man bör minska Segel, då det behöfwes, så at Skeppet altid må wara wäl Ballancerat, och det särskilt för de wind för öppen wind, eller half wind och för bi de wind, samt hwad som eljest wid Seglens ställning kan wara at observera. En Kjölherre som häruti äger tilräckelig kundskap förer altid et ordenteligit och redigt Commando: en egenskap som likwäl ofta saknas.
Om man kan hafwa tilfälle at lära sig åtskilliga slags Manoeuvre eller ock at Commendera efter pipa, som i England och Frankrike är brukeligit, så bör det ej försummas, emedan det framdeles här hos oß torde komma i bruk, hwarigenom mycken swordom och owäsende kunde undwikas, som oförnekeligen är en wederstyggelig sedwana och hos en Sjö-Officer utmärker brist i Conduite och upfostran.
39) Då man har Laber Cultie eller råkar i stilt wäder, händer ofta at et Skepp wil skjuta uggla, at nu sådant förekomma medan olägenhet däraf annars torde hända, i synnerhet då flera Skepp följas åt, eller då en Skepps-Flotta är under Segel, eller och man med et enkelt Skepp woro Land nära, såsom i en Skärgård, så måste Mesan hastigt upgigas, Storskotet låßas och Förseglet skärpas, så mycket möjeligit är med boglinors anhalande, eller och bräckes Fock och Klyfwerts Skot up från Lä til Lowart, skulle denna Manoeuver ej göra tilfyllest, braßas Förseglen förkert, och om Skeppet skulle komma at dejsa ackter ut, så bör det ske på Roret i en Contrair Derection, emot den som Skeppet skal falla, ofta får man sätta ut Båten utur Skeppet at hjelpa alt sammans, hwarom med det mera som härwid förefalla, plägar man gjöra sig underrättad.
40) Då man paßerar Öar och Land, eller får dem i godt ögnasigte, så aftager man dem til deras utseende, at däraf wid tilfälle hafwa Land känning. Man observerar och utsätter i hwad Wäderstrek de äro afritade, likaledes gjör man sig underrättad om, alla goda hamnar så wäl i Östersjön som och i Sundet och Cattegatt, samt på Nordska sidan. Nyttan är oförnekelig stor, om man lär sig at känna Skärgården, ehuru den plägar utmärkas ibland de så kallade Lotsmans-farwattn, Fyrbåkars ställen och belägenhet bör man i synnerhet gifwa ackt uppå, och utom detta är til märkandes, at det icke gjör tilfyllest, at i ty mål förskaffa sig en någorlunda Superficiell kundskap, hwilket hos ungdomen är et wanligt fel, at nöja sig dermed, utan hwar och en sak bör aprofonderas, såsom til exempel, hamnar beträffande, så bör jag tillika gjöra mig underrättad om inloppet til en Hamn: hwilka äro Hamnens Sjöwindar, af djuplek och Ankargrund, hwilka pejlingar bör observeras när Ankaret skal ställas: om Ström löper i hamnen eller ej, om jag har swårt för at komma ut igen, eller om det kan ske en annan wäg än jag kom in, om Lotsställen, om någon förfriskning, godt wattn eller sådane behof af Wärke m.m. som Sjöfarande ibland hafwa af nöden, på samma ställe kan ärnås eller ej. Då hwar och en sak särskilt å förenämde sätt til alla omständigheter undersökas, så måtte ofelbart någon nytta däraf härflyta, som annars utom en långelig ärfarenhet icke winnas kan.
41) Man bör söka underrättelse om strömens sättande, hwilken varierar så wäl i de Nordeliga Farwattn och i synnerhet i Cattegatt som i de större Hafwen, således blir det angelägit at förwärfwa sig en Historisk kundskaap om Strömmen, särskilt på hwart och et ställe, nämligen hwilken tid på Åhret strömen plägar löpa starkast, den ena wägen eller den andra hwilken wäg och med hwilken hastighet, och hwilken tid på Åhret han plägar gå om, man söker och at utleta hwilka anledningar eller ordsaker må kunna wara härtil, i synnerhet på de ställen där Strömen tyckes wara Periodique, eller hålla någon wiß ordning, såsom til Exempel emellan Cap St. Wincent och inloppet wid Gibraltar til Medelhafwet hwaräst Strömen altid sätter de Sjöfarande som söka Navet innåt Cadix redd; de likwäl som härom genom erfarenhet förwärfwad sig behörig kundskap, taga därföre nödig Precaution, på det sättet at i stället för det de borde sätta sin Cours directe til Navet, så gjöra de anland et stycke in på Barbariska kusten då de sedan äro säkre at träffa det rätta inloppet.
Beträffande orsakerne til Strömars Direction, så är därwid Generellt at erindra det de samma i stora och öppna Hafwet löpa från Öster til Wäster, och emellan Tropiquerne och Polerne löper Strömen halfwa åhret ifrån Polen til Tropiquen, och ardra [!] halfwa åhret ifrån Tropiquen til Polen, som härrör af Solens wäxande kraft alt efter som hon är Norr eller Söder om Aqvataren [!]. Men emedan Ebb och Flod hwilken tyckes rätta sig efter Månans lopp och wärkan, Golpher eller stora Hafswikar, Strömar ifrån fasta Landet, wißa windar, Länders och Städers, olika stärckningar [!] samt Sjöbottens belegenhet af större och mindre djup, förordsaka härwid så mångfaldiga förändringar, ty är det omöjeligit at determinera dem på annat sätt, än genom jämförelse af alla de nyßnämde omständigheter, hwarwid äfwen i allmänhet är at märka, det strömen altid i det närmaste blifwer Paralel med nästgräntsande Strand, andras så wäl som egen erfarenhet måste fördenskul upfylla bristen af den kundskap som Apriori i dy mål icke winnas kan.
Ehuru nyttigt det och wara månde, at weta ordsaken til Strömens sättande, så är det dock likwäl långt gagneligare at wid wißa tilfällen kunna determinera på stället där man wistas, deras Derection och hastighet, hwilket på åtskillige sätt kan utrönas, deraf wil jag anföra et och annat brukeligit manier, til Exempel om man i Sjön har stilt och därjämte tror sig hafwa någon ström, men är dock icke wiß därom hwartän den sätter Skeppet. Då proberar man honom på följande sätt, man sätter ut Julle eller Echaloupe utur Fartyget, deruti tages en Compaß, en tom Bekkittel, flera Djuplod samt en Logglina, hwarwid i aktages at Loggskifwan eller Skäddan hwarmed Strömen skal proberas, bör wara dubbelt så stor som en ordinair, när nu Jullen är lagd ½ Cabel längd ifrån Skeppet så stickes Lodlinan på grepen af Kittelen och gjuploden på samma ända, at de komma at ligga i Kittelen, sedan firer man Kittelen tillika med Djuploden 30, 40 à 50 famnar under Wattnet, som gjör at strömen ej får någon särdeles magt med Jullen, som blir då mäst stilla liggande, så at man sedan med Loggen kan probera Störmens [!] fart, och efter Compaßen finna hwarthän den sätter, et annat sätt är det åter då Kittelen brukas allena utan Djuplod, på det at Strömen skal så mycket lättare hafwa magt at föra Kittelen hwarthän den sätter, då Linan hwarmed Kittlen nedsänkes, igenom des Oblique ställning tillika wisar Strömmens Direction.
Skulle det åter blåsa, då Strömen proberas skal, så sker det med Jullen på det sätt: at den lägges för dragg med tilräckligt tåg, at den får sänkas wäl djupt neder, så at Jullen därigenom blifwer stilla liggande, om Strömen går nu samma direction med Winden, då ser Jullen qwickt up för sin Dragg, men woro det alsintet någon Ström, då ser wäl Jullen lika fult up för Winden, men icke med den hastighet, som i förra händelsen. Löper Strömen twärt emot, eller på sned af Winden, då wisar Jullen sin sida mot Winden mer eller mindre, alt efter som strömen eller Winden i jämförelse emot hwarandra äro starkare eller swagare. Enär nu Wädrets Absoluta hastighet är gifwen, så ärhålles tyngdens rätta direction, i anledning af det bekanta problemet, at då 2:ne olika krafter agera i olika direction, så upkommer däraf en medel-direction. Emedlertid kan det gjöra tilfyllest för en Sjöman, däräst detta sednare icke skulle så noga blifwa determinerat, at i anledning häraf gjöra en god gißning som likwäl bör wara grundat på någon slags ärfarenhet, då det i Practiquen kan wara påliteligit nog.
Den Historiska kundskapen om Strömar bör blifwa en Sjöman så mycket angelägnare at sig förwärfwa som annat fall hända kan, at han i brist däraf ej allenast gjör en förlorad resa utan och försätter både Skepp och gods.
42) Som åtskilligt är at i akttaga med et Skepps Manoeuver då man tänker at gå til Ankars, i anseende til sjelfwa årsens tid, wäderlek och Ankarplatsars olika beskaffenhet, ty bör sådant noga observeras, och hwarwid det tjenar til Principe och regla, at man då förer litet Segel nämligen Märsßegel, Kryßegel, och Förstångstag-Segel understundom Mesan alt som Skeppet är benägit mer eller mindre at falla eller lofwa, ibland är man nödsakad at föra mera Segel, men icke des mindre är förenämde Principe ostridig i hänseende dertil at många Segel tilsatte, förordsaka både beswär och esomoftast förwirring, Besättningen må wara så starck som möjeligit är, desutom får Skeppet medelst många Segel tilsatte, så stark fart at all upmärksamhet då blifwer högst nödig, i synnerhet om rummet där man skal Ankra, ej är tilräckeligit at stoppa samma fart, då man löper den fara, at sedan Ankaret är fält, Skeppet går öfwer och framom Ankaret, hwartigenom den utstuckne bugten af Tåget kan lätteligen snärja sig kring Ankarstocken och således förordsaka at Ankaret icke får fästa sig i grunden som sig wederbör.
Om man nu med wacker wederlek kommer bi de wind, seglande med Märßeglet, Mesan och Förstång-Stagsegel tilsatte, hwaräst Ankaret kal fällas 2 à 3 Skepps längder nära, lägges Roret i lä, Förstång-Stagsegel bärgas, och då Märßeglen blifwit lefwande, så gigas de up med en hast sedan Skoten äro loßade, hwarpå de strykes, Kryßeglet braßas back, och då Skeppet mist sin fart emedan Winden kommer rätt från Fören, och det börjar at sacka Akter ut, då lägges Roret Lovart up, och Ankaret låter man straxt falla, stickande wäl Tåg at Ankaret får tid at rätt fatta grund, och sedan Skeppet sackar så mycket som fordras, låter man Tåget småningom törna up, men lägger sedan Roret midtskepps eller i Lä, gigar Mesan och bärgar Kryßeglet, likaledes Förseglen, samt beslår antingen på Märßegels eller Bramsegels wis.
43) I akttages den skillnad som är Manoeuvrering med Segel och Ror, då man Förde wind skal gå til Ankars, jämwäl
44) Då Ström går på det stället där jag skal Ankra, med flere omständigheter som bidraga at wäl och försigtigt kunna wärkställa Ankring i synnerhet i en storm, då det ganska mycket ankommer på Seglens tidiga och snabba bärgning, samt at wara försedd med goda Rorgängare.
45) Huru man föranstaltar, när man förlorat en Stång eller Mast. Man bör och gjöra sig underrättad hwilka Skepps rundhulter äro mäst underkastade skadeliga åkommor och på hwad sätt det samma snarast kan ske, samt om hwilkas Conservation man bör wara mäst angelägen, härtil kan wäl korteligen swaras, at i stället för en förlorad Mast, måste man nyttja en förrådsstång, och i stället för en Stång, en Rå och så widare, äfwen at alla Rundhulten för i Skeppet, äro snarare i fara satt, än midtskepps, hwartil Skeppets stampning snarare kan wara ordsaken än des slingring; et Bogspröt är så wida et ibland de angelägnaste Rundhulten at Conservera, efter som Fockmasten stor- och förstång, jämte Rår af det samma har sit fäste och bestånd; en sådan Superficielle kundskap är dock icke tilräckelig, utan man bör weta, huruledes så wäl detta, som ock at det öfriga i före och eftergående puncter behörigen bör sättas uti wärkställighet, då det mäst gäller på, hwilket omöjeligen kan läras utan at i de yngre åren sjelf hafwa lagt handen wid åtskilliga förefallande göromål, och följakteligen genomgått alla de steg och grader, som til Sjömanskapet höra, det är och blir en aldeles ostridig sak, ja det kan antagas såsom et Axiome at den yngling som inbillar sig blifwa käck Sjöman och Officerare utan Practiquen (i et ord som har mycket at innebära) han bedrager icke allenast sig sjelf, utan med tiden Publicum och Kronan, som i sådane händelser torde alt för ofta få kännas wid dryga Läropenningar. Jag medgifwer wäl, at man i förra tider gådt för långt däruti, at man förnämligast fäst sit ögnamärke på Practiquen, utan at särdeles bry sig om Theorien, och således trott blotta Practiquen göra tilfyllest; men ehuru sednare tiders uplysning wisar Theoriens nytta och nödwändighet, torde man dock i anledning däraf hafwa fallit i et annat Extremum eller mißtag, at låta Sjö-Wetenskapens inhämtande stadna och bero ensamt wid Theorien och räkna Practiquen om icke för et öfwerlopps, åtminstone för en by sak; men den rätta och bästa medelwägen består däruti at hålla bägge för lika oumgängeliga, och således ankommer det enkannerligen däruppå, när och på hwad sätt hwardera ändamålet hälst må sökas och winnas, och då torde det wara lämpeligast at låta de yngre och läro åren mera gå ut på det Practiska, än på de Theoretiske delarne af Sjöwäsendet, efter som man då är i stånd at dem bäst utöfwa som wederbör, hwilket däremot uti mognare åren icke så wäl kan paßa sig, ej heller sig göra låta hälst en anständig Ambition (at icke paßera och agera en camerad med Jan Hagel,) bör jag då antaga en hederlig ynglings sinne, för öfrigt bör man ej föreställa sig at kunna fatta och lära samt Exequera de Practiska delarne, blott af åskådande, discurerande, läsande och studerande, därtil fordras mycken möda, arbete, Fatique och ärfarenhet; ej heller må någon föreställa sig at Practiquen winnes genom en eller annan kryßning sommardag här i Östersjön eller och genom Lastdragare fart. Den kan icke ärnås på annat sätt, än genom långa resor på utrikes orter, så wäl Winter- som Sommartid, och der flera år efter hwarandra, så til Örlogs som Coopvaerdie. Den som därföre tänker blifwa Sjö Officer måste utom denna Practiqueska kundskap nödwändigt innan han kan winna befordran til förste Öfwer-Officers chargen hafwa lärt sig Navigation, Takling, Artillerie, Astronomie, något af Skepps Byggeriet, samt sjelfwa Skepps-Manoeuvren och til en del Evolutionerne, hwilket alt utom flere års flit och utöfning icke kan inhämtas. Jag har sagt at detta är högst nödigt, ty i widrigt fall kunde en sådan Officerare ej ombetros at föra den minsta Lastdragare. Jag supponerar tillika at en yngling som wil blifwa Sjöman bör förut hafwa lagt grunden til ofwan omrörde Wetenskaper hwaribland Geometrien Trigonometrien, Arithmetiquen, Geographie, och Globernas nyttjande böra räknas, hwartil wil jag ännu lägga en omstädnighet af mycken wigt för en Sjöman, bestående uti et godt och säkert ögnamått, som på Sjön är långt wärre at kunna ärnå än til lands. Detta kan ingalunda winnas på annat sätt än blott igenom Practiquen, jag menar idka Sjöfart, och blifwer i många hänseende en Am:ts Officerare alldeles oumgängelig, i synnerhet som Evolutionernes wärkställighet til Sjös hufwudsakeligen däruppå beror. At nu uprepa alt hwad som i synnerhet på en Coup d'oeil ankommer, det woro för widlyftigt, men det är ofornekeligit at en Kölherre härutinnan bör hafwa förwärfwat sig all möjelig förfarenhet, samt bör kunna se ackter och för, det aldraminsta som fattas, och hwad som är för mycket eller för litet, för tjockt eller för tunt, för långt ifrån eller för nära intil med et ord des öga är ofta den bästa och endaste måtstocken, hwarefter alting blir lagom. Detta är alt en så mycket angelägnare sak emedan det som til et Skepp och sjöwäsendet directe och indirecte hörer, är så mångfaldigt och förenderligit at föga däremot kan sättas i jämförelser.
46) Sättet at Conservera Rundhulter tyckes wäl wid första påseendet icke wara af särdeles betydlighet, dock förfaller därwid åtskilligt som ej bör eftersättas, men likwäl undgår mången Sjömans upmärksamhet, til Exempel at en Rå hwarmed man gjorde en eller annan resa, wändes om på det sättet at öfra kant blir en annan tid undra kant, på det regnwatten icke skal hafwa tilfälle, då en och samma kant är altid upåt at fördärfwa och röta Råen, ty om den på öfra kant har några sprickor, så skal rötan ofelbart därstädes först wisa sig. Detta bör således wid deras besigtjande noga observeras, och slår det aldrig felt, at det ju så sig förhåller; likaledes hwad Rundhultens wid makthållande beträffar, kommer det mycket därpå an hwarmed de bestrykas, den så kallade Terpentine är oförnekeligen den bästa lappsalving man kan gifwa et Rundhult, hwilket därigenom kan blifwa dubbelt waraktigare är et annat som är allenast tjärat.
47 Då man i Sjön förlorat et Ror är det en angelägen omständighet, at anmärka på hwad sätt, man då skal kunna styra et Skepp. Til någon underrättelse wid så beskaffade wådeliga händelser, är nödigt at weta det man utom det wanliga sättet at då med en Cabel, Stycke-låda eller Wattenfat styra et Skepp, bör och kan man til en stor del hjelpa sig med sjelfwa Seglens behöriga Manoeuvrerande. Prof häruppå har man af det, som brukades wid Fartygens inlotsande uti Bristol-rivier, under den starkaste springtiden, wid hwilket tilfälle Rodret til Fartygets styrande gör föga nytta, det är icke utan at med flera Båtars tilhjelp sker denna Manoeuvre på det sättet, at Lotsen med dem låter styra Skeppet, men är winden god och beqwämlig at Segel kunna föras, så sker med dem den bästa och förnämsta Manoeuvren, dock så at de aldrig få stå stilla på et sätt utan blifwa de braßade, skotade och gigade utan uppehåll, nu på et straxt åter på et annat sätt, alt efter som Skeppet genom Flodens häftiga lopp gör girar, och händer ofta om ej wäl paßas up at Skeppet så omdrejas, at det kommer at löpa bakwändt eller ock sättes det på grund, som äro sådane omständigheter, hwilka icke altid kunna förekommas, ehuruwäl de omnämnde Lotsar ostridigt långt bättre förstå at wid dylika tilfällen Manouevrera et Skepp än den befarnaste Sjöman. Detta bör således gifwa anledning til åtskillige nyttige undersökningar om Fartygens wridnings punct med mera, som enkannerligen hörer til den Theoretiska kundskapen, angående Fartygens rätta Manoeuvrerande.
Utom hwad omrört är, kunde wäl någon nyttig Invention påfinnas, hwarmed et Skepp då det förlorat sit Ror, någorlunda kunde styras, den samma börde då syfta därhän som Capitainen Cherman på Ost Indie-fararen Götha Lejon med sin inrättning hade i afsigt, då han emellan Madagaskar och Surate, frugtade at i stiltie blifwa angripen af den namnkunnige Sjöröfwaren Angria, Invention bestod i et hjul med långa blad uppå i skapnad såsom Åror, hwilka genom Arckelie-Porten utom bords medelst omdrajning någorlunda kunde styra Skeppet, men som Inventionen på wist sätt war ny och i hast gjord, så kunde den ej straxt wara fullkomlig; dock kunna sådane berömlige försök gifwa anledning til något som bättre och förmånligare wara kan.
48) Förekommer och at anmärka huruledes en Mast kapas öfwer bord, och wid hwilka tilfällen det bör ske. I detta som ock i flere olycks händelser kan en Sjöman ej altid hafwa tilfälle at få ärforderlig förfarenhet, hwilken icke utom äfwentyr och dryg kostnad aflöper, hwarom en olyckelig Sjöresa ej allenast lämnar et känbart wedermäle, utan ock et öfwertygande prof hwad försigtighet man i slika äfwentyrliga händelser bör i akttaga. Lyckelig ändå den som får ärfarenhet i ty mål, mera på en annans än på sin egen kostnad. Nödig kunskap om dylikt kan icke des mindre inhämtas genom Discourßer med Sjömän ibland hwilka merändels finnes någon som belefwat sådane händelser. En yngling som har rättskaffens hog och lust för Sjöwäsendet, bör fördenskul nyttja alla lägliga tilfällen och ibland annat bruka sådana Discourser i synnerhet under Waktiden med Cameraderne angående sådant som under Sjöresor kan anses för besynnerligit och äfwentyrligit, och hwad som hända kan förnämligast i elak och stormaktig wäderlek, samt annars wid Sjöskador, eller Skepps förolyckande sig tildraga plägar, jämwäl huruledes en Besättning, jämte godts efter olyckan på hwarjehanda sätt blir bärgat, och hwilka försigtighets mått därwid böra i akttagas. Igenom beläsenhet kan och en Sjöman förwärfwa sig mycken kundskap.
Sådane böckers läsande som angå Sjöresor eller stora Sjömäns bedrifter och Sjödrabbningar borde därföre icke försummas då lägelige stunder därtil gifwes, hwarigenom den nödwändiga Historiska kundskapen, om Sjö-wetenskapens fond, förkåfring och tilwäxt inhämtas kan, hwilken hos Sjö Officerare altför ofta saknas; sådan okunnoghet härörer ganska mycket däraf, at wid wårt Amiralitet saknas et fullständigt Sjö-Bibliothek; en så mycket större nödwändighet som des anskaffande öfwergår en fattig löntagares förmågo.
49) Då man kommer i Sjön eller ock kommer i hamn, gjör man sig underrättad af gamla och befarne Sjömän äfwen af Lotsar och Skärgårds folk, om sådane märken och tecken, som bebåda god eller elak wäderlek, samt hwilka windar äro mäst rådande och gängse på wissa orter och wißa årstider, ty en liten molnfläck på Himmelen är klar, kan ofta bebåda et bywäder. Orcaner komma i hastighet, de kunna och snart wara öfwerståndne utan at moln wisar sig, men sjelfwa luften och Sjön gifwa dock sådant tilkänna, medelst utseende af mörkt eller rödaktig damb som wisar sig åt den kanten hwarifrån Orcan kommer. En Sjöman bör därföre hålla godt utkik och aldrig göra sig för säker. Igenom efterlåtenhet i ty mål, har mången seglat Master och Stänger öfwer bord, eller åtminstone förlorat et och annat Segel.
Beträffande beständiga eller rättare sagt wissa rådande windar, som Öster och Nordsjön äro gängse, så kan det i allmänhet antagas såsom en regel at om Wåren äro de Nordlige och Ostlige windar mäst härskande, och Höstetid de Sydlige, men i synnerhet de Wästlige så at Fartyg ifrån Swerige hafwa i anseende härtil, swårare at gå ut, den ena tiden än en annan, och så twärt om, det är därföre Swenska Sjömän (dock icke alla Redare) nogsamt bekant, at om man med utgående på sena Hösten fördröjer, så fortsättas de med mycken tids utdrägt, hwaraf händer, at de ofta för samma ordsak skul, blifwa i Norrige winterliggare, Redare til största skada och förlust, men när Fartygen däremot om Hösten äro på hemgående, så felar sällan at icke resan med skyndsamhet aflöper.
Långs Portugisiska kusten emellan Cap de Finis terre och Cap St. Wincent är hela sommaren igenom den Nordliga winden mäst rådande, och sedan inåt Medelhafwet infinner sig merendels Wästelig wind. Men om wintertiden varierar winden på förr omnämde ställen, och är då nog Sydelig; dylika och variable windars förhållande bör en ung Sjöman gifwa noga ackt uppå, hwarigenom den Swenska Sjöfarten Riket til mycken fördel befordras kan, föröfrigt bör en Sjö-Officerare förwärfwa sig kundskapen om Luft-Watten och Eld-Meteorer samt Wädrens förhållande öfwer Jord-Klotet, hwilcket jag altsammans förbigår emedan det altsammans är beskrifwit uti Herr Muschenbrooks inledning til Naturkunnigheten, en Bok som förtjänar läsas af hwar och en Sjöman, men af de fläste torde underlåtas, jag kan dock icke undgå at ärindra såsom en General Princip, det alla beständiga Windar hafwa sin upprinnelse af Solens wärkningar uppå stora Ocean, men at de ej kunna följa någon wiß ordning, härör af Länders olika belägenhet samt deras mer eller mindre högd öfwer Watten Horizonten, såsom på en del ställen hwaräst höga Berg lika som formera en förmur och hinder för Wädrets fria och Naturliga lopp kring Jord-Klotet.
50) Bör i akt tagas at stryka Stänger wid åtskilliga tilfällen dels under segel i hårdt Wäder, dels i Hamn, jämwäl huru de upsättas, i synnerhet då jag förlorar en Stång och skal hafwa en annan up i stället.
51) Likaledes huru man på bästa sättet skal kunna rida up för en storm och hwlika Precautioner därwid skola tagas, hwaribland förnämligast kan räknas Stänger och Råers strykande, och at mindska alt det som förordsakar Windfång, äfwen at lätta Skepper för, förmedelst tyngders plaßerande midtskepps eller Ackterut; det kommer då mycket därpå an at icke låta Tågen skamfilas i Klysen hwarföre man likaledes i akttager.
52) På hwad sätt Klädning lägges på et Ankar-tåg och huru den ymsas och förfares i hårdt Wäder, likaledes.
53) Huru man skal bära sig åt då man skal sticka Tåg.
54) Man bör också weta huru Katt sättes på et Ankare då det ej wil hålla utan går med. Detta sker med Warpankaret som kommer då at ligga framom det stora Ankaret hwars boyrep blir på Warpankaret påstucket sedan Boyen blifwit aftagen men på Warpankaret måste sättas Boy och Boyrep likaledes observeras huruledes man kattar Ankaret emedan man ännu är under Segel då Warpankaret är i bereskap at falla innan det större Ankare fälles. (Sjö-Maneouvren).
55) At katta Ankaret under Kran härwid fordras mera försigtighet än konst, men som den förra ofta eftersättes, ty bör man wara erhindrad om de Precautioner som då böra i akttagas, som består däruti at taga Pertlinan genom röringen af Ankaret så snart Katten är ihakad, och hala den styf efterhanden med rundslag omkring Pålaren, samt at Stoppare ligga på Tåget, på det at om Katthaken skulle springa, ingen olycka sig tildraga månde, som alt för ofta händt, så at Skepp och Manskap för så ringa sak i och för sig sjelf, råkad uti största äfwentyr.
56) Huruledes Skepp förtöjes där Ebb och Flod går, då 2:ne Ankare nyttjas, därwid i akttages at förtöjningen sker i samma Direction som Ebb och Flod går eller kommer, så at om de skulle löpa, i Norr och Söder, så fälles bägge Ankrarna i samma wederstrek, det största Ankaret som man låter gå, bör wara det som har längsta Tåget på sig eller 2 Tåg ihopsplitsade: ty då de äro efter som de fordras ibland mer och mindre utstuckne, fälles det andra Ankaret, hwarpå man sedan kortar in på det längsta Tåget så mycket, at bägge Ankrarne ej kommer at ligga lika långt ifrån Skeppet; om det händer at Skeppet blifwer oklart wid sina Ankare, då klaras de genom det korta Tåget, hwarwid et och annat är at i akttaga, men genom sjelfwa Practiquen bäst läras kan.
57) Huruledes man förtöjer på en Redd där ingen Ebb och Flod går, men däremot har at frukta för elaka Sjöwindar. I sådant fall bör bägge Ankrarna formera lika såsom en hanfot. Det ärindras likaledes, at å somliga ställen gifwas landtwindar som äro rätt så farliga som Sjöwindar, såsom i Adriatiska Hafwet i Golphen af Venedig, Städerna Triest och Triumcino, hwaräst landtwindar komma med sådan häftighet öfwer Bergen hän, som den swåresta Sjö-orcan, för hwilka utom Stängers och Rårs strykande som är en nödwändighet, man måste taga alla nödwändiga precautioner medelst flera Ankars fällande, jämte goda landtfästen; då det ändå knappast kan hålla och förhindra at Windens häftighet icke gör någon skada. I säkra hamnar sker förtöjningen med et enda Tåg, och midt på bukten af Tåget är en Lekare fastgjord, wid hwilken man förtöjer, och emedan Lekaren löper fritt och obehindrat omkring, så följer däraf at Tåget aldrig behöfwer klaras. En del Franska Örlogs-Skepp betjena sig wid wißa tilfällen af sådan förtöjning, hwarwid et ock annat kan wara at i akttaga, då lägenhet därtil gifwes. (Emedlertid ärinras at efterse hwad det wil betyda To lay at the chains, hwarwid en särskild anmärkning är gjord, så at flera Skepp kunna ligga tilsammans förtöjde, lika såsom uti en klasa. Holländarena förtöja wid en swår Ring som är fastgjord wid 2:ne Tåg, hwilka hafwa hwar och en sit Ankare, sådan förtöjning är dock icke allmän utan allenast å wißa ställen brukelig).
58) Huruledes et Fartyg förtöjes i hamn, som sker på åtskilligt sätt i anseende til hwarjehand olika belägenheter af Bråkbänkar Duc d'alber med mera, därwid kommer förnämligast at Considereras wattnets stigande och fallande, samt om Ebb och Flod går på samma ställe eller ej ehuru Fastmakares, Frihulters, klädningars och fordringars nyttjande äro små saker, icke des mindre bör det wara en ung Sjömans åliggande at därwid bruka upmärksamhet, hälst sådant wärkställes på åtskilligt sätt, samt mer och mindre nytta med sig förer.
59) Man bör weta at då man kommer i hamn skola altid Stångwindare eller Stångwindare-repen wara inskurne och Ginorna därtil wara klara liggande, at i en hast kunna stryka Stängerne om så påfordras skulle.
60) Man sätter och Plikt-Ankaret af Relingen med ibändt Tåg, och om det skulle likna sig til storm, halar man bugt på samma Tåg at kunna låta Ankaret gå i en hast, när så omtränger. Härwid är dock någon Exception emedan alla Reddar och hamnar icke äro af lika beskaffenhet. Detta med mera lämnas til närmare utrönande.
61) Då man i hamn ligger förtöjder på et eller annat sätt för flera Ankare, så underrättar man sig därom huru Tågen skola hållas klara, hwilket merendels sker genom Kryßeglet och Mesan när winden är så stark at Skeppet därmed kan regeras; men i stilt och lungt wäder och där ström går buxeras Skeppet rätta wägen, om det då wil swaja sig på galen sida.
62) Brukas landtåg som ofta sker, så måste de ock klaras så ofta det fordras.
63) I hamn underrättar man sig om den tilsyn som bör wara at Tågen ej skamfilas emot skägget, hwilket hwaräst ström går med Roret til en del kan förekommas. Och ehuruwäl det är en allmän regel, at alt hwad som är underkastat nötning, bör med klädning bewaras som sker dels med duk, dels med särfwingar och mattor af åtskilliga sorter, dels med Slabning af Tågwärke, dels med hudar eller skinn: icke des mindre felar mången Sjöman däruti, då han kläder antingen för mycket eller ock på sådane ställen och med sådan klädning som mera skadar än gagnar. Til Exempel mången kläder sina Märßar för om Randgården med tusenben i den akt och mening, at förekomma Seglens nötning emot Märßen, men om man nogo eftersinnar så nöta deßa tusendben långt mera et Märße Segel, än om Märß-Randgården woro helt slätt och glatt höfwlat och utan sådan klädning, ty då Seglet och tusendbenen blifwa wåta och köld sätter til med det samma blifwa de sednare hårda, skarpa och skrofliga, hwaraf enär Seglet klappar eller gnider emot Märßen, nötningen måste blifwa starkare än om inga tusenben woro påklädde. Detta kan nu til någon del gifwa en ung Sjöman anledning til nödig nyttig ärindran, at icke taga för contant och godt alt hwad af en eller annan är brukeligt; man bör därföre noga undersöka alla de skäl, som kunna wara med och mot en sak, och innan däruti tages något wist och säkert beslut, böra ricktiga försök detsamma bestyrka, hälst det är icke utan at Sjömän äro af helt olika och stridiga tankar ej allenast i små saker, utan och af sådane som äro af mycken betydlighet, och utmärker denna strid mera brist i Condiute å ömse sidor, än brist i Sjömanskap, ty både kunna hafwa aldeles rätt.
64 Uti hamn bör man så länge wäderleken tillåter, altid hafwa sina Råer braßade i fyrkant, och toppade Horizontelt samt alt Tågwärket geom halt, så at det ej hänger löst och slingrar i kring och oklarar sig. Det bör desutom wara nätt upskutit, för mera ordentelighets och zirlighets skull.
65) Skulle det blåßa hårdt, då braßas alla Rår bi de wind, för så mycket mindre windfångs skul.
66) Om et Skepp kommer at ligga på grund, hwilket sker där Ebb och flod går, observeras wid sådant tilfälle alla de försigtighets mått, som böra tagas, at det däraf icke tager skada, härwid betracktas om det har last inne eller ej, försigtigheten består däri, at Fartyget lägges på jämn grund, utan någon rygg eller dylikt, hwaraf den kunde Kjölbrytas. Sedan at den händelsen grundet woro slutande, Fartyget då lägges åt den sidan, hwarifrån slutningen går som kan ske genom lastens öfwerhalande å samma sida, ty annars skulle det hafwa olägenhet med sig, om det krängde efter grundets Docering, som på somliga ställen är tämeligen brandt och stupande, ehuru det egenteligen hörer til Styrmans Konsten, at känna alla de omständigheter som med Ebb och Flod hafwa gemenskap, så bör det dock icke undgå en ung Sjömans upmärcksamhet. Hwarwid följande kan tjena til grund och rättelse.
1) At Ebben warar i 6 timmar och Floden likaledes 6 timmar, således faller och stiger wattnet 2:ne gånger om dygnet, och därmed står wattnet stilla ¼ dels timma.
2) Ebb och Flod går starkare om wintren än om sommaren.
3) Ebb och Flodd är större om sommaren på aftnarne än om morgnarne, twärtom och wintertiden.
4) Ebb och Flod går starkare wid ny och fullmånad än eljest.
5) Ebb och Flod går starkast om året wid springtiden, men i synnerhet höst och wår, då dag och natt äro lika långa, eller några dagar därefter på somliga ställen, såsom wid inloppet af Canalen, går dubbel Ebb och Flod, men olika i fallande och flödande. Det härör egenteligen däraf, at det wattnet som kommer ifrån Nordsjön i anseende til längre omwäg, kommer sednare än det som löper igenom Canalen. För öfrigt bör man weta, at Solen för en stor del men aldramäst och förnämligast hålla Sjömän i gemen före, at Månen är ordsaken til detta besynnerliga Phenomene.
67) Som man dageligen har at sysla med Takel och Tyg, så bör det wara en nödwändig påfölgd, at man först och sist fäster sin upmärksamhet därwid, och wid alla lägliga tilfällen annoterar utan at låta de minsta saker komma an på minnet, huru alt stående och löpande Tågwärket är til arbetad och påklädt, som kommer at fara i et Skepp, til exempel. Mången Tackelmästare gifwer ej ackt därpå, hwad olägenhet det kan hafwa med sig, när 2:ne Tåg hwaraf en och samma Takel pärsedel består, äro olika slagne, såsom då Dreyrepet är tråsslagit och Ginan Cabelslagen, hwaraf händer, at efter som det ena Tåget wil slå sig med Solen, och det andra twärt emot, så wil det komma slag i Manoeuvren, hwilket sedan ej på annat sätt än med Tärß eller Dreyare hjelpas kan. Likaledes påklädes Tågwärke nu förtiden annorlunda, än i förra tiden, såsom Barduner Topläntor på Bramrår med mångfaldigt mera, man bör också weta huru Tågwärket far, såsom at store Hals, Krampans eller Halshålets ställe i sidan af Skeppet bör wara för om Stormastens förkant wid Däcket, at räkna så mycket, som halfwa Stor-Råens längd är Skifwans förkant för Skotet ackter om Mastens ackterkant, äfwen hafwa Råns längd, således blifwer det då Rån är Braßad tilräckeligit rum för Skothornet och Blocket, i anseende därtil, at Rån kommer på Mastens förkant, men för Focke Skotet bör Skifwan komma något akterligare, ungefärligen så mycket som Mastens tjocklek är än föregående proportion, af ordsak, at Fockhalsen ej kan bringas så långt förut i proportion som Store Halsen i anseende til Gallionens och Fockmastens belägenhet, hwilket nu förtiden emot det bruket blifwit förändrat och hulpit, dymedelst at Fockmasten plaßeras akterligare, och at långa Deviter brukas som räcka så långt fram, som Gallion. Men som detta ändå ej gjör tilfyllest, ty bör omrörde Skifwa komma som sagt är akterligare än halfwa Råens längd, hwarwid bör äfwen sidans mer eller mindre infall Consideras, så at Realen icke är utan Exception. Öglebulten för et Skots stående part har man tilförne satt ackter om Skifwan, sedermera mit under, men på små Fartyg kan den komma något förom, ty därigenom får Skotet en bättre ställning, i synnerhet om inrättningen af en arm blifwer gjord i Meßan Röstet för Storskotet, hwilket nu förtiden brukas. Slika och än omständigare anmärkningar böra upsättas för hwart och et Tåg af det löpande gotset med alla de förändringar och skäl som därtil kunna äga rum och är til märkandes, at en del låta det samma fara mera midtskeps långs Masterna neder, andra åter Bordvärts långs Wandten, det förra är mera lämpeligit för Örlogs Skepp til bättre utrymme för Canonernes handterande, hwarwid sannas ordspråket Nulla Regula fina Exciptione, hwilka i synnerhet wid åtskilliga Fartygs tiltakling merendels förefaller, men det kommer då därpå an, at gjöra en ricktig och förnuftig urskillning, hwilket dera sättet framför et annat bör hafwa företräde: för mera uplysning wil jag här anföra et enda exempel, huru en sak i sådant fall behörigen så wäl å ena som andra sidan bör skärskådas.
På Orlogs och Coopvaerdie Skepp, brukas för Märßefallen fasta Knektar, som äro bultade til sidan af Skeppet, de luta för öfwer, och Skifwan uti dem uphugges på det sätt, at den wisar sig förut, midskepps til efter som manskapet kommer til at löpa långs Däcket i en sned direction, då Rån skal hißas. Understundom inrättas deße Knektar öpna under Skifwan, på Ostindiefarare Nayas i stället för en sådan Knekt, et enkelt Block wid en Öglebult i sidan, hwarigenom fallet kommer at fara, detta Block hänger således fritt, at det kan wrida sig efter hwilken direction det hälst äskas skulle. Til en del smärre Coopvaerdie Skepp, brukas utom des 2:ne inrättningar et enkelt Kryßhult med hufwud å hwardera ändan och Skifwan mit uti förfallet, et sådant Kryßhult sättes Horizontelt, bultas til sidan och Skifwan uphugges äfwen i en sned Direction. Nu blifwer frågan efter som inrättningen förfallet ej allenast är af olika beskaffenhet, utan och ömsom af Sjömän förkastas eller för godt ärkännes, hwilket dera sättet är det bästa, eller om et af dem wärkeligen bör och kan med fördel nyttjas? härtil swaras, at efter noga öfwerwägande kunna alla tre wara goda och nyttiga, då hwart och et af dem wid särskilta tilfällen blifwa behörigt nyttjade; ty korteligen at säga, så böra Knecktar sättas på stora Skepp, aldenstund de äro fullkomligen starka, och man desutom genom dem kan hafwa et fullkomligit för- och akterhåll. Olägenheten härwid om man så wil kalla det, består däruti at Skifwan icke kan wrida sig efter olika Directioner, äfwen tyckes at Skifwan i en Kneckt icke så snart och beqwämligen kan blifwa botad, som i et Block, enär så i hastighet påfordras skulle, däremot då et Block i stället för en Kneckt brukas, så kan under hysningen och halningen ske, i hwilken Direction det hälst fordras skulle, såsom om Skeppet kränger mycket å en sida, då Manskapet kommer at stå mer eller mindre i Lä eller Lovart. Med Block händer likwäl den olägenhet at efter som detta hängande, lät och wara at det woro upfångadt, så ringkinkar det lika fult, och sätter emellan hwarje halning tillika på fallet, om icke dästomera folk sättes i för och akterhand. Til et sådant Block fordras och et särskilt Kryßhult, eller swår Hornkrampa för fallets beläggande, hwilket unbäres då en Kneckt brukas. Det är dock icke utan at inrättningen med Block ej allenast har nytta med sig, utan och wid wißa tilfällen blifwer oumgängelig, nemligen i den händelsen då sidan på et Skepp är så låg, at en Kneckt wid den ej kan få sit fäste, hwilket plägar förefalla på små Fregatter akter uppå Hytte-Däck hwaräst Kryße-fall kommer at löpa neder: beträffande det Horizontela Kryßhultet, så är inrättningen däraf på smärre Fartyg både beqwämlig och stark nog. Således är nu nyttan oförnekelig med alla deßa 3:ne inrättningar, och wil jag härmed flere dylika Considerationer at förtiga, hafwa ärindrat at en ung Sjöman icke utan noga granskning, ej heller blott efter en annans Caprice och godtycko, förkastar något som på et eller annat sätt kan wara brukeligt, hälst det fast ej wid alla dock wid wißa särskilta tilfälligheter, kan wara förmånligt. Härwid bör man wara så mycket upmärksammare, emedan fördommar och inbildning eller inrotad wana hos en del ganska mycket wärka. Under en Sjöresa böra dylika annotationer och reflectioner öfwer taklingar blifwa författade aldenstund alt hwad som är af någon betydeltahet [!] i en Instruction, icke kan wara infördt, sådant förbjuder sig sjelf och skulle flera Volumer i den händelsen blifwa otilräklige.
Likaledes annoteras, huru alt stående Tågwärke ej allenast påklädes utan ock är tilarbetadt, samt fastgjord, hwartil hörer klädningar, surrningar, tränsningar, bändslar, m.m. Detta är så mycket angelägnare, som man ofta finner, at på en del Skepp äro både Wandt och Talje-rep emot alla prenciper lagde och inskurne, in summa taklingen blifwer för en ung Sjöman et af de ämnen, hwaruti han flitigt och med upmärksamhet äfwen uti små saker bör studera, och det så mycket mer, som det i allmänhet kan sägas, at det gifwes många goda Sjömän, men däremot ganska få takelmästare.
68) Under påstående resor bör en Yngling, förwärfwa sig den kundskap som egenteligen tilkommer en befaren Matros, hwarigenom grunden lägges, at sedan så mycket snarare lära sig tacklingen, det samma består förnemligast däruti, at weta huru alt Sjömans-arbete skal förrättas såsom Splitsa, Knopa, lägga på bäntslar, kläda, inbenda Block och förfara Naglar, at skifworne icke skära i grund, förse eller skära in nytt när något blifwit skamfilt eller sprungit, för den ordsaken skul är det altid den förfarnaste Matrosens skyldighet, at efter storm och elak wäderlek gå up uti wädret och gjöra rund, til at efterse om något af stående och löpande godset, Seglen, eller Blocken m.m. tagit skada eller ej, på det at alt tidigt kan botas och hjelpas, hwarföre på Örlogs-Skepp wakt hålles i Märsarne af de käckaste Matroser, som och förstå at lägga Mattor, plattning, sarfwing och spinna Sjömansgarn, äfwen bör han weta huru Segel, takel och tyg under sjelfwa seglingen skola handteras, samt tillika wara en god Rorgångare, hwari han ställes på prof då et Skepp i storm skal styra fördewind, eller och då man brukar Läsegel, men i synnerhet Drifware eller för mycket aktersegel, äfwen at styra wäl, då man skal loda eller gå til ankars.
69) Man bör gjöra sig underrättad huruledes allahanda Segel böra wara tilskurene, likaledes sömmade, hwilket är så mycket angelägnare, som man hitintils haft et oriktigt begrepp om deras rätta skapnad och ställning. Til exempel Sjömän och Segelsömmare hålla det för en regel, at et Segel bör hafwa någon buk i sig, hwarigenom de tro at wädret likasom bättre fångas, icke des mindre strider sådant emot det som Theorien och erfarenheten klarligen wid handen gifwer, ty om man betracktar et sålunda skapat Segel, så wäl i den Werticala som i den Horizontelle ställning, skal man finna at wädret då på det samma agera i olika Direction, utan at sådant nu widlyftigt undersöka och förklara denna sak, så länder det en ung Sjöman til rättelse, at alla Segel ofelbart böra wara på det sättet skurne och sömmade, at de komma at stå helt platta, i synnerhet i anseende til den Horizontelle ställningen och utan ringaste buk, lämnandes behörigt rum för Seglets sträckning, at då det tilräckeligen sträckt sig, alt står före som wederbör, och om man sedan wille hafwa et sådant Segel ännu fullkomligare, så bör det omsys och de medlersta Dukarne måste afkortas, at dymedelst aldeles borttaga den buken, som Seglet bekommit genom Dukens och Likens sträkning, ehnru [!] man skal finna ganska få Sjömän, som wilja gilla hwad sakt är; så är det dock grundat på sådane Theoretiska sanningar- som ej kunna kulslås, i följe hwaraf det äfwen slutas kan, huru nödigt det blir, at Theorien och Practiquen räcka hwarandra liksom hjelpsam hand.
Det är icke utan at ju Theorien tyckes ofta wara mindre pålitelig, i synnerhet då den Abstracte handteras, och egenteligen däraf kommer, at man wid en saks betragtande Theoretice allenast, fäster sin upmärksamhet wid en eller annan wärkande ordsak, men ej har afseende på alla flera därwid tillika Concurrerande omständigheter, som ärfarenheten medelst ricktige rön och försök, wid handen gifwer, hwaraf Theorien ej annat kan blifwa än ofullkomlig.
Til at uplösa denna gåta, som i wist hänseende låter något Paradox, må et eller annat exempel här hafwa rum. Man wet at Herrar Mathematice däribland Chewailer Renau den förste och sedan flere efter honom hafwa uplöst det problemet, hwilken angel är den bästa, et Ror bör hafwa på et Skepp, för des styrning, som efter Algebraisk uträkning blir 54° 44'; men om man skulle på et Skepp wilja wärkställa detta, så blefwo det omöjeligt; twärt om medgifwer ärfarenheten, at Rorets angel ej behöfwes större än wid paß 30 à 35 grader ordsaken til sådan skillnad ligger däri, at Mathematice hafwa ansedt wattnets lopp, til Roret paralelt med Köln, då det likwäl wid wattnbryningen får en helt annan och mera perpendiculair direction emot Roret. Det är likaledes bekant, at Mathematice mycket skrifwit samt sökt bewisa huruledes wädrets tryckning förhåller sig i et Segel; men hela denna Theorien är så wida fast, efter som man ej haft afseende på den skilnad, som är i wädrets wärkan relativt, ti en större och mindre area af et Segel. Och aldenstund et Skepps wälsegling, ganska mycket beror på wäl skapade Segel, så bör utom det anförde erindradt blifwa at wädret under bi de winds segling wärkar starkare på et Segel i lä, än i lovart, Herr Baude i sin bok kallad Maneouvrier wil ej medgifwa detta, utan är af en helt annan mening, men han tyckes fela ganska mycket i sina tankar, ty han har icke besinnat, at den distance, som är emellan sjelfwa Seglet och Masten, wid hwilken Seglet är fastgjord, formera likasom wectis eller halfstång, i anseende hwartil Seglet wänder sig platt för winden, när brassar slippa lösa, och således icke efter des mening, för den ordsaken at wädret med mera kraft trycker på Seglen i lovart, än i lä, ärfarenheten bestyrker äfwen detta, hälst Seglet i lä har största buk. Angående Seglets rätta skapnad och stick, så förhåller sig därmed i allmenhet på det sättet, at låga, breda och mäst fyrkantiga Segel, gjöra större nytta, än höga smala och med mycken gilning; dock finner undantag häri rum; ty är Fartyget kort och af liten längd med 3:ne Master måste det sednare blifwa i akttagit.
70) Man bör äfwen gjöra en samling af alla de berättelser, som af Sjömän gjöras, at hafwa bidragit til et Skepps wälseglig [!], ehuru en stor del äro utan grund; så gifwes likwäl däribland somlige, af den egenskapen at ordsaken därtil igenom Theoretiska och Physiska samlingar bewisas kan. Til exempel hwarföre det ena Skeppet fordrar olika lastningsätt emot et annat: hwarföre lösa Wandt, Stag, Barduner, braßar, m.m. bidrager til wälsegling eller ock twärt om hwarföre Masterne Kilas i Däck på et Skepp, et annat åter wil hafwa dem okilade: hwarföre et Skepp seglar bättre om natten än om dagen, som af luftens olika beskaffenhet härröra, månde om Sommartiden då det är warmt om dagarne och kalt om qwällar och nätter hwaraf Tågwärket antingen sträckes eller hopdrages, wid wälseglingen Considereras wind och wederlek antingen det är bi de wind eller forde wind, antingen stormaktigt eller smult watten, och så widare: sådane och flere dylika anmärkningar äro ej utan nytta, de gifwa anledning til åtskilliga försök och förbättringar, så wäl i anseende til Fartygets Construction som ock Takling m.m.
71) Så oförnekeligit det är at en Sjöman under sina resor för hwarjehanda farligheter kan wara utstäld, så nödigt blifwer det ock at han känner sammansättningen af alla de delar, hwaraf et Fartyg består, på det han i anledning däraf kan sluta om någon olycks händelse timma skulle, som därmed gemenskap har på hwad sätt den bäst kan hjelpas, man bör således utom det som genom ärfarenhet winnes, söka sådana underrättelser som angå Fartygets hwarjehanda och olika bristfälligheter, hwaraf de kunna härröra, och hwaräst den mäst finnes, samt sättet at bota dem, til exempel läckor som äro farliga utom bords, yppa sig merendels på sådane ställen, hwaräst man icke kan komma åt, at med drifning förse et Nåt såsom förut under Gallions knäen äfwenledes långs efter förstäfwens spunning, hwaräst ändarne af bordläggningens plankor stadnar, Laskor, Bultar, Naglar och Spikarna i Rorfingerlingerna, då de ej äro wäl försedde, samt fördålde Skörror och Maskehål gifwa och så watten, jämwäl om hålen på Skeppets akterstäf under aflöpningen, eller genom swår sjögång gifwit sig från Kölen, understundom Bultarne i röst och Puttingar, hwilka ibland äro täta och ibland otäta som på Furu Fartyg hända plägar, man har exempel därpå at et Fartyg blifwit fyra gångor å rad Köhlhalt innan man kunnat finna hwaruti läcken bestådt, som härrört däraf, at Bultarne som igenom bottenstockarne och Kölen samt löskölen blifwit slagne woro för slabba och otätta på underkant, eller och förråstade, så at de emellan fasta och lösa kölen gåfwo watten. Läckan blef sedan botad på det sättet at Skärnaglar blefwo inslagne en på hwardera sidan om Bulten och emellan Skärnaglarne blef Råtet drifwit och Blyplåtar spikade på löskölens underkant, där Bultarnes ändar stadnade. At de omtalte Bultar gåfwo watten war mycket mindre, at förmoda hälst de efter wanligheten räcka, fasta Kölens underkant ej närmare än 2 à 3 tum, men bäst woro det om de klinckades på fasta Kölens underkant, hwilket ehuru nu för tiden obrukligt likwäl kunde med säkerhet i wärket ställas och hwaraf en och annan förmån härflyta kan, olägenheterna at förtiga.
Alla bristfälligheter komma af Timrens och plankors förruttnelse af Läckage eller af tid och ålder, de förra kunna genom ständig tilsyn förekommas, bestående til exempel däruti at med bly och god kraga wäl förwara det stället, hwaräst Bogsprötet ligger på förstäfwen; ty gemenligen händer det at rägnwatten drager sig ned på samma ställe och med tiden ansticker både stäf och fölljare, dylik skadelig wärkan af rägnwatten wiser sig äfwen wid hwalfwets underkant, samt på alla sådane ställen där inrättningar är af Tallwärkes-bord, pållare, portar, skarndäck, listwärke, med et ord, där watten kan bli stående och tränga sig inn i Nåt och Sköror, de sednare bristfälligheterna beträffande, så är därwid något besynnerligit at märka, nemligen at alla Fartyg som äro i fart med tiden förruttna til intimmer efter en sådan Wattulinie, Skeppet får då det kränger mycket, eller ligger under kölhalning, och sedan neder åt den wattulinien Skeppet ligger förut utan last. Likaledes förmärkes sådane skadeliga åkommer neder i skarpen akter och för, hwilka förnämligast härröra af tätt förtimring i följe af det anförda så blifwer det likaledes.
72) En Sjömans åliggande at wara wäl underrättad, huruledes et Fartyg på bästa sätt skal kunna Conserveras, hwilket är ganska stor betydenhet; de felaktigheter som mäst förordsaka at ej sådana brister blir tidigt botade, får man i wist afseende ofta hänskjuta til dem som äga Disposition hwilka intagne af falska hushållnings och besparings principer icke befinna at kostnad i småsaker men i rättan tid anwänd spara större utgifter, som i en framtid blifwa oundwikelige sedan skadan som genom en ringa kostnad förut kunnat hjelpas blifwit mera syn och känbar.
At hålla et Skepp altid rent och snygt och med frisk luft samt fritt för läckor är oförnekeligen til des Conservation, det mäst bidragande medel, hwilken hushållning ingen Nation bättre förstår än den Holländska, icke des mindre förfaller härwid åtskilligt som efter årsens tid och wäderlekens omskiften bör i akttagas såsom krängning, kölhalning, dicktning, lappsalving, skrapning, tjerning, målning, gitning, m.m. äfwen hwad tilfälligt wis kan förordsaka at et Fartyg blir mer eller mindre waraktigt hwad den första omständigheten beträffar, så är utom hwad i föregående punct omförmäles, nödigt at bruka Wäder-Segel samt trumma förut, då Skeppet ligger utan Bogspröt i Lagert uplagt wäderhål akter och för, jämte öpningar i garneringen och wäderluckor på Skotten i rummet, samt portarnes och luckornes öpnande befordra wäderwäxling. Likaledes gjöra Soltält efter det Engelska sättet inrättade mycket nytta, hwarigenom Solhettans brännande som mycket skadar Däcken förekommes: Inrättningen af Kran som kommer under wattnet på den ena sidan mitt under storhalsen och hwarigenom wattn insläppes och sedan åter utpumpas: Gitning som skall ske om Sommaren för och efter Solens up- och undergång hwilken där en Örlogs Flotta ligger, medelst pumpning och Slanga beqwämligast i wärket ställas kan tidig Dicktning med det mera som därmed gemenskap här är altsammans sådant som oumgängeligen fordras til et Fartygs widmagt hållande, det blifwer äfwen nödigt at weta på hwad sätt det skall förekommas at Sjö-makten icke må skada och aldeles förstöra et Fartyg wid hwilken sednare omständighet många rön och försök äro gjorde hos hwar och en främmande Natjon, men ännu icke med wißhet sägas kan hwilket är det bästa och säkraste medel at hindra des förödande wärkan; det som nu tillfäligt wis befordrar ändamålet af et Fartygs Conservation, består däruti at et Nytt Fartyg har tillfälle at föra Salt, hwarigenom både Timmer och Plankor blifwa ganska waraktige at kunna emotstå föruttnelse hwar wid likwäl den olägenhet händer, at Spikar och Bultar blifwa af Saltet snart nog förstörde, så at et sådant Fartyg med ny Spikning tid efter annan måste förses i synnerhet om det ständigt kommer at föra Salt. Fartygens waraktighet beror ock så mycket på et godt ställe där de kunna uppläggas under den tid de icke äro i fart, jämwäl at ej låta et Fartyg ligga med en och samma sida emot Solen eller och emot en landbacke där orenlighet och Insecter samlas och sedan wid fartyget sig fästa.
73) Man bör ock så weta hwad olika wärkan et och annat gods hwarmed Fartyget lastas gjör til et Fartygs mer eller mindre waragtighet så nyttigt och fördelaktigt det kan wara at et Fartyg får föra Salt, så skadelig och förderfwelig blifwer däremot en Olje-Ladning för et Fartyg; ty den åstad kommer guarnerings och timmers förutnelse snarare än sig det någon föreställa kan: deßutom medförer denna Ladning den olägenhet at då Oljan genom spillning och läckagje blandas med wattnet som står i hål Skeppet så blifwer däraf et tjockt slem som fäster i wåghålen så at wattnet icke gjerna kan komma til Pumparna i hwilken händelse det är angelägit at wara försedd med Tåg eller kätting i wåghålen, hwarigenom de kunna hållas rena på det wattnet dymedelst altid måtte få et obehindrat lopp til Pumparne, at Oljan gifwer läckagje kommer i synnerhet däraf at den på endel Levantiska plattsar slås i stora Krukor som kunna gå sönder fast de stufwas i åtskiliga Lager af därtil förordnade Personer som därom hafwa särskild kundskap: förenämnde olägenhet yppar sig förnämligast wid Tjäru-Laddningars förande, ty Tjäran med wattn beblandad täpper aldeles ingen [!] wåghålen hwarigenom Pumparne blifwa oklara, Alldenstund större delen Couphvardie-Skepp sällan eller aldrig bruka Tåg i wåghålen ty nödsakas man på dem at drifwa Guarneringen och Pumpsotet 3 á 4 Fot högt öfwer Guarneringen i botten och sedan med blålera bestryka nåten efter som Beket uplöses af Tjäran hwarigenom nåten skulle blifwa otäta och Tjäran drager sig genom Drefwet, det är til märkandes at af Tjäru-Laddning, kan understundom blifwa så mycken läkage at efter utlastningen däraf flere tunnor kunna uphämtas som stadnat qwar på Guarnerningen i bottnen.
I bland Laddningar som mycket skada et Skepp, kan man också räkna dem som består af Spannemål hwilka i anseende til den wärma och hetta som af den förordsakas, antänder Plankor och Timmer, så at de däraf får lika som kallbrand i sig hwaraf sedan deras förutnelse upkommer: här wid är at märka det inga Fartyg til Spannemåls förande äro tjenligare än de som förut fördt en Salt-Laddning, emedan Saltet som dragit sig in i trädet gifwer ifrån sig en kyla som hindrar både Spannemålets ihopbrinnande som och at den ej kan annsticka Plankor och Timber, Beträffande den försigtighet som wid Spannemåls förande fordras så i akttages at efter Skeppets storlek gjöres afplankningar nemligen: på stora Skepp på det sättet at 2:ne Skot sättan twär-Skepps För- och Akter, hwarigenom Skeppets rum på längden blifwer delt i 3:ne delar och sedan 2 à 3 Skot Långs-Skepps det ena mid-Skepps och de andra 2:ne ungfärligen mellan sidan af Skeppet och det medlersta Skottet, men barlasten lägges mid-Skepps på bottnen, afplankningar behöfwes ej neder til bottnen af Skeppet, utan allenast 4 à 5 Fot under Spannemålens öfra kant. Är Fartyget ej störe än at Spannemålen står ända up under Däck, eller och om den ej fyller up med styckegods der på lastat warder då äro alla afplankningar onödige, hälst de äro gjorde til den ändan at förekomma Spannemålens förflyttning Akter och För eller åt någondera sidan, som i sådan händelse skulle förordsaka mycken olägenhet som kunde upkomma genom Skeppets hajning eller och rullning och slingring, genom efterlåtenhet af nödwändige Skott och afplankningar har händt at Skepp kantrat.
Alla swåra Ladningar bestående af Canoner, Amunition, Ankare och Järnsorter med mera dylikt, böra med mycken aktsamhet stufwas så wäl i anseende til godsets behöriga distribuerande, som och Skeppets Conservation om sådant bör man gjöra sig, underättad äfwen huru Barlasten bör förhålla sig emot lättare gods, då et Skepp däraf får sin Laddning: til Exempel: då Ost Indie farare som gå ifrån China förhåller det sig härmed merendels sålunda at om hela Lasten Considereras för 15, då är 3½ däraf at räkna för Barlast, eller sådan wara som har samma tyngd som Porcellaine, 7½ för Lasten i rummet och 4 för den som kommer mällan Däck. Detta wil så mycket säga at om Ost-Indie fararen är af 450 Lästers drägtighet då beräknas Barlasten til 120, Lasten i rummet til 225 och den emällan Däck til 105, som til sammans utgjör 450 Läster.
Angående Laddningar är äfwen at märka, det en del Sjömän påstå at Salt-Laddningar böra räknas ibland de swåra i synnerhet då stora Skepp dermed lastas; ty utom Saltets Specifique tyngd som är tämmeligen stor, hwarföre en wiß och särskild Lastning för det samma fordras medelst Saltkistors inrättning emellan Däck, och underbäddning i slaget af ris och Mattor så packar det sig tilsammans såsom det til en hård klimp och Maßa wore förwandlat hwarigenom sjelfwa Skeppet icke kan få den beqwämlighet som för et så stort Skråf ansees wara oumbärlig; Skeppet arbetar då under sådant twång at naglarna i bottnen skufwa sig ut en half tum wid Cuarneringen i bottnen, hwilket tyckes tilkänna gifwa at både Skepp och Last wilja hafwa lika som enahanda bewägning eller sådan egenskap som är elastique: Detta Raisonement lemnas icke des mindre uti des wärde och til närmare granskning: sammaledes som detta gifwit anledning at bygga wåra Swenska Skepp swårare och starkare i förbindningar än som andre Natjoner bruka; hälst längre Resor med Saltets förande oß förestår än annorstädes; ännu en omständighet som med föregående Resonement kan hafwa gemenskap bör tilläggas nämnligen at et swagt Skepp som Seglar allenast på Barlast kan ofta under des bewägning, så gifwa sig at det därigenom blifwer läckt, men om samma Fartyg skulle sedan få en beqwämlig Last, såsom af Trädwirke, så blifwer det därigenom lika som lindrigt, stöttat och sedan däraf åter häckt och tätt.
Utom de nu uprepade mer och mindre nyttige samt skadelige och swårare Laddningar, gifwes äfwen sådane som äro ganska äfwentyrlige at föra; däribland må wäl en Krut-Laddning, ansees såsom den farligaste, och som eldens förwarande där på mäst beror, at icke något äfwentyras, och hwar och en känner den aktsamhet som fordras wid Krutets handterande: ty går jag nu med stillatigande förbi alla de omständigheter som där til höra, men däremot något omrörer en äfwentyrlig Laddning, som ej allom så noga är bekant, och hwilka försigtighets mått därwid böra i aktagas, sådan är en Laddning, som består af Saffranum eller oägta Saffran, (Saffran-battard) Däraf gifwes 2:ne sorter, nemligen: Seidin eller Seida, och Nombrosin, som är de bästa; Denna Saffran är ej annat än blomster af en ört, som ifrån Barbariska Kusten men i synnerhet från Alexandria warder hämtad, den wäxer och skördas som den ägta Saffran, torrkas, males och embuleras, men däremot måste den försigtighet brukas, at innan den lägges i baler och inlastas i et Skeppp [!], bör den wara wäl torrkad; torrkningen får ej ske i Solhettan, utan i skuggan. Om denna Färge-Ört hwarmed Siden färgas, röda af åtskilliga Colleur, blir wåt eller fugtig inlastad, och luften därpå får gjöra wärkan så kan et Skepp, därigenom lätteligen sättas i brand; hwilket alt för ofta händt. Sjömän weta därföre, at hålla Luckorna wäl tilslutne, så snart denna wara blifwit intagen. Bomull, Hampa och Lin, äro likaledes farliga, och kunna taga Eld, om Balerne lägges in wåta, eller om de blifwit wåta genom tillfällige läckor.
74) Då man far till Sjös underrättar man sig om sådant som rör Skeppets befraktning: Til Exempel: Tungt gods, gifwer mindre fragt än lätt gods. Fregatter hafwa derföre fått Namn af enkel, eller dubbel, och under tiden 3 dubbel Fregatt, häruti har wäl något undantag, som beror på fredelig, eller ofredelig tid; hwartil hörer och nödwändig kundskap, huru beskaffadt är med Cartepartier, Conoißementer, Policer, Haverier, Aßecurancer, Protester, Declarationer och Bodmerie m.m. Man bör och weta, huru de mäst Handlande Natjoners Mynt-sorter, samt mått och wigt i det nogaste sig förhåller emot det Swenska, men i synnerhet hwad här i Swerige om den Swenska Sjöfarten stadgad är. Til den ändan, förskaffas och läses alla de Förordningar och Reglementer, som tid efter annan i detta ämne, på Trycket utkommit, i anledning häraf, bör med all billighet den slutsattsen gjöras, at det ej är nog om en Sjöman eller rättare sagt en Officerare förstår Skepps-Byggeriet, Takling, Navigatjon, eller Styrmans-Konsten, Artilleriet och Skeppsmanoeuvringen, jämte Evolutionerne: icke at förtiga Konsten at utan twetydighet förstå så wäl dag som nattetid, hwad som til Sjös befalles, hwarjehanda Signalers rätta betydelse; des kundskap bör utom de anförda hwiket [!] kan anses såsom des Hufwud Studium, äfwen sträka sig til mångfaldiga grenar af Wettenskaper, som hafwa gemenskap, med Commerce, wißa Manufacturer, Fabriqver, och Handtwärkerier hwaruti Herr Capitainen Strömberg, lämnnat allmänheten, med en på Trycket utkommen tractat, såsom til et försök et berömwärt wedermäle af flit och ospard möda, samt androm til efterlefnad, at bruka upmärksamhet wid alla lägliga tillfäen, hwaraf både Sjöfart och Handelen kunde befordras. Härtil må läggas, at förstå huru et riktigt och redigt Debet och Credit skall hållas. Mit afwikande härmedlest ifrån ändamålet som borde gå därpå ut at leda en yngling til kundskap i Sjömanskap, torde nu icke wara utan grund, emedan härigenom wisas huru han under sina resor på oändeligit sätt kan göra sig nytta af det som wid åtskilliga tilfällen kan blifwa honom lika oumgängeligit, som alt det öfriga egenteligen kallad Sjö-wetenskap, utom alt detta bör ej förtigas, at känna sanna läran om Gud, Lagfarenheten och Läkare konsten.
Om någon i anledning af det anförde skulle göra den slutsatsen, at man fordrar de af en Sjöman hwad ordspråket säger, at wara Ale qvid in omnibus så är det samma långt från min tanka; mit upsåt syftar förnämligast därhän at wisa hwad mycken flit en yngling som applicerar sig til Sjöwäsendet, bör anwända, ej allenast at förwärfwa sig all möjelig kundskap i de delar som honom hufwudsakeligen tilhöra at grundeligen förstå och hwilka änskönt hans lifstid skulle räcka intil sednaste ålder, icke tilfyllest kunna utläras, utan ock i sådant som med Sjöwäsendet en nära gemenskap äger, och om han i detta sednare ej äger fullkomlig insigt så bör åtminstone däruti så mycken grund wara lagd, som billigt af hwar ock en förnuftig [Sjö-]man äskas månde. Til exempel man kan icke begära at hwar och en Sjöman skall wara en fullkomlig Segelsömmare eller Repslagare, m.m., men han bör icke desmindre weta hwad slags duk til hwarjehanda slags Segel bör nyttjas och huru Seglen böra wara beskaffade, äfwen på lika sätt hurudan Hampan til godt Tågwärke böra wara, på hwad sätt den sorteras, spinnes och slås, samt anwändes til mer och mindre angelägna behof. Jag tror få Sjömän kunna härom gifwa omständelig underrättelse, ännu mindre at göra et rigtigt besked på hwad sätt Tågwärke behörigen skall slås, tjäras och handteras, wårdas, til tyngd och famnetal uträknas, och huru des absoluta styrka är, samt hwad Theorien i detta ämne wid handen gifwer: större delen låta detta bero på et godtycko, eller ock på en mindre grundad ärfarenhet til exempel jag bör ej allenast weta at et Surtåg om 4 tums tjocklek med 6 parter kan tilräckeligen hålla en tyngd af 60 Skeppund och däröfwer, utan ock huru långt jag kan twinga et sådant Tåg innan det brister af. Det är icke utan at härwid förefalla Considerationer, såsom af hwad slags Hampa det är slagit af tjärade eller otjärade Garn, Troß eller Cabelslagit nytt eller gammalt, mer eller mindre förstockadt m.m. Detta oagtadt kan likwäl et medium finnas hwilket på rön och försök måste ankomma; men huru få äro de som wilja [haf-]wa den mödan ospard. Andra åter som sådane försök hafwa anstäldt hålla det för en stor hemlighet at uppenbara; men komma icke ihåg huru litet förstånd de därmed röja. At komma närmare til saken, huru litet Sjömän bekymra sig om det nyttiga och gagneliga, så må jag fråga, huru många af dem förstå at uträkna kraften af Taljor och Ginor, och hwaruti en Mantels wärkande kraft består: De finna wäl at den samma är stor, men därföre icke sådan at då den får agera på sjelfwa tyngden tillika med Taljan är des kraft lik så stor som sjelfwa Taljan. Beträffande Takel-ritningar, huru många af det slaget eller hwaräst får man se dem? hwilken är det som hos oß pläga updraga dem? häremot må man billigt förundra sig öfwer at en del Sjömän tilbringa ofta onödigt wis med sådant som är dem mindre nödwändigt, ty hwad gagnar dem at förstå allahanda krokiga Liniers uträknande, äfwen at updraga en Skepps-ritning, men weta sjelfwa Skepps-kroppens sammansättning, som är långt angelägnare at känna, då skulle det icke hända at man blefwo wilrådig, för en Spunning eller skjöra i en planka, och tro at et Fartyg för det samma borde Caseras, icke besinnande at hwart och et nåt kan på wist sätt anses såsom en stor och öppne stjöra innan det warder drifwit. Ännu något i samma ämne. Jag medgifwer at mången Sjöman förstår åtskilligt i [Skepps-]byggeriet, men til äfwentyrs, känna de icke så mycket det som hörer til sjelfwa bemastningen af et Fartyg som likwäl för dem är långt angelägnare efter som den med Taklingen har en ganska nära gemenskap. Därföre händer det at en Mast, Stång, Salning, m.m. Stagas och bräckes af, hwilket sedan tillägges Byggmästaren såsom et fel, då likwäl Takelmästaren eller Kölherrens mißtag dertil warit wållande: Det har ju ofta händt at sedan Skeppets master warit insatte och Salningar med Eßelhufwuden inrättade efter det fall som en Stormast bör hafwa akter öfwer, har samma Mast sedan blifwit stadgad rätt upp och ned, af ordsak at man händelse-wis någon gång funnit at et Skepp seglat bäst efter en sådan Mastens ställning föreställande sig at en Masthållning akter öfwer wäl allenast Skepps-Byggmästarens godtycko icke befinnandes at sådant sker för Råens bättre braßnings skull bi de wind, flera ordsaker at förtiga. Ehuru det skulle tyckas wara swårt at utstaka för en ung Sjöman wißa gräntsor, huru långt hon bör gå med sin kundskap i hwar och en mindre gren af Sjöwetenskapen; så är det dock ganska lätt då man därwid gifwer akt på det som är mer eller mindre nyttigt, nödwändigt och gagneligit at förstå.
Den omständighet bör en ung Sjöman komma ihåg nemligen at Sjö-wetenskapen bör betracktas under 3:ne Hufwud-puncter; den första består egenteligen i Sjömanskapen, den andra i Qeconomiske gjöromål, så wäl i Land som om Skeppsbord; den tredje kan anses som blott Militairisk. Man torde häraf kunna sluta i hwad ordning och på hwad sätt en Ynglig [!] med tiden kunde blifwa en skickelig Am:ts Officerare, utan at gjöra några afwägar, hwarken af förmycket, eller förlitet i någondera delen. Mången har förestält sig at winna ändamålet, blott igenom practiqven, en annan åter genom theorien allena: med det blifwer då därefter, ganska ofullkomligt; ty både delarne förmera en rättskaffens Sjö-Officerare. Emedlertid hafwa olika mått och steg gifwit anledning til hwarjehanda olika meningar och förebråelser, til Exempel en god theoreticus yttrar sig om en practicus at han kan wara en god Skeppare men ej mera. Däremot kan en practicus med större fog tilwita en theoreticus för oskicklighet; ty släpper man honom til Sjös så yppar sig då först des okunnoghet, så wäl i et som annat. Det kan således ej blifwa annorlunda: än at den som ensamt är Skeppare ej kan kallas kjäck Officer; ty då skulle man snart få en mängd Matroser och Båtsmän til Goda Offciers Ämnen. Likaledes kan det wara med Styrmän och Artillerister, utan bör alt detta wara följacktigt, så Theoretisi som Practisi, jämte en utmärkt Conduite m.m. Det må nu wara härmed som sagt är: Så tyckes det äfwen medföra mycken nytta, samt en Officerare ganska wäl anstå at taga underwisning i de wettenskaper som för Militair-personer äro mera lämpelige, samt i sådan afsigt freqventera sådane Fabriqver, Wärkstäder, Manufacturer och inrättningar som för Krigs och Sjöwäsendes behof endast äro inrättade, såsom til Exempel: Gewärs-Factorier, Stycke-Bruk, Krut-Bruk Repslagerie Segelduks-Fabriqver, Segel och Compas-Makerie: m.m.
Men hwad händer? Så snart man wunnit den förmån at hafwa undergått Examen eller ock ärhollit Kongl. Fullmagt på Öfwer-Officerare Charge, så tycka en del at de sedan icke behöfwa lära något och det är just då som Studier beqwämligast och med största nytta kunna idkas hälst en förut förwärfwad Practiqve bidrager til wettenskapens förkofran och tilwäxt i de Thoretiske [!] delarne.
Deß utom bör man weta at hwad som är lärdt i de yngre år, det kan med tiden så förglömmas, at den som warit en Käck Sjöman, men sedan utan öfning legat 10, 12 år i Land, kan wara förwißad därom at en stor del af des förwärfwade insigt förswinner; åt minstone hwad man kallar at wara Sjöman. Man finner ju en ganska stor skillnad emellan en Excercerad och oöfwad Troupe, ännu större är i anseende til Sjömanskapet som har så mångfaldiga saker at sysla med. Jag har därföre med flit ofta sagt, at en Yngling bör noga annotera alt hwad som läres och obserweras, hwilket är det endaste medel hwarigenom förwärfwad kundskap nogorlunda kan bibehållas, men ingalunda då tro sig slug at ej behöfwa lära nogot af andra, ännu mindre med förakt och afwund anse andra nyttiga medlemmar i samhället som äga kännedom och insigter i sådane ämnen hwilka äre öfwer des Sphere, utan fast mera med aktning och förtroende dem bemöta, samt lämna deras gjöromål des tilbörliga wärde; ehwad de komma under namn af så kallade Atisster [!], eller Skrifware, och hwad skillnad til börd, stånd, och heder, förmåner honom och dem emellan wara månde, hälst man af deras umgänge kan hafwa mera nytta än af tids och kostnads anwändande i sådane sällskaper som hafwa nöjen, fåfänga, yppighet, eller öfwerflöd til ändamål. Jag will förmoda at den som lärer deßa tankar, af de redan på åtskillige ställen anförde Reflectioner finner häraf anledning at taga sig tilwara för alla skadeliga Exempel, och således icke blifwa de mindre eftertänksamme lik, utan med tiden et efterdöme af en Staten hedrande Sjö-Officerare, hwilket med denna förfatade Instruction, warit hufwud ändamålet. Här hos bör likaledes påminnas, at om en Yngling belfwo så Käck Sjöman som den bäste, men woro med de swagheter behäftad, hwilka Sjömänner i anseende til de hårda och stränga Elementer samt gjöromål hwarmed de mycket omgås til räknande warda, såsom brutalitè, swordom, plumphet, och grofhet med få ord et ohöfsadt wäsende, så paßerar han ändå ibland belefwadt och förnuftigt Folk, och i Publiqvens skarpsynta ögon, för en person utom all Societé och ibland de mindre Nyttige Medborgare. Härigenom förswinner ej allenast det tilbörliga wärde som honom likwäl med all rättwisa tilkommer, utan det drager och med sig, sådane påfölgder, som för Kronan och det allmänas wäl äro högst skadelige, flere Considerationer at förtiga i hwad anseende en Sjö-Officer är hos främmande Sjö-Magter, äro nogsamt bekant: de förtjena och så utan gensägelse all Högaktning[.] En del föreställa sig wäl at utan hårdhet och buller kan föga något wäsenteliget om Skeppsbord blifwa uträttadt; men at detta är swagt tänkt, wisar sig nogsamt af de Exempel man utom lands och äfwen här hemma har af sådane Sjö-Officerare som aldrig bruka denna wederstyggeliga wannan, och äntå hwarken sakna Myndighet eller lydna utan fast mer genom sina underhafwande få gjöromålen så mycket lättare fortare och bättre uträttade som de sednare ej af häpenhet räddhåga och förbittring som stränghet i ord och framfart nödwändigt måste förordsaka, blifwa bragta i förwirring och bestörtning. Sluteligen erinras at emedan bravour: (den rätta nämligen) är och blir en Sjöman alldeles oumgängelig, så kan den samma icke ärhållas genom annan medel än igenom Gudsfruktan, jag menar sådan hwarigenom skyldigheterna emot Gud Nästan och sig sjelf warda upfylde, så wida Människliga swagheten der medgifwa will, hwarigenom undwikes det wederstyggeliga och för en Yngling så wanhedrande sätt at medelst förtal bygga sin lycka: ty hwad är mer hedrande än ömmandet för med-Människan och tillfredställandet om et rent och upprigtigt samwete; Den tapperhet som härörer af fanatismen, Ambition, eller Desperation kan med den förra icke sättas i Jämnlikhet.
75) Som et Skepps rätta barlastande är en betydelig omständighet, hwarpå både Skepp, gods och besättnings wälfärd ganska mycket beror; ty bör därwid i akttagas, Fartygens storlek deras olika Construction öfwer och under wattnet, om det är nytt eller gammalt Fartyg, således om det är mer eller mindre wattndruckit, om det har lättare eller tyngre gods at föra, eller och om det skall Segla allenast på barlast utan annan last. I hwilken händelse det merendels sig sålunda förhåller at då en Jagt til Exempel kan hafwa tilräckelig barlast Segla på, då den öfwer hela lifwet blifwer en fot nederlast, då fordras til et större Fartyg om 130 Läster at det af barlasten blifwer nedsänkt 3 fot ungefär, om det wid alla påkommande händelser med säkerhet skall kunna föra Segel. Årsens tid och sjefwa [!] farwattnens olika beskaffenhet i anseende til wind och wäderlek böra äfwen härwid komma i Consideratjon, samt barlastens beskaffenhet. Såsom en allmän regel för Örlogs Skepp då de intaga 5 månaders provisjon kan 1/61 del af Fartygets längd öfwer stäf reducerat til tum wara tillräckeligt til des nederlastande med barlast då det är tomt och utan at förut intaga någon last; men för hwarje månnad Skeppet har mindre proviant bör Lastens tyngd ökas så mycket at Skeppet däraf nedsänkes 4 tum af Skeppets djuplek, kunde också någon wiß regel i dy mål utfinnas; hwilket til en närmare granskning och undersökning lämnas. För öfwrigt i aktages wid barlastens intagande sådan försigtighet at Fartyget därwid icke Kölbrytes; ty om den kastas neder allenast i förluckan utan at jämnka den straxt ackter ut, så måste Skeppet däraf taga skada hwilket tydeligen wiste sig på et Skepp akter wid häftbalks knäen som gåfwo sig en god half tum ifrån sjelfwa häftbalken; ty efter som barlasten på förberörde sätt tryckte neder fördelen på Skeppet måste akterdelen lyfta sig ända til en fot hwarigenom det då för mycket kom an på förbiningarne akter, och hwar det då besynnerligit och oförmodeliget at alt åter kom i sitt förra skick sedan barlasten blef förd akter ut som genast skjedde. I följe häraf bör samma betydande omständighet i akt tagas då et Skepp Lastas med gods eller och at gods utur et Skepp skall utagas, på det ingen skada genom okunnoghet eller wårdslöshet i dy mål må kunna Existera. Härwid är dock skillnad i anseende til Fartygens storlek.
Wid Fartygens barlastande är ännu en hufwud omständighet at i akt taga neml. Fartygens styrlastighet hwarmed sig så förhåller at om et Skepp ligger skål tomt, och det skall barlastas så bör för warje 6:te Fot Fartyget är långt öfwer stäf styrlastigheten blifwa 1 tum men då det sedan är lastadt blifwer styrlastigheten 1 á 1½ tum för warje 12 Fots längd. Detta will så mycket säga, at efter som alla Fartyg äro skarpare i bottnen och fylligare up wid öfwersta eller Lastnings wattn-linien i proportjon emot fördelen, ty bör barlasten i betragtande däraf warda utdeldt på det ingen swårighet sedan måtte upkomma för at bringa Skeppet på sin rätta upåmning.
Den omtalte regelen kan wäl icke wara aldeles lämpelig til allehanda Fartyg hälst Construction af hwart och et Fartyg i och för sig sjelf bör Consideras i anseende til mer och mindre fylliga bogar och låringar icke des mindre tjenar hwad sagt är til grund och rättesnöre, på det de fel som Sjömän härwid begå måtte kunna undwikas.
76) Alldenstund det esom oftast händer at Skeppet tarfwar kölhalning dels för den ordsaken skull at de stöt på grund dels derföre at de fått någon oförmodelig läcka eller och at de efter flere års gjorde resor behöfwa i bottnen rengjöras, med mera. Ty är det en Sjömans skyldighet at wara wäl underrättad huru en Kölhalning på behörigt sätt bör wärkställas. Man bör således då tilfälle gifwes hwilket nästan aldrig fattas, obserweras Masters stöttande. Sättbordens inrättning, stöttning i rummet, Pumparnes ställning; uphalare-ginans och grund-tågens belägenhet, jämte flere förberedelser af Ginor, Spel och Swängbommar, och ehuru wäl det icke finnes någon Sjöman som ju icke sedt huru Skepp Kölhals, så sker likwäl sådant med så liten upmärksamhet, at då de därwid skola lägga hand bära de sig mindre eftertänksamt åt än wederbör.
Wid Kölhalningar ärindras at de blifwa wärkställde på 3:ne handa sätt, 1:mo då et Fartyg under Kölhalningen är försedt med Master, wandt och stag, sådan Kölhalning är wanlig och ordinair. 2:do Då det har Master, men ej wandt och stag, i hwilken händelse flera Ginor och swängbommar samt stötter emot Masterne komma at nyttjas. 3:tio Då det Kölhales utan Master i hwilkas ställe bockar eller saxar brukas, wid sådant tilfälle böra alla försigtighets mått i agt tagas i synnerhet om Fartyget är stort och utan öfwerbyggnad hwilket Existerade wid Ost Indiska Skeppet Terrai Novas Kölhalning.
77) Som det händer at mången ung Sjöman under idkad Sjöfart föreställer sig at Sjö Wettenskapen består där i at wäl kunna wid alla tillfällen Manoeuvrera et Skepp, hwilket för honom öförnekligen kan anses såsom en stor winning, men därmed upfyller han dock icke alla de skyldigheter som fordras af en Complett Sjöman, altså är nödigt at i anseende af 74 §. innehåll äfwen omröra den hufwud omständigheten som under de Oeconomiska författningar och gjöromål inbegripes, hwilka äro ej allenast mångfalldige och oändeligen wariable, utan och rätt så wigtige och wäsentlige som de föregående. Ehuru detta ställe tyckes sträcka sig längre än mit föresatta ändamål warit med denna Instruction, som endast däruti skulle bestå at Handleda en Yngling i Sjömanskapets inrättande, dock aldenstund han under det samma bör och kan hafwa tilfälle at gifwa aktning på det som hörer til Sjö Oeconomien; ty finner jag mig föranlåten därwid allenast gjöra en och annan generell erindran bestående i följande puncter.
1:mo Som en Besättning om bord på et Skepp, är som Lifwet och Själen i en Kropp; ty ligger mycken magt derpå at på alt uptänkeligt sätt wara mån och öm om des Conserwatjon: den Köl Herre som icke förstår eller wet noga i akt taga denna skylldigheten, han felar icke på et sätt, jag menar emot medfödda Mänskligheten, utan och emot Fädernes Landet och det allmänna bästa i synnerhet om des ombetrodda wärf går därpå ut at förwara Fosterland och Medborgare. Utan at uprepa alla de obehageliga påfölgder som et mindre eftertänksamt upförande i de mål skulle medföra, så fordras til en Besättnings Conservatjon först och främst god Proviant, godt Dricka, men i synnerhet godt wattn; ty är Födan och Spisningen god, samt inrättad dels efter hwar och en Nations olika Constitutjon, dels efter längre eller kortare Resa, dels efter årsens tid, dels efter Climatens olikhet; så måste Manskapet i följe däraf befinna sig antingen bättre eller sämre.
Likaledes är nödigt at efterse det Besättnings Manskapet är wäl försedt med nödwändige Kläder på det i brist däraf icke någon måtte försätta hälsan, i synnerhet i de kalla Climater. Det bör tillika så mycket möjeligit är blifwa Conserweradt för allehanda Wäderlekens wederwärdigheter; hwilket sker dels med tälts inrättning för Regn eller Solhettans brännande, dels med sådane förfriskningar efter utstånden Fatique som paßa sig efter wäderlekens och Climatet hwaräst man wistas. Likaledes i akt tages, at utom det sjelfwa Manskapet hålles til snygghet och renlighet samt Skeppet äfwenledes i lika måtto altid renhålles så bör en besättning sålunda syslosättas at den hwarken får lättjas ej eller i oträngt mål fatiqueras öfwer måttan, mången Kölherre har så oeftertänksamt burit sig åt, då han med sit Skepp gådt til Sjös nemligen at han straxt i början och i oträngda mål samt då årsens tid warit som aldra swårast, så strängt Fartiquerat sin Besättning, at de minst Sjöwane och härdade däraf sjuknat. Hade han i det stället efter ingen nöd twang honom dertil tagit i början lagom för sig, så hade sådan olägenhet honom icke wederfarits. Däremot är det lika så skadeligt at låta en besättning, i synnerhet om den består af uthungradt Folk flere weckor få ligga stilla om bord til Ankars på en Redd, och i början af födande och owanlig Spis få föräta sig utan at därjämte hafwa tilräckelig rörelse, at Sjukdomar däraf upkomma. Det är och en ganska stor nödwändighet at efterse det Besättnings Manskapet blifwer wäl Logerat, utan at den ena får större rum och beqwämlighet för sig, än en annan, hwarwid åtskilligt är at i akt taga, såsom Manskapets Classificering, i synnerhet om bord på et Örlogs Skepp, där besättningen är talrik men rummet knapt och föga tilräkligt om icke god hushållning därwid brukas. Sluteligen och sist erindras at jämte det man tillåter Manskapet komma i Land, at hämta den upfriskande Landtluften enär tilfälle det medgifwa wil, som och at wara försedd med nödiga Medicamenter och någon skickelig person som förstår at dem wederbörligen förordna, så upkomma utom de Scorbutiske, Sjukdomar hwilka häröra af den osunda Luften som stadnat långs neder i hål Skeppet. Åtskilige Naturkunnige hafwa derföre anwändt Mycken flit at upfinna det tjenligaste medel at slik olägenhet förekomma: alla de Lärde Skrifter som i detta ämne för Allmänheten äro framlagde i dagsljuset, gå merendels därpå ut at i Skepp skaffa wäderwäxling, åtskillige Machiner äro inwänterade och nyttjade, men med så liten fördel at det förtjenar en närmare undersökning, at man hittils häruti ganska mycket mißtagit sig. Det kan wäl icke nekas, at wäderwäxling, som befordrar et Skepp får frisk Luft uti sig, för någon del bidrager til hälsans bibehållande för en besättning, icke des mindre håller jag före at man icke träfat det rätta ursprunget hwar af den osunda och smittosamma luften enkannerligen härör och så länge man däri far wilse, så länge blifwer alla widtagne botemedel fåfänga och utan erfordelig nytta anwände, ordsaken til en förskämd Luft tyckes förnämligast bestå i det orena och förruttnande wattnet som altid stadnar i hål Skeppet, och så länge det blifwer qwarstående så länge exhalerar däraf elaka dunster och däraf existerar osundhet, man må länge nog skaffa wäderwäxling så förslår den icke at af grunden bota det onda, hwilket icke på annat sätt låter sig göra än at friskt watten insläppes, som åter med det stinkande efter hander utpumpas: at detta sig så i wärket förhåller, kan med flere skjäl och rön bestyrkas, såsom til exempel man wet at alla de Fartyg som under någon Sjö expedition warit läckage underkastade, hafwer altid haft en frisk och wid hälsan stadd Besättning. Herr Sutton bestyrker detsamma då han i sin tractat angående wäderwäxling om Skeppsbord, anförer at et Skepp lastadt med Negrer för Westindiska plantagerne war under hela resan läckt, och Negrerne utom all wanlighet friska och sunda då det likwäl wanligen händer, at de til myckenhet under sådane resor plägar med döden afgå. Om jag minnes rätt, så säger han at det friska wattnet som ran i Skeppet och sedan utpumpades, gaf och med det samma ständigt frisk luft ifrån sig, men rätteligen och efter all sannolikhet hade han bort göra den slutsatsen at de förutnade, stinkande och fögakteligen smittosamma wattnet som förnämligast förordsakade osundhet medelst läckans uprinnelse wart utpumpadt, och således ursprunget til Sjukdomen dymedelst häfwen. Til at ännu mera bestyrka min satts, så får jag ärindra de beklagade men dock allmänt bekanta exempel af hastigt dödsfall som timmat Sjöfolk då de gådt neder i pumpsotet hwaräst den elaka luften af förrutnadt watten samlat sig, enär en resa påstådt någon tid och luckorne under det samma warit tilslutne. Ännu något dylikt har händt, nemligen at et Wattenfat, sedan det blifwit tomt och ledigt ifrån färskt watten war fylt med saltwatten, men af oförsigtighet sprundat, och då det sedan af en Matros wardt öpnadt i den tankan, at därutur hämta friskt watten, gaf det en sådan osund stanck ifrån sig, at Matrosen föll neder och blef straxt död, den som då tänkte frälsa honom blef också på lika sätt angripen och afswimmad, äfwen den 3:dje Matrosen, men de 2:ne sednare blefwo dock igenom tidigt tagne mått och steg til hälsan åter förhulpen; deße anförda omständigheter rörande en besättnings Conservation, tyckes wäl wara någorlunda utförligen beskrefne, men därtil höra ännu flera Considerationer som böra i akttagas såsom Proviantens wårdande, Spisordningens förnuftiga inrättande med mera dylikt, hwilket tiden och rummet icke tillåta at omständeligen utföra. Emedlertid bör det som redan sagt är gifwa en yngling anledning til åtskillige nyttige anmärkningars författande som icke försummas bör, emedan det med tiden då en besättning honom anförtrod warder, ej allenast komma wäl til paß, utan ock då tillika blir honom en skyldighet så mycket ömmare at i akttaga som han ofelbart lärer finna hwad drygt answar därwid hänger, han tänker icke då som en stor hop eller som Skepparen tänkte, då Matrosen föll först öfwer bord, och Suggan en liten stund därefter, hwarom den allmänna berättelsen nogsamt wittnar.
Under de Oeconomiska göromålen inbegripes 2:ds hwarjehanda inrättningar om Skeppsbord, och emedan de äro mångfaldige, snart sagt oändelige förändringar underkastade, ty kan i dy mål icke föreskrifwas någon wiß allmän regel som wid alla tilfällen kunna blifwa beståndande. Man bör således weta at hwar och en Sjömagt brukar ej allenast sina egna manér at indela Skepp utan sådant förändrar sig ofta hos dem på samma sätt som moden i allmänhet. En tid bortåt tycker man om en sådan inrättning, en annan tid åter på annat sätt och omsider blifwer det antagit såsom nytt och gagneligit, hwilket tilförne warit förkastadt.
Så wäl England som Frankrike och Holland finnes på Örlogs-Skepp mycken olikhet i inrättningar af Krutdurkar, Tågrum, Segelkojor, Skafferier, Cajutor, Hyttor och Cabyssor m.m. i Swerige har det nu hunnit til stadga. (Se Tit. Herr af Chapmans berömda arbeten).
Det är icke utan at ehuru hwar ock en Nations genie, lefnadssätt, habitude och hushållning i anseende til Climatet med mera gifwa full anledning til sådan olikhet, så kan likwäl et och annat däraf med wißhet sägas wara det bästa, då de genom en noga jämförelse af förmåner och olägenheter behörigen warda skärskådade. För öfrigt är så beskaffadt at utom hwar ock en Nations egen smak och tycke är det nödwändigt at förändringar i Oeconomiska göromål äga oklandrat rum och kunna blifwa som sagt är oräknelige. I förewarande ämne är til exempel at märka, huru hwart och et Fartyg har olika destination somliga med eller utan bestyckning, andre för långa eller twärtom förkorta resor somlige försedde med et däck andra åter med flere, det ena på det sättet taklat, et annat annorlunda, understundom olika grund til Besättningens större eller mindre antal jämte flera dylika Considerationer. Detta alt samman åstadkommer förändringar och så mycken olikhet i författningar, at de omöjeligen kunna beskrifwas, hälst om härtil lägges en del Sjömans Capricer, hwilka jag ej widare wil omröra än i det hänseendet at därigenom blifwer mången god och förnuftig inrättning förhindrat och förkastad, så har det gådt och så går det til än i denna dag, då likwäl sådane saker borde fä ankomma på deras åtgärd _n haft tilfälle at granska såwäl det ena som det andra, hwilka äro rätta kännare af alla sig yppade förmåner och olägenheter; en yngling bör således ej uraktlåta sin upmärksamhet wid slika förefallande omständigheter, så wida möjeligit är och des tid sådant tillåter, han kan då icke falla på den dåraktiga tanken, at sedan han i hast sedt et och annat, så skulle däraf följa, at han ock positivt kan säga sit omdöme om det bästa: han wet hwad det wil säga, at knapt hafwa hunnit öfwer tröskelen, det war nu sagt til den ändan, at han icke efter det allmänna och hos ungdom medfödda sättet, må tala i wädret om saker, som icke til alla omständigheter blifwit undersökte, och hwarigenom han icke ungår förnuftigt folks åtlöje. Jag bör icke bestrida, at en ock annan af Militair-personer i slika göromål förwärfwat sig god insigt; men sådane personer äro ganska få och sällsynte, och ofta til olycka i den ställning, at deras Biditeur icke stort wil betyda, i synnerhet där man dömer om sakers wigt och wärde, utan mer efter personens anseende, än efter urskillning, jag bör ännu härtil lägga, at efter som de Oeconomiska göromålen äro til en del indeferente, andra åter wäsentelige, ty bör därwid göras en ricktig urskillning, hwad som framför et annat kan förtjena at blifwa uptecknadt, hälst ofta hända plägar, at ynglingen fäster sin upmärksamhet, snarare wid skalet, än wid sjelfwa kjärnan, hwilket så wäl wid detta som i andra mål bör lända dem til åtwarning och rättesnöre.
Utom denna omtalte Oeconomien, som under hwarjehanda beqwämligheters förskaffande innebegripas, så bör
3:tio Äfwenledes i akttagas, hwad som hörer til en god skjötsel och ans af Proviant, Amunition och Inventarie gods, som om bord finnes och förwaras skola.
Ehuru detta tyckes wid första påseendet wara naturligt, lätt och enfaldigt at i wärket ställa, icke des mindre fordras därtil större insigt och ärfarenhet som på Physiske rön och försök ankommer, och hwaruti man ännu icke träffat den fullkomlighets grad, som i dy mål nödigt wara kan. Detta woro nu för widlyftigt i sin widd, at utföra, ty ärindras allenast at unga Sjömän, äfwen här äro upmärksamma och icke med allmänheten fatta en origtig och falsk idée om Sjö-Oeconomien, föreställande sig, at den icke kan wara särdeles betydelig, emedan den inom en så liten krets warder utöfwad; men just det samma gör honom i flere hänseende både äfwentyrlig och beswärlig; desutom gifwes icke til Sjös sådana tilfällen, som til lands, at få ehwad som brista kan, enär så omtränger. En Sjöman bör fördenskull wara så mycket eftertänksammare, i synnerhet då långa Sjöresor skola företagas, at förut se alla nödwändige och ofta minst, förmodade behof, och dem sig förskaffa, och så wårda at i brist däraf icke någon olyckshändelse sig tildrager.
Han bör tillika komma i hog, hwad som besynnerligast är, at oaktadt största fredslugn, så är han ändå ständigt en Skottafla för alla fyra Elementerna, som ej allenast arbeta på des undergång, utan ock at mer och mindre fördärfwa alt det, som tjenar til des nödwändiga uppehälle. Jag behöfwer icke upräkna alla de afseender uti Oeconomien, som på en bräklig Skeppskropp böra göras, hälst därom förut är något talt; jag ärindrar allenast hwar ock en ung Sjöfarande, at med upmärksamhet och eftertanka läsa åtskilliga Rese-beskrifningar; de skärpa eftertankan, och gifwa anledning til nyttiga Oeconomiska Reflexioner, som ofta i nödens tid komma til paß, och wid sådane tilfällen hwaruti man icke kan hafwa ärfordelig ärfarenhet.
Det kan wäl icke nekas, at den Sjöman som har insigt i de Oeconomiske göromålen, hwilka ehuru här, til en del upräknade äro, ännu flera har, och därigenom förwärfwat sig en betydande förmån, men han kan därföre icke wara Oeconome. Jag menar härtil fordras ej allenast kundskap, utan ock ntöfning [.] af den samma, som icke kan ske utom en god Disposition, hwarigenom altså ställas til, at det går lika som et godt urwärk uti sin ricktiga ordning. I följe häraf bör en god disposition bestå i en slags förberedelse, förordnande, wärkställande och fullbordande, af hwad som företages och uträttas skall, sådant förutan blifwer all omtald Oeconomie fruktlös, och den person som icke besitter förenämde egenskaper, förtjenar med all sin goda kundskap ej namn af Oeconome.
En god Oeconome som förstår och utöfwar hwad til en god disposition hörer, han tänker först, och gör sedan, han begynner icke där, som skall slutas; icke heller gör han något stycewis, som bör göras i sammanhang, ej heller förordnar och befaller hwad han efteråt är förbunden at återkalla, förordnar ej flera saker at tillika och på en gång wärkställas, då et bör göras förut och et annat efteråt; förstår likwäl at så ställa til, at storsaker ej hindras genom efterlåtenhet af de mindre, hwilka wid wißa tilfällen äro lika angelägne at til wärket ställa, han låter icke ankomma på försök i onödigt wis, utan söker altid den kortaste och säkraste wägen, at winna et ändamål: et arbete som är företagit, lagar han så, at det utan uppehåll och onödig tids utdrägt warder fullbordat och til godt slut brakt; han tänker då hwad jag kan göra i dag, slipper jag i morgon, insumma den som förer en god disposition, han uträttar alla ting beskedligen med eftertanka, ordentelighet och skickelighet. Någon kunde inwända at disposition är egenteligen Chefens eller höga Befälhafwares åliggande, och ej Subaltern-Officerare, men jag håller före, at wid en Sjö-stat tilkommer det hwar och en, som til Kölherre kan blifwa forordnad.
78) Om de egenteligen så kallade Militairiske göromålen, som gå därpå ut, at med fördel både angripa och ödelägga en fientelig Flotta, samt med mannamod sig förswara, då omständigheterna der fordra, inhämta kundskap, dels igenom Theorie, dels igenom practique, men i synnerhet om bord på et Örlogs-Skepp, då 2:ne fiendteliga Flottor med hwarandra komma i träffning, och Canonerna gifwa tilkänna Ultima ration Regum, då kommer det wäl til paß om en yngling förut lagt grunden och underbyggnaden til wetenskapen, och förstår hwad med denna Instruction påsyftas. Imedlertid underlåtes icke, at wid alla tilfällen i akttaga och låta, huru Canoner, Gewär, Amunition m m. med fördel handteras, wårdas och skötas skola. Det woro för widlyftigt at uprepa alt hwad som här kunde tilläggas, hälst anmärkningarne öfwer hwar och en betydande hufwudsak särskilt därom gifwa en närmare underrättelse och anledning på hwad sätt en Sjöman skall winna förkofran i den widsträckta Sjöwetenskapen. Dessutom kan med all billighet förmodas, at håg, wilja och osparad flit, icke lärer fattas hos en eftertänksam yngling, som med tiden ej allenast wil hafwa namnet, utan ock gagnet, af en nyttig lem och Medborgare uti sit kära Fädernesland, at til följe af det som redan anfört blifwit, upfylla alla sådana skyldigheter som enkannerligen länder honom sjelf til största fördel.
79) Sluteligen och sist ärindras, at det som tyckes wara af mindre betydlighet, blifwer lika så wäl annoteradt som det af mera wigt och wärde, til den ändan hålles äfwen en Journal, hwaruti dagligen införes alt det arbete hwarmed en Besättning för, under och efter en wäl förrättad Sjöresa syßelsättes som och på hwad et och annat sätt kan blifwa observerat, hwilket man hwarken förut haft sig bekant ej heller allmänt brukeligit warit. Icke låtandes en gång de smärre omständigheterna därwid på minnet ankomma. Då man wisats i någon främmande Nations hamn, där någon Örlogs Flotta ligger, och Skeppswärf finnes, beses sådane Skepp och inrättningar, jämte i akttagande af alla de Oeconomiska anstalter som därtil höra; in summa man bör wara upmärksam wid alla förefallande tilfällen.
1:mo
Man windar i Spelet til des at Ankaret kommer at stå stagswis eller så godt som up och neder.
2:do. Märs-Råerne och Kryßråen uphißas, och sedan braßas Förmärs-Råen om Bagbord, och Stormärs-Råen om Styrbord.
3:tio. Märßeglen och Kryßeglet göres lösa och skotas före.
4:to. Roret lägges om Styrbord, sedan windas med all kraft i Spelet, at Ankaret släpper grund, då detta skedt och Skeppet har börjat at falla öfwer Styrbord, sättes Klyfwaren och Förstång-Stagseglet til, på det Skeppet desto lättare måtte falla och så snart det fallit, så mycket at winden fyller Akter-Seglen hwilka tilförene woro braßade Styrbord och således i den ställning, at kunna Segla bi de wind, då låter man
5:to Fylla Förmärßeglet, dock likwäl observeras, at om man icke för någon besynnerlig ordsaks skull härtil är twungen, så låter man ej fylla Förmärs-Seglet utan blefwer så länge upbraßad liggande, til des at Ankaret är wäl upwindat, i denna sednare händelsen i akttages, at om Skeppet skulle willa falla för mycket så halas Mesan ut.
Bewis hwarföre Manoeuvren wid et sådant tilfälle bör ske på förenämde sätt.
Man windar först inpå Ankaret, innan Märs-Seglen göres lösa, på det windningen i Spelet må warda lättad, hwilken skulle ske med mera kraft, och hinder däräst Märs-Seglen woro tilsatte efter som winden då skulle ligga på Seglen, och under det samma twinga Skeppet, at sacka akter ut, då det likwäl bör hjelpas, at kunna med lätthet under windningen i Spelet avancera fram.
Förmärss-Seglet braßas om Bagbord, emedan det därigenom får en Oblique ställning, så at då wädret faller emot Seglet, så tryckes med det samma Skeppets fördel, at falla öfwer på styrbords bogen, däremot äro Akter-seglen braßade om styrbord, och så stälde, at sedan Skeppet fallit ungefärligen 67½ grad, kunna segla bi de wind på styrbords bogen; men i begynnelsen af Skeppets omdrejning, faller wädret emot dem på det sättet, at Skeppets akterdel blifwer twingad i en Contrair rörelse, emot rörelsen af Skeppets fördel, och som deßa Segel å ömse sidor om Skeppets wridningspunct agera twärt emot hwarandra, så följer däraf, at Skeppets omdrejning, så mycket snarare befordras: och aldenstund den icke kan ske, utan at Skeppet tillika sackar akter ut, ty bör Roret därföre läggas om styrbord, innan Ankaret släpper grund, på det at wattnet, som under Skeppets sackning akter ut trycker emot Roret, måtte äfwen då trycka Skeppets akterdel bagbord ut, när nu härjämte Klyfwaren och Förstångs-Stagsegel tilsättes, då man fruktar at Skeppet ej wil falla qwikt, samt at Mesan nyttjas om det skulle falla för mycket, hwarigenom Klyfwarens wärkan Contraballanceras, så följer at Manoeuvren på föreskrefne sätt blifwit bäst förrättad, at få Skeppet falla styrbord öfwer, och hwilket skulle bewisas.
NB. I början af Problemet är sagt, at Märs-Råerne hißas och Braßas, samt sedan göres lösa och skotas före, icke des mindre är det mäst brukeligit, at de först göras lösa och skotas an, och sedan hißas, hwarigenom man slipper, at beslå Seglen med Stotgarn.
Om man woro obligerad at låta Skeppet falla öfwer Bagbords bogen, så följer det af sig sjelf, at Förmärs-Seglet braßas om styrbord, och Akter-Seglen om Bagbord: för öfrigt sker, Manoeuvren på samma sätt som förut sagt är, allenast at styrbord sättes i stället för bagbord. och stöder sig på samma raisonement som tilförene.
Skulle det nu hända, at man wil gå til Segels med et Skepp, som ligger ej allenast windrätt utan ock, har en löpande ström emot sig i samma direction med winden, då Manoeuvreras likaledes på föregående sätt undantagande hwad Rorets läggande beträffar, som lägges om bagbord, om jag wil falla öfwer på styrbords sidan och twärtom, om styrbord, då jag skall falla om bagbord, detta kan ske antingen under Ankarets lyftande, eller ock förän det är lyftat, ordsaken härtil är tydelig, ty efter som wattnet genom sin strömmande fart faller, på Roret med lika force och hastighet, som om Skeppet skulle löpa emot et stillastående watten, altså måtte Roret läggas om Bagbord, då jag tänker med Skeppet falla öfwer styrbord aldenstund strömmen då trycker på Roret bagbord ut, och hwarigenom Skeppets akterdel föres i samma direction följagteligen fördelen af Skeppet befordrad til fallande åt styrbord.
Men om Skeppet, sedan Ankaret är lyft, skulle sacka akter ut med starkare fart än strömmens fart woro. I den händelsen må Roret läggas som redan sagt är, såsom ingen ström gick. Blåser det så hårdt, då jag wil gå til Segels, at Märs-Seglen utan ref icke kunna föras, då refwas de förut innan de warda tilsatte, och om wädret är så starckt, at Focken allenast kan brukas at segla med, då måste wäl förmärßeglet brukas, at få Skeppet til at falla, men på det sättet, at sedan det är braßad back, gjöres det löst, dock utan anskotning, och Roret lägges på den sidan jag wil falla, i anseende til Skeppets starka sakning akter ut, som sedan Skeppet fallit efter nödwändigheten braßar man Focken om, hwilken ensam nyttjas utan andra segels tilsättande, om omständigheterna så fordra.
1:mo
Då Märßeglen äro beslagne med stotgarn, så hißas de jämwäl kryßeglet och braßas sedan på det sättet at då de blifwa anskotade kan winden falla i dem.
2:do. Man windar Ankaret up ock neder, derpå gjöres förmärßeglet och kryßeglet lösa och skotas före så at wädret får falla i dem, men under den samma windas med force i Spelet, at Ankaret warder lyftat, och rätt som Ankaret släpt grund, sättes förstäng-stagseglet til, på det Skeppet dästo lättare måtte falla, men skulle det falla förmycket, sättes meßan til på det Skeppet åter måtte lofwa. Man måste således rätta sig efter Skeppets mer eller mindre lofgirighet; i medlertid uphörer icke man at winda i Spelet eller och då man kommit under Segel ut på rymden, i fall land och strand wore det stället förnära jag legat til ankars, så kan Ankaret med beqwälighet [!] windas up, antingen Skeppet braßar up eller under det få Segel föras då ankaret länger på lofarts sidan.
3:tio Så snart man kommit til Segels eller ochså med det samma som förmärßeglet blifwit tilsatt, kan stormärsseglet sättas til, i synnerhet wid påträngande omständigheter, då man nödgas at bruka så många Segel som möjligt är och tiden tillåta kan; jämwäl är det nyttigt, at föra flera Segel i den händelsen jag måtte Segla bydewind, wid påträngande tilfällen, bärgas Ankaret så godt man kan, understundom får man ej tid at lyfta det, utan tåget måste kapas, eller och låter man det löpa ut helt och hållit.
Man hißar Märßeglet och Kryßeglet emedan de sedan med lätthet kunna braßas och så snart stotgarnet är afbrutit, blifwa Seglen anskotade, och således med hastighet tilsatte; och som wädret då straxt faller i dem, så får Skeppet fart; men i samma ögnablick bör Ankarets lyftning ske; hwarföre manskapet hålles i Spelet, som winda med all kraft, at det kommer up.
Man sätter til Kyßeglet at därmed kunna styra skeppet alt efter som det är mer eller mindre lofgirigt det hålles til den ändan antingen fullt eller lofwande; men då Skeppet skjuter fart, kan Roret först gjöra nytta, hwarförinnan Skeppet med Roret icke särdeles styras kan.
Det händer alt för ofta då man skal gå til Segels, at man får låf at winda up Ankaret på läsidan hwilket kostar ej allenast på Spelet, utan och fordras mera kraft til windningen, hälst Ankaret då Skeppet är i fallande kommer at skamfila emot lä bogen, deßutom kan ankarstocken lätteligen fastna under skäggets undra del, at undwika denna olägenhet är bäst at segla straxt ut på rymden, så at man där med Skeppet kan hafwa tilfälle at rumpa om, hwarigenom ankaret sedan kommer på lofarts sidan, och således blifwer frit, men man bör då föra litet Segel.
Denna Manoeuvre tyckes wara tydelig, ty då Skeppet har rumpat, blifwer det lika som under små Segels förande för Ankaret upbraßat, ligger och drifwer fritt för Ankartogets filning emot bogen, och Ankartogets häftning wid skägget, som alt sammans är lofart om Skeppets bog: Ankaret kan således utan swårighet uptagas, emedan förenämde hinder igenom denna Manoeuvre äro förkomne.
1:mo.
Om et Skepp ligger til Ankars på et trångt ställe, och en hastig storm påkommer, at jag nödsakas gå til Segels, utan at hafwa tilfälle at få lyfta mine Ankare, så måste en hastig wridning gjöras med Skeppet, som sker medelst spring på tåget, för hwilket Skeppet ser up, detta wärkställes på det sättet at en kabal utstickes genom en af de aktersta portarne, på den sidan som skal blifwa lofwart, hwilket gjöres fast wid Ankartåget och andra ändan belägges om Spelet, samt windas sedan halft styft.
2:do. Klyfwaren hißas, och förmärßeglet som förut bör wara uphißat, gjöres löst och anskotas samt braßas på den sidan Kabelen blifwit utstucken, med det samma stickes på tåget och tillika windas med all kraft på Kabelen eller och om tilfälle därtil en gifwes, är den allenast wäl fastgjord; hwarigenom Skeppet swaijar kort om, och då det fallit så mycket som fordras då:
3:tio. Kapas Ankartåget, och Seglen fylles, Kryßeglet sättes äfwen til med flere Segel, om så fordras. Man firer då straxt tillika på springet eller Kabelen och sticker ut den alldeles, men gifwes ej tid därtil, så kapas den ochså.
Härwid är at i aktaga, det man icke låter Skeppet hwarken falla förmycket eller förlitet, ty om Skeppet under des hastiga swayning ej fått någon fart, så blifwer det swårt om det skulle hafwa fallit förmycket, at stötta det samma, som och at så det åter igen lofwa up om man skal segla bi de wind, likaledes kan det hafwa sin olägenhet om Skeppet ej får falla nog, innan Ankartåget och Kabelen blifwit kapade, detta måtte äfwen afpaßas efter land och strands situation, samt hwad Courß man skal ställa då man kommit under Segel.
At man tager ut Kabelen i Skeppet det aktersta man kan, sker därföre, at Skeppet där igenom snart kan blifwa omdräyat, hälst det då gäller minst på Spelet emedan kraften anwändes på Skeppets akter extremitet
At Klyfwaren och Förmärßeglet hwilket sednare braßas på den sidan Springet är, befordrar Skeppets fallande, är förr bewist.
At windningen på Kabelen bör ske med force är klart, ty därigenom närmar Skeppets akterdel sig det stället fördelen låg tilförne, och hwaraf swayningen blifwer kort efter som Skeppet lika som på stället wrider sig om, sin miteldel så at ju starkare man windar ju hastigare sker wändningen.
At Ankartåget bör kapas sedan Skeppet fallit så mycket som fordras, och Kabelen fires efter, eller kapas då Skeppet börjar at skjuta fart, är tydeligt; ty annars skulle denna sednare hindra Skeppets framfart eller ock at Skeppet kunde falla mer än tarfwades, hwilket ofelbart medförde olägenheter som sedan swårligen hjelpas kunde.
Då tid och tilfälle gifwes föres ut et Warp-Ankare; hwarwid springet fästes. Det förglömmes ej eller at sätta wakare på Ankaret på det at det wid annan läglighet kunde åter warda uphämtat.
Om man skulle göra denna Manoeuvre under det en ganska stark storm upkommit så skotar man icke för Förmärs-Seglet, då är det nog at det allenast göres löst. Man betjenar sig af Förstång Stagsegel allena wid sådant tilfälle eller ock må Förmärs-Seglet blifwa anskotat, dock utan at det uphißas.
1:mo. Innan man tänker at Segla, och Ankaret lyftes så blir det en allmän Regel, för en Krutzare och Örlogsman at Märs-Seglen beslås med stotgarn; man må wara på hwad ställe och ort, samt under hwad latitude det hälst wara må. Den Sjöman som wil Manoeuvrera wäl och med eftertyck, eller snabbt bör taga denna precaution änskönt det icke skulle blåsa hårdt.
2:do. Focken bör altid wara låß gjord innan man går til Segels; ty det kan hända, at då ström går och grund ligger på sidan, Focken äfwen bör nyttjas at få Skeppet til at falla qwickt, af underlåtenhet häruti har händt at Skeppet blifwit på grund satt.
3:mo. Då Ström faller på en af Skeppets bredsidor, och man will falla med Skepet på den sidan dit Strömen löper, så är det klart at roret måtte läggas på den sidan hwarifrån Strömmen kommer, på det at wattnet måste falla obligt på Roret och således icke kunna åstadkomma få stor wärkan som om det woro lagt å andra sidan.
4:to. Då man skal gå til Segels och tilfälle gifwes at falla på hwilkendera bogen man behagar, då bör man altid undwika at gjöra det på den sidan Ankaret ligger, emedan därigenom undwikes Ankartågets skamfilning emot bogen, samt Ankarets häftning under skägget. I en Skärgård bör ankarbottnens djupare och grundare situation äfwen Considereras. —
5:to. Man bör ej eller gå til Segels med förmånga Segel tilsatte i oträngt mål förän Ankaret är upwindat och wäl fångat; ty när et Skepp har mycken fart blifwer det swårt at winda in tåg och Ankare som deßutom skulle skamfila och komma at hugga emot bog eller skägg med flyet.
6:te. Så snart Ankaret är för Klyset föres tåget til betings, och sedan Katthaken blifwit hakad i röringen bör penterlinan tillika tagas igenom ringen, ty i fall haken springer går Ankaret i grund, derest denna omrörda precautjon ej i akt tages, hwarigenom Skeppet kunde ställas i yttersta fara, jämwäl Folk på däcket och i tågrummet, hwarpå man har mångfaldiga Exempel.
1:mo.
Man måste då för all ting så laga, at Skeppet ej får gjöra stora girar, och hwarken genom för fulla Segels förande komma förmycket från winden, ej heller genom lofning komma winden förnära: båda delarne äro för denna Mauoeuvrens [!] wärkställande hinderliga och skadeliga.
2:do. Så snart man tänker at wända, sättes mesan til, om den förut warit upgigad och i det samma Roret lägges i lä, braßas den i lä medest Spritbras så mycket möjeligit är på det winden kan så wäl wärka på hänne. —
3:tjo. Då Skeppet lupit up i winden så mycket at under-Seglen börja blifwa lefwande då loßas och affiras skoten på förstäng-stagsegel, Klyfwerten och stagseglen, för om Stormasten.
4:to. Så snartrt [!] winden börjar falla bak på akter Seglen, i synnerhet Kryßeglet låter man det gå öfwer och braßar det dickt bi de wind på den andra bogen, under det samma låter man sticka up store hals.
5:te. När winden kommer tätt från fören eller och något förr låter man Seglen på stormasten gå öfwer hwilket et skyndesammaste som ske kan braßas och halsas under samt skotas bi de wind på den andra bogen, förstäng-stagsegel Klyfwaren och stagseglen skotas sedermera före och roret lägges midtskeps om Skeppet ej skjuter någon fart framåt.
6:te. Så snart Skeppet har paßerat winden så mycket som ungefär 45 Grader, låter man förseglen gå öfwer hwilka äfwen med möjligaste skyndsamhet braßas och skotas före på andra bogen, Roret läges i lä, om Skeppet skulle sacka akter ut, och man frucktar at det ej will falla nog. Detta sednare händer dock nästan aldrig, därnäst Manoeuvren med hastighet wärkställes och det föregående behörigen i akt tages, således har i anledning häraf, detta Problemet til alla delar blifwit uplöst, hwilket skulle göras.
Jag har sagt och bör bewisa, at det är skadeligt då man tänker wända, at antingen lofwa förmycket eller också at hålla af förmycket från winden, för det första, om man i förra händelsen prisar winden förmycket, så får Skeppet därigenom så liten fart, at då Roret under det samma lägges i lä, kan det ej göra den wärkan, som fordras til wändningen; ty Rorets wärkande kraft är proportionel til den kraften som wattnet åstad kommer, under Skeppets framfart medelst des sido tryckning emot Roret, hwilken sednare förnämligast bidrager til en skyndosammare eller långsamligare wändning, alt som Skeppets fart är starkare eller swagare, Skeppets hastigare framfart blifwer altså nödwändig; ty i annor händelse gör Roret liten eller föga wärkan; hwarigenom Evolutions wärkställighet ofelbart måtte mißlyckas så mycket snarare då Seglen blifwa lefwande och icke uti stånd at underhålla Skeppets fart, hwaraf som ock i anseende, til Mesans ställning, samt windfång af Tackel och Tyg med mera, äfwen hända skall at Skeppet ej allenast kommer at sacka akter ut utan ock aldeles wägra at gå öfwer hwilket ärfarenheten i alla tider owädersägeligen bestyrkt.
Likaledes är det hinderligit för Evolutions wärkställighet då man faller för mycket af från winden; ty då fordras längre tid innan Skeppet hinner at åter komma up i winden, ty då Roret lägges i lä och Skeppet medelst en lång omwäg skall lofwa up, så mister det därigenom ej allenast sin snälla fart, utan Roret förlorar också med detsamma des nödwändiga wärkan och kraft, at så Skeppet öfwer, när nu äfwen härtil lägges en del Sjömäns oeftertänksämma [!] bruk at i otid fira af Förstångs-Stagsegels Klyfwarens och de öfriga Stagsegels-Skot, samt Focke-Skot måste däraf följa at Skeppet wägrar gå öfwer, wid detta sednare är wäl wid wißa tilfälligheter undantag at göra hwart om längre fram nämnas skall.
At Mesan bör sättas til är tydeligit ehuru wäl man ofta ser at detta ej blifwit i akttagit, ty igenom Mesansbraßens braßning dickt intil wanten faller winden så mycket starkare emot Mesan, hwarigenom den kommer at wärka tillika med Roret som då lägges i lä och bidrager at Akter-Skeppet blifwer twingat åt lä följagteligen måste För-Skeppet löpa up emot winden, då denna Circulaire rörelsen af Skeppet warat så länge at winden icke mer kan falla i Mesan, då kan man också wara förwißad at Evolution skall lyckas i synnerhet då följande omständigheter tillika warda i akttagne.
Man firar ej af Klyfwaren och Stagsegels-Skoten för än alla de öfriga nemligen Råseglen börja blifwa lefwande, ty intil det ögnablicket bidraga de i anseende til deras ställning emot förenämnde Segel at hålla Skeppet lika som i twång, men också i stort så snart Skoten til deßa Seglen warda loßade, hwilket som sades böra ske med ens och i det Moment de andra Seglen blifwa lefwande, hwilka då ej widare kunna gifwa Skeppet någon framfart då blifwer också gemenligen Skeppets Circulaire rörelse ganska qwick och befordrar wändningen, hälst de intil den stranden hafwa bidragit, at jämte de andra Råseglen underhålla Skeppets snälla fart, följagteligen har också Rorets wärkan därigenom blifwit understödd. Mesan låter man stå braßad som förut sagt är, aldenstund den tillika med Roret hjelper at befordra wändningen, och är desutom satt i ställning, som fordras sedan Evolution blifwit aldeles fulländat.
Så snart Kryßeglet wil komma back bör det braßas om på andra sidan, i annor händelse skulle det hindra Skeppets akterdel at gifwa sig öfwer åt lä, däremot då det i rättan tid blifwit ombraßat, kommer winden at falla på andra sidan, hwarigenom Skeppets akterdel twingas åt lä, hälst Mesan äfwen bidrager därtil, så at Evolution därigenom påskyndas; så snart Kryßeglet är ombraßad finnes det straxt i sådan ställning, at på andra bogen kunna få winden i sig, så snart Skeppet gådt öfwer Stag, hwarigenom Skeppets rörelse på det sättet kan bibehållas, at det hwarken må hafwa tilfälle at sacka akter ut ej eller med fördelen at falla för mycket.
Under det at Kryßeglet ombraßas bör store hals skickas up för at wara färdig at braßa om, de Seglen som äro på Stormasten då winden kommer rätt från fören, braßas Seglen på Stormasten om, emedan de då äro skylde för winden genom förseglen, skulle man låta dem stå til för länge, så skulle winden komma at falla emot dem och wärka nästan på samma sätt som på Förseglen i anseende, til deras läge akter om wridnings-puncten som Roret förordsakar, hwilken gemenligen på alla Skepp infaller i det närmaste på 9/25 delar af Skeppets längd från fören, Akter-Seglens sena om braßning skulle äfwen åstadkomma at Skeppet sackade akter ut, eller ock dref på twären, hwarigenom det skulle antingen blifwa omöjligt eller gå ganska långsamt at wärkställa Evolutionen.
När Skeppet paßerat winden och kommit at falla något öfwer på andra bogen, bör först alla de så kallade Latine-Seglen skotas före, och när Skeppet mist sin fart och icke mera skjuter öfwer Stäf, ligger Roret midskepps, ty skulle det ligga längre på det sättet som i början af Evolutionen och Skeppet sackade akter ut, så hindrar det Skeppets wändning, hwilket ofelbart och skyndesamt måste låta sig göra, efter som Förseglen hafwa den ställning, at de twinga Skeppet at falla öfwer, hwarwid likwäl bör i akttagas at Boglinorna på Förseglen under sjelfwa wändningen ingalunda får loßas ej heller det ringaste affiras, hwilket likwäl ofta brukas af dem som i Skepps-Manoeuvren äro mindre kunnige. Man braßar om förseglen då Skeppet som sagt är fallit från winden 45 grader, ty om de ligga för länge backade kommer Skeppet at falla för mycket af, hwilken händelse man nödgas låta dem sedan de äro ombraßade stå lefwande för at få Skeppet åter at lofwa genom Akter-Seglen.
Om Skeppet under wändningen skulle sacka akter ut, och hade swårighet at med fördel falla öfwer, då bör Roret läggas andra wägen, på det at wattnets tryckning emot det samma under det Skeppet sacker akter ut, måtte bidraga at twinga Skeppets aktra del, så at fördelen i följe däraf får falla.
Om åter et Skepp hade fallit för mycket nemligen mer än 12 grader öfwer det som fordras til bi de winds seglingen, så förekommes des widare fallande på det sättet, at förseglen hålles lefwande, ty Akter Seglen som redan tilförene blifwit på det sättet braßade at winden drager i dem, bidraga at Skeppet lofwar up igen.
Angående Rorets läggande i lä då förseglen ombraßas eller fylles, så faller det af sig sjelf, at det lämpas efter som Skeppet är mer eller mindre willigt at falla.
I följe af det nu anförde är til märkandes, at hela denna Evolutionen inbegriper uti sig, alt det hufwudsakeligaste som kan förefalla wid Seglens och Rorets rätta handterande under allahanda slags Manoeuvring, så at alla de öfrige Evolutioner med et Skepp följa lika som omedelbart af denna och kunna anses såsom detta Problemets Corrolarium.
Det kan förefalla sådana omständigheter at man nödsakas gå öfwer Stag, utan at winna något i lofwen såsom til exempel då man råkar nattetid eller i mistig wederlek at hafwa landklippor och grund eller Fartyg rätt för ut och nära intil sig, hwilka med hast, böra undwikas dymedelst at man straxt på stället går öfwer, då är ej annat at göra än at skyndosammast söka stoppa Skeppets snälla fart, och med det samma wända, man lägger därföre straxt Roret i lä, firer af Skoten med ens, på Klyfwaren och Stagseglen samt Focken, dock utan at röra Boglinorne och så snart Seglen börja stå lefwande, braßas Kryßeglet back: om då Skeppet lofwar up så mycket at winden kommer rätt från fören, så Manoeuvreras på sätt som redan omtalt är, men skulle Skeppet wägra måste man rumpa om då Manoeuvren förrättas enligt 5:te Problemet.
Det är begripeligit at så snart Skoten affires på Klyfwaren och Stagseglen samt Focken, blifwer Skeppets fart därigenom minskad och med det samma förswinner all den kraft som annars skulle hindra Skeppet at lofwa up däremot bidraga Akterseglen som stå bi de wind så wäl som Roret, at Förskeppet måste sticka up emot winden och Akterskeppet blifwa twingat och fört åt lä, så at alla Seglen på det sättet snart förlorar winden uti sig. At således Kryßeglet bör backas är också tydeligit ty därigenom blifwer äfwen Akterdelen af Skeppet twingat åt lä. Alla Segel komma omsidor i den ställning, at winden faller platt emot dem, hwilket då ofelbart måtte hindra Skeppets framfart och emedan Focke-Skot blifwit affirt, så kan winden ej eller wärka på Focken annorlunda än at den gör en säck på henne, som faller emellan masten och wandten uti hwilken winden då wärkar på det sättet at Skeppet däraf måtte sacka akter ut; men det blir just i det ögnablick Skeppet förlorat sin fart, at Roret åter lägges om igen på andra sidan, på det Evolutionen därigenom också måtte blifwa befordrad såsom tilförene blifwit bewist.
Om någon skulle tänka at efter som man på föreskrefne sätt kan gå öfwer Stag, så kan det wara lika mycket antingen denna Evolutionen wärkställes på förra eller på sednare sättet; men at en sådan slutsats woro ogrundad är nog begripeligit ty på detta sednare sättet skulle ganska mycket förloras i hwarje lof, hwarpå man icke får räkna när man i anseende til omtalte oförmodeliga händelser därtil blifwit nödsakad.
Boglinor böra ej i otid loßas under wandningen, därföre at så länge de stå styfwa gör Skeppet en skarpare angel med Skeppets Midellinie och den lättare eller sido-kraften af wädrets tryckning på Seglet, hwilken förordsakar Skeppets wridning eller wändning blifwer då större och bidrager således mera til wändningen än om Boglinan loßas, då Seglet slår sig fyrkant och den lättare kraften aldeles förswinner.
Det kan icke des mindre i ofwannämde händelse wara skjäl at sträcka något litet på Förmärs- och Focke-Boglinor nemligen i det samma som deße Segel stå lefwande på det winden då må så gjöra någon wärkan på försidan af Seglet hwarigenom farten hindras och wändningen befordras.
Sjöbohm, Fredric: Bästa wägen för en Ung Sjöman, at framdeles winna Förtroende.
Tryckt i Kongl. Am:ts Boktryckeriet på egit Förlag, Carlscrona, 1793.
8vo, 14×8 cm, 123 s.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Seamanship | Search.
Copyright © 2007 Lars Bruzelius.