Recension af Herr Du Hamel de Monceau's Bok, kallad: Medel at bibehålla hälsan hos Besättningar på Skepp, &c. hvarutinnan de i synnerhet til detta ändamål ledande underrättelser och anmärkningar i korthet äro sammandragne, författad af Öfversten och Riddaren, Friherre J.G. Lagerbjelke.
Ibland de många förträffeliga, och för Sjöväsendet ganska nyttiga, afhandlingar och Böcker, hvarmed denne namnkunnige Auctor gjordt sig det allmänna på det högsta förbunden, lärer den, som bär Titel af Medel at bibehålla Skeppsbesättningars hälsa, så mycket mindre kunna undfalla Örlogs-Manna-Sällskapets upmärksamhet, som menskligheten, medborgerligheten och tjenstens utförande, alla gemensamt, sammanstöta, at i kraftigaste måtto påyrka den angelägne sak, som utgjör nyssnämde afhandlings ämne.
Jag har fördenskull trodt min skyldighet vara, då jag dertil ägt tilfälle, at genom en recension af den samma söka at lindra Sällskapets möda.
Auctor förmäler uti ett föregående til en anonyme Officerare af Flottan addresserat bref, at han i korthet samlat alt hvad han hos andre Auctorer i detta ämne funnit tjenligast, samt hvad han sjelf af egen ärfarenhet i samma afsigt inhämtat.
I synnerhet har Auctor haft mycket biträde af et betänkande, som Herr de Morougue upsatt i anledning af de försök han, på undfången befallning af Gref de Maurepas, anstält med den mycket omtalte och af Herr Hales i England upfundne väderväxlings Machine.
Ämnet är här icke at bota de sjukdomar, som på Sjön, mera än annorstädes, äro vanlige, utan at förekomma dem.
Detta sednare är en af de ömaste omsorger, som en Sjö-Officerare åligger; Ingen möda, icke en gång de hinder, som af dem sjelfva upväckas, hvilkas lif han bevarar, böra kunna, hugfälla honom, vid utöfningen af den samma.
Hvad välsignelser af hemmavarande dess underhafvandes hustrur, barn, anhörige, har icke en sådan befälhafvare at vänta, då han vid hemkomsten återlämnar dem en man, en fader, en slägtinge, räddade genom hans omvårdnad, som gjort fältskärarens möda under hela resan ganska lindrig?
Jag förfogar mig nu til sjelfva Afhandlingen.
Art. 1. Hvilka orter af naturen äro hälsosamma, och hvilka äro mera blottstälde för smittosamma sjukdomar.
Auctors tankar i detta ämne äro i kort begrepp följande:
At de orter, som äro högländte, och utstäldte för vädret, äro i allmänhet sunde.
At de, som ligga vid rinnande vattn, icke hafva mycket at befara smittosamma sjukdomar.
At sjö-vattnets utdunstningar icke äro osunde.
At icke eller några stillastående och sumpiga vattens utdunstningar kunna vara ordsaken til Sjö-Folkets sjukdomar; emedan de vistas på stora hafvet.
At äfven så litet en stillastående luft kan vara ordsaken dertill.
At Sjö-Folket äro mindre utsatte för sådane sjukdomar, som härröra af luftens beskaffenhet, så länge de äro til sjöss, än då de äro uti hamnar.
At man bör välja högländte och torra ställen i land til sjukas skötsel och förfriskande, hälst där inga stillastående vatten äro i nägden, och
At, när folk måste ligga i land, vid vattenhalning eller vedhämtning, de då utvälja fria och sunda ställen, samt äro försedde med tält; emedan en sjukdom, som genom brist af sådan försorg, i land åsamkas, kan utbreda smittan om bord ibland besättningen.
Art. 2. Ordsakerne til de sjukdomar, som äro egentelige om Skeppsbord.
Auctor anförer i detta ämne Hr de Morougue's ord: at skepp hafva sin egen athmosphere, och hysa många ämnen til luftens förskämning inom sig.
At luften är mycket värkande på djurens hälsa, intygas af det följande.
Art. 3. At luftens åtskilliga beskaffenheter värckar mycket på djurens hälsa.
Här anföres en myckenhet exempel af mineraliske, aromatiske, spirituose, &c. particlar, hvilka, som ärfarenheten gifver vid handen, värka på åtskilliga sätt på människan, då luften med sådane är blandad.
Art. 4. Om ordsakerne, som kunna förderfva luften i Skepp.
Herr de Morogues har anstält försök med Thermometern, en uti Cajutan, och en uti rummet af en Fregatte. Förändringarne af denne sednare voro altid en grad, eller mera inom gränsorne af den förre Thermometrens förändringar.
At uti Rummet tyckes vara mycket varmare än Thermometren utvisar, kommer deraf, at luften därstädes är upfyld med främmande ämnen, hvarigenom utdunstningen hindras at genast sprida sig.
Et tydeligt bevis, at luften därstädes förlorat en del af sin spänstighet, är det matta och dåna sken, hvarmed et ljus där synes brinna. Om denna luftens spänstighet skulle aldeles vara förlorad, slocknar ljuset, hvilket stundom händer uti Grufvor, eller Källrar, där vin är i gäsning. På sådane ställen blifva arbetarena hastigt qvafde.
Et ljus är således et äfven så säkert, som enfaldigt medel at utröna, om en sådan instängd luft är af mer eller mindre god egenskap. Tvänne aldeles lika vaxljus, uti lika värma på olika ställen, gifva luftens beskaffenhet, jemförelse-vis, vid handen: Där Ljuset långsammare förtäres, är sämre luft.
Luften uti Rummet af et Skepp har föga omväxling, och är upfyld med dunster, tvenne för andedrägten skadeliga omständigheter. Dr. Hales har genom försök visat oss, at den luft, som en gång passerat lungorne, är sedermera otjenlig at andas uti. Den myckenhet af Folk, som vistas under däcken af et Skepp, deras andedrägt, deras utdunstning, deras osnygghet, äro ibland de hufvudsakeligaste ordsaker, at luften där är mycket fördärfvad; och det i ännu högre grad, om deribland en myckenhet äro sjuke.
De skadeliga ångor, som upstiga af det i våghålen och pumpsotet stillastående och ruttnande vattnet, sämre i samma mån som Skeppet är mera tätt, och de utdunstningar, som af provianten, rå ved, m.m. härröra, bidraga äfven ganska mycket härtil.
Alla dessa dunster beräknar Hr de Morogues förslagsvis til fem tusend cubique fots rymd uti en Fregatte af 30 Canoner och 250 mans besättning; och som en sådan Fregatte räknas inrymma 20,000 cub. fot luft, och desse dunster intaga 5000 cub. fot lufts rymd; så är ungefärligen en fjerdedel af luften odugelig. Han går längre, och då han grundar sin tanke på de af Dr Hales anstälde rön, hvilka han anförer, blir slutsatsen den, at hvar karl på 24 timmar förtärer vid pass 3 cubique fot luft; och däraf kan man åter sluta, hvad myckenhet af skadeliga ångor då äfven måste insupas; åtminstone så mycket som en half cub. tum vatten för hvar karl i dygnet.
Man måste likväl icke tro, at luftens beskaffenhet ensam är ordsaken til sjukdomar om Skeppsbord. Flere omständigheter bidraga äfven därtil, så mycket besvärligare, som de äro svåre at undvika.
Art. 5. Om det som förordsakar sjukdomar i de kalla Länder.
Kölden är egenteligen icke mera stridig emot hälsan än värman. Tövädret om vintrarne, då luften är upfyld med fuktighet, är skadeligare. Dock torde vinter-luften på sjön vara mera fuktig än på landet. Af den ordsaken torde en del sjukdomar härröra, som skeppsbesättningar då, mer än eljest, måste vidkännas, när äfven därtil kommer, at mera strängt arbete, ofta hämmad utdunstning, våta kläder utan tilfälle at torka dem, hvilka åter vidare bidraga til luftens förskämning på mellandäck; så är ej underligt, at sjukdomar i kallare Länder, eller kallare årstider mera visa sig.
Art. 6. Om ordsakerne til sjukdomar under resor i varma Climater.
Långt mera dödande äro de hastiga ombyten ifrån et kallare til et ovanligit varmt Climat; starka utdunstningar, och nätternas fuktighet äro därtil i synnerhet ordsaker. Den förfarne Hr. Lind håller före, at bästa förvaringsmedlet är, at ofta bada sig uti vattnet, allenast därvid i agt tagas, at det icke sker 1) då man är uttröttad af mycket arbete, 2) då man tagit för mycket til lifs af starka drycker, 3) då magen är upfyld, 4) då hettan förordsakat utslag, och sluteligen tilstyrker han, at man icke länge uppehåller sig uti badandet.
Art. 7. Om sjukdomar, som synas härröra af födan.
Det ständiga nyttjandet af salta varor til sjös, kan anses för en af de förnämsta ordsaker til Sjöfolkets skörbjugg. Så nyttigt salt är i litet mått, så mycken olägenhet förorsakar et öfverhopat nyttjande däraf.
Då vi nu i korthet genomlupit de mäst känbara ordsakerne til Skepps besättningars sjukdomar; förestår oss at undersöka hvad förvaringsmedel däremot kunna vidtagas.
Art. 8. De mått, som böra vidtagas förr än man går om bord.
Man bör icke taga om bord annat än fritt folk, och icke utan upmärksamhet sådane, som kommit ifrån långa resor, eller ifrån osunda ställen. Det är farligt, at låta frö til smittosamma sjukdomar insmyga sig på et Skepp, där så mycket folk måste hysas så ganska trångt. Man bör icke, under utrustningen, uttrötta folket med arbete, icke gerna låta dem bli våta, och, när så händer, tilhålla dem at ömsa. Til den ändan bör man vid deras ankomst om bord, tilse, at de äga tilräckeliga kläder. Det vore ock tjenligt, at munstrings-dagen sådane, som sälja Sjö-kläder för billigt pris, voro om bord, och af dem uphandlades, under tilsyn af en Officer, hvad hvar och en Matros nödvändigast behöfde, som då vunnos för bättre köp, och kunde afdragas på des hyra.
Art. 9. Om den tilsyn, man bör bruka under Expedition, at hålla Skeppet snygt inom bords, hvilket måste mycket bidraga til besättningens bibehållande vid god hälsa.
Den elaka lukten, som upstiger af det i våghålen och pumpsotet stilla stående och rutnande vattnet, bör förekommas genom friskt vattens insläppande i Skeppet, och åter utpumpande. Det är besynnerligt, at man icke ännu på våra (Franska) Skepp antagit et så nyttigt och enfaldigt medel, som det är, hvilket Engelsmännerna bruka til detta ändamål, neml. at hafva en kran af bronze, 4 å 5 fot under vattnet, hvilken, för säkerhets skull, bör förses med lås då den ej brukas.
Snygheten inom bords befordras genom flitigt sopande, dock, at sådant icke sker på de tider om dagen, då vattnet icke snart torkar, och at ingen får spilla vatten på mellandäck, i synnerhet då portarne äro slutne, äfvenledes, at ingen får äta nedre emellan kojorne. Hit hörer äfven, at de ställen flitigt gjöras rena, hvarest slaktkreatur, höns m. m. underhålles.
At sielfva Folket håller sig rena och snygga, är icke mindre nödigt; fördenskull borde visse Underofficerare tildelas vissa delar af besättningen, hvilka den Officeren, som har disciplinen om bord, kunde hålla sig til, om han finner någon försummat denna skyldighet.
Med tilräckeligt ombyte af kläder bör besättningen vara försedd, som förr sagt är; så kunde äfven Skepps-skrifvaren hålla et lager af sådana kläder för gångbart pris.
Man bör ofta gjöra klart Skepp. Kojorna bli dymedelst vädrade, och man kan äfven vid samma tilfälle bättre komma åt at gjöra rent.
Det vore ock nyttigt, at låta Matrosernes kläder passera bakugnen (på Franska Skepp) til at döda ohyran.
Om möjligt är böra slagtkreaturen hysas annorstädes än på mellandäck.
Art. 10. Nödvändigheten at ofta förfriska luften i rummet och på mellandäck. Åtskillige medel därtil.
Det ankommer vidare därpå, at man kan åstadkomma något starkt omlopp af luft uti Skeppet, så at den elaka luften kunde bli förbytt uti frisk och sund luft.
Härvid måste först anmärkas, at den med främmande ämnen upfylde luften är lättare än den rena; dessa relativa partiklar flyta ofvanpå uti luften, lika som oljan på vattnet.
Medlen til väderväxlings erhållande äro: 1) luftöpningar, 2) vädersegel, 3) väderpustar, 4) drag förorsakat genom elden.
Art. 11. Om Luftöpningar.
Det är osunda partiklarnes mindre tyngd, och följakteligen deras flytande åfvanpå den sunda luften, som bör tagas til grundsats i detta ämne.
Deraf följer, at de öpningar, hvarigenom den osunda luften skall utsläppas, måste vara belägne, så högt som möjeligt är uti det rum, som man därifrån vil befria; och däremot, at de öpningar, hvarigenom den rena luften skall erhållas, så lågt som möjeligt är.
Härjämte måste bemälte öpningar vara nog stora. Mångfaldig ärfarenhet intygar, at de eljest äro af föga värkan. Luftens, och i synnerhet de främmande partiklars motgnidning gjör, at föga däraf, i vidrigt fall, utdunstar.
Således torde man säga, at luckorna på däcken hafva alla ärforderliga egenskaper för at vara goda Luft-öpningar; likväl är äfven vid dem, i det afseendet, åtskilligt at anmärka.
Genom luckorne upstiga de elaka dunsterna ur rummet, men därigenom blir luften på mellandäck så mycket mer däraf upfyld, i synnerhet, då i hårt väder portarne och de öfra luckorne måste vara tilslutne; och mellandäck, där folket inrymmas, är det stället, där denna olägenheten hälst borde undanrödjas.
Om de undre och öfre luckorne sammanfogades med uprättstående tunna brädskott, eller ock præsänningar; skulle det vara af mycken nytta. Den obeqvämligheten, som däraf ordsakades, kunde til en del genom dörrar på de samma afhjelpas.
Det ställe på mellandäck, där slagt-kreaturen rymmas, kunde omgifvas med præsenningar, med öpning under et par fots högd ifrån undra däcket, och om där innom vore en lucka på öfra däcket at öpna; så skulle dymedelst en fördelaktig väderväxling åstadkommas.
Likaledes där sjuka hafva sit ställe, hvarom mera framdeles.
Då portarne och luckorne kunna vara öpne på mellandäck, är därstädes ingen brist på luftöpningar; den friska luften kan då komma in genom de förre, och den osunda utdunsta genom de senare; men uti rummet fattas öpningar til det förra behofvet; dock har man funnit utväg därtil ibland annat genom väder-segel.
Art. 12. Om väder-segel, och sättet at nyttja dem med största möjliga fördel.
Danskarne tros vara de förste, som nyttjat vädersegel. Dess skapnad liknar en pappers-strut, vidare vid den öfra ändan, hvarest det äfven har en högre kant eller lapp at släppa vinden in, då det är uphissat under märssen. Den nedra ändan, som är smalare, räcker til en lucka af undra däck; men emedan denna lucka är merendels aldeles öppen, så förordsakas dymedelst föga väderväxling, ty den friska luften, som drifves ned genom väderseglet, går därigenom straxt ut igen.
Til förekommande däraf, bör denna lucka betäckas med et lock af tunna bräder, och på det samma vara allenast så stor öpning, som nedra ändan af väderseglet, hvilket omkring samma öpning tilspikas. Då måste luften flyta igenom rummet til någon annan längre bort belägen lucka, och således drifva en del af den skämda och lättare luften ut genom densamma.
Detta medlet tjenar icke altid under segel, dock hälst med rumm vind, och aldeles icke i storm eller i stiltje, då väderväxling hälst behöfves; men då har man åter följande medel at tilgå.
Art. 13. Om sättet at skaffa frisk luft genom väderpustar.
Man har upfunnit i Sverige en väder-pust, bestående af tvänne Cylindriska pustar af läder, hvilka sättas i rörelse ömsom, medelst en häfstång, som hvilar på en upståndare midt emellan dem; på begge bottnarne af dem äro öpningar försedde med klaffar, som gå upåt. Under är en låda eller reservoir för luften, hvarifrån går et rör til det stället, där luften skal utpumpas.
Hr Gref de Maurepas hade låtit komma en sådan ifrån Sverige, och tilstält Auctor at undersöka densamma. Auctor finner den ganska tjenlig; men gjör därvid allenast följande anmärkningar:
At röret borde vara vidare, emedan det här intet är frågan om at skaffa et fint och starkt drag, utan at snart kunna pumpa ut en myckenhet elak luft.
At luckorne uti rummet böra vara väl tilslutne, om man vil pumpa ut luften af något ställe på mellandäck.
At lädret borde öfverdragas med tjärad duk, at bevara det för råttor.
Och at man äfven kan pumpa in luft i stället för at pumpa ut, om man låter klaffarne gå neder åt.
Man har äfven föreslagit en pust af ouphörlig värkan, som vid somliga tilfällen kunde vara förmånligare. Den består af en liggande Cylinder, med en Axel igenom, på hvilken 4, 6, ā 8 vingar äro fästade. Utan före på Axelen är en trälla, hvartil hörer et kugg-hjul med vef. Således kan denna Axelen med sina vingar få en ganska häftig rörelse, då denna vefven omdrifves. På ena bottnen, nära vid Axelen, äro små hål, hvarigenom luften släppes in, och på sidan af Cylindren et stort rör, hvarigenom den jagas ut.
Om frisk luft skall inpumpas medelst dylika Machiner, är klart, at röret måste gå ned til nederst af det stället, hvarest sådant åstundas. Skall åter luft pumpas ut, så gjöres en öpning, med dertil hörande rör, på det stället, där de små hålen nyss sades vara; och då tages det förra röret bort, så at öpningen på sidan blir ledig.
Alla puster kunna således nyttjas på Två sätt, allenast klaffarnes ställning ändras, äfven Smedbäljor, om de icke voro altför oviga. Af alla äger M. Hales upfinning, kallad Ventilator, företrädet. Dess Sammasättning är icke konstig, och föga kostsam, dess bruk beqvämligt, dess styrka kan uthärda ovarsamt folks ovarsamma förfarande, den är utan alt läder, och den kan sätta en stor Luft-Column i rörelse.
Den består af en kista utaf träd, som är väl tät, delad genom en vägg långs efter i tvenne lika delar, eller pustar. På ena ändan af den ena, äro 4 klaffar, 2:ne öfver hvarandra, som gå inåt, och i bredd med dessa, 2:ne andra öfver hvarandra, som gå utåt. Lika så på samma ända af den andra pusten. Inuti hvardera är et tunt bräde, så stort som hela bottnen af pusten, fästat på halfva högden emellan bottnarne med gångjärn vid samma vägg, som klaffarne. Ifrån detta brädet går en järnstång upp igenom öfra botten af Pusten. Likaledes förhåller det sig med den andra pusten; och desse bägge stänger gå up til en häfstång, en på hvar sida af en upståndare, på hvilken häfstången hvilar. Bräderna få därigenom en rörelse ömsom up och ned. Stängerne äro fästade vid dem genom en regel, så at de äro lediga. Hålen bägge på öfre bottnarne, hvarigenom stängerna gå, äro försedde med en skuflucka, at någorlunda utstänga Luften. Den väggen, där brädernas rörliga ändar tilstöta, är buktig efter deras svängning. De klaffarna, som gå inåt äro utantil bevarade med et nät af ståltråd, at utestänga råttor. Til desse pustar passas en annan Låda, liksom en reservoir, at emottaga Luften af bägge pustarne; och derifrån går et rör til det stället hvarest Luft skall ut- och inpumpas, hvilket som tilförene är anmärkt, ankommer på klaffarnes vändande in- eller utåt, af hvilken 4 äro inom bemälte Låda, och 4 utom i fria luften.
Det är tydeligt, at desse pustar kunna gjöras större eller mindre efter Skeppens storlek.
Dimensionen af den Ventilator, som Hr de Morogue nyttjade, var som följer: hvar pust invändigt lång 4 och en half fot, bred 20 tum, hög 12 tum. Hvardera drog öfver 20,000 cubique fot Luft i timmen; och kan således snart förnya Luften uti rummet af et Skepp.
Anmärkning: Det fjerde sättet at erhålla väderväxling, nämligen Drag förordsakat genom Elden, har jag här förbi gått. Hvad sedermera uti Herr du Hamel de Monceau's Bok anföres, rörande födan, har jag äfven utelämnat; Och lärer det så mycket mindre saknas, som vi i den delen hafve de bästa underrättelser uti Herr Dr Faxes Afhandling om Hushållningen til Sjös.
J.G. Lagerbjelke: Recension af Herr Du Hamel de Monceau's Bok, kallad: Medel at bibehålla hälsan hos Besättningar på Skepp, &c.
Örlogs-Mannasällskapets Handlingar, Stockholm, 1787. pp 24-38.
Transcribed by Lars Bruzelius.
The Maritime History Virtual Archives | Medicine | Search.
Copyright © 2005 Lars Bruzelius.