Nödroder.

Franska Tidningen L'Illustration uppger, att 1829 en Kapten Quoniam, förande tremastade Handelsfartyget Pallas från Havre, blef på hemvägen från ön Bourbon utanför Goda-Hopps-udden öfverfallen af en häftig storm och förlorade rodret. Efter flera fåfängt gjorda försök lyckades Kaptenen att anbringa ett nödroder, det han sjelf för tillfället uppfunnit. Idéen deraf tycktes förtjena en närmare beskrifning.

En reserv-märsrå fastgjorde tvärskepps akter om kryssmasten och så att rån hvilade på däcket. Den försäkrade ytterligare genom nockarnes stöttande med säkra tåg, tagne kring stormasten nere vid däck. Å hvardera nocken fastgjordes på två mètres (6 2/3 Sv. fot) afstånd från relingen ett enkelt block.

Ett stort och starkt vinfat sågades i tu, tvärs öfver, så att deraf erhöllos 2:ne lika stora baljor. På hvardera baljan fästades tvenne stroppar, bildande ett kryss under baljans botten och leddes långs sidorna uppåt så, att på vid pass en mètres afstånd från öfverkanten uppkom en hanfot af de tvenne parter, hvilka voro å samma sida af baljan. denna erhöll således 2:ne hanfötter, af hvilka den ena gjordes något längre än den andra. Kring baljan togos 2:ne löståg, ett vid laggarne och ett vid öfvrekanten, och fästades med säkra garn vid så väl stropparnes parter som vid baljan, hvars sidor derföre voro på lämpliga ställen försedda med flera små hål, genom najnings-garnen togos. Af den kortare hanfotens bugt bildades ett öga, som försågs med kaus; af den längre hanfotens gjordes 2:ne ögon, det ena under det anra. I öfra ögat inpassades en kaus, i det nedra deremot en liten dodtkopf. Dodtkopfens afstånd från baljan var nu lika kausens å den andra hanfoten.

Vid hvardera nocken af reserv-rån fästades nu en balja sålunda, att ett tåg om 425 millimètres (= 4,2 Sv. dec.-tums) omkrets och 20 mètres längd (halfva skepps-längden *) fastgjordes med ena ändan å rånocken och med den andra i kausen af den längre hanfoten å baljan. Ett annat tåg om 8 centimètres (=2,7 Sv. dec.-tums) omkrets fastgjordes i den kortare hanfotens kaus, togs genom dodkopfen och genom blocket å samma sidas rånock, upplindades ett lämpligt antal slag kring drillen, togs genom blocket å andra sidans rånock, genom den andra baljans dodtkopf och fastgjordes i kausen af sistnämnde baljas korta hanfot. Längden af detta drilltåg bestämdes så, att sedan baljorna kastades i sjön och drillen lades till rodret midskepps, hängde drilltågets båda parter något slabba. Baljorna, hvilka nu framsläpades af det med endast ena hanfoten sammanhängande och vid rånocken fästade tåget, tvingades sålunda, att hoppande på vatten-ytan göra nästan intet motstånd. Då deremot rordrillen kringvreds, t.ex. för rodret om styrbord, förkortades bagbords drilltåg så, att denna sidas balja framdrogs af detsamma medelst båda hanfötterne. Baljan måste nu vända den öppna ändan mot fartyget, således fånga vatten och göra betydligt motstånd, hvars verkan till fartygets styrande förökades af den häfstång, som reserv-rån utgjorde.

Kapten Quoniam försäkrar, att Pallas sålunda styrdes med största lätthet.


*) Det tycktes såsom borde fartygets höjd, snarare än dess längd, bestämma längden af detta tåg.
Öfvers:s anm.

[
Back]
Tidskrift i Sjöväsendet, årg. 14 (1851), pp 84-85.

Transcribed by Lars Bruzelius


Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives.

Copyright © 1996 Lars Bruzelius.