Pinka

Lotsmanspinkan var under nordiska sjuårskriget riggad med blinda, fockeskönval, storskönval och stormärssegel samt mesan. På fockmastens stångemast fördes som regel inget segel. [Carl Ekman: Skeppstyperna under Gustav Vasas och Erik XIV:s tid. Sjöhistorisk Årsbok 1945-46.] Dess lästetal var 24 läster och bestyckningen bestod av en halv slanga, två stycken kvartsslangor, fem enkla falkunetter, sex falkuner, fyra falkunettebarsser samt sex stycken hakar.

Gustav Wasa skriver om pinken följande: Vidare um den pinke Wi have skrivit um … och kalle Wi det lille skepp pinke som tu skickede oss för någon tid sedan. Men de andre skepp som större äre, dem pläger man icke kalle pinker … Vid ett annat tillfälle skriver konungen om den bojort och pinke vilket föranleder oss att tro att han menar samma skepp.

Pinquee är en tremastad lastdragare med hög och smal akterspegel. [Dalman: Utkast til et Sjö-Lexicon, 1765.]

Chapman avbildar ett flertal skepp med en pinkas skapnad och fregatts, snaus, brigantins, hukares eller jakts tackling.

ARTICLE V.

Des Pinques.

Il n'y a absolument aucune différence du gréement des Pinques à celui des Chébecs, qui vient d'être expliqué à l'article ci'dessus, & on n'en auroit pas fait un article à part, si ce n'étoit que le Pinque semble, par sa construction & ses usages, être un bâtiment d¨'une autre nature: moins ras, & moins fin dans ses fonds, il n'est destiné que pour le commerce, & construit pour la charge.

Les Napolitains & les Espagnols sont, parmi les Nations de la Méditerranée, celles qui ont le plus communément des Pinques dans leur navigation marchande. (Figure 2, Planche XX).

Lescallier: pp 399-400.

Updated 1998-07-25 by Lars Bruzelius

Sjöhistoriska Samfundet | The Maritime History Virtual Archives.