De Naturkunnige hafva genom ostridiga rön bevist, at intet djur kan lefva, ja ingen ört växa utan luft. At de ock icke länge trifvas, utan omväxling af luft, och at människan i synnerhet stundeligen behöfver ny och frisk luft, är lika otvifvelaktigt: ty såsom eld ej länge kan brinna uti et täpt rum, utan slocknar, så snart han förtärt den tilgång af luft han funnit, eller så snart han röfvat ifrån honom de particlar eller de egenskaper, som gifva elden lif; så kan ock icke människan länge uthärda utan väder-växling. Den luft, som medelst andedrägten en gång gått genom våra lungor, har i det samma förlorat den spänstighet, den lifaktighet, den vårt lif vederqväckande egenskap, som Försynen däruti nedlagt, och är sedan odugelig til andedrägt, til des genom blanning med ren luft, genom rörelse eller annan upfriskning, des förra kraft blifvit honom återstäld. Vi insupe i hvart ande-drag, vid pas 45 cubic-tum luft, och behöfve således, enligt Triewalds uträkning, 1296 cubic-fot ren luft om dygnet. Därföre förtäres och skämmes ganska snart den uti et täpt rum inneslutna luften, och är sedan icke allenast onyttig, utan ock skadelig för vår hälsa.
En af de angelägnaste tjenster luften gör oss, består uti den svalka han gifver vårt blod, då han silas genom lungorna: för den orsaken bör luften vi andas, vara kallare än vårt blod, som hos en frisk människa gemenliga har 35 eller 36 graders värma, efter de Svenska Thermometrarna. Är luften 30 grader varm, såsom på de hetaste Sommardagar, må en människa försmäkta: så varm som blodet, eller varmare, qväfver oss eller förorsakar sjukdom, ehuru han eljest är ren och frisk.
Luften förlorar ock sin lifaktighet, blott genom stillastående, hvar på vi ej sällan se prof uti djupa grufvor och brunnar, källare och grafvar, som länge varit täpte. De som ovarsamt där uti gå ned, pläga ofta, nästan i ögnableket, dö. Försigtigheten fordrar därföre, at de som skola gå ned på sådana ställen, altid först nedsläppa en hund eller annat djur; eller ock föra fram för sig et brinnande ljus: ty om djuret mår illa eller ljuset slocknar, är ej rådeligt at gå längre.
Stillastående luft angriper jämväl döda kroppar, förorsakar mögel, råst och snar förruttnelse på alt hvad röta är underkastadt. Därföre är väderväxling icke allenast människors samt alla djurs och växters förnämsta lif, utan tjänar ock at conservera andra kroppar.
Uti Skepp äro stora rum och iholigheter, hvaruti luften är nästan aldeles instängd. Han finner på somliga ingen annan öpning, än genom några luckor på däcket, som äro små, i jämförelse emot holskeppets rymd. På stora Skepp, som hafva flera däck och afdelningar, hafva väl somliga rum någon väderväxling genom luckor och väder-trall på däcket, samt genom Stycke-portar och gluggar på sidorna: men däremot är gemenskapen med den yttra luften nästan aldeles afskuren för de nedra rumen, hvaruti större delen af Laddningen, med tackel och tyg, Proviant och Amunition m.m. borde förvaras, men tillika med Skeppet, af den stillastående, skämda och fuktiga luften snart fördärfvas.
När mycket Folk är om bord, skämmes luften ännu snarare. Det emellan däcken trångbodda manskapet uptager snart med andedrägten all den rena luft der finnes, eller genom luckor och öpningar kan inkomma. Dunster af människor och af de mångfaldiga röteliga ämnen på et utrustadt Skepp finnas, så väl som af det på kölen qvarblifvande ruttna vatnet, som ej så noga kan utpumpas, intaga den rena luftens ställe uti rumen, och kunna ej annat än förorsaka en olidelig stank, som föder vantrefnad och sjukdom hos besättningen. Kommer hetta därtil, som på varma och lugna Sommardagar måste blifva odrägelig uti Skepps-rumen; lärer ingen vara så kanslolös [sic], at han icke ömar deras tilstånd, som ofta många veckor och månader nödgas lefva i sådan luft, och finner nödvändigheten af de medel, hvarigenom väderväxling kan åstadkommas, både uti de öfra rumen och uti de nedra.
I äldre tider brukades icke i allmänhet så stora Skepp, som nu. De gamlas Örlogs-Fartyg liknade mycket våra Galerer, på hvilka besättningen ej bodde under däck, och hade altså föga olägenhet af osund luft. Sedermera, då stora Skepp med flera däck började byggas, var en lång tid brukeligt, at Cabysan, hvaruti maten tilredes för besättningen, hade sit rum nedre uti holskeppet. Eldens dragande i Cabysan underhöll då tilräckelig god väderväxling: den gamla luften gick ut genom rök-gången: ny inkom af sig sjelf genom luckor och öpningar. Men så snart Cabysan flyttades up på öfra däcket, af orsak at dess förra Station ansågs såsom äfventyrlig för elds-våda, blef luften i holskeppet därigenom lika som dömd til evigt fängelse.
De sjöfarandes olägenhet och skada deraf, nödgade dem at vara betänkte på medel til dels förekommande. Jag vil i kårthet anföra de förnämsta sätt, som blifvit påfundne at skaffa väderväxling på skepp, både när de ligga i hamn, tome och aftaklade, och när de äro utrustade, under Segel, med last och besättning om bord. Jag ärkänner mig härvid hafva haft god anledning af tvänne til Kongl. Vetenskaps Academien ingifne skrifter: den ena af Academiens framledne Ledamot, Vice Amiralen, Herr Lejonankar; den andra af Academiens Ledamot, Skeppsbyggmästaren vid Kongl. Örlogs-Flottan, Herr Sheldon.
Et Skepp, som ligger i Hamnen aftakladt, löper fara at genom fuktighet, röta, mögel och svampväxt fördärfvas, om det icke vårdas och väder-växling däruti underhålles. Til den ändan är väl nödigt, at luckor, vädertrall och portar dageligen hållas öpne, at luften fritt får spela derigenom. Därtil tjena ock öpna planke-gångar eller luft-hol i rummen på garneringen, som på somlige Fartyg äro inrättade. Men emedan denne väderväxling sträcker sig föga längre, än til de öfra rummen, som stå öfver vattnet, och hinner icke til de nedersta, hvarest han är lika nödig; måste man vara omtänkt, at med konst antingen upfordra den stillastående qvalmiga luften, eller dit nedjaga en ny. Därtil tjäna väl de väderväxlings inrättningar, som egenteligen äro ämnade at brukas, då Skeppet går under segel och som rättnu skola omtalas; dock til undvikande af större kostnad och möda, pläga andra lättare utvägar först upsökas. Sådane äro, drag-rör och trummor uti stycke-portarna, hvilka gå neder uti hol-skeppet: Väder-trummor af likhet med skorstenar och kakelugns drag: flitigt sopande, skrapande, sköljande, stänkande med ättika, och sådant mer. Under-Skeppsbyggmästaren i Carlscrona, Herr Fornell, har nyligen påfunnit et väderväxlings-rör, i öfra ändan försett med et stort, fyrkantigt, tratt-likt Käril af trä. Tratten vrider sig omkring, förmedelst en gente mot vidhäftad vinge eller stjärt, at han altid står med öpningen emot vinden, då den öfre friske luften af blåsten indrifves genom tratten och röret ned uti Skeppet: Hvar emot den qvafde förut i Skeppet stillastående luften, på andra ställen går ut genom drag-rör. Denne väderväxlings Machine, som drifves af vädret och ej behöfver någon tilsyn, har befunnits hålla Skeppen inuti rena och torra, fria för svampväxt och fuktighet, så länge de varit i laget. Men i fall desse medel icke funnos göra tilfyllest til Skeppets vidmagthållande, nödgas man gripa til någon af de konstigare väderväxlings-inrättningar, som äro upfundne at brukas på sjön, hvarest de förre antingen aldeles icke kunna nyttjas, eller äro otilräckelige.
Ty då et Skepp är lastadt och under segel, få stycke-portarne icke vara öpne när det starkt blåser. I lugnare väder vågar man ock sällan, af fruktan för hastigt påkommande storm, at uplåta mer än några få. Om de ock uplåtas, gör det litet til saken, när yttre luften ej är i stark rörelse. Fartyg, som föra spanmål och andra för våta ömtolige varor, måste gemenligen hafva hela garneringen tätt diktad och drifven, då ingen luft sig kan intränga. Luckor och trall på däcken kunna och böra väl gemenligen stå öpne; men den i Skeppet inneslutne luften är lika som död, har ej styrka och spänstighet nog, at emot den öfra luft-columnens tryckning stiga up til någon myckenhet, genom de trånga luckorna. Han måste med våld utdrifvas. Den ringa del af frisk luft, som ändteligen förmår inkomma, stannar mäst imellan öfversta däcken, och gifver liten eller ingen svalka åt de nedra rummen.
Drag-rör af den art, som äro förr omtalte och i laget brukelige, hafva icke rum på et utrustadt Skepp. Här tarfvas andra och kraftigare medel, i synnerhet om vistandet på sjön blir långvarigt: om besättningen är manstark, såsom på Krigs Skepp: om Climatet eller årstiden är varm: om sjukdom sig redan inritat.
At i mögeligaste måtto hålla rummen rena och snygga: at oftast röka dem med svafvel, enris, eller välluktande helsosamma krydder: at stänka dem med vin-ättika, däruti hänga kläder doppade i ättika, eller gjuta ättika på heta kulor: at, då det icke redan är för varmt, med kol-eld upvärma Stånd-Cabysor eller små järn-ugnar, som flyttas hit och dit i rummen: frihet för folket, at dageligen hämta frisk luft på däcket, med mera, har alt sin goda nytta, och bör icke försummas; men ger ej tilfyllest, då det kommer an på längre tid. Huru skola de sjuke få någon veder-qväckelse, som sjelfve icke förmå söka den? Väder-seglen göra bättre tjänst. Man fäster i lagom blåst, et mindre segel under stor-seglet, och låter den smalare ändan falla ned genom luckan. Seglet utspännes til den lutning emot vinden, at vädret, som däraf upfångas, stutsar eller halas ned uti rummet, hvarest han sprider sig, medelst den fart han hade tilförene, och ansenligen svalkar samt genom andra öpningar uttränger den gamla luften. Väder-slangor nyttjas på större Skepp. De göras af segel-duk, 12 til 15 alnar långa, til skapnaden som Coniske trattar; hafva i öfra ändan stor vidd, såsom et gap, nederåt utskurit och så beskaffat, at när slangan hissas up emot vinden, tränger sig vädret in genom den breda öpningen och drifves utföre ned i slangan, som är med Tunn-band utspänd och ledes med smala ändan neder uti Skepps-rummen. Detta sätt at skaffa väderväxling, det bästa, som var bekant för år 1740, och som ännu af många hålles för tilräckeligt, är i nödfall och då ingen annan utväg gifves, icke til förkastande. Minsta eftertanka gifver likväl vid handen, at både väder-segel och slangor äro onyttige i lungt väder, då väderväxling bäst behöfves. De hafva ock, andra olägenheter at förtiga, som Herr Watson anfört i K. Ängelska Societetens Handlingar för år 1742, pag. 62, tvänne hufvudsakeliga. De göra alt för hastig ändring ifrån varm til kall luft, som ej bekommer de sjuka väl. De jaga ock gemenligen den osunda luften utur de öfra rummen, ned uti holskeppet, i stället de borde drifva honom ut. Åtminstone hafva de nedre rummen föga gagn af denna väderväxling.
At de icke göra de sjöfarande nöjaktig tjänst, behöfver ej annat bevis, än at desse ständigt besvärat sig öfver qvalmig osund luft, ehuru flitigt de brukat väder-seglen: at de enhälleligen önskat, det bättre väderväxlings inrättning kunde påfinnas, samt at handlande Folk-slag och Sjö-magter med belöningar hugnat dem, som något nytt påfund upgifvit. Sedan de länge och förgäfves väntat, framkommo inom kårt tid, fyra sådana påfund.
Desaguliers upviste, år 1734, för Kongl. Ängelska Societeten, en machine at åstadkomma väderväxling i Hospitaler och Sjuk-hus, hvilken ock, i brist på bättre, kunde nyttjas på Skepp. Denne förbättring på de så kallade Hessiska Pustar eller blås-machiner, är beskrefven i bemälte Societets Handlingar för år 1735, och kan med ringa kraft sätta luften i stark rörelse, samt drifva honom genom rör utur et til et annat rum. Men jag vil mig därmed, såsom mindre fördelaktigt på Skepp, än de följande, icke uppehålla.
År 1741 upgåfvos tvänne nya och fördelaktiga påfund, som voro hvarannan så like, at de nästan kunna anses för et och det samma. Deras upfinnare, vår i lifstiden berömlige Capitaine Triewald, och den vittre Kongl. Ängelska Societetens Ledamot, Doctor Hales, märkte skelfve denna likheten, och bestridde hvarannan upfinnings-hedren. Triewald uptedde sin väderväxlings Machine i September månad, år 1741: ärhöll Kongl. Privilegium på dess förfärdigande i October månad, och hade redan inom årets slut af Trycket utgifvit en berättelse om dess bruk och nytta. Försök därmed anstäldes på Kongl. Örlogs-Flottan, nästföljande året, med den fördel, at icke allenast större delen af Kongl. Svenska Krigs-Skeppen blefvo därmed, på Kongl, befallning, strax försedde, utan däraf betingades ock samma år, några til Frankrike. Upfinnaren blef hugnad med hederlig belöning, både af Kongl. Svenska och Franska Regeringen.
Hales berättar sig hafva gifvit Kongl. Ängelska Societeten del af sit påfund, i Maji Månad, 1741, men utgaf intet af Trycket därom, förr än år 1743, då han ej ännu gjordt försök därmed, mer, än på et i hamnen liggande Skepp, utan beropar sig på försök, som voro gjorde i Sverige. Hales synes altså först hafva tänkt på denna Machine, men Triewald först hafva brakt henne til fullkomlighet, och upfinnings-rätten kan ingendera med skäl betagas. Huru ofta har icke händt, at tvänne på en tid råkat på en tanka? Vår Triewald har visat flera prof af snille nog, at kunna påfinna en sådan Machine, utan annan gifven anledning, än af det behof Fäderneslandet däraf hade, just då Flottan höll uppå at utrustas.
Hans väderväxlings machine är tydeligen och med bifogad ritning beskrefven uti denna Kongl. Vet. Acad. Handlingar för Octob. Nov. Dec. 1744. Här behöfves icke uprepa mer därom, än at den består af tvånne runda blås-bälgar, stälda på öfversta däcket, lämpade til rör, som gå med flere grenar ned uti Skeppet til alla rum, hvar igenom luften kan updragas likasom med pumpning. Den ena pumpen kan i hast och när man vil, förvandlas til et tryck-verk, och ny luft därmed nedtryckas, til hvad rum i Skeppet det pröfvas nödigt. Om orsaken, hvarföre Machinen sedermera ej blifvit nyttjad på Flottan, oansedt försöken slagit väl ut, vilje vi höra Herr Sheldons berättelse. Försöken med Triewalds machine, säger han, som skedde på Flottan, under expeditionen i Finska viken, åren 1742, och 1743, hafva bestyrkt, at den förorsakar tilräckelig väderväxling, både imellan däck och i hol-skeppet. Den höll så profvet, at bruket därmed måste uphöra, då de sjuke klagade öfver alt för stor känning däraf: nog öfvertygeligt bevis, at påfundet har den påsyftade verkan, och at ändamålet kan än närmare vinnas, när temperament i akttages. Det synes, som hade man alt för flitigt eller häftigt brukat väder-pumparna, eller ock, mer än behof varit, nyttjat tryckverket, hvarigenom de sjuke alt för hastigt blifvit försatte utur en stark hetta uti en kylande luft, eller legat uti drag: olägenheter, som icke en gång en frisk människa tol; men som förmodeligen hade kunnat förekommas genom måtteligt pumpande och alla rörens tilstoppande, som gå in uti öfre rummen. Det behöfves ej mer, än utdraga luften utur de nedersta rummen, då den uti de öfra rummen nödvändigt drager sig dit nederåt, och frisk luft i dess ställe sjelfmant och helt sakta infinner sig genom luckor och öppningar, som aldrig böra tilslutas. Tryck-verket behöfver sällan eller aldrig nyttjas, och då lära de sjuke aldrig få orsak at klaga, utan snarare at fägna sig öfver väderväxlingen.
Hales Ventilator. eller som han sjelf kallar honom, Skepps-lungor, är af honom väl beskrefven uti en särskild bok, A Description of Ventilators, trykt i London, år 1743, i Octavo, hvaruti ock mycket annat, om luftens egenskaper och väderväxlings nödvändighet i Vånings-rum, Kyrkor, Hospitaler, Magaziner, Grufvor, Fång-hus m. m. finnes med särdeles mogenhet anfört af denne ibland vår tids största naturkunniga räknade Mannen. Han har ock sedermera, uti Kongl. Ängelska Societetens Handlingar ingifvit ytterligare rön och anmärkningar om detta nyttiga påfund. Det består af två par blås-bälgar, gjorde nästan såsom Orgel pustar, som ställas på nedersta däcket, och genom et enda rör utdrifva den osunda luften utur nedra holskeppet, i hvars ställe frisk luft at sig sjelf inkommer genom luckorna, som vid genomfarten sakta svalkar de öfra rummen och drager med sig deras skadeliga luft. Ängelsmännerne voro mindre qvicke, än vi, at antaga detta nya påfund; men hafva däremot varit stadigare, at behålla det, sedan de en gång med nöje funnit dess goda verkan. Det brukas ännu på många Skepp i Ängland, oaktadt Suttons nyare och fördelaktigare väderväxlings inrättning.
Frågas, hvilkendera inrättningen är bättre, Triewalds eller Hales? Så göra bägge aldeles nöjaktig tjänst, hvad hufvud-afsigten angår. Åtskilnaden består förnämligast i mer och mindre beqvämlighet i bruket. Den Ängelska Machinen är mera, konstig, sammansatt och kostsam, än den Svänska, samt intager mycket mera rum: en betydande omständighet på et utrustadt Krigs-Skepp, hvarest altid är trångt. Om Machinen står mindre i vägen eller til hinder på öfversta däcket, än på det nedersta, lemnas vederbörande, at sjelfve pröfva. Bägge Machinerna hafva den olägenheten gemensamt, at de fordra ständigt arbete och hand-kraft, at hållas i rörelse; men den Ängelska kan drifvas af tvänne karlar, då den Svenska kräfver fyra: en förmon, som synes nästan upväga den förra, hvilken slog ut till den Svenskas fördel, så framt icke arbetet på något sätt kan lättas med den senare. Triewalds Pustar äro af smordt läder, kunna lätteligen hårdna, skadas af råttor eller eljest komma i olag. I de Ängelska är väl intet läder; men deras många ventiler, luckor, kistor och tilbehör torde rätt så ofta gistna och behöfva lagas. Ängelska Ventilatoren lämnar luften under nedersta däcket nästan orörd: den Svenske rensar ända ned til pump-sodet, hvarest luften plägar vara af det ruttna vattnet så anstucken, at det ofta skal vara lifsfara för dem, som nödgas gå där ned at något laga. En förståndig man, hvilken får machinen under sin särskilda och ständiga vård, lärer finna utvägar at afhjälpa eller minska de flästa svårigheter, och göra fullkomligt gagn med hvilkendera honom anbefalles at nyttja. Herr Seldon, en så förfaren, som oväldug domare i detta ämne, lämnar Triewalds Machine företräde, i anseende til beqvämligheten.
Om intet bättre och beqvämligare medel vore upfunnit, at rensa och upfriska luften om Skepps-bord, än någondera af förenämde Ventilatorer, är ingen tvifvel, at ju en af dem borde vara inrättad på alla Krigs-Skepp, så väl som andra, hvilka föra mycket folk, eller pläga hafva olägenhet af osund luft. Hvad hjälper, at Machinen intager något rum, fordrar arbete och är litet kinkog? är icke bättre, at något arbeta, än lefva uti en odrägelig stank, eller tilsätta hälsa och lif? Vattu-pumparna kräfva ock arbete: skulle man häldre vilja låta Skeppet gå i qvaf, än bemöda sig med dem? Sjö-folket behöfver dessutom rörelse, i brist hvaraf, de äro mycket underkastade skörbjugg, hvartil osund luft därnäst bidrager. Så nyttigt och för det allmänna dyrt folks lif, som Sjö-folkets, bör visserligen ömt vårdas, om det än skulle ske med någon deras egen möda och olust; än mer, om ändamålet kan vinnas utan dageligt arbete och olägenhet, såsom med Suttons väderväxlings inrättning, hvars beskaffenhet och förmoner jag här näst vil anföra.
PEHR WARGENTIN.
Pehr Wargentin: Om Väder-växlings inrättningar på Skepp.
Kongl. Vetenskapsakademiens Handlingar Vol. XVIII, Stockholm, 1757. pp 1-14.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Medicine | Search.
Copyright © 2006 Lars Bruzelius.